Piska för all del, men ingen lemlästning: Några tankar kring den s.k. BDSM-domen

Hovrättsdomen i det s.k. BDSM-målet som kom för någon vecka har kommit att utgöra en ideologisk vattendelare. Dagens Nyheter ledare hyllar domen, och kallar den dessutom för en ”feministisk seger” – men DN-ledaren menar nog egentligen främst att domn är en liberalismens seger. Ordföranden för S-kvinnorna Lena Sommestad är kritisk mot sadomasochism, åtminstone där den undergivna personen är kvinna, och menar att DN-rubriken är direkt ”oförskämd”. (Sommestad säger i och för sig inte att domen är direkt fel, men hon är tydlig med att mannens beteende var klandervärt).

Mängder med politiker, bloggar och tyckare delar upp sig i något av dessa läger. Väldigt många av dessa tyckare, särskilt de som anser att hovrättens dom är sjävklar, har riktat strålkastarljuset mot åklagaren. Jag återkommer till åklagarkritiken, men först något om domen.

Bakgrund

Vad som hade hänt är i det stora hela klarlagt. En sextonårig tjej*  hade frivilligt (tills vidare i vardagsspråklig, inte juridisk mening) inlåtit sig i sexuellt umgänge av sado-masochistiskt slag med en 32-årig man. Den behandling som mannen utsatte kvinnan för skulle i vanliga fall vara att betrakta som misshandel, av normalgraden.

Hovrätten om samtycke

Den stora frågan i målet var om ett ansvarsbefriande samtycke förelegat. Hovrätten fann, trots 16-åringens påståenden om motsatsen, att ett samtycke i och för sig hade uttryckts innan händelsen. Följdfrågan var om detta samtycke kunde anses ansvarsbefriande.  Hovrätten formulerar frågeställningen på följande vis: ”

”Samtycket måste alltså vara giltigt. Detta innebär i första hand att det måste ha lämnats av någon som är behörig att förfoga över det aktuella intresset. Det krävs också att samtycket lämnats av någon som är kapabel att förstå innebörden av det, att det är frivilligt och allvarligt menat och att det getts med full insikt om relevanta förhållanden”

Denna frågeställning förutsätter en bedömning. Det räcker alltså inte med, vilket många av domens kommentatorer verkar tro, att ett samtycke faktiskt kommit till uttryck. Om jag förklarar att jag samtycker till att överlämna min plånbok till personen som håller en pistolsmynning mot mitt huvud är mitt samtycke förstås inte ansvarsbefriande.

Hovrätten för därvid ett nyanserat – och ja, detta är min värdering – resonemang kring omständigheterna. 16-åringens självskadebeteende spelar in i bedömningen, men också att hon förklarat för mannen att detta beteende låg flera år tillbaka i tiden. Den tilltalades uppgifter om att målsäganden varit mycket bestämd var en annan omständighet av betydelse, liksom att han trodde att hon var 18 år gammal. Samtycket kunde därmed, ansåg hovrätten, inte betraktas som annat än allvarligt menat.

En ytterligare aspekt är att även om det finns ett allvarligt menat, och reellt uttryckt, samtycke så kan straffansvar föreligga om våldet är särskilt allvarligt. Hovrätten fann därvid vid en samlad bedömning att våldet inte var oförsvarligt. Den tilltalade friades därför. Domstolen var enig.

Två frågor

Så långt om domen. Den debatt som följt av domen har präglats av ideologiska positioneringar. Frågeställningen blir därvid särskilt infekterad eftersom det handlar om sex, men också för att det var en ung tjej som var den undergivna, och en äldre (äldre än tjejen alltså) man som höll i rottingen. I botten ligger två stora frågor.

1: I vilken utsträckning skall en människa anses kunna samtycka till att bli utsatt för gärningar, eller risker för gärningar, som vanligtvis betraktas som kränkande?

2: Hur bör juridiken förhålla sig till den värdering som görs under fråga 1?

Om samtyckets moraliska gräns

Bör jag kunna samtycka till att säljas som slav, för resten av mitt liv? Skall jag kunna samtycka till att bli lemlästad, om lemlästningen utförs enbart för att tillfredställa utövarens lust? Skall jag kunna samtycka till att sättas i en cell i år? Frågeställningarna är klassiska i den liberala tradition där de är som mest svårbesvarade. Det är denna liberala tradition som vårt ansvarsrättsliga system bygger på. Och de flesta i den liberala traditionen har svårt att tillmäta det frivilliga samtycket en ansvarsbefriande verkan i dessa fall. Samtycket har en gräns. Frågan är var den gränsen ska dras.

