Diskussionen efter Aftonbladets artikel om organstölder har innehållit mycket juridik. Antingen så är det befarade grundlagsbrott, eller så är det förtal av folkgrupp (vilket alltså inte är en juridisk term i Sverige) eller så är det något annat. I realititeten är det ganska tydligt så att i princip alla dessa hänvisningar till juridikens värld enbart är retoriska: Några brott i egentlig mening handlar det sannolikt inte om. Men juridikens språk uppfattas som övertygande och dess ritualer tydligen som viktiga. Hur skall man annars förstå att så många i det politiska samtalet inte verkar tycka att de politiska ansvarskanalerna är tillräckliga. Istället skall alla påstådda oförättet anmälas till alla möjliga instanser: KU, JO, JK, eller tjänstefelsanmälningar till polisen. Och väldigt ofta är det onödigt jobb för de rättsliga maskinerierna – alla politiska misstag är inte juridiska misstag. Tack och lov.

Märkligast i hela denna våg av juridifierat språk är den logiska kullerbytta som Jan Helin, Aftonbladets chefredaktör, nu bjudit på i ett antal sammanhang, bl.a. SvT Debatt, för att visa att det var helt okej att publicera den famösa artikeln i kulturdelen. Det är helt enkelt jättekonstigt. Hans argument är så här: Vi på Aftonbladet är inte antisemiter. Antisemitism är hets mot folkgrupp, vilket är brottsligt. Men Aftonbladets artikel utgör inte hets mot folkgrupp och därför är den inte heller antisemitisk.

Helins härliga rundgång kan användas som en övning i logikundervisning, men förutom det så finns här en fråga om juridik. Är antisemitism hets mot folkgrupp? Svaret på det är enkelt: Nej. Antisemitism är inte i sig ett brott. Vi får gå omkring och tycka illa om varandra och hata varandra hur mycket vi vill. Det är våra handlingar som kan utgöra brott. Handlingar motiverade av antisemitism, som uppmaningar att döda judar, kan vara brottsliga och åven utgöra brottet hets mot folkgrupp.  Men inställningen i sig är vare sig hets mot folkgrupp eller något annat brott.

Advertisements