Läser att OJ Simpson är i knipa igen, denna gång misstänkt för rån och kidnappning. Vi får väl se om han klarar sig, som han gjorde förra gången.

Eller gjorde han verkligen det, ”klarade sig”? OJ-fallet är ett av de bästa exmpel jag känner till på den kniviga (host) relationen mellan straffansvar och skadeståndsansvar. I brottmålet om mord så friades OJ. Det gick inte, menade domstolen, att fullständigt säkert konstatera att det var OJ som mördat sin fd hustru och det andra offret. OJ kunde således inte dömas till fängelse. I skadeståndsmålet gick det däremot tvärtom: Det ansågs finnas tillräckligt med bevisning för att hålla OJ ansvarig i skadeståndsrätten. OJ var således skyldig att ersätta de efterlevande.

Det samma kan hända i Sverige, men gör det väldigt sällan. Det är helt olika beviströsklar i straffrätten och i civilrätten. I praktiken så går ofta bedömningana hand i hand, särskilt om skadeståndsfrågan bedöms i samband med brottmålet. Här finns det viktiga forskningsuppgifter. Min gissning är nämligen att det för påstådda brottsoffer/målsägande inte sällan innebär en potentiell rättsförlust att hantera skadeståndsfrågan samtidigt som brottmålet. Några av dessa frågor tangerade jag i min avhandling men det finns mer att göra.

Annonser