You are currently browsing the tag archive for the ‘integritetsjuridik’ tag.

Telebolagens beslut att förstöra personuppgifter visar på något intressant och återspeglar en förändring i attityden på bara några år. (SvD, DN.) Bolagen gör naturligtvis inte det här av godhet eller idealism, även om det nog kan finnas ett mått av principiell övertygelse som motiv i alla fall hos aktörer som Banhof. Bolagen gör det för att tjäna pengar, för att skapa förtroende hos sina kunder som skall känna att bolagen står på deras sida.  Mot vem? Jo mot staten. Företagen snappar snabbt upp att det finns pengar att tjäna på att spela the white knight, riddaren som försvarar oss mot statens intrång, eller av staten sanktionerade intrång, i den personliga integriteten.

Är det inte märkligt? Att exempelvis Stenbeck-sfären kan casha in på att vi oroar oss för våra privatliv?

Positioner har förflyttats. På kort tid har integritetsmedvetenheten ökat markant, i takt med de alltfler legala möjligheterna att göra intrång i den. Det var ingen som för fem år sedan oroade sig särskilt för kameraövervakningar eller telefonavlyssningar. Intrång i privatlivet fanns inte med bland de hot vi såg mot våra liv eller vår livsstil. Det drabbade ju bara knarklangarna och rånarna. Men idag finns det en annan medvetenhet om de legala möjligheterna att skaffa insyn i våra privatliv och de risker och hot som det medför. Det skyddade privatlivet har blivit rättspolitiskt aktuellt. Talet om storebrorssamhället upplevs inte längre som lika konspirationsteoretiskt. Många som tidigare var ljummet intresserad av rättighetsfrågor nu förlorat en del av sitt förtroende för staten som rättighetsgarant. Vi sätter större förtroende till kommersiella aktörer som Banhof eller Tele2 än till lagstiftaren när det gäller att bevaka vår integritet.

Det om något är en förtroendekris för lagstiftaren.

**

Peter Danowsky, som företräder rättighetsföretagen uttalar sig i Svd och ger konspirationsteoretiker vatten på sin kvarn: Danowsky ” Alla i riksdagen har utgått ifrån att internetoperatörerna är lojala mot lagstiftningen och inte vill medverka till brott. Om Tele 2 intar den här attityden och det följs av andra operatörer blir det en skärpning av lagen i framtiden.” Är det verkligen så enkelt för rättighetsinnehavarna att beställa en lagändring i riksdagen?

Uppdatering: Sanna Rayman har samma reaktioner kring Danowskys kommentarer som jag i dagens SvD. Och Hanne Kjöller når nya höjder i associationsleken när hon jämför The Pirate Bay med somaliska mördare och upprepar myten om att TPB ”publicerat” obduktionsbilder från Arboga.

Annonser

2008 var integritetsåret. Det här var året då skyddet för den privata mentala och ideella sfären kom att bli den rättspolitiska frågan vid fikabord och riksdagsdebatter. Vi har lärt oss en massa nya ord och akronymer på köpet. Datalagring och PKU, signalspaning och sambansdpunkter, IPRED och informationsföreläggande och så har alla fått upp ögonen för en myndighet som ingen brydde sig om innan. FRA.

Sanna Rayman kör igenom olika integritetstemata från i år i dagens SvD. Sanna nämner FRA-lagen och Datalagringsdirektivet som exempel på hur integritetsskyddet förlorar kampen mot övervakningssamhället. Hon nämner också det uppgivna integritetsintresse som är effekten av att vi lämnar ifrån oss uppgifter till företag, vilket förutom att det innebär ett de facto-uppgivande av vår privata, ideella sfär även medför risker.

Här finns det en glidning som blivit allt vanligare i den integritetsdiskussion som präglat året och som särskilt gäller det som brukar kallas för informationsintegritet. Uppgifter om oss sammanställs och kartläggs genom dels offentliga, mer eller mindre tvångsmässigt utförda åtgärder (PKU-registret etc.), men även genom privata intressenters sammanställningar av uppgifter som erhålls genom att vi ingår olika överenskommelser (Facebook, ICA-kortet, telebolagens uppgifter om våra samtal, bankernas uppgifter om våra köpmönster). Ofta betraktas dessa två integritetsproblem – om det nu är problem – som sammankopplade eller till och med som samma problem.

Ur ett ideologiskt perspektiv är det enligt min mening helt fundamentalt att särskilja sådana integritetsintrång som sker genom den offentliga maktapparaten och sådana som sker genom att vi frivilligt avstår från våra privata sfär. När vi går med i Facebook accepterar vi att våra kommunikationsmönster kan granskas och det gör vi vare sig vi rent faktiskt vet om det eller inte. Det är vårt ansvar att granska villkoren innan, för det fall vi vill värna våra privatliv, våra hemligheter. Även om en avtalspart missbrukar uppgifterna så är det en väsensskild frågeställning än den som aktualiserades t.ex. i FRA-lagsdebatten, för det är fortfarande så att vi frivilligt ingått överenskommelsen.

Nu sägs det ibland att frivilligheten inte är så frivillig. Vi klarar oss inte utan bankkort och därmed tvingas vi överge vår integritet i vissa fall. Men ur ett rättighetsperspektiv är den argumentationsvägen a no-go: Om vi skall vara lojal den traditionella uppdelningen mellan negativa och positiva rättigheter som är basal för den liberala rättighetstraditionen kan vi inte falla för frestelsen att karakterisera frivilliga överenskommelser som determinerade av samhällets eller strukturernas subtila tvångsmakt. Det är en omöjlig argumentation inom paradigmet.

