Upphovsrätt för Halloween (etc.)

I samband med nedanstående inlägg, och i beaktande av att det är allhelgonahelg, vill jag gärna klippa in följande fall som jag tipsades om på den alltid lika upplysande e-post-listan Obligations Discussion Group (ODG).

Det första är ett upphovsrättsligt fall medan det andra är ett, well, annat fall. I Urantia v Maaherra så hävdades upphovsrätt till den s.k. Urantia Book, som ‘was authored by celestial beings and transcribed, compiled and collected by mere mortals.’ Domaren fann följande (och jag kursiverar litet för att göra fallet mer allmängiltigt intressant):

 ”The copyrightability issue is not a metaphysical one requiring the courts to determine whether or not the Book had celestial origins. … For copyright purposes, … a work is copyrightable if copyright is claimed by the first human beings who compiled, selected, coordinated, and arranged the Urantia teachings, ‘in such a way that the resulting work as a whole constitutes an original work of authorship.’ 17 USC s 101 (defining a ‘compilation’)”

Ett annat copyright-fall är Cummins v Bond [1927] 1 Ch 167, som av Colin Liew på ODG presenteras på följande vis: In the spirit of Halloween, again from the law of copyright, in Cummins v Bond [1927] 1 Ch 167, a medium produced The Chronicles of Cleophas in several psychic seances allegedly under the influence of an external psychic agent. When the defendant (who was present at the relevant sessions) published these, the medium sued for copyright infringement. Although all concerned testified that ‘the true originator of all that is found in these documents is some being no longer inhabiting this world, and who has been out of it for a length of time sufficient to justify the hope that he has no reasons for wishing to return to it’, the medium’s claim succeeded because the judge was not prepared to decide that ‘the authorship and copyright rest with some one already domiciled on the other side of the inevitable river.’

Ett tredje fall, dock inte från immaterialrätten, är Joly v. Pelletier [1999] O.J. No. 1728 (SCJ) kan avluta denna lilla djupdykning i juridisk folklore. 

2     Mr. Joly’s claims in these two actions, and in several others not currently before me, all centre on his firm assertion that he is not a human being; rather a martian. As I understand them, the nature of his complaints against the numerous defendants who include a number of doctors, medical facilities and government agencies is that they have conspired with the American government in its attempts to eliminate him and have otherwise taken various steps to interfere with his ability to establish himself and live freely as a martian.
3     As indicated, there are two actions before me. At the beginning of the hearing Mr. Joly advised me that he has recently commenced a third action against, among others, the Central Intelligence Agency, President Clinton and the Honourable Anne McClellan for interfering with his D.N.A. test results that prove that he is, in fact, not human.
…

7     The crux of the various arguments advanced orally and in the written material is that Mr. Joly’s claims disclose no cause of action and are otherwise frivolous, vexatious and an abuse of the process of the Court. It was also argued that the tort of conspiracy was not properly pleaded and that no damages have been identified or claimed. It was further pointed out that several of the defendants are not legal entities and are not capable of being sued.
8     Mr. Joly, in a well prepared, thoughtful argument submitted that he had evidence of falsification of records and related wrongdoing. On the pivotal point of Mr. Joly’s being in fact a martian Mr. Joly advised me that the only reason he was not now able to satisfy the Court that he is a martian, not a human, is due to the falsification of his D.N.A. test results by the Americans.
9     The authorities relied upon by the moving parties are well known. On a motion to strike out a pleading, the Court must accept the facts as alleged in the Statement of Claim as proven unless they are patently ridiculous and incapable of proof and must read the Statement of Claim generously with allowance for inadequacies due to drafting deficiencies….

