Dagens fällande dom mot Anna Odell framstår som en no-brainer i beaktande av vad den åtalade Odell själv berättade under rättegången. Straffet är väl inte heller så mycket att säga något om. Säkert kan Anna Odells handlande också i förlängningen visa sig ha gjort en del nytta.
Vad vi däremot kan tala mer om är hur rättegången behandlats i media och framför allt på Kultursidorna. ”Fria Anna Odell”, kampanjade Aftonbladet. Expressen är inne på samma spår. Många har betraktat det hela ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. I dagens DN ifrågasatte en journalist om inte rättegången mot Odell kostade mer än de onödiga åtgärder som Odell själv orsakade.
Så där har det låtit mer eller mindre unisont i tidningarna. Att Odell borde ”frias” antingen för att hon åstadkommit något bra, eller för att det kostar mycket att lagföra henne. Unisont. Det finns alltså en kompakt uppfattning bland åtminstone kulturjournalister att om bara ett brott begås med goda syften eller för att driva hem en poäng, eller om det är dyrt att hålla en domstol i gång, så kan hela processen ifrågasättas.
Lås oss suga på den underliggande demokratiasynen i den argumentationen egentligen innebär ett tag till. Vi kan börja med att läsa de här särbehandlingsivrarna, som häpnadsväckande nog representerar alla de fyra stora tidningarna 1, 2, 3, 4, 5. Alla tidningarnas ledande kulturjournalister framhåller att det är något ”fel” med antingen domen eller åtalet.
Så mycket för en svensk press som tar sitt demokratiska mandat på allvar.
Uppdaterat: Bytte rubrik för att bättre passa inläggets tema och vill passa på att hänvisa till de rent rättsliga kommentarerna hos Jakob H.
Mårten Schultz. 
25 kommentarer
Comments feed for this article
augusti 31, 2009 den 1:21 e m
Fredrik Olsson
Tingsrätten verkar resonera lite som kulturjournalisterna:
”Vid bestämmandet av antalet dagsböter beaktar tingsrätten i mildrande riktning att hon i första hand hade för avsikt inte att begå brott utan endast att inom ramen för ett konstprojekt fästa allmän uppmärksamhet på en fråga – psykiatrisk tvångsvård – som hon ansåg borde debatteras. Antalet dagböter bör därmed sättas något lägre än vad som annars hade varit fallet.”
augusti 31, 2009 den 1:26 e m
Populisten
I mina ögon är detta också ett mycket omoget agerande. Det är helt klart så att privatmoral kan komma i konflikt med lagstiftning. Är man moraliskt vuxen så trotsar man då lagen (om det känns viktigt) men är sedan beredd att ta sitt straff. Kultureliten verkar sakna den vuxenheten. Jämför med plogbillsaktivister som med stoiskt lugn låter sig arresteras och straffas.
augusti 31, 2009 den 1:30 e m
Peter
Journalisterna skulle naturligtvis lära sig att hänvisa till ”naturrätten”.
augusti 31, 2009 den 2:45 e m
Det var inte rätt att fälla Anna Odell | Svensson
[…] ett plan kanske det var rätt, hon gjorde sig kanske skyldig till våldsamt motstånd, men det är ett brott som man kan bli […]
augusti 31, 2009 den 3:43 e m
Bengts Moa
Nej, jag tycker att du ska upp på barrikaderna och agitera i juridikens namn. Eller i alla fall samla ihop dessa kulturtänkare för undervisa dem i grundläggande juridik och demokrati. Och snälla, förklara för dem att de framstår som fån när de ifrågasätter varför Odell överhuvudtaget ska åtalas. Och förklara för Schottenius att den folkiga vreden inte har talat i rättens dom.
augusti 31, 2009 den 4:42 e m
Begick Anna Odell ens ett brott? « Krohniskt
[…] på samma tema: Mårten Schultz, Kent P, Runo, Tokmoderaten och Birgitta […]
augusti 31, 2009 den 4:57 e m
Fredrik
2500kr är ingenting. När det kallas för ”folkets vrede” är det nästan så man blir deprimerad.
