You are currently browsing the monthly archive for april 2008.

”Bara en vit person kan säga att hudfärg inte spelar någon roll.”

Det där yttrandet fälldes av en svart juristprofessor som forskar kring critical race theory på en föreläsning där en student framhöll, naivt men förmodligen med goda syften, att det för samhället bästa vore om vi kunde nå bortom individuella skillnader som hudfärg (eller ”ras” som de säger i USA), kön eller sexuell läggning. Men vi kan naturligtvis inte nå bortom våra strukturella tillhörigheter. Det är en del av ekvationen. Att bortse från skillnader är naivt. Att inse vikten av skillnader innebär dock att vi måste bli vaksamma på fördomar. Vissa fördomar är sanna, eller innehåller korn av sanning. Vissa är falska. Men inget är så naivt som att vi skulle kunna bortse från våra fördomar, våra svepande generaliseringar.

Igår var jag på en fascinerande föreläsning med Kimberly Crenshaw. Professor Crenshaw är en av initiativtagarna* till s.k. intersektionalityperspektiv i samhällsforskningen. Hon använde sig av retorik från presidentkampanjen i USA för att illustrera teorin och åskådliggjorde hur de slitningar som aktualiserades redan under rötsträttsrörelsen mellan ”kvinnorörelsens” strävanden och de svartas frigörelse återspeglar sig i dagens politiska klimat. Intressant, den marxistiska bakgrunden till trots.

*Se vidare Crenshaw, Kimberlé W. (1991). Mapping the Margins: Intersectionality, Identity Politics, and Violence against Women of Color, Stanford Law Review, Vol. 43, No. 6., pp. 1241-1299.

 

Snart kommer domen i Rödeby-målet. Att den åtalade mannen släppts ur häktet tolkas unisont, även av experterna, som en indikation på att han inte döms till fängelse. Så är det kanske – det brukar i alla fall vara så. (Men släpptes inte Tito Beltran innan sin fängelsedom?)

Det skulle i sådana fall vara i linje med det allmänna rättsmedvetandet. Om man skall lita på pressen. ”Det allmänna rättsmedvetandet” är en term på hur någon som uppfattar sig själv som en god kännare av människor i grupp tolkar inställningen till juridik bland folk i gemen. Det är sällan så mycket till statistik eller empiri bakom påståenden av vad ”det allmänna rättsmedvetandet” anser. Sådana självutnämnda tolkare har haft fullt upp med Rödeby-målet. Idag är det SvD som på ledarplats tolkar strömningarna: Det allmänna rättsmedvetandet skulle inte tåla en hård fängelsedom här, konstaterar SvD.

Det hade varit trevligt om SvD, vars ledarsida är bäst i Sverige på att skriva om juridik, hade haft omdömet att vänta litet med spekulationerna. Vad betyder egentligen insinuationen om att det allmänna rättsmedvetandet inte skulle ”tåla” en dom? Blir det revolution mot domstolen? Vad är det som ligger bakom Svenskans antagande om befolkningens åsikter? Skulle tidningen varit beredd att på samma lösa boliner tolka folkets inställning till, säg, EMU? Och är det inte egentligen ganska så onödigt att som en av Sveriges viktigaste tidningar gå ut och skriva en domstol på näsan hur den skall döma i ett mål precis innan domen kommer? Det är en påtryckning som den redan medialt pressade tingsrätten kunnat slippa.

(Inledningen i DN:s rapportering är intressant som en perspektivvändare…)

Vidriga saker döljer sig bakom rubrikens ord. På regeringens hemsida kan den senaste utredningen om hur samhället skall beivra människohandel idag läsas. (Finns här.) Enligt pressmeddelandet kommer betänkandet fram till följande:

”Betänkandet innehåller flera förslag som innebär att lagstiftningen mot människohandel skärps och offrens situation förbättras. I betänkandet föreslås ändringar i brottsbalken, utlänningslagen och sekretesslagen. Utformningen av straffbestämmelsen i 4 kap. 1 a § brottsbalken förtydligas och kompletteras genom att utformningen av uppräkningen av de otillbörliga medlen och handelsåtgärderna utökas. Kravet på att gärningsmannen ska ta kontroll över offret föreslås inte längre finnas kvar. Det nuvarande subjektiva rekvisitet förändras till att även omfatta gärningsmän som handlat med indirekt uppsåt eller likgiltighetsuppsåt. För att tydliggöra den utsatta situation som offer som är under 18 år befinner sig i föreslås att det av 4 kap. 1 a § tredje stycket brottsbalken ska framgå att den som begår ett människohandelsbrott mot ett barn alltid ska anses ha missbrukat barnets skyddslöshet. Förslaget i den delen innebär att det i praktiken inte uppställs något krav på att gärningsmannen använt sig av ett otillbörligt medel om offret är under 18 år. I betänkandet föreslås också att de inledande transaktioner där det till exempel överlämnas pengar när ett offer säljs eller köps ska kriminaliseras.”