11     In my opinion there are at lease [sic] two reasons why the two Statements of Claim in question ought to be struck and the actions dismissed.
1. Neither pleading discloses a cause of action. While conspiracy to do harm to someone is the basis of many actions in this Court there is a fundamental flaw in the position of Mr. Joly. Rule 1.03 defines plaintiff as ”a person who commences an action”. The New Shorter Oxford English Dictionary defines person as ”an individual human being”. Section 29 of the Interpretation Act provides that a person includes a corporation. It follows that if the plaintiff is not a person in that he is neither a human being nor a corporation, he cannot be a plaintiff as contemplated by the Rules of Civil Procedure. The entire basis of Mr. Joly’s actions is that he is a martian, not a human being. There is certainly no suggestion that he is a corporation. I conclude therefore, that Mr. Joly, on his pleading as drafted, has no status before the Court.
2. In respect to the motions brought under rule 25.11 I am of the view that the test has been passed in the circumstances of this case. In other words, I am satisfied that the claims are frivolous and vexatious and constitute an abuse of the process of this Court. In addition to the fact that the tort of conspiracy has not been remotely properly pleaded, no damages have been claimed and many of the defendants are not even legal entities capable of being sued. More importantly, with all respect to Mr. Joly and his perception of reality, these actions are patently ridiculous and should not be allowed to continue as they utilize scarce public resources not to mention the time and money of the numerous defendants who have been forced to defend these actions.
12     In the circumstances I have come to the conclusion that the moving parties are entitled to the relief requested. The Statements of Claim in both actions are struck and the actions are dismissed.

Japp, det där går ned som ”juristhumor”. Och då har jag ändå inte tagit med fallet med käromålet mot satan. (Inte bara Satan, för resten, utan även hans personal.)

Annons

När juridiken blir galen: Stella Awards 2009

Stella Awards är numer närmast en Internet-institution. Priset utgår till det mest bizarra skadeståndsrättsliga avgörandet från en amerikansk domstol under året. Namnet kommer från världens kanske mest kända skadeståndsrättsliga avgörande, fallet med kaffet på McDonalds. Syftet med priset är naturligtvis att få en möjlighet att skratta litet åt juridikens konstigheter. Ett underliggande syfte är dock mindre lustigt: Historier som den om kaffet på McDonalds används ofta som avstamp för att försöka begränsa rätten till skadestånd till fördel för industrin. (Se mer om detta här.) Det hindrar inte att Stella Awards kan vara ganska kul. Årets Stellas ser ni nedan.

*SEVENTH PLACE*
 
Kathleen Robertson of Austin, Texas was awarded $80,000 by a jury of her peers after breaking her ankle tripping over a toddler who was running inside a furniture store. The store owners were understandably surprised by the verdict, considering the running toddler was her own son.
 
Start scratching!
 
 
* SIXTH PLACE *
 
Carl Truman, 19, of Los Angeles , California won $74,000 plus medical expenses when his neighbor ran over his hand with a Honda Accord. Truman apparently didn’t notice there was someone at the wheel of the car when he was trying to steal his neighbor’s hubcaps.
 
Scratch some more…
 
 
* FIFTH PLACE *
 
Terrence Dickson, of Bristol , Pennsylvania , who was leaving a house he had just burglarized by way of the garage Unfortunately for Dickson, the automatic garage door opener malfunctioned and he could not get the garage door to open. Worse, he couldn’t re-enter the house because the door connecting the garage to the house locked when Dickson pulled it shut. Forced to sit for eight, count ‘em, EIGHT days and survive on a case of Pepsi and a large bag of dry dog food, he sued the homeowner’s insurance company claiming undue mental Anguish. Amazingly, the jury said the insurance company must pay Dickson $500,000 for his anguish. We should all have this kind of anguish. Keep scratching. There are more….
 
Double hand scratching after this one…
 
 
*FOURTH PLACE*
 
Jerry Williams, of Little Rock, Arkansas, garnered 4th Place in the Stella’s when he was awarded $14,500 plus medical expenses after being bitten on the butt by his next door neighbor’s beagle – even though the beagle was on a chain in its owner’s fenced yard. Williams did not get as much as he asked for because the jury believed the beagle might have been provoked at the time of the butt bite because Williams had climbed over the fence into the yard and repeatedly shot the dog with a pellet gun.
 
Pick a new spot to scratch, you’re getting a bald spot..
 
 
* THIRD PLACE *
 
Amber Carson of Lancaster, Pennsylvania because a jury ordered a Philadelphia restaurant to pay her $113,500 after she slipped on a spilled soft drink and broke her tailbone. The reason the soft drink was on the floor: Ms. Carson had thrown it at her boyfriend 30 seconds earlier during an argument. What ever happened to people being responsible for their own actions?
 