Om samtyckets moraliska gräns och juridiken

I juridiken dras den gränsen genom ett samspel av olika bedömningar. Hovrättens dom illustrerar dessa bra. Det måste finnas ett faktiskt samtycke, det måste vara allvarligt menat och den aktuella handlingen får inte vara oförsvarlig, trots samtycket. Min inställning är att de två första momenten av en sådan samtyckeskonstruktion är moraliskt självklara. Det är däremot knepigare att försvara domstolens möjlighet att kunna överpröva det allvarligt menade samtycket. Varför skall jag inte kunna samtycka till att låta mig lemlästas för skojs skull? Samtyckets begränsning i dessa fall är samtidigt en frihetens begränsning. Det går nog inte att komma ifrån att sådana begränsningar är, i någon mening, paternalistiska. Samtidigt: Framstår det inte, djupt där nere i magen, som rimligt? Är någon beredd att försvara Armin Meiwes gärning ansvarsfrihet med samtyckesresonemang ?

Om oförsvarligheten

Däremot måste, om man accepterar de liberala traditioner som ansvarsrätten bygger på, oförsvarlighetsbedömningen utgå från att det allvarligt menade samtycket prima facie också bör vara ansvarsbefriande. Oförsvarligheten måste vara undantaget. Man måste få piska varandra, både i sovrummet eller i dojon. Man måste få skada eller riskera att skada varandra om det ser i kontrollerade och överenskomna former.

Undantaget, oförsvarligheten, brukar ofta juridiskt betraktas utifrån gärningens allvarlighet, i praktiken ofta våldets allvarlighet. ”Man kan inte samtycka till grov misshandel”, säger jurister i sömnen. Fullt så enkelt är det inte och bör det inte heller vara, men något slags riktmärke för bedömningen ges av våldets allvar i fall av misshandel och det framstår för mig som en hållbar default-princip: Örfila varandra är okej, men att bita av varandra öronen är inte okej. Att binda fast någon är okej, men att sammanfoga människor till en mänsklig tusenfoting (för att anspela på en märklig skräckfilm) är det inte även om samtycke finns.

Om utgången

Utgången i detta mål framstår för mig, utifrån de moraliska uppfattningar som jag ovan anfört, som moraliskt självklar. Det betyder inte att jag anser att domen var juridiskt självklar. Bedömningen av om samtycket var allvarligt menat, liksom bedömningen av handlingarnas försvarlighet, är just bedömningar. Sådana bedömningar fordrar värderingar av vad som hänt och hur situationen framstod för de inblandade, men också normativa värderingar av regelverkets närmare innebörd.

Om åklagaren

När nu allt fler stämmer in i kritiken mot åklagaren i målet finns det anledning att påminna om detta. De objektiva förutsättningarna för misshandelsansvar var för handen – och var erkända. Ansvarsfrihet förelåg efter att domstolen värderat situationen i sin helhet. Hovrättens domskäl andas heller inte med en stavelse kritik mot åtalet i sig. Och – utan att spekulera alltför mycket kring alternativa världar – det kan mycket väl uppkomma fall där ansvarsfrihet inte föreligger trots ett uttryckt samtycke i en BDSM-sammanhang, om samtycket inte uppfattas som allvarligt menat eller om våldet var alltför kraftigt.

Det finns enligt min mening ingen grund för att betrakta åtalet som grundlöst, än mindre finns det någon grund för att påstå åklagaren skulle ha begått brott och kunna åtalas för åtalet.** Beskyllningarna om att åklagaren skulle ha präglats av något slags sexualfientlig inställning, eller att hon skulle ha varit besjälad av den statsfeminism som får våra offentliga institutioner att tappa koncepten så fort det framförs påståenden om sexualbrott mot kvinnor, är orättvis och ibland bara fjantiga. Utgången framstår som rättsligt rimlig och rättspolitiskt nödvändig. Men att saken fick en prövning kan inte vara klandervärt.

Om ett annat mål

Apropå samtycke till misshandel och självskadebeteende föreslår jag att man läser RH 2009:47 för en annan utgång.

* Jag använder vanligtvis inte ordet ”tjej”. Anledningen till valet av ordet här är att ”flicka” för med sig konnotationen att målsäganden var ett barn, vilket hon inte är i sexualstraffrättslig bemärkelse. Däremot är hon ett barn i barnkonventionens normsystem, vilket gör det konstigt att använda ordet ”kvinna”. Därav ”tjej”.

** Sådana beskyllningar bör man för övrigt vara försiktig med. Brottsbalken 5 kap. 1 §: ”Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.”

Sakskadeersättning: Ny dom från HD

För någon dag sedan kom från Högsta domstolen en dom rörande ersättningsberäkningen vid sakskada, som uppstått genom att byggmaterial stals. En av de frågor som aktualiserades var om avdrag för ålder och bruk skulle göras, och i sådana fall på vilket sätt. Domen i sig blev kanske inte så där väldigt belysande, även om avfö.

I ett tillägg för egen del resonerar emellertid Stefan Lindskog kring olika principiella frågor avseende sakskadeersättningen. Tillägget är fullt av matnyttiga synpunkter. Och dessutom klargör Lindskog sin grundläggande inställning:

Sakskadeersättningens djupa ratio ligger i att skydda egendomsrätten.

Domen finns här.

Några tankar kring sakskadeersättningen finns i en artikel som jag skrev för något år sedan i JT (2009-10), Full ersättning för sakens värde, som finns här.