Det låter ju som rimliga steg. Men en sak som utredningen inte behandlade – och naturligtvis inte hade i uppdrag att behandla – är vilka möjligheter det finns att använda sig av privaträttens instrument för att undanröja incitamenten för denna hemska brottslighet, och för att skapa möjligheter till upprättelse för offren. Det är sällan privaträttens sanktioner analyseras i sådana här sammanhang. (Vilket bland annat noteras i en mycket intresseväckande bok av Tsachi Keren-Paz.) Det här är en brist.

I media har vi kunnat läsa om hur de brottsbekämpande myndigheterna börjat tänka i termer av ”follow the money”. Genom att slå mot den ekonomiska incitamentstrukturen skall brotten kunna beivras mer effektivt än genom att enbart slå mot huvudbrottet i sig (sexhandeln, till exempel). Men även här missar man privaträttens sanktioner.

I min kommande bok om kränkning kommer jag förmodligen – jag har inte riktigt tänkt klart än – argumentera för en särskild typ av skadestånd för offren för mänsklig slavhandel, vad jag kallar för restituerande skadestånd. Ett sådant skadestånd beräknas utifrån den vinst som brottslingen tjänat på kränkningen. Ingen skall kunna göra en vinst på att sälja en annans kropp, eller för den delen, ära.

Förverkande då? Pengarna – vinsten – kan ju förverkas och tillfalla staten. Men varför skall staten tjäna pengar på någon annans kropp. Om någon skall göra det, så är det väl kroppens, tja, ägare… Skadeståndsrätten kan ha en viktig roll att spela här. Om man bara är öppensinnad.

I förlikning erhåller flickan i det uppmärksammade Vetlanda-ärendet 200 000 kr i skadestånd från kommunen. Flickans advokat anser att det är en bra förlikning och menar att det inte hade gått att få ut mer genom en rättegång. (Advokaten gör en något märklig jämförelse med ersättning för anhöriga till någon som dött, vilket inte framstår som den mest närliggande situationen.)

Det kan nog stämma att en domstol inte skulle givit mer, även om det är svårt att antecipera: Flickans upplevelser verkar här ha varit av sådant fruktansvärt slag att det rimligtvis skulle värderats till ett högt belopp. Däremot så tycks det som att det skulle ha varit svårt för flickan och hennes ombud att visa att kommunens agerande var ansvarsgrundande i skadeståndsrättslig mening.

På Svd Brännpunkt skriver idag ett antal forskare att universitetets verksamhet inte kan eller bör vara att tillhandahålla arbetskraft. Inte heller kan universitetets förmåga att tillhandahålla arbetskraft vara ett lämpligt verktyg för utvärdering av dess framgång.

Det håller jag med om. En viktig aspekt är att arbetsmarknadssynsättet tenderar att inta ett alltför kortsiktigt perspektiv. Den förutsättningslösa forskningen leder ofta till goda resultat där man minst väntar sig det, och det kan ibland ta lång tid innan resultaten börjar visa sig. Dessutom så tror jag på den tanke som ofta förknippas med Karl Popper, nämligen kraften i idéerna, att idéer i sig kan förändra samhällen och göra dem bättre. Här är latensfasen ofta än längre.

Om något så behöver nog i alla fall samhällsvetenskaplig forskning i Sverige idag mer visionärer, personer som tänker stort och som tar för sig, och som på denna grund bygger upp en utbildning på vetenskaplig grund. Sådana forskare hamnar nog ofta dåligt till i ett index som mäter hur många arbetstagare som en utbildning genererar på kort sikt. Allra viktigaste är att vi vidhåller att universitetsutbildningen faktiskt skall ske på vetenskaplig grund, även på yrkesorienterade utbildningar som juristlinjen, socionutbildningen eller ekonomutbildningen. Man kan lära sig att läsa paragrafter på kortare sommarkurser. Men det krävs djup för att förstå vikten av rättssäkerhetstanken.