Only two more so ease up on the scratching….
 
 
*SECOND PLACE*
 
Kara Walton, of Claymont , Delaware sued the owner of a night club in a nearby city because she fell from the bathroom window to the floor, knocking out her two front teeth. Even though Ms. Walton was trying to sneak through the ladies room window to avoid paying the $3.50 cover charge, the jury said the night club had to pay her $12,000….oh, yeah, plus dental expenses. Go figure.
 
Ok. Here we go!!
 
 
* FIRST PLACE *
 
This year’s runaway First Place Stella Award winner was: Mrs. Merv Grazinski, of Oklahoma City, Oklahoma, who purchased new 32-foot Winnebago motor home. On her first trip home, from an OU football game, having driven on to the freeway, she set the cruise control at 70 mph and calmly left the driver’s seat to go to the back of the Winnebago to make herself a sandwich. Not surprisingly, the motor home left the freeway, crashed and overturned.. Also not surprisingly, Mrs.. Grazinski sued Winnebago for not putting in the owner’s manual that she couldn’t actually leave the driver’s seat while the cruise control was set. The Oklahoma jury awarded her, are you sitting down?
$1,750,000 PLUS a new motor home. Winnebago actually changed their manuals as a result of this suit, just in case Mrs. Grazinski has any relatives who might also buy a motor home….

Ett problem är dock att ovanstående fall inte är på riktigt. Listan är en Internet-hoax: Myter och förvanskningar sammanblandas med vissa fakta eller inga fakta alls. På samma sätt är det med fallet med McDonalds och kaffet. Trist att spräcka den bubblan för juridikbashers. Men misströsta inte! Det finns lika många bizarra avgöranden bland de riktiga rättsfall från USA. Se för en lista här.

Det förekommer även konstiga, roliga eller bizarra avgöranden från svenska domstolar. Det är sällan som överrätterna faller ur den seriösa ramen men underrätterna gör det då och då, framför allt på så vis att domskälen inkluderar väldigt detaljerade redogörelser för vad de inblandade i rättegången själva uppgivit och där redogörelserna i sig framstår som vridna. Det här är egentligen något av en kulturskatt.

Någon borde samla ihop klassiska svenska domar som den om snattaren som detaljerat framhöll att han inte accepterade domstolens makt eftersom domstolens ledamöter egentligen var ”kopp-kopior” som han skapat i sitt datorprogram och som han, som omnipotent härskare, när som helst kunde stänga av. Eller fallet med kyrkvaktmästaren i Blekinge som åberopade Birger Jarls lag om ”fri lejd till kyrkan” som stöd för att han inte skulle dömas till ansvar för vårdslöshet i trafik när hans hembygda husbil – ett hus byggt på ett flak – kollapsade efter att han kört under en bro som var lägre än den verkade. (Har ni några sådana historier så lägg in dem i kommentarsfältet, gärna också med referens till domstol och liknande, om ni har det.)

Journalister läser Posner vid ratten – kör i diket

TT ägnar sig åt en egen liten law and economics-kalkyl i SvD och DN. Resultatet är en journalistisk dikeskörning: Självklart skall inte rättsväsendet värdera om det skall utreda brott beroende på vad det kostar.  

Men notisen är ett alldeles utmärkt exempel på hur fel man kan hamna om man stoppar in ekonomin i juridiken.

Juridikens Kalmarunion

(Detta dubbelpostas på Juridikbloggen.)

När Jan Hellner, enligt många ”Sveriges främste jurist någonsin”, begravdes 2002 var det i nordismens tecken. Sånger framfördes på olika skandinaviska språk. Dikter likaså. Det var en vacker och värdig ceremoni i den nordiska förbrödringens atmosfär.

Hellner hörde till den generation jurister som såg den nordiska gemenskapen som central och värd att vårda. Under första halvan av 1900-talet så togs magnifika lagstiftningsprodukter fram i ett nordiskt lagstiftningssamarbete och som ett resultat blev stora delar av den centrala förmögenhetsrätten i det stora hela gemensam för Norden. Likheterna är fortfarande stora, även om skillnaderna ökar – inte minst genom att Norden dragits isär genom att enbart Danmark, Finland och Sverige trätt in i EU.

