Mediegurun Joakim Jardenberg uppmanade mig för en tid sedan, efter att jag för upmfte gången beklagat mig över den från båda håll underblåsta klyftan mellan journalistik och juridik, att jag istället för att knyta handen i kavajfickan borde försöka göra något åt det. Jag kunde till och med bli en ”professionell bloggare”, framhöll Jocke.
Det vill jag nu för mitt liv inte bli. Men Jocke har en poäng, en poäng som jurister i allmänhet, och vi jurister som bryr oss om rättsstatens integritet (vi som tror på juridikens fundamentala betydelse i demokratin och som vill skydda den mot missförstånd och angrepp) i synnerhet, borde ta till oss. Tiden är förbi då vi kunde låta de mediala missförstånden glida förbi, då domstolarna och juristerna i övrigt kunde krypa upp i elfenbenstornet och titta ned på journalister och pöbel som kravlar omkring i snaskigheter och falsarier. Juridiken påverkas av informationsssamhället. Vi jurister påverkas av informationen.
Tidigare fanns det vissa förhoppningar om att traditionella media skulle kunna utföra det uppdrag som demokratin lagt i deras knä, nämligen att granska och förklara även händelser inom juridikens värld. Dessa förhoppningar är det nog dags att ge upp. En stämningsbild:
- Inom TT pågår för närvarande en diskussion om att rättsreportrarna skall avskaffas. Den kvalificerade juridiska bevakningen på TT ges således upp, och alla de medier som förlitat sig på TT:s rapportering får leta på annat håll efter information. Den klassiska nyhetsrapporteringen från de juridiska sfärerna åderlåts.
- På de stora ledarsidorna har den juridiska kompetensen utarmats. Kvällstidningarna har uppenbarligen ingen ledarskribent som har någon som helst rättslig kompetens, men det kanske vi inte heller förväntar oss. Värre är att även morgontidningarnas ledarsidor ofta framstår som helt lost i rättsliga frågor. (Folkrätt undantaget.) Även i konstitutionella frågor och rättighetsfrågor – som ligger politiken särskilt nära – vilket kan leda till sådana märkliga konsekvenser som när DN nyligen applåderade kränkningar av meddelarfriheten. Svenska Dagbladet har länge haft det bättre ställt, med Maria Abrahamsson som en fyr av gott juridiskt omdöme på ett ostadigt hav. Men nu har hon slutat. Och den naturliga efterträdaren har lämnat SvD för Neo. Ledarsidorna har tappat greppet om juridiken och rättspolitiken.
- Inte är det bättre på kultursidorna. Kultursidornas rättsstatskänsla har förmodligen aldrig legat på en så låg nivå som just nu, med undantag för de få gånger Maciej Zaremba (ofta lönlöst) försöker hyfsa till debatten. Annars ägnar sig kulturskribenterna idag mest åt att driva kampanjer mot rättsväsendet eller åt att korrumpera det juridiska språket.
Juridiken behöver motbilder till de vrångbilder som allt oftare tillåts prägla det offentliga samtalet. Motbilder som bygger på kunskaper och känsla för rättsstatens underliggande värderingar. Motbilder av personer som delar insikten om att de rättsliga processerna behöver värnas och vårdas. Juridiken är en fantastisk uppfinning, fullt i klass med hjulet och tryckpressen. Den moderna juridiken är en av civilisationens höjdpunkter. Men den bilden får man knappast av media.
Det är dags för nya juridiska media. Arenor där jurister själva försöker förklara vad det är som egentligen sker i domstolarna, på advokatbyrån, på myndigheten. Där jurister försöker förklara värderingarna bakom processerna. En sådan arena håller vi på att utveckla just nu. Jag – och förhoppningsvis riktigt många andra jurister. Tillsammans.
Läget har nämligen aldrig varit bättre. Sociala media ger jurister möjlighet att tala till punkt. Att framföra sina argument utan att förvrängas på vägen. Att visa att det rätten inte är så konstig som den verkar. Dessutom tror jag att det finns många som vill lyssna. Många har tröttnat på envägskommunikationen. De idag existerande juridikbloggarna tyder på att intresset för de insatta perspektiven är stort.
