You are currently browsing the monthly archive for oktober 2009.
I samband med nedanstående inlägg, och i beaktande av att det är allhelgonahelg, vill jag gärna klippa in följande fall som jag tipsades om på den alltid lika upplysande e-post-listan Obligations Discussion Group (ODG).
Det första är ett upphovsrättsligt fall medan det andra är ett, well, annat fall. I Urantia v Maaherra så hävdades upphovsrätt till den s.k. Urantia Book, som ‘was authored by celestial beings and transcribed, compiled and collected by mere mortals.’ Domaren fann följande (och jag kursiverar litet för att göra fallet mer allmängiltigt intressant):
”The copyrightability issue is not a metaphysical one requiring the courts to determine whether or not the Book had celestial origins. … For copyright purposes, … a work is copyrightable if copyright is claimed by the first human beings who compiled, selected, coordinated, and arranged the Urantia teachings, ‘in such a way that the resulting work as a whole constitutes an original work of authorship.’ 17 USC s 101 (defining a ‘compilation’)”
Ett tredje fall, dock inte från immaterialrätten, är Joly v. Pelletier [1999] O.J. No. 1728 (SCJ) kan avluta denna lilla djupdykning i juridisk folklore.
2 Mr. Joly’s claims in these two actions, and in several others not currently before me, all centre on his firm assertion that he is not a human being; rather a martian. As I understand them, the nature of his complaints against the numerous defendants who include a number of doctors, medical facilities and government agencies is that they have conspired with the American government in its attempts to eliminate him and have otherwise taken various steps to interfere with his ability to establish himself and live freely as a martian.
3 As indicated, there are two actions before me. At the beginning of the hearing Mr. Joly advised me that he has recently commenced a third action against, among others, the Central Intelligence Agency, President Clinton and the Honourable Anne McClellan for interfering with his D.N.A. test results that prove that he is, in fact, not human.
…
7 The crux of the various arguments advanced orally and in the written material is that Mr. Joly’s claims disclose no cause of action and are otherwise frivolous, vexatious and an abuse of the process of the Court. It was also argued that the tort of conspiracy was not properly pleaded and that no damages have been identified or claimed. It was further pointed out that several of the defendants are not legal entities and are not capable of being sued.
8 Mr. Joly, in a well prepared, thoughtful argument submitted that he had evidence of falsification of records and related wrongdoing. On the pivotal point of Mr. Joly’s being in fact a martian Mr. Joly advised me that the only reason he was not now able to satisfy the Court that he is a martian, not a human, is due to the falsification of his D.N.A. test results by the Americans.
9 The authorities relied upon by the moving parties are well known. On a motion to strike out a pleading, the Court must accept the facts as alleged in the Statement of Claim as proven unless they are patently ridiculous and incapable of proof and must read the Statement of Claim generously with allowance for inadequacies due to drafting deficiencies….
11 In my opinion there are at lease [sic] two reasons why the two Statements of Claim in question ought to be struck and the actions dismissed.
1. Neither pleading discloses a cause of action. While conspiracy to do harm to someone is the basis of many actions in this Court there is a fundamental flaw in the position of Mr. Joly. Rule 1.03 defines plaintiff as ”a person who commences an action”. The New Shorter Oxford English Dictionary defines person as ”an individual human being”. Section 29 of the Interpretation Act provides that a person includes a corporation. It follows that if the plaintiff is not a person in that he is neither a human being nor a corporation, he cannot be a plaintiff as contemplated by the Rules of Civil Procedure. The entire basis of Mr. Joly’s actions is that he is a martian, not a human being. There is certainly no suggestion that he is a corporation. I conclude therefore, that Mr. Joly, on his pleading as drafted, has no status before the Court.
2. In respect to the motions brought under rule 25.11 I am of the view that the test has been passed in the circumstances of this case. In other words, I am satisfied that the claims are frivolous and vexatious and constitute an abuse of the process of this Court. In addition to the fact that the tort of conspiracy has not been remotely properly pleaded, no damages have been claimed and many of the defendants are not even legal entities capable of being sued. More importantly, with all respect to Mr. Joly and his perception of reality, these actions are patently ridiculous and should not be allowed to continue as they utilize scarce public resources not to mention the time and money of the numerous defendants who have been forced to defend these actions.
12 In the circumstances I have come to the conclusion that the moving parties are entitled to the relief requested. The Statements of Claim in both actions are struck and the actions are dismissed.
Japp, det där går ned som ”juristhumor”. Och då har jag ändå inte tagit med fallet med käromålet mot satan. (Inte bara Satan, för resten, utan även hans personal.)
TT ägnar sig åt en egen liten law and economics-kalkyl i SvD och DN. Resultatet är en journalistisk dikeskörning: Självklart skall inte rättsväsendet värdera om det skall utreda brott beroende på vad det kostar.
Men notisen är ett alldeles utmärkt exempel på hur fel man kan hamna om man stoppar in ekonomin i juridiken.
(Detta dubbelpostas på Juridikbloggen.)
När Jan Hellner, enligt många ”Sveriges främste jurist någonsin”, begravdes 2002 var det i nordismens tecken. Sånger framfördes på olika skandinaviska språk. Dikter likaså. Det var en vacker och värdig ceremoni i den nordiska förbrödringens atmosfär.
Hellner hörde till den generation jurister som såg den nordiska gemenskapen som central och värd att vårda. Under första halvan av 1900-talet så togs magnifika lagstiftningsprodukter fram i ett nordiskt lagstiftningssamarbete och som ett resultat blev stora delar av den centrala förmögenhetsrätten i det stora hela gemensam för Norden. Likheterna är fortfarande stora, även om skillnaderna ökar – inte minst genom att Norden dragits isär genom att enbart Danmark, Finland och Sverige trätt in i EU.