Rättens harmonisering framstår som en ganska torr sak för många som inte haft förmånen att få studera juridik. ”Visst, det är väl praktiskt med likartade reklamationsregler i köprätten men det är inte direkt en Kalmarunion vi talar om här”, tänker ni kanske. Men på sätt och vis är det precis det vi gör. Juridiken är nyckeln till harmonisering och förbrödring. Land byggs med lag. Länder knyts närmare genom lyhört formulerade gemensamma normer. Rätten bygger på ett kulturarv – men är också en (underskattad) kulturfrämjande faktor. När den juristgeneration som Hellner tillhörde kämpade för det nordiska så var det inte reklamationsreglerna i köprätten som de brann för, utan hur sådana regler tillsammans med många andra framtagna i en anda av nordisk enighet kunde främja en större sak: En nordisk gemenskap.

Idag har den nordiska rättsgemenskapen inte samma ”go” som tidigare. Men om det är någonstans nordismen fortfarande lever så är det nog i juridiken, framför allt i civilrätten. Nordens civilrättsspecialister möts i särskilda fora med jämna mellanrum och utbyter erfarenheter. Nordens högsta domstolar tar intryck av varandra. Lagstiftarna likaså. Nordismen lever, men inte lika starkt, i juridiken. Och som sagt. Land byggs på lag. Men även mindre hårda sammanslutningar mellan nationer kan utvecklas i gemensam riktning med rätten som verktyg. Om den politiska viljan finns att skruva på enighetstanken igen så är det rättsliga samarbetet och särskilt lagstiftningssamarbetet centralt. En sådan enighet kan naturligtvis främjas utan att man för den skull vill löpa den Wetterbergska unionslinjen fullt ut.  

Men, självklart. Någon harmonisk enighet uppnås aldrig om vi glömmer bort vissa av våra grannländer.

Guillous ansvar

Några reflektioner kring Guillous straffrättsliga ansvar – eller bristen därpå – för KGB-informerandet finns på Juridikbloggen.

Plea bargain igen

Med anledning av tidigare inlägg om plea bargain vill jag tipsa om Nicklas Rydbergs tankar i saken. Och framhålla att RÅ efter HD:s dom i förra veckan nu framhållit att det finns behov av en plea bargain-möjlighet även officiellt i svensk rätt. Inofficiellt verkar det redan ha förekommit frekvent att döma av de kommentarer som jag fått in från olika håll.

Apropå plea bargain kan i sammanhanget även hänvisas till den särskilda uppgörelse som låg bakom Plavsics öde.

Varför ryter ingen till om upphovsrättsintrången i Guantanamo?

Musik kan vara plågsam. Det är däremot sällan som musiker vidgår att deras egen musik kan vara plågsam. Ett antal amerikanska musiker har i en gemensam aktion krävt att få veta om deras musik ackompanjerat den tortyr som bedrevs i Guantanamo.

Svenska rättighetshavare borde använda sin musikaliska makt och engagera sig i aktionen. Det är oförenligt med upphovsrätten att använda upphovsmännens musik i samband med waterboarding och sömnberövandetortyr. Utan att tydligt ange vem som är upphovsman. Och så måste förstås STIM-avgift utgå. Eller något motsvarande. Det är hög tid att ställa sig upp och försvara upphovsmännens rättigheter i tortyrcentra runt om i världen.

(Sorteras under ”sinne för proportioner”.)

Grov aktivism

Civil olydnad och aktivism är utmaningar för rättsstaten. Å ena sidan måste en fungerande demokrati beivra medvetna överträdelser av de regler som de folkvalda satt upp. Å andra sidan så måste en rättsstat förhålla sig öppen till möjligheten att folkviljan ibland kan ha fel. Folkviljan kan ju ha fruktansvärt fel ibland. 

Det är en omöjlig balansgång egentligen. 

