You are currently browsing the monthly archive for september 2007.
SvD berättar att rättegången mot de s.k. Stureplans-profilerna skall flyttas eftersom polisen befarar att demonstrationer kan komma att störa rättegången. Här har vi något verkligt obehagligt som håller på att ske. Det är, beskriver polisen, att vanligare att grupper tar sig för att försöka påverka domstolarna i deras bedömningar, genom demonstrationer och på andra sätt. Ibland genom regelrätta hot. När påtryckningar riktas mot domstolarnas bedömningar av det här slaget – bedömningar om vad som hänt, till skillnad från bedömningar om juridikens innebörd – bidrar det till en hotbild för hela rättsordningen.
Här är en truism: Inställningen måste vara att domstolen dömer, inte folket. Manifestationer och demonstrationer utanför domstolen respekterar inte denna inställning. Sådana yttringar syftar, direkt eller indirekt, till att försöka påverka domstolen. Det är en påverkan som jag helst ser att domstolen slipper.
Om de tilltalade är skyldiga i det här fallet – vilket jag inte vet något om för jag var inte där – så hoppas jag att de döms till långa fängelsestraff. Men om de inte är skyldiga så hoppas jag att domstolen inte låter sig påverkas av alla de röster från människor som inte heller var där och som är övertygade om vad som hänt. Helst så hade jag velat helt slippa fundera över hur domstolarna påverkas av att det sitter övertygade människor med plakat utanför rättegångssalarna.
Uppdatering: Se DN , (och här) och SvD, samt om rättegången i sig här.
Staten har inte lyckats anföra tillräcklig bevisning för sin talan om skadestånd med anledning av debaclet Hallandsåsen, menar domstolen enligt rapporteringen i media (och här). Det framgår dock inte klart vad det var som bevisningen inte räckte till: att påvisa sambandet eller något annat. En viktig dom i vilket fall.
Högsta domstolen har nu kommit med ytterligare en viktig dom som rör förhållandet mellan europakonventionen (EMK) och svensk skadeståndsrätt. Det här är ur mitt begränsade perspektiv en av de mest betydelsefulla händelseutvecklingarna i svensk civilrätt de senaste decennierna. Genom att tillmäta EMK en konkret betydelse genom att den kan läggas till grund för skadeståndssanktioner vid kränkningar har vi närmat oss ett reellt rättighetsskydd i svensk rätt. Det är hoppfullt.
Den senaste domen rör kränkning av art. 8 och kan läsas på www.hogstadomstolen.se
Justitiekanslern har fått in en anmälan (se även här) om att tillslaget mot Sefastsson skulle vara i strid med skyddet för källor. Den (potentiellt) misstänka är åklagaren som fattat beslutet.
Jag har svårt att se att det skulle vara i strid med källskyddet eftersom det inte är källorna som efterforskas. Syftet var inte att efterforska källor. En sådan långtgående tolkning av källskyddet skulle kunna få mycket konstiga konsekvenser.
Vi får nu se vad JK kommer fram till.
Husrannsakan har nu skett hos Trond Sefastsson (DN, SvD). Scherman på Tv4 kallar det för ett övergrepp, ja – egentligen kallar han det för ett ”rättsövergrepp” men det vet jag inte vad är för något. Anledningen till Schermans starka uttryck är att det bland de uppgifter som finns i datorn även förekommer uppgifter om personer som har källskydd.
Schermans poäng är viktig. Frågan är dock om det stämmer att det utgör ett problem för källskyddet, så länge åklagaren inte gör något med de uppgifter som hon/han får del av genom Sefastssons register. Syftet här är inte att efterforska källor utan att undersöka om Sefastsson begått brott.
Det verkar märkligt att en åklagare skulle vara förhindrad att ingripa i alla situationer där ingripandet även kan medföra att källor som skyddas skulle kunna röjas. Om man hårdrar det skulle det ju vara helt omöjligt att ingripa mot brottslighet som begås av t.ex. tidningsutgivare eller journalister. Källskyddet kan väl knappast tillåtas göra medievärlden straffrättsligt immun.
***
Uppdatering: Efter att ytterligare en brottsmisstanke nu dykt upp har TV4 sagt upp Sefastsson.