Projektet kommer samtidigt att testa nätverkssamhällets grundtes om att den mest korrekta versionen alltid vinner. Om sociala media klarar av att bryta igenom kakafonin av missförstånd som råder om juridikens värld så är jag beredd att anse den tesen till fullo verifierad.
**
Uppdaterat: En fin illustration av ledarsidornas kapitulation i rättsliga frågor är DN:s serie om tio inlägg på ledarsidan med viktiga frågor inför valet om ett år. Miljön, Stockholm och hälsan pekas ut. Rättspolitiken har emellertid glömts bort.
Mårten Schultz. 
11 kommentarer
Comments feed for this article
september 23, 2009 den 3:09 e m
Sten Sture
Menar du att du ser en tendens till att det allmänna rättsmedvetandet är på väg att avskaffas eller åtminstone försvinna..?
Varför undantar du folkrätt från ledarsidornas kunskapsbrister i rättsliga frågor? Jag skulle tvärtom vilja påstå att det föreligger en synnerligen allvarlig kunskapsbrist i folkrättsliga frågor även bland svenska jurister i allmänhet, särskilt eftersom den överväldigande majoriteten endast har läst en 5-poängskurs i ämnet och sedan aldrig varit verksamma inom området under sina karriärer.
Tror du att Ove Bring håller med dig i denna fråga?
september 23, 2009 den 3:20 e m
Joakim Jardenberg
UNDERBART, ska bli fantastiskt att se vart det här tar vägen.
Får man sedan önska vore ett bra nästa steg för dig och kollegerna att etablera en Sunlight Foundation. Eller är det redan på gång?
Annars får jag väl pusha, umpfton gånger, för det också. Det verkar ju funka 😉
september 23, 2009 den 3:29 e m
ape
Mårten: Du kanske skulle använda din renommé till att starta ett juridiskt Newsmill. Låta vem som helst publicera så länge det håller en lägsta nivå juridiskt. Eller även om det inte håller den nivån och då åtminstone flytta in debatten i ett forum där det finns människor som skulle kunna klarlägga vad det egentligen handlar om. Den potentialen verkar ju finnas såtillvida att kommentarerna under dina inlägg fylls på snabbt och antalet jurister som deltar i sociala medier ökar. Det skulle göra den publik som samlas kring din blogg oändligt större i och med att möjligheten att välja vilka frågor man engagerar sig i skulle falla på användaren och inte på ditt ämnesval, att det är så i dagsläget är inte konstigt i och med att det är din blogg.
Long tail effekten små saker som kommentarer i olika ämnen skulle ge dessa ämnen en behandling som de aldrig har fått. Exempelvis skulle en tvåårig diskussion, i form av krönikor, kommentarer, osv, av organisationsstrukturer hos advokatbyråer ha ett väldigt stort värde inte bara för att ge insikt och förståelse men även möjlighet till nya insikter. Detsamma gäller för ett extremt stort antal andra ämnen.
september 24, 2009 den 11:56 f m
martenschultz
Sten Sture: Jag tänkte i första hand på Per Ahlin som skriver bra om både öl och FN.
Jocke: Jag skall fundera på det där med Sunlight Foundation, då.
Ape: Kanske något åt det hållet. Det nuvarande projektet är mer basic men jag skulle själv vilja ha något liknande det du skisserar.
september 24, 2009 den 12:20 e m
Tomas
Hej Mårten!
Jag får av någon anledning dubbla feeds av dina inlägg på bloggen. De är så vitt jag kan se identiska, men skiljer i tidsangivelser.
Jag är säker på att jag endast prenumererat en gång.
Hälsningar
Tomas Alsbro
september 24, 2009 den 2:13 e m
christina wegel
Utmärkt analys. Dock skulle en del i boten bestå i att journalisthögskolorna, så länge de finns kvar ( Assar Lindbeckkommmissionen föreslog som bekant i sin sista och 113 punkt att de borde avskaffas), skaffar sig kvalificerade lärare i ämnet.