Det finns en helt avgörande skillnad mellan att Tele2 har tillgång till mina samtalsuppgifter i en månad och att staten genom tvång får del av mina samtalsuppgifter i en månad. Även om Tele2 missbrukar uppgifterna och staten inte gör något med dem alls, så är det statens kartläggning som utgör ett integritetsintrång. När det gäller Tele2 har jag accepterat användandet av mina uppgifter. Jag har som en autonom människa, fri att göra mina egna beslut, även dåliga beslut (om och om igen, uppenbarligen) släppt in någon i min privata sfär.

I det senaste numret av Juridisk tidskrift skriver Torben Spaak att skyddet för integritetsintresset anses betydelsefullt för de flesta men ligger särskilt varmt om hjärtat för liberaler. Så är det nog. Men det tycks som att när det gäller integritetsintresset blir många i den liberala sfären beredda att kompromissa med ideologins axiomatiska utgångspunkter, med tanken om den fria människans rätt att göra sina egna val även när dessa val medför ett köpslående med hennes rättigheter.

Det här gör integritetsskyddet till ett samtidens lackmustest för liberaler, långt viktigare än frågan om fria finansmarknader eller rätten att få dö. Det har synts tydligt i diskussionen om datalagringsdirektivet där liberala debattörer hej vilt blandat ihop frågan om offentligt tvång med det accepterade intrånget. Om man inte kan hålla tungan rätt i mun när det gäller att skilja statens allt mer långtgående möjligheter att samla på sig information om oss genom tvångsmakt och företags möjligheter att samla på sig information om oss genom civilrättsligt bindande överenskommelser mellan rättskapabla personer så har den liberala kompassen gått sönder. Rejält.

Jag börjar mer och mer bli övertygad om behovet av en interdisciplinär ”integritetsjuridik”, en rättslig systematiserande syn som undersöker olika rättsliga aspekter kring rätten att få vara ifred och hur de förhåller sig till varandra och till motstående intressen.

På regeringens hemsida kan man ofta få en stämningsbild av vilka rättsliga frågor som just nu är ”heta”. Bland de senaste lagstiftningsärendena som hemsidan rapporterat om har flertalet haft anknytning till integritetsskyddsaspekter. Den 9 oktober kom en lagrådsremiss rörande direktivet om civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område. Det är särskilt de däri diskuterade möjligheterna för upphovsrättsinnehavare att kunna erhålla information som kommer att ge upphov till mycket diskussioner.

En ny SOU om mer kraftfulla åtgärder mot stalkning kom den 7 oktober. Få saker torde kränka privatlivets helgd som just stalkning: Den otrygghet som brottsoffer i dessa situationer ofta försätts i slår den personliga integriteten i spillror.  

Efter att FRA:s möjligheter att få signalspana på uppdrag av polisen tycks ha undanröjts genom den överenskommelse i ”FRA-lagsfrågan” som nåddes för några veckor sedan har regeringen nu tillsatt en ny utredning som skall titta på vilka möjligheter som polisen skall ha att inhämta information. Skall SÄPO självt få signalspana?

Och, mindre spännande kanske, samma vecka har en proposition lagts om slopade skyldigheter att lämna kontrolluppgift om skulder och tillgångar.

Mitt i en brinnande finanskris står integritetsfrågorna i fokus för mycket av lagstiftningsärendena. Det är ju intressant i sig. Intressant är också att trots det nymornade intresset för integritetsfrågor så innnebär ovanstående ärenden med undantag för det sista alla potentiella intrång i den personliga sfären.  Det behöver inte innebära att det inte är legitima intrång, men potentiella intrång är det likväl fråga om.

Är det fråga om en tendens? Inte nödvändigtvis. En telefonavlyssning gör inte ett storebrorssamhälle. Men det kan vara fråga om en tendens. En integritetsdiscipling kan bidra till ökad vaksamhet mot sådana tendenser. Och det viktigaste av allt är det banala konstaterandet att vi måste börja reflektera över, och så småningom definiera för oss själva, vad rätten till ett skyddat privatliv betyder och omfattar. Det vet vi inte idag. Det har vi inte diskuterat särskilt i svensk rätt. Integritetsskyddskommittén tittade på en del frågor men den tittade samtidigt bara på en del frågor.  Men hHär behövs det mer än snapshots och undersökningar av olika aspekter. Här behövs det helhetssyn, filosofi och rättighetstänkande. Här behövs det med andra ord vetenskaplig analys.

Jango Juke – nu kan DU klicka och lyssna på Mårtens valda musik

mårtenkvitter

  • Nu har jag varit vaken 31 timmar i sträck men ey ingen tävling* 20 hours ago
  • Jag visste väl att det var en god idé att övertala min hustru om att investera våra pensionspengar i Oscar Properties.* 1 day ago
  • RT @NickEvershed: this opens the door to a Jurrasic Park style-cloning project for Charlotte Brontë. to create a Brontesaurus, if you will…* 1 day ago
  • RT @hogsta_domstol: I ett mål om penningtvättsbrott behandlar Högsta domstolen dels hur det brottet förhåller sig till ett bedrägeri som fö…* 1 day ago
  • RT @Maax747: Har vi inte redan infört en såndär folkförsamling? För sisådär hundra år sedan? https://t.co/CQ9vS9KMup* 1 day ago
Annonser