Rättens harmonisering framstår som en ganska torr sak för många som inte haft förmånen att få studera juridik. ”Visst, det är väl praktiskt med likartade reklamationsregler i köprätten men det är inte direkt en Kalmarunion vi talar om här”, tänker ni kanske. Men på sätt och vis är det precis det vi gör. Juridiken är nyckeln till harmonisering och förbrödring. Land byggs med lag. Länder knyts närmare genom lyhört formulerade gemensamma normer. Rätten bygger på ett kulturarv – men är också en (underskattad) kulturfrämjande faktor. När den juristgeneration som Hellner tillhörde kämpade för det nordiska så var det inte reklamationsreglerna i köprätten som de brann för, utan hur sådana regler tillsammans med många andra framtagna i en anda av nordisk enighet kunde främja en större sak: En nordisk gemenskap.
Idag har den nordiska rättsgemenskapen inte samma ”go” som tidigare. Men om det är någonstans nordismen fortfarande lever så är det nog i juridiken, framför allt i civilrätten. Nordens civilrättsspecialister möts i särskilda fora med jämna mellanrum och utbyter erfarenheter. Nordens högsta domstolar tar intryck av varandra. Lagstiftarna likaså. Nordismen lever, men inte lika starkt, i juridiken. Och som sagt. Land byggs på lag. Men även mindre hårda sammanslutningar mellan nationer kan utvecklas i gemensam riktning med rätten som verktyg. Om den politiska viljan finns att skruva på enighetstanken igen så är det rättsliga samarbetet och särskilt lagstiftningssamarbetet centralt. En sådan enighet kan naturligtvis främjas utan att man för den skull vill löpa den Wetterbergska unionslinjen fullt ut.
Men, självklart. Någon harmonisk enighet uppnås aldrig om vi glömmer bort vissa av våra grannländer.
Några reflektioner kring Guillous straffrättsliga ansvar – eller bristen därpå – för KGB-informerandet finns på Juridikbloggen.
Musik kan vara plågsam. Det är däremot sällan som musiker vidgår att deras egen musik kan vara plågsam. Ett antal amerikanska musiker har i en gemensam aktion krävt att få veta om deras musik ackompanjerat den tortyr som bedrevs i Guantanamo.
Svenska rättighetshavare borde använda sin musikaliska makt och engagera sig i aktionen. Det är oförenligt med upphovsrätten att använda upphovsmännens musik i samband med waterboarding och sömnberövandetortyr. Utan att tydligt ange vem som är upphovsman. Och så måste förstås STIM-avgift utgå. Eller något motsvarande. Det är hög tid att ställa sig upp och försvara upphovsmännens rättigheter i tortyrcentra runt om i världen.
(Sorteras under ”sinne för proportioner”.)
Civil olydnad och aktivism är utmaningar för rättsstaten. Å ena sidan måste en fungerande demokrati beivra medvetna överträdelser av de regler som de folkvalda satt upp. Å andra sidan så måste en rättsstat förhålla sig öppen till möjligheten att folkviljan ibland kan ha fel. Folkviljan kan ju ha fruktansvärt fel ibland.
Det är en omöjlig balansgång egentligen.
I ett demokratiskt samhälle är utgångspunkten trots allt är att makt är rätt. Regeringsformens närmast cirkulära inledning som säger gör det tydligt: Makten utgår från folket och utövas under lagarna – men samtidigt är det folkets utvalda som stiftar lagarna.
Men hur hanterar man i ett sådant system en folkvilja som hamnat snett eller som, i värsta fall, blivit galen – för att ta exempel från samhällen i moraliskt förfall. Hur kan ett samhälle som vill vara en rättsstat bygga in säkerhetsventiler för situationer där folkviljan måste betvingas, tryckas ned och samtidigt vara den demokratiska grundtanken trogen?
Omöjligt egentligen.
I praktiken så är rättsordningen repressiv mot yttringar av politisk aktivism i strid med lagen, mot civil olydnad. Eller, som det ibland kan alternativt beskrivas, mot störande element och terrorister . I svensk rätt finns det få möjligheter att beakta goda syften i bedömningen av om en handling skall betraktas som kriminell eller som ett argument för strafflindring. Idag satte Högsta domstolen ned foten, helt i linje med den svenskatraditionen, i ett fall av politisk aktivism. Ett antal djurrättsaktivister trängde sig in i lokaler där det bedrevs experiment på djur där de levde rövare. De tutade i megafoner, fotograferade och filmade anställda och sparkat på dörrar. Hemfridsbrott är den straffrättsliga kategoriseringen. Att det var brottsligt var självklart. Det principiellt intressanta var om ageandet kvalificerade sig som grovt brott. HD konstaterade att aktivisterna gjort sig skyldiga till grovt brott, med stöd i argumentet att aktionen också kränkt de anställdas integritet.
Naturligt egentligen.
Men principkonflikten puttrar vidare där, i bakgrunden.
Så här i uppstarten av en ny satsning kan litet självförhärligande vara tillåtet. Juridikbloggen smög igång i förrgår kväll och inläggen började trilla in under gårdagen. Under den första dagen har bloggen haft många läsare, trots att någon reklam eller marknadsföring i egentlig mening inte gjorts. Vi har uppmärksammats i Dagens Juridik och i Aftonbladet och i makthavare.se. Vi har redan blivit länkade till av flera inflytelserika fora för samhällsdebatt. Och som sagt:
Vi har bara precis börjat.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.