Vad gäller tidningarna så verkar det bara vara kultursidorna som uttalar sig. Konstvärlden är nästan odelat positiv till vad Anna Odell gjorde så det är knappast förvånande.
Men medge att det vore en kittlande tanke att få tillhöra en grupp som hade rätt att stå över lagen? Lite grand som ”James Bond – Med rätt att döda” fast istället ”konstnär – med all rätt”.
augusti 31, 2009 den 6:18 e m
bobby
herregud! Jag läste precis DN/Schottenius och höll på att få en chock. Jag tittar bara i morrontidningarna av snobbistiska skäl förstås men numer vettefan, de skriver ju knappt fullständiga meningar där heller längre. Det fanns en tid när man visste att man kunde skita i kvällstidningarna och hålla sig till morrontidningarna men sånt här får en att undra. Det vore klockrent om nån högt uppsatt domare kunde skriva en ledare om detta o lägga en riktig smackdown. Det blev ju en fällande dom, hur kan det då vara ”orimligt” att lagföra? Vilka jävla nollor alltså.
Ser man det ur nåt slags konstnärsperspektiv och har ett minimum av historisk bildning så är dessa skribenters inställning mycket märklig. Är det nämligen inte i allmänhet så att stora avantgardistiska och revolutionära konstnärer som gått till historien suttit av tiden för de gärningar de begått? Att göra det är ju liksom en del av själva revolten. Skall man ha nån snyltsossediplomatstatus som konstnär så att man kan göra vad fan som helst så är det ju svårt att vara revolutionär är det inte? Det vore annars intressant att få veta vilka brott som är ok och vilka som inte är ok.
augusti 31, 2009 den 6:39 e m
Mårten
Sammantaget: Det här var banne mig de bästa kommentarer jag läst här
augusti 31, 2009 den 6:40 e m
Åtal i Odellaffären « Jakob Heidbrink – Meddelanden från juridikens maskinrum
[…] för övrigt också Mårten Schultz kommentarer i […]
augusti 31, 2009 den 6:41 e m
Domen mot Anna Odell « Jakob Heidbrink – Meddelanden från juridikens maskinrum
[…] för övrigt också Mårten Schultz kommentarer i […]
augusti 31, 2009 den 7:47 e m
Illuminatus?
Bobby,
Du har helt rätt civil olydnad innebär just att du genom genom din handling vill visa på orättfärdigheten i en lag, ojämlikhet i tillämpningen eller övergrepp men att du för att visa detta är du villig att ta ditt straff.
Odell är i detta fall en feg snyltare. Hon vill äta kakan och ha den kvar. Hon borde erkänt sig skyldig och tagit sitt straff. När hon sedan gjort sin installation hade den fått en haft en helt annan verkan, den hade visat på en mycket stark moralisk resning samt kunnat bidra till en debatt både om hur långt en konstnär kan gå samt hur tvånget används inom psykiatrin.
september 1, 2009 den 4:44 f m
Bengts Moa
Tänk om det fanns någon skulle våga wallraffa på DN-kultur, vilket förtryck de skulle kunna avslöja. Det finns anställda som drömmer mardrömmar där ”hon-som-inte-får-nämnas-vid-namn” blir missnöjd med dem. Jag har en vän som funderade på självmord bara för att han råkade ifrågasätta ”hon-som-inte-får-nämnas-vid-namn”. Min vän är person-non-grata på DN-kultur nuförtiden.
På SVT-kultur satt den där kulturkillen med bebisröst, och pratade om konstnärer, konst och att en konstnär visserligen inte står över lagen, men kanske måste bryta lagen för att väcka frågor. Varje gång han sa konstnär tänkte jag på Hitler. Det var ju konstnär som han ville bli…
I Odell-rapporteringen lyser både domare och åklagare med sin frånvaro. Det kan bero på att de har bättre saker för sig, men i alla fall. Har ingen fått tag på dem för en intervju? Eller passar de inte in i mediastoryn?
