Så har nu förundersökningen om påstådd bestickning avseende Ulrika Schenström lagts ned – det gick inte att visa att sammanträffandet skett i tjänsten motiverar åklagaren sitt beslut. Fair enough. Om brott inte kan bevisas så skall det heller inte bli något åtal. Det är inte rätt mot vare sig de tilltalade eller domstolarna att pröva principfrågor enbart för principernas skull om åklagaren inte tror på en fällande dom.

Samtidigt är det ju litet synd. TV4 betraktar det ju uppenbarligen som ett tjänsteärende. TV4:s kommunikationsdirektör drar en suck av lättnad i DN och säger att det var tur att det inte gick till rättegång eftersom ”det hade fått konsekvenser för hela näringslivet. Var går gränsen för vad hur mycket man får representera för?” Enligt TV4 var det här en vanlig, om än inte normal, representation. Det är också uppfriskande att se hur mediebolaget betraktar även smörjande av (potentiella?) källor som representation och inte som något annat. Och enligt Schenströms chef var statssekreteraren i tjänst, eller i alla fall – kan man väl säga – i något slags jour.

Men tydligen var det inte tillräckligt klarlagt att sammankomsten skett i tjänsten, menar åklagaren. Som jurist betraktar jag i allmänhet alla nedlagda förundersökningar som naturliga effekter av rättssäkerhetskravet. Som akademisk jurist har man dock ändå privilegiet att beklaga den förlorade chansen att få en principfråga belyst.

 ***

Mutmålet mot Reepalu tuffar dock vidare i hovrätten. Tingsrätten friade och prognosen ser väl dyster ut för åklagaren även i hovrätten, av mediarapporteringen att döma. Men vi får väl se.

Annonser