Nu pågår Pride-festivalen i Stockholm, en festival som varit central för att sätta hbt-frågor på agendan och till att synliggöra sexuella minoriteter. Festivalen har bidragit till att skapa uppmärksamhet kring homosexuellas situation och erfarenhter. Även på ett seriöst sätt, bortom de gay-glittriga ekipagen och champagnegalopper. Idag så fyller festivalen en lika viktig funktion med synliggöra transpersoner och de med könsöverskridande identiteter vars erfarenheter fortfarande förblir ohörda i de flesta sammanhang.
I offentliga sammanhang syns fortfarande inte HBT-personer (nu ofta med tillägget Q). Det slår mig när jag sneglar igenom utredningen rörande förbud av köp av sexuella tjänster. Utredningen föreslår en straffskärpning av sexköpsbrottet. (Som jag är skeptisk mot på dessa grunder.) Utredningen har kritiserats på många håll. Den har kritiserats för bristande kritiskt synsätt. Den har kritiserats för att den inte lyssnar på sexsäljarna själva. Däremot har jag inte sett kritik mot utredningens fördomsfulla och heteronormativa synsätt. Det kan bero på att hbt-rörelsen är luttrade när det gäller osynliggörande i det offentliga Sverige.
Hbt-perspektivet får sällan komma till tals i några SOU:er eller propositioner med undantag för de publikationer som direkt syftar till att ”hjälpa” just hbt-personer. Men det blir mer påtagligt i de fall där lagstiftningscirkeln snurrar runt kring frågor som i vid mening rör jämställdhetspolitiken. Och det blir särskilt tydligt i en utredning som utvärderingen av sexköpslagen (som finns här). I utredningen sår finns det män och det finns kvinnor. Sexköparen är oftast man och sexsäljaren är oftast kvinna, berättar utredningen. Så är det nämligen ”traditionellt”. Det noteras i och för sig i förbigående att även män säljer sex men eftersom det inte finns någon empiri om dessa säljare så faller man åter på den traditionella bildan – man köper sex av kvinna. Kvinnor som lämnat prostitutionen får komma till tals men inga män, trots att utredningen närmast i förbigående framhåller att en utredning om mäns sexsäljande nyligen utförts.
Min gissning är att om man skulle genomföra en attitydundersökning bland personer som identifierar sig som hbt-personer så får man andra resultat än om man genomför samma undersökning bland heterosexuella. Min gissning om det finns sådana skillnader är att hbt-personer ibland har andra värderingar kring sexualitet som delvis bottnar i att de brutit sig ur den heteronormativa struktur som förutom att tillhandahålla bilder av mäns beteende och kvinnors beteende också bottnar i föreställningar om hur ett sexuellt liv skall levas. När man bryter sig ur en struktur är det nog naturligt att ifrågasätta stukturens värderingar som den kommer till uttryck i olika skikt.
Men detta är bara gissningar. Det är däremot klart att utredningen om sexköpslagen spelar med i samma heteronormativa spel som lagstiftningsprocessen i stort. Hbt-personers erfarenheter osynliggörs, ingen lyssnar på deras perspektiv innan man underkastar dem lagstiftning – förbudslagstiftning i detta fall – som tar sikte på andra grupper. Kom ihåg: Det är i lagstiftningen, och bara i lagstiftningen, som rikspolitiken blir makt, något reellt. Om den politiska maktens reella maktmedel bygger på enögda synsätt och fördomar är det en angelägenhet för alla.
Det kan kanske vara något att diskutera i regeringens tält på Pride-festivalen.
5 kommentarer
Comments feed for this article
juli 27, 2010 den 10:17 f m
Hans
Du har, vilket inte alls är förvånande, ingen insikt i lagstiftningsarbetet i dess hela bredd, vilket framgår av bl.a. det här inlägget.
Du vet helt enkelt inte vilka kontakter med allmänheten lagstiftarna har, dvs vilka personer som påverkar dessa. Men du borde verkligen förstå att det finns många såna kontakter.
Jag har själv läst filosofi med mera, funderat på viss brottslighet och tagit fram en del definitioner som kommit att intressera en riksdagsman som deltagit i lagstiftning.
För övrigt för du för mycket monolog och struntar i de flesta Kommentarerna, besvarar ibland de mest oseriösa.
Märkligt beteende och idag tar jag bort min prenumeration på dina inlägg.
Det spottas förresten ut många olämpliga jurister.
Vilka är de skyldiga?
juli 27, 2010 den 10:51 f m
Mårten Schultz
Det där med kommentarerna skäms jag litet för. Det är för att jag ofta har fullt upp, skriver ett inlägg och sedan så hinner jag inte tillbaka förrän debatten är liksom död. Min avsikt är att svara på seriösa kommentarer men det blir ofta bara snabba responser på språng. Jag vill dock betona att jag verkligen uppskattar alla positiva och kritiska kommentarer som jag får från Sten Sture, Profanum, Hans, Beholder, Rex – ja, till och med surkarter som Grundlag bidrar till föra tankarna vidare.
Din första kommentar förstår jag dock inte alls. Jag har i och för sig inte varit verksam vid departement men jag tror mig faktiskt ha en hyfsad insikt i lagstiftningsarbetet. I vilket fall så handlade ju inte inlägget om lagstiftningsarbetet som sådant utan om en av dess produkter och hur denna produkt redovisade för sitt underlag. En sådan utvädering måste rimligen kunna göras utan att man vet vilka i utredningen oredovisade telefonsamtal som ringts från utredningssekreteraren.
juli 27, 2010 den 10:59 f m
Mårten Schultz
För övrigt låter det konstigt i mina öron att kalla en utredning för ”lagstiftare”, även om det är ett moment i lagstiftningscirkeln.
juli 28, 2010 den 5:21 e m
Michael Jonsson
Jag vill bara tacka för ännu en insiktsfull analys. Jag läste lite i SOU:n och kände ganska direkt att den var väldigt vinklad mot att försvara lagen snarare än att problematisera över den. Exempelvis beskrevs sexsäljarna som ”de utnyttjade” vilket direkt leder läsaren in i ett visst tankemönster. Inget som passar sig i en vetenskaplig framställning.
maj 12, 2011 den 11:54 f m
Även homosexualitet har varit kriminellt… « Sverige är inte världens navel!
[…] (Ps läs även Mårten Schultz) […]