Borgström har verkligen lyssnat på kultur-Sverige och menar påföljden visar att Odell inte skulle upp i rätten alls. Vad menar han? Skulle hon få strafföreläggande istället? Men det går ju inte.
september 1, 2009 den 5:07 f m
Peter
Vilka brott är ok och vilka är inte ok? De b rott som begås av personer med vänstersympatier eller med syfte att främja ideal som hyllas av vänster är ok. Brott som begås av personer med liberala eller konservativa sympatier eller för att främja sådana ideal är inte ok. Det är en ganska enkel tumregel att använda när man analyserar svensk media (och annan västerländsk mainstream media också för den delen). Ta till er den och ni kan sluta oja er över hur ologiskt ni tycker att journalisterna beter sig. Det finns ett klart mönster att förhålla sig till för att undvika att känna sig vilsen.
september 1, 2009 den 6:05 f m
profanum_vulgus
Vilka brott är dyrare än straffet?
Gör du inbrott och stjäl och förstör för 100 000 så får du en utredning och rättegång för samma summa och sedan ett straff för en miljon.
Mördar du någon så berövar du samhället på ett par miljoner lite beroende på ålder på offret men får ett straff på 20 miljoner i direkta kostnader.
Stjäl du två bilar för 10 000 så får du ett straff för en halv miljon
osv osv.
Undrar varför samhällsekonomi-argumentet inte används oftare.
september 1, 2009 den 9:15 f m
Anders B Westin
Mårten
Det jag kan kritisera dig för är ett ord i överskriften.
Du använder ordet ”intellektuella” .
Jag ställer bevisligen högre krav än dig på ordet intellektuell.
De personer som du reflekterar över kan i detta sammanhang inte hänföras till detta begrepp.
Jag har med stor fascination följt ”kultursektorns” postmodernistiska relativism i denna fråga.
Förstår de överhuvudtaget syftet med juridik och lagar.
Som jag har fattat det utan juridikutbildning handlar det i grunden om reglering av två skeenden:
1) Det sluttande planet.
2) Kollektiv smitta.
Har jag rätt eller handlar juridik om något annat.
september 1, 2009 den 9:30 f m
Sten Sture
Rättspolitik och konstnärshybris aside, man måste ändå ge rejält med kudos till Odell för att hon har skapat en rejäl debatt, även om den inte riktigt hamnade där hon avsåg den att hamna.
Har inte läst domen, men hon erkände väl sig skyldig och säger väl dessutom att hon står för det som hon har gjort och att hon skulle göra det igen även med vetskap om konsekvenserna?
Det får väl ändå sägas vara stongt nånstans? Och jag tror faktiskt att det är kulturjournalistnissarna och inte juristerna som har kontrollen i den här debatten. De vet verkligen vilka trådar man ska dra i för att förfasa de självrättfärdigande jurister som är fast övertygade om att de är aningen heligare i rättspolititiskt avseende. De vet att ge debatten ytterligare driv.
Om inte annat visade väl Aftonbladets Israelbrandfackla att kulturnissarna inte är bakom flötet när det gäller att skapa rubriker, och debatt…
september 1, 2009 den 10:07 f m
ape
Jag förstår inte riktig dock varför den rättspositivistiska synen anses vara så självklart cementerad. Är det verkligen så att vad riksdagen hade i åtanke när den skrev påföljdsbestämmelsen var och ska nån verkligen försöka lura i mig att följande inte är något objektivt faktum i stil med 1+1=2:
”Vid bestämmandet av antalet dagsböter beaktar tingsrätten i mildrande riktning att hon i första hand hade för avsikt inte att begå brott utan endast att inom ramen för ett konstprojekt fästa allmän uppmärksamhet på en fråga – psykiatrisk tvångsvård – som hon ansåg borde debatteras. Antalet dagböter bör därmed sättas något lägre än vad som annars hade varit fallet.”