Smart svar från Komplett! Notera hur inkomstförlustaspekten helt föll bort.

De är slipade… Det är väl därför de omsätter 9 miljarder.

Hej,

Vi kompenserar givetvis för fraktkostnaden. Skicka in kvitto, kundnr, returnr samt bankkontonummer till ekonomi@komplett.se så utbetalas det när ärendet är avslutat.

 

Återkom gärna om du har ytterligare funderingar eller frågor.

Med vänliga hälsningar

G

Nu har vi precis haft följande lilla mejlutbyte, jag och min medkontrahent. Ett trevligt tonfall, tycker jag. (Något förkortat.)

Hej,
Kablage och tillbehör räknas som en del av produkten och måste därför skickas med. Vi kommer i tredje led att reklamera denna produkt vidare och vill därför ha den komplett. Återkom gärna om du har ytterligare funderingar eller frågor.

Med vänliga hälsningar

G., Komplett.se

 

***

Fint!

Jag måste väl med anledning av den skadebegränsningsplikt som jag har upplysa om att mina kostnader för det här redan riskerar att bli dyrare än varan själv.
Vi hörs!

Mårten Schultz

***

Nu får vi se hur det utvecklas. Det där är en ganska vanlig kommentar från säljare, har jag noterat, att de skall gå till ett bakre led. Men jag bryr mig som köpare ju inte om varifrån Komplett köper in sina saker! Men här kanske G. bara ville upplysa mig om vad som händer med produkten senare. Det var vänligt.

Jag såg att Komplett har sålt varor för mer än 9 miljarder kronor. David mot Goliat!
 

 

Det är skillnad på att ha rätt och att få rätt. En lärdom från juristutbildningens första termin. Det gäller nog ofta på konsumenträttens område. Få orkar stå upp för sina rättigheter enligt konsumentlagstiftningen hela vägen. Det kostar ofta mer än det smakar. Själv brukar jag vara hopplöst dålig på att stå på mig när när det gäller t.ex. felaktiga varor eller dröjsmål med leveranser. Det kan gräma mig att bli överkörd men alternativet tar sådan tid. Men efter att ha fått en massa respons på ett tidigare inlägg om konsumenträtt tänkte jag som ett litet real-juridiskt experiment göra det den här gången, i ett hitintills helt odramatiskt ärende.

Jag har köpt en mediespelare Komplett.se som inte fungerade. För att få den kontrollerad måste jag skicka tillbaka den. Det har jag gjort men nu vill säljaren – företrädd av trevliga personer, skal framhållas – att jag skall skicka över annan kringutrustning till spelaren också. Det kommer ju ta tid. Och kosta pengar. Det är knepigt med köp över webben – jag tror nämligen säljaren generellt väntar sig att kostnader för återsändande etc. skall tas av kunden. Samt merkostnader. Men enligt lagen har jag rätt till skadestånd för utgifter men även inkomstförlust. Hur skall jag bli ersatt för dessa merkostnader? Hur mycket är min tid värd?

Följ den rafflande fortsättningen här…

Målsägande är ett litet okänt grundläggande begrepp i straffrättsprocessen. Målsäganden är brottsoffret, den som enligt åklagaren drabbats av ett brott. I en rättegång är hon på åklagarens sida, sitter ofta rent fysiskt bredvid åklagaren. Och även dramaturgiskt är målsäganden på samma sida som åklagaren. Målsäganden har samhället bakom sig, i rättegångens ideologi.

Men ibland blir det litet märkligt: Här tycks målsäganden inte bara varit emot åtalet utan dessutom ovetande om det. En ursäkt är utdelad. Bra så. Eller, det är inte riktigt bra så. Vi behöver nog en låt med Max Peezay, Sveriges enda grajmare värd namnet, också!

**
 

I gårdagens tidning framförde Stig Hadenius uppfattningen att namnpublicering vid brottsmisstankar borde ske tidigare. Det verkar ju vara en märklig tanke i beaktande av att det inte sällan blir fel person som först pekas ut. Om en sådan ordning skall ta vid måste den i vilket fall förenas med effektiva rättsmedel, för att använda europakonventionens uttryck, för som på felaktiga grunder pekats ut.

Kanske ett traditionellt kränkningsskadestånd i kombination med en full ersättning av all den vinst som tidningen kan ha gjort på publiceringen? Bara ett hugskott.

Jango Juke – nu kan DU klicka och lyssna på Mårtens valda musik

mårtenkvitter