Det finns ett flertal sajter som börjat ägna sig åt att ”hänga ut” människor som antingen misstänks för brott, eller som den som skriver menar är misstänkta för brott, eller rörande personer som redan är dömda för brott.
SvD skriver idag om den senare varianten och speciellt om en sida – som inte nämns vid namn – där dömda sexualförbrytare tas upp. Frågan är om det är tillåtet. PUL kan innebära problem. Den allmänna straff- coh skadeståndsrättens i princip enda möjlighet är att det kan vara förtal. Precis som Daniel Westman – eller som jag brukar kalla honom, Daniel Bäst Man – framhåller i artikeln så kan förtal föreligga även om uppgifterna är sanna, vilket skiljer svenska ärekränkningsregler från andra rättsordningar. I praktiken är det dock så att sanna uppgifter som har ett allmänintresse sällan kan anses som kränkande i förtalsreglernas mening, även om det kan förekomma.
Min reptilhjärna har viss förståelse för att man publicerar uppgifter på dömda sexförbrytare. Det finns dessutom vissa indikationer på att det faktiskt kan bidra till att minska riskerna för nya övergrepp genom att omgivningen varnas.
Vad som är mer intressant enligt min mening är de fall där oskyldiga eller ännu inte dömda personer hängs ut. Här kan det vara så att förtalsreglerna är för lama. I dessa fall gör integritetsskyddet i art. 8 av Europakonventionen sig påmint med större kraft: Svensk rätt är tvingad att tillhandahålla effektiva rättsmedel för den som säger sig ha blivit kränkt i fall som dessa och det kan ibland ifrågasättas om förtalsreglerna är tillräckliga.
**
Mer i dagens tidningar. Intervju med en person bakom en uthängarsajt som, något ironiskt, vill vara anonym. Det ökar möjligen återfallsrisken, säger en psykiater. Datainspektionen skall granska.
13 kommentarer
Comments feed for this article
december 14, 2008 den 4:14 e m
Bengtsson
I Sverige finns en website där olika företag hela tiden hängs ut http://www.fairshopping.se
Rena rama skiten där konkurrenter kommer med olika påhopp, och utger sig för att vara kunder hos något företag.
Sveriges förtals webb sida nummer 1 http://www.fairshopping.se
december 14, 2008 den 5:30 e m
janne
Om det är så att det är förtal att nämna en dömd person vid namn har alla tidningar som t ex publicerade namnet på killen som mördade Anna Lind, gjort sig skyldiga till förtal. Alla andra också som upprepat hans namn. Vilket larv. Domarna är offentliga handlingar och så länge man inte utvecklar sig om annat än det som står i domen, kan man inte förtala. Hotet om ”kanske förtal” är bara för att skrämmas.
december 14, 2008 den 5:55 e m
Binjo
Janne:
Det finns något som heter allmänintresse också, vilket naturligtvis föreligger då utrikesministern blivit mördad etc. Men att hänga ut Kalle Svensson på internet för att han är MISSTÄNKT för ett brott är en helt annan sak.
BrB 5 kap. 1 §
1 st. Den som utpekar någon såsom brottslig (…) dömes för förtal till böter.
2 st. Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken (…) skall ej dömas till ansvar.
december 14, 2008 den 7:14 e m
mikaelf
På vilket sätt hänger det här ihop med utgivarbevis? Spelar det någon roll ifall hemsidan i fråga hade betalat en tusenlapp till PRV eller Radio- och TV-verket (vilka det nu är som ger ut tillstånden)?
december 15, 2008 den 8:10 f m
Mårten Schultz
Mikaelf: Den frågan hänger samman med VEM det är som bär ansvaret. På en vanlig tidning, till exempel, så faller ansvaret för ett förtal på den ansvarige utgivaren – oavsett vem som de facto gjort sig skyldig till själva spridandet av uppgiften. Det här är ur straffrättslig synvinkel en mycket speciell grej, eftersom det finns en grundläggande tanke om att man enbart skall kunna bestraffas för sina egna gärningar.
Finns det inte någon som utpekats som ansvarig utgivare faller alltså ansvaret på den som spridit uppgiften.
Janne: Menar du allvar eller fånar du dig bara? Frågan var i vart fall uppe i NJA 2003 2. 567 (Gudrun Schyman-målet.):
För att J.B. skall kunna dömas till ansvar krävs emellertid härutöver att han kan anses ha haft uppsåt till att publiceringen innebar en uppgift om att G.S. skulle medverka i en pornografisk film och att den uppgiften var ägnad att utsätta henne för andras missaktning. I den delen är domstolen hänvisad till att konstruera uppsåtet från de faktiska förhållandena kring publiceringen. Dessa ger inte anledning till annat bedömande än att för den som deltagit i publiceringen måste det ha stått klart att denna, på det sätt som berörts ovan, skulle förmedla intrycket att G.S. skulle medverka i en pornografisk film och att detta var ägnat att utsätta henne för andras missaktning. J.B. skall därför anses ha handlat med uppsåt.
