Jurister i media. Och jurister som inte är i media.

Den försvunna Engla fångar folkets intresse. Idag har en person begärts häktad för bortförande av Engla. (Uppdaterat: Nu är den s.k. 42-åringen häktad.) Tidningarna skriver spaltmeter. ”Vad har hänt?” ”Vem har gjort det?” ”Vad händer nu?”

I SvD finns det redan innan häktningsframställan prövats en frågespalt med två framstående akademiker, under rubriken ” Vad talar för att 42-åringen är skyldig?” Det är två kriminologer som svarar på frågorna, men ingen jurist. Det gör mig glad.

För en kriminolog är det nog inte så svårt att svara även på frågor som den i Svenskans rubrik, på ett tidigt stadium i en undersökning. Kriminologer sysslar med statistik, med frekvenser, med sannolikheter. Perspektivet är gruppens eller samhällets. Men jurister, i allmänhet, är mer intresserade av det enskilda fallet, av individer, av personer.

Har man det individuella perspektivet och ett gott omdöme så avhåller man sig från att uttala sig om enskildas skuld alltför tidigt. Som grundinställning är det enligt min mening betydligt mer sympatiskt än att på statistiska grunder uttala sig om enskilda fall innan vi vet något om vad som egentligen hänt.

**

Jag undrar hur många timmar Leif Silbersky egentligen jobbar på en månad.

Nedlagd mutundersökning – men ett mutmål tuffar på

Så har nu förundersökningen om påstådd bestickning avseende Ulrika Schenström lagts ned – det gick inte att visa att sammanträffandet skett i tjänsten motiverar åklagaren sitt beslut. Fair enough. Om brott inte kan bevisas så skall det heller inte bli något åtal. Det är inte rätt mot vare sig de tilltalade eller domstolarna att pröva principfrågor enbart för principernas skull om åklagaren inte tror på en fällande dom.

Samtidigt är det ju litet synd. TV4 betraktar det ju uppenbarligen som ett tjänsteärende. TV4:s kommunikationsdirektör drar en suck av lättnad i DN och säger att det var tur att det inte gick till rättegång eftersom ”det hade fått konsekvenser för hela näringslivet. Var går gränsen för vad hur mycket man får representera för?” Enligt TV4 var det här en vanlig, om än inte normal, representation. Det är också uppfriskande att se hur mediebolaget betraktar även smörjande av (potentiella?) källor som representation och inte som något annat. Och enligt Schenströms chef var statssekreteraren i tjänst, eller i alla fall – kan man väl säga – i något slags jour.

Men tydligen var det inte tillräckligt klarlagt att sammankomsten skett i tjänsten, menar åklagaren. Som jurist betraktar jag i allmänhet alla nedlagda förundersökningar som naturliga effekter av rättssäkerhetskravet. Som akademisk jurist har man dock ändå privilegiet att beklaga den förlorade chansen att få en principfråga belyst.

 ***

Mutmålet mot Reepalu tuffar dock vidare i hovrätten. Tingsrätten friade och prognosen ser väl dyster ut för åklagaren även i hovrätten, av mediarapporteringen att döma. Men vi får väl se.

Korruptionskulturer

I fredagens Expressen skrev jag en debattartikel om korruption och mutor. Den hade sitt ursprung i den förundersökning som inletts rörande bestickning avseende statssekreteraren Schenström. Mitt debattinlägg handlade i princip enbart om själva korruptionsmisstanken i sig och om vikten av att undersöka sådana misstankar, och inte om den husrannsakan som utförts mot TV4 som inlägget av vissa uppfattats ge stöd för. (Det enda som egentligen sägs om husrannsakan i mitt inlägg är att påpeka proportionalitetsaspekten.) Missuppfattningen är inte så konstig  – det har med tajmingen att göra: Artikeln publicerades bara någon dag efter husrannsakan och samma dag som DN på förstaledarplats slår till med storsläggan mot hur den pågående förundersökningen bedrivs. (Ledaren exemplifierar tydligt en typ av opinionsjournalistik som jag tycker principiellt illa om – som jag tidigare skrivit här så ser jag det som ett rättssäkerhetsproblem när de viktigaste medierna tar sig för att överpröva fortfarande pågående rättsliga processer utan att kunna veta vilket underlag som beslutsfattarna haft för sina bedömningar. Det påverkar och infekterar de juridiska processerna på ett sätt som kan leda till stor skada.) 

Genom denna misstolkning kom mitt huvudsyfte något i skymundan, vilket alltså var att allmänt diskutera att korruption inte handlar om kronor och ören, utan om påverkan. Och påverkan kan ske genom en liten gåva vid rätt tillfälle. Vidare så ville jag principiellt diskutera – problematisera – om mutbrott kan förekomma i relationen mellan journalister och makthavare, eller om det av meddelarfrihetsskäl är uteslutet att betrakta gåvor som mutor i sådana sammanhang.