I ett demokratiskt samhälle är utgångspunkten trots allt är att makt  är rätt. Regeringsformens närmast cirkulära inledning som säger gör det tydligt: Makten utgår från folket och utövas under lagarna – men samtidigt är det folkets utvalda som stiftar lagarna.

Men hur hanterar man i ett sådant system en folkvilja som hamnat snett eller som, i värsta fall, blivit galen – för att ta exempel från samhällen i moraliskt förfall. Hur kan ett samhälle som vill vara en rättsstat bygga in säkerhetsventiler för situationer där folkviljan måste betvingas, tryckas ned och samtidigt vara den demokratiska grundtanken trogen?

Omöjligt egentligen.

I praktiken så är rättsordningen repressiv mot yttringar av politisk aktivism i strid med lagen, mot civil olydnad. Eller, som det ibland kan alternativt beskrivas, mot störande element och terrorister . I svensk rätt finns det få möjligheter att beakta goda syften i bedömningen av om en handling skall betraktas som kriminell eller som ett argument för strafflindring. Idag satte Högsta domstolen ned foten, helt i linje med den svenskatraditionen, i ett fall av politisk aktivism. Ett antal djurrättsaktivister trängde sig in i lokaler där det bedrevs experiment på djur där de levde rövare. De tutade i megafoner, fotograferade och filmade anställda och sparkat på dörrar. Hemfridsbrott är den straffrättsliga kategoriseringen. Att det var brottsligt var självklart. Det principiellt intressanta var om ageandet kvalificerade sig som grovt brott. HD konstaterade att aktivisterna gjort sig skyldiga till grovt brott, med stöd i argumentet att aktionen också kränkt de anställdas integritet.

Naturligt egentligen.

Men principkonflikten puttrar vidare där, i bakgrunden.

Plea bargain

Alla har sett det i amerikanska filmer och tv-serier. Hur den förhärdade brottslingen lyckas förhandla sig till ett lindrigare straff eller inget straff alls genom att skvallra på någon ännu mer förhärdad brottsling, längre upp i näringskedjan. Det kallas för plea bargain. Den som bistår i en brottsutredning ska få rabatt eller fördelar av rättssamhället som tack för insatsen. Olika argument kan tala för en sådan ordning.

Förespråkarna menar att det leder till effektivare brottsbekämpning eftersom du uppmuntrar kriminella att skvallra på varandra. Dessutom kan det hävdas att det är moraliskt rimligt att om en brottsling hjälper till i brottsutredningen, i bästa fall kan hon ju ha ångrat sig, så ska det också belönas på något sätt.

I Sverige har vi i allmänhet skakat på huvudet åt plea bargain-tanken. De förhärdade brottslingarnas skuld blir inte mindre av att de skvallrar på andra brottslingar. Nästan tvärtom: Förutom att de är förhärdade brottslingar är de dessutom illojala och svekfulla brottslingar. Men på senare tid har förespråkare för straffrabattstanken börjat dyka upp även i svensk debatt. Folkpartiet har t.ex. tagit ett tydligt steg mot ett svenskt plea bargain-institut, som en del av deras hårdare-tag-strategi mot organiserad brottslighet.

En sådan förändring verkar kräva lagstöd. Högsta domstolen fastslog i en dom idag att en person inte kunde erhålla strafflindring trots att han medverkat under förundersökningen och därmed utsatt sig själv för svåra risker. (Domen finns här.) Inom ramen för det nu existerande regelverket verkar möjligheten att ge straffrabatt åt s.k. kronvittnen vara begränsad. Och det finns en bra anledning till det.

Handlingen förändras inte för att någon efteråt ångrar sig eller hjälper till.

Juridikbloggens första dag

Så här i uppstarten av en ny satsning kan litet självförhärligande vara tillåtet. Juridikbloggen smög igång i förrgår kväll och inläggen började trilla in under gårdagen. Under den första dagen har bloggen haft många läsare, trots att någon reklam eller marknadsföring i egentlig mening inte gjorts. Vi har uppmärksammats i Dagens Juridik och i Aftonbladet och i makthavare.se. Vi har redan blivit länkade till av flera inflytelserika fora för samhällsdebatt. Och som sagt:

Vi har bara precis börjat.