Nästa fråga är då om det trots att uppgiften var nedsättande för G.S. var försvarligt att lämna uppgiften och om den i så fall var sann eller om det fanns skälig grund för den.
Själva försvarlighetsfrågan skall i princip prövas oberoende av den påtalade uppgiftens sanningsenlighet. Först när försvarligheten har prövats kan det bli aktuellt att bedöma om uppgiften var sann eller uppgiftslämnaren hade skälig grund för den.
Vid försvarlighetsprövningen skall samhällets intresse av en granskande journalistik och nyhetsförmedling vägas mot intresset att skydda den enskilde mot att genom kränkande uppgifter utsättas för andras missaktning (jfr NJA 1987 s. 285 I och II). I vårt samhälle får offentliga personer räkna med att deras göranden och låtanden utsätts för en mera närgången och kritisk granskning bl.a. från företrädare för massmedierna än vad som gäller för enskilda personer utan publika uppdrag. En uppgift om att G.S. skulle medverka i en pornografisk film får från sådana utgångspunkter anses vara av så allmänt intresse med hänsyn till hennes position att intresset att publicera uppgiften har företräde framför intresset att skydda den enskilde från att uppgiften lämnas. Det var således försvarligt att lämna uppgiften på löpsedeln, trots att den var nedsättande för G.S.
Att G.S. skulle medverka i en pornografisk film var emellertid, såsom redan framgår av den bakomliggande tidningsartikeln, inte sant och uppgiftslämnaren hade inte heller skälig grund för uppgiften. J.B. skall därför dömas för förtal.
december 15, 2008 den 5:43 e m
jr
I USA skriver de alltid ut namn på misstänkta i tidningar. (Och i domsluten som ligger på nätet.) Jag har svårt att se att det skulle vara något problem.
december 15, 2008 den 8:26 e m
Binjo
jr: Problem i Sverige eller USA? Jag tror Mårten och alla andra diskuterar svensk rätt, inte amerikansk.
december 16, 2008 den 5:44 f m
Joen
jr: Tänk om du blev uthängd på en av sveriges största nyhetssajter som läses av över 1 miljon läsare per dag som misstänkt för t.ex. våldtäkt. För du vet att oskyldiga ibland blir friade i domstol va?
”First impression last”
december 16, 2008 den 10:34 e m
qh
mikaelf: genom registrering undviker man PUL och Datainspektionen, men förtalspunkten kvarstår med den lilla skillnaden, som Mårten förklarat, att den som är anmäld som ansvarig utgivare åker dit istället för den som ligger bakom uttalandet.
december 17, 2008 den 5:18 e m
jr
”Problem i Sverige eller USA? Jag tror Mårten och alla andra diskuterar svensk rätt, inte amerikansk.”
Det tror jag med och jag påpekade att det är ett synnerligen marginellt problem om ens ett problem överhuvudtaget, om man rutinmässigt skulle börja skriva ut namn på misstänkta.
Inlägget diskuterar ju den politiska frågan om vi borde skärpa vår förtalslagsstfitning även om det formuleras som en juridisk fråga om den är förenlig med Europakonventionen.
”jr: Tänk om du blev uthängd på en av sveriges största nyhetssajter som läses av över 1 miljon läsare per dag som misstänkt för t.ex. våldtäkt. För du vet att oskyldiga ibland blir friade i domstol va?”
Det vore väl inte så kul för mig. Men å andra sidan är ju förmodligen skyldig om jag blir åtalad, även om jag skulle råka frikännas. Så mitt missnöje kan kanske uppvägas av att framtida offer ges möjlighet att undvika mig. Och om jag bevisar min oskuld så förutsätter jag att det också kommer omnämnas i pressen, om det nu var så intressant att skriva om mig i första taget.
december 18, 2008 den 8:33 f m
Kroken
Kan ingen publicera namn och personuppgifter på de personer som ligger bakom uthängningssajterna? I den fullständiga transparensens namn. Information wants to be free.
december 18, 2008 den 12:49 e m
Joen
jr: Ska du bevisa din oskuld i rätten? Vilken diktatur lever du i?
december 18, 2008 den 5:23 e m
jr
”jr: Ska du bevisa din oskuld i rätten? Vilken diktatur lever du i?”
Kanada for tillfallet.
Om du last vad jag faktiskt skrivit sa sager jag inte att det ska vara ett krav att bevisa min oskuld. Jag bara konstaterar att om jag faktiskt kan bevisa min oskuld, inte nodvandigtvis i ratten, sa kommer det formodligen vara intressant for tidningarna om det nu var intressant att skriva om mitt atal i forsta taget.