Ship to Gaza-historiens bisarra utveckling på det världspolitiska planet har även genererat många bisarra kommentarer här hemma. Polariseringen är total och anklagelserna följer Palestina-konfliktens egen Godwin-lag: Från ena sidan beskyllningar om folkmord och nazism, från andra sidan beskyllningar om antisemitism och nazism. Foten verkar dessutom sitta fast placerad i munnen på åtskilliga kommentatorer.

Enter: Torbjörn Tännsjö.

Filosofiprofessor Tännsjö har givit sig in i debatten och drivit åsikten att ”judar” borde ta avstånd från staten Israels agerande. Men det är inte ”judarna” som begått ett tydligt folkrättsbrott. Det är en stat. Det inser naturligtvis Tännsjö också. Men han menar ändå att judarna borde ta avtånd från agerandet eftersom staten Israel agerat i religionens namn. Tännsjö anser nog att han ger uttryck för ett konsekvensresonemang. Det är ett konsekvensresonemang eftersom Tännsjö utgår, som premiss, från att muslimer har en skyldighet – eller i alla fall att det finns anledning att ställa normativa krav på muslimer – att ta avstånd från andra illdåd som görs i islams namn.

Är inte det en jävla konstig premiss? Hur skall en sådan premiss förstås, egentligen?

Måste jag som tillhör kristendomen ta avstånd från övergreppen i den katolska kyrkan? Bör jag ta avstånd från Knutby? Är det mer finkalibrerat än så kanske – räcker det med om jag tar avstånd från galenskaper som den svenska kyrkans företrädare eller medlemmar kan ta sig för? Och varför bara religion – är det just när det finns religiösa motiv som man måste ta avstånd från vansinnigheter som andra i samma grupp gör eller finns det även andra kollektiv som skapar dessa märkliga avståndstagarplikter? Måste jag ta avstånd från gärningar begågna av andra svenskar? Andra män? Andra i min ålder?

Tännsjö har fått reaktioner för sin sammanblandning av statens agerande och ”judarnas” agerande. Det är inte så konstigt. En som har kommenterar är Tännsjös kollega i filosofyrket, Per Bauhn, som skrivit ett par sakliga mothugg (här och här). Men för att vara en person som är van vid att deltaga i det offentliga samtalet så använder Torbjörn Tännsjö en sällsynt låg debatteknik. Det blir tydligt i hans meningsutbyte med Per Bauhn, också filosofiprofessor, på Newsmill. Tännsjö kontrar med ett dåligt korrekturläst inlägg som inleds med orden: ”Per Bauhn, befordrad professor i praktisk filosofi (jag undrar hur det gick till), har skrivit ett bomabstiskt svar på min artikel[..]”.

För den som inte är verksam i den akademiska världen så kan jag förklara att Tännsjö inleder sitt inlägg med inte bara en, utan två, oförskämdheter. Att parentesen signalerar att Bauhn inte borde ha blivit professor enligt Tännsjö är väl klart. Men även det tredje ordet är en diss. Bauhn är en ”befordrad” professor. Det innebär att han inte har en s.k. stolsprofessur utan att ha erhållit professorstitel inom ramen för en annan tjänst. Själv har Tännsjö en s.k. stol. Tännsjö är alltså inte bara oförskämd, utan även nedlåtande mot sin kollega.

För den som är verksam i den akademiska världen finns det risk för att ett sådant retoriskt lågvattenmärke riskerar skymma huvudfrågan i debatten. Huvudfrågan i debatten är om det är retoriskt acceptabelt att likställa staten Israel med ”judar” och vice versa. Och en utlöpare ur den frågan är om det är acceptabelt att ålägga enskilda judar förpliktelser med hänsyn till vad staten Israel – en stat som bebos av andra än judar och som ingalunda härbärgerar alla judar – gör sig skyldig till.

Min uppfattning är att sammanblandningen är oacceptabel.

Och den framför jag utan att sitta på en stol.

Annons