Risken är dock att eleverna inte är mottagliga. Fortfarande finns det för många journalister på skilda nivåer som anser att det ingår i det sk journalistiska uppdraget att avslöja ”makten”. Och till denna räknas nog rättsväsendet i alla sina former. Och då är det inte så noga med vem som gör vad och hur i denna ”överhet”. Notera hur termen ”rannsakning” fortfarande förekommer i de sk rättsreportrarnas beskrivningar. Termen mönstrades ut ur rättsbalken 1948 (!)
För de flesta i och utanför allmänheten är rättsväsende lika med kriminalpolitik i olika yttringar och få kan, som framgått, skilja på domstolsväsende och domstolsverk. Se dagens huvudledare punkten 4, där chefen för blanketförrådet ( domstolsverket) ses som chef för domstolsväsendet (!). Exempelt illustrera alltså hur rätt MS har i sin analys.
Men som sagt om inte juristerna deltar i debatten händer inget. Så heder åt MS!
september 25, 2009 den 6:55 f m
Mike
Jag tror att det -för jurister- är förenat med risker att ge sig ut på det ”icke tryckta” området. Varför tror jag det?
-Språket riskerar att tappa sin stringens. Ingen går skyddad från den påverkan som kommer av t.ex. sociala medier. Troligtvis syns denna påverkan som mest på ungdomar som vuxit upp med MSN-messenger, Lunarstorm o.s.v. I takt med att vi jurister skulle börja kommunicera via sociala media, kommer den känsla av avskildhet som finns idag visavi juristvärlden att försvinna. Varför ska vi, som inte är journalister, hoppa med i pajkastandet? Det känns som att det vore en mycket bättre lösning att ha jurister på ledarplats på bägge dagstidningarna, men varför inte också kvällstidningarna.
-När man skriver på nätet, lägger man i allmänhet ned ganska lite tid på korrekturläsning m.m. Juristens viktigaste verktyg är språket. I takt med att vi skulle börja försöka kommunicera det juridiska tänkadet med sådana som inte är insatta i det, är risken stor för missförstånd.
Kanske det är bäst att vi håller oss till våra media (JT, SvJT m.fl.) Det där med jurister på dagstidningarna är verkligen en viktig fråga. ”En blind kan inte leda en blind”. Själv struntar jag blankt i att läsa det mesta som skrivs i dagstidningarna som rör juridiken på något sätt; möjligen med undantag för kommentarer som Maria Abrahamsson skrev.
september 28, 2009 den 3:45 e m
profanum_vulgus
Problemet är väl kanske att domstolarna, åklagarna och poliserna inte vill att folk ska veta vad de sysslar med. Om det höljs i dunkel så är det lättare att sitta och insuniera att man skulle vara tillsatta av gud för att göra under som ingen annan begriper.
Jag har ju pratat med ett stort antal domare om bevisvärdering av utsagor t.ex. (som jag ofta återkommer till) det är ju en magisk verksamhet och så fort man börjar diskutera saken vetenskapligt, logiskt och/eller kritiskt så blir de höggradigt förbannade över att man kan få för sig att deras verksamhet skulle vara begriplig eller skulle kunna underkastas någon slags granskning.
Samtidigt har ju försök att föra in bevismedlet i tvistemål möts med stor gamman, så för övervikt räcker det inte men för utom rimligt tvivel räcker det.
september 29, 2009 den 12:11 e m
profanum_vulgus
Jag läste lite om häxprocesserna och insåg skrämmande likheter. Det var ju precis samma sak då med verksamhet och svårigheten att belysa den.
september 30, 2009 den 9:36 e m
Per Kjellén
Ämnen att börja med:
En del säger att ‘demokrati det är så mycket’….. Alla vet att vatten är H2O, ingen säger att vatten är så mycket. Skulle det gå att fastställa den juridiska forme(l)n för demokrati?
Därefter vad som är en demokratisk konstitution, grundlag.
februari 18, 2010 den 7:23 f m
Katri M. Andersson
När jag googlade på ”Brandtal” idag 18.02.10 var det här inlägget en av de första träffarna! Jag tror jag kan tacka min lyckliga stjärna för att jag fått en av de absolut brightaste och nytänkande hjärnorna inom juridiken som finns i dag, till just Mitt lilla Examensarbete… Tack Mårten!