Och vad är egentligen skillnaden mellan att döda någon av sympati och hat om resultatet är detsamma?
september 1, 2009 den 12:21 e m
profanum_vulgus
ape:
Det konstiga är ju inte att det finns förmildrande omständigheter. En mamma som på uppdrag av sin dödligt sjuka dotter tog livet av den samma dömdes till två års fängelse för dråp. Om jag hade slagit ihjäl samma person för att jag tyckte att det var kul så hade jag fått livstid.
Det konstiga är skrivningen ”att hon i första hand hade för avsikt inte att begå brott” för det är ju en grundbult inom straffrätt (i vart fall den allmänna) att handlingarna som är kriminaliserade är lika klandervärda oavsett om man kände till att de var brott eller ej. Väldigt få som begår brott har uppfyllandet av brottsrekvisit i ett straffbud som förstahandsavsikt. Ett exempel (som jag drog på en annan blogg) är en invandrare som slår sin fru i uppfostrande syfte och i tron om att det är tillåtet i Sverige, ska hans straff också sättas ned med samma argument?
september 1, 2009 den 12:54 e m
ape
prof: Det är det som är problemet. Att låtsas om som att moral inte har någon som helst betydelse i bedömningarna. Juridik drivs av vetenskapsmän med en maskin byggd av riksdagen. Stoppa in förutsättning A få ut resultat B.
Är det ingen annan än jag som känner att den synen på juridik är något förlegad och behöver revideras. Det går inte att låtsas om att Europadomstolen och EG-domstolen inte existerar längre.
Eller för den delen förklara de totalt felaktiga resultaten av en lag med att säga att det ”allmänna rättsmedvetandet” inte stämmer överens med lagen.
Eller vad sägs om rationaliteten och förnuftet i fängelsestraffet. Fungerar varken allmänpreventivt eller individualpreventivt i någon större utsträckning. Men är ändå vetenskapligt belagt?
september 1, 2009 den 1:14 e m
Fredrik
Jag kan, som icke advokat, ha missförstått. Men jag tror att de gick mycket på motivet. Hon hade tydligt talat med flera jurister i förväg för att reda ut om det hon tänkte göra var olagligt och fått veta att det var det inte. Hon hade alltså inte för avsikt att göra något brottsligt utan i princip blivit lurad av jurister. Moral har ingenting med saken att göra.
Det gäller alltså Anna Odell och inte vad kulturhöjdarna skriker om. De vill att konstnärer ska ha rätt att bryta mot lagen men AO trodde alltså inte att hon gjorde det och dessutom hade hon gått ganska långt i att försöka försäkra sig om detta. Därför blev straffet de symboliska 2500 kronorna.
Jag hoppas och tror att någon som skulle göra om samma sak nu – när de vet att det är olagligt – skulle få ett högre straff.
september 1, 2009 den 2:29 e m
ape
”Jag hoppas och tror att någon som skulle göra om samma sak nu – när de vet att det är olagligt – skulle få ett högre straff.”
Borde inte spela någon som helst roll enligt rådande sätt att se på saken.
september 1, 2009 den 2:30 e m
profanum_vulgus
Fredrik:
Det var nog inte olagligt heller.
Men det jag menar är att det inte är en förmildrande omständighet. Om du tar mitt exempel ovan och tänker dig att den misshandlande mannen först rådgjort med en jurist och då fått svaret att det han tänkte göra inte var olagligt. Skulle det få påverka straffvärdet?
september 4, 2009 den 10:47 e m
Sommarens debatter hör ihop/Anmärkningar om sociokulturella skillnader, Anna Odell, Hägglund, och strategin mot Sd « Björn Östbring
[…] Schultz:1, […]
september 27, 2009 den 5:21 f m
Nya juridiska media: Ett brandtal « Mårten Schultz.
[…] Kultursidornas rättsstatskänsla har förmodligen aldrig legat på en så låg nivå som just nu, med undantag för de få gånger Maciej Zaremba (ofta lönlöst) försöker hyfsa till debatten. […]