I dagens SvD  (ursprungligen TT) presenteras en ny undersökning från BRÅ om korruption. Slutsatserna av rapporten som de presenteras i Svenskan är kanske inte så väldigt spännande. Det sägs att riktlinjer från arbetsgivare kan minska korruptionen och så sägs det litet allmänna saker om vilka det är som mutar och mutas mest. På BRÅ:s hemsida får man emellertid intryck av en betydligt mer intressant undersökning som tar ett helhetsgrepp på frågan om korruptionskultur. Rapporten finns att hämta ned gratis här.

***

För övrigt har jag själv blivit engagerad i ett internationellt forskningsprojekt om effekterna av korruption, där jag skall behandla de civilrättsliga konsekvenserna. Det här är spännande principfrågor. Kan medieföretaget A som förlorat intäkter till följd av att mutade makthavaren X enbart lämnat information till mutgivaren B kräva ersättning för denna förlust från X eller X arbetsgivare? Näe, säger de flesta svenskar instinktivt. Men varför inte? 

Korruption kan vara en kopp kaffe vid rätt tillfälle

Det kan vara berusande med makt. Bokstavligen talat. Har man makt ökar sannolikheten för att bli bjuden på gratis champagne i baren. Eller i alla fall husets vin. Statssekreteraren Schenström lät sig nyligen bjudas på ganska mycket vin av en företrädare för näringslivet. Även om det inte brukar uttryckas så med journalister från kommersiella media. Men inte var journalisten där som privatperson. Det är ju TV4 som tar notan. Och att Schenström var i tjänst har klargjorts med omvälvande tydlighet. 

Av bilderna att döma så tyckte företrädaren för regeringen att det var en lyckad tillställning. Utan att insinuera det som tidigare insinuerades så framstod det klart som att skattebetalarnas företrädare hade en trevlig kväll, på det kommersiella företagets bekostnad. En nota på en tusenlapp är naturligtvis ett billigt pris för en nära relation med statssekreteraren. Även om det nu utvecklades åt ett annat håll. 

Korruption är ett allvarligt problem men inte bara i Burkina Faso eller Argentina, utan även i Sverige. Korruption handlar inte bara om husköp åt domare och ett fett kuvert med dollarsedlar till byggnadsnämnden. Det handlar lika mycket om det regionala bussbolagets chef som bjuder kommunalrådet på julbord, om en flaska whiskey från det globala spritföretaget till chefen för Systembolagsbutiken eller om säkerhetsbolagsföreträdaren som bjuder SL-chefen på nattklubb.

Korruption kan vara en kopp kaffe vid rätt tillfälle. Korrumperande är de åtgärder som påverkar relationen mellan makthavare och allmänheten utanför de fastställda kanaler som finns för sådan påverkan. Ibland kan det vara lika illa med sådan här ekonomiskt understödd vänskapskorruption som med det feta kuvertet med sedlar: De mer subtila korruptionskulturer som kan utvecklas, kanske särskilt i mindre svenska samhällen, är så svåra att genomskåda och att få tillträde till. Det har nog många nyinflyttade entreprenörer i svenska orter upplevt. 

Christer van der Kwast har fått mycket skit för sin förundersökning i Schenström-affären. Det har varit högt och lågt, omvartannat. Mest lågt. En obegåvad person på Expressens ledarsida tog sig till och med för att förlöjliga åklagarens hela karriär. Jag kan förstå att det här kan framstå som problematiskt för pressens företrädare om de trodde att det fanns särskilda bestickningsprivilegier för medias företrädare. Det verkar nämligen som om vissa journalister tror det, att det är mer okej att en reporter bjuder statsrådet på drinkar än om Ladbrokes eller Volvo gör det. Och som vanligt hamnar Journalistförbundet fel och attackerar rättsväsendet som undersöker brottsmisstanken utan att fundera över det för hela kåren farliga i att en journalist, åter igen på TV4, misstänks för ett förhållandevis allvarligt brott. Men även journalisternas gåvor kan naturligtvis vara bestickande. Hela syftet är väl just att skapa en relation med myndighetsutövaren, att få ett bättre läge än konkurrenten, att kanske få information före andra.

Att få en gräddfil till makten. Är inte det alltid mutans syfte?

Jag förstår inte hur någon demokratiskt sinnad person kan vara negativt inställd till att åklagaren undersöker  (se även här)denna historia. Gåvor från enskilda till höga makthavare i tjänst som slutar med omfamningar måste alltid genomlysas. Sedan kanske det i slutändan inte finns anledning att döma någon för brott, men det kan man ju inte veta förrän en undersökning har gjorts. Maria Abrahamsson har rätt (igen): Hur skulle det se ut om åklagarna undvek att utreda anmälningar av det här slaget, där de riktigt höga makthavarna står som misstänkta? 

***

Apropå bias. Christer van der Kwast arbetar på samma enhet som min pappa. Jag har dock aldrig träffat honom, tror jag. Och jag har inte frågat min pappa vad han anser om det här. Men det skall jag nog göra nu.