Konsumentkrediträtt på Internet

Understundom vänder sig okända människor till mig med olika slags erbjudanden om att ingå avtal. Det sker framför allt genom s.k. elektroniska brev. Avtalsförslagen framstår ofta som förmånliga. Bland de förslag som verkar mest lukrativa ingår möjligheten att erhålla stora summor pengar från afrikanska banker, mot en liten arbetsinsats bestående i att upplåta mitt konto till anbudsgivaren. Jag har fått vänliga erbjudanden om att köpa stora mängder Viagra och om olika metoder som skulle få vissa kroppsdelar att öka i storlek och omfång. I något fall har jag också vunnit 40 000 miljader på det nederländska guldlotteriet.

Dessvärre har jag av olika anledningar inte haft möjlighet att acceptera något av de generösa erbjudanden som inkommit. Jag vill dock gärna vidarebefordra ett förslag om en möjlighet att låna pengar som jag idag fick del av från FRANCISONLOANFIRM (etablissemanget heter så – med versaler). I nuläget har jag själv inte behov av att låna pengar från andra kreditinstitut än min vanliga bank, men jag gissar att FRANCISONLOANFIRM inte tar illa upp om jag vidarebefordrar deras erbjudande.

Jag vill dock särskilt framhålla att jag alltså inte har några egna erfarenheter av FRANCISONLOANFIRMs verksamhet och detta vidarebefordrande skall betraktas som förenat med, s.a.s., en fet disclaimer. Jag har apropå fet underlättat genom att fetmarkera vissa passager i erbjudandet som jag bedömer som särskilt betydelsefulla.

*

Good Day

Ansök idag för en legit och säkrade lån, vi ger ut våra lån i en takt av 3% ränta från den tid 6months till 45years, Löpning Finance är 1000us dollar till 5.000.000 oss Dollar, ger vi ut personliga lån, kommersiella lån, avlöningsdag lån , kontant lån, förskott, så gäller idag med det belopp som behövs och få ditt lån på mindre än 24hour.

Om du är intresserad fyll i formuläret och komma tillbaka till oss, medan vi börja behandlingen direkt för vidare information kontakta oss nu via e-post på frandicsonloanfirm.co.uk.com eller frandicsonloanfirm@gmail.com

Lånet utgör

VÄNLIGEN FYLL I VERSALER DITT

PERSONUPPGIFTER

Förnamn :………..

Mellannamn …………………

Efternamn ………………………….

Ålder: … … … … … … …

Sex … … … … … … … ….

Civilstånd: … … … … … … … … … … … ..

Staten: … … … … … … … … ….

Street: … … … … … … … … … … … … … … … …….

Ort: … … … … … … … … … … …

Yrke: … … … … … … … … … … … … … … …

Månatlig Ta nettolön … … … … … … … … … … … ….

Postnummer: … … … … … …

Hemma nr: … … … … … … … … … … … … … … … …

Arbete nr: … … … … … … … … … .. Nationalitet: … …

… … … … … … ………… .

Statssäkerhet nr: … … … … … … … … … … … … … …

… … … ..

　

Anmälan om lån begäran

Lånebelopp som behövs: … ………………….

Lån Varaktighet: … … … … … … … … …

Lån Typ: … … … … … … … … … … … ..

Starta månad: .. … … … … … … … … … … … … ..

Verkställande direktör

Ali Harmon

Rättighetsimperialism

Via alltid läsvärda ECHR Blog hittar jag nedanstående fantastiska citat från Europadomare Bonello efter att Europadomstolen blivit anklagade för att ägna sig åt rättighetsimperialism om den skulle fälla svarandestaten i två mål. Målen, Al Skeini och Al Jedda mot Förenade kungadömena, rörde tillämpligheten av Europakonventionen under Irakkriget. Närmare bestämt: ”The first case concerned civilians killed during British security operations in Iraq. The second case was about the the internment of an Iraqi for more than three years in a detention centre in Basrah which was run by British forces. ” Bonello skriver (och jag kursiverar några meningar som jag gillar särskilt).

 

37. I confess to be quite unimpressed by the pleadings of the United Kingdom Government to the effect that exporting the European Convention on Human Rights to Iraq would have amounted to “human rights imperialism”. It ill behoves a State that imposed its military imperialism over another sovereign State without the frailest imprimatur from the international community, to resent the charge of having exported human rights imperialism to the vanquished enemy. It is like wearing with conceit your badge of international law banditry, but then recoiling in shock at being suspected of human rights promotion.

38. Personally, I would have respected better these virginal blushes of some statesmen had they worn them the other way round. Being bountiful with military imperialism but bashful of the stigma of human rights imperialism, sounds to me like not resisting sufficiently the urge to frequent the lower neighbourhoods of political inconstancy. For my part, I believe that those who export war ought to see to the parallel export of guarantees against the atrocities of war. And then, if necessary, bear with some fortitude the opprobrium of being labelled human rights imperialists.

39. I, for one, advertise my diversity. At my age, it may no longer be elegant to have dreams. But that of being branded in perpetuity a human rights imperialist, I acknowledge sounds to me particularly seductive.