Så lyder rubriken på Svenskans artikel om CSN inte längre tänker driva in skulder för personer som flyttat utomlands. Indrivningen blir för dyr.
Men det betyder inte att man ”slipper skulden”. Skulden finns ju kvar, i vart fall under ganska lång tid. Det är med andra ord en god idé att fortsätta betala sina studielån även utomlands. Om inte kan den självvalda exilen snart uppfattas som ett tvång.
Läser att OJ Simpson är i knipa igen, denna gång misstänkt för rån och kidnappning. Vi får väl se om han klarar sig, som han gjorde förra gången.
Eller gjorde han verkligen det, ”klarade sig”? OJ-fallet är ett av de bästa exmpel jag känner till på den kniviga (host) relationen mellan straffansvar och skadeståndsansvar. I brottmålet om mord så friades OJ. Det gick inte, menade domstolen, att fullständigt säkert konstatera att det var OJ som mördat sin fd hustru och det andra offret. OJ kunde således inte dömas till fängelse. I skadeståndsmålet gick det däremot tvärtom: Det ansågs finnas tillräckligt med bevisning för att hålla OJ ansvarig i skadeståndsrätten. OJ var således skyldig att ersätta de efterlevande.
Det samma kan hända i Sverige, men gör det väldigt sällan. Det är helt olika beviströsklar i straffrätten och i civilrätten. I praktiken så går ofta bedömningana hand i hand, särskilt om skadeståndsfrågan bedöms i samband med brottmålet. Här finns det viktiga forskningsuppgifter. Min gissning är nämligen att det för påstådda brottsoffer/målsägande inte sällan innebär en potentiell rättsförlust att hantera skadeståndsfrågan samtidigt som brottmålet. Några av dessa frågor tangerade jag i min avhandling men det finns mer att göra.
Tjejen som kastade vatten över Fredrik Reinfelt åtalas. (Se även DN.) Det är naturligtvis helt rätt. Det kan inte vara legitimt att kasta vatten på människor för att vara rolig, och det än mindre med människor som alltid lever med hot hängande över sig. Det är som med de där tårtningarna som var så poppis för ett tag sedan. Det är helt enkelt inte okej.
Statistik visar att hot mot vittnen ökar. Brottsbalken har en särskild regel, övergrepp i rättssak, enligt vilken hot mot vittnen kan bestraffas. Straffen är hårdare enligt regeln än vad som följer av allmänna regler: Hotar du ett vittne för att förhindra att hon berättar om en händelse i en rättegång är straffet alltså i allmänhet högre än om du hotar samma person utan att ha en sådan baktanke.
Ibland sägs det att ett hot mot ett vittne, eller en målsägande eller en domare, är ett angrepp på rättsväsendet och att det därför skall bedömas som särskilt allvarligt. Ibland sägs det med stora ord till och med att det är ett angrepp på hela demokratin. Det kan ligga någonting i det.
Men framför allt är de handlingar som gömmer sig bakom ett åtal om övergrepp i rättssak angrepp på en individuell person, en enskild människa, för att förhindra att hon gör det som vi alla borde göra, nämligen vår plikt som medlemmar i ett samhälle. När man letar efter argument för varför övergrepp i rättssak skall bestraffas strängt så är det denna individ-orienterade syn som borde stå i fokus, snarare än samhällssynen.
Det är individer som kan känna rädsla, ångest och oro. Inte samhällen. När hot riktas mot individer i samband med en rättegång är det särskilt allvarligt eftersom just den individen kanske inte vågar fullgöra sin plikt som medmänniska. Redan det är kvalificerande.
Microsoft förlorade konkurrensmålet i EG-domstolen. (Och här.) Målet gäller om mediespelaren som inkluderas i Windows utgör en konkurrensbegränsning. Jag vet inte tillräckligt om vare sig IT-frågorna, immaterialrätt eller konkurrensrätt för att kunna ge någon kommentar i sak men en reflexion är att det ofta känns som att den tekniska utvecklingen i sådana här fall går så fort att när domstolen väl kommer till dom så är frågan mer eller mindre överspelad.
Mårten Schultz. 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.