Insinuationsspelet är nu i full gång när det gäller Littorins utkrävande av sin ”fallskärm”, den ersättning han enligt lag har rätt till som f.d. statsråd. Rubrikerna i tidningarna är självklart att Littorin vill få ”1.3 MILJONER KRONOR”.
Ersättningen som Littorin liksom andra statsråd är berättigad till motsvarar ett års lön. Det kan tyckas generöst. Ett år är lång tid för statsråd som ofta snabbt kan studsa tillbaka in på arbetsmarknaden igen. Men ersättningen utgår just om man inte kan studsa tillbaka. Littorins fall kan göra det svårare med en comeback än om han avgått av andra anledningar. Ersättningen fyller i ett sådant fall just den funktion det är tänkt att fylla. Är det då oskäligt med ett års lön för det avhoppade statsrådet?
Nej.
Statsråd, liksom andra med höga positioner, betalar för ersättningens trygghet genom att ställas utanför arbetsrättens vanliga skydd. Det finns ingen LAS för ministern. Han kan inte kräva att få fullfölja sin anställning om han vill. Det blir inga MBL-förhandlingar. Priset för fallskärmen är att hamna utanför det rättighetsskydd som de flesta svenskar, inklusive högt uppsatta tjänstemän, tar för givet. Ett års ersättning för lön för det statsråd som efter nästan fyra år i uppdraget inte kan hitta något annat arbete framstår under dessa förutsättningar som ett billigt pris för staten. Alternativet till fallskärmen är ju rimligen normal anställningstrygghet.
Mårten Schultz. 
15 kommentarer
Comments feed for this article
juli 29, 2010 den 9:26 f m
Johan Richter
”Alternativet till fallskärmen är ju rimligen normal anställningstrygghet.”
Det är väl inte klart. Jag tror nog det hade funnits gott om folk som velat bli ministrar även med betydligt sämre vilkor än idag.
För övrigt finns det rätt många svenskar som har provanställning eller olika former av tidsbegränsade anställningar och alltså har ganska dålig anställningstrygghet.
juli 29, 2010 den 11:42 f m
Oscar
Johan, det finns gott om människor som skulle vilja göra vilket jobb som helst i sverige till sämre villkor. Vad är det som helgar arbetarens rätt till anställningsskydd och inte ministrarnas rätt till ersättning?
juli 31, 2010 den 6:19 e m
Johan Richter
Jag vet för det första inte varför du tror jag helgar vanliga arbetares ”rätt” till anställningsskydd.
För det andra tycker jag inte synd om statsråden ifall de inte skulle ha någon fallskärm och ser inget skäl att vi ska betala de mer av våra skattepngar än nödvändigt.
juli 29, 2010 den 4:07 e m
grundlag
Vem har sagt att vanliga människor har anställningstrygghet i Sverige? Det är en myt som ledande politiker, fackliga företrädare, m m, med jämna mellanrum avslöjar som just en myt. Det är lättare att avskeda anställda i Sverige än i de flesta Europeiska länder. Lite mobbning från chefen och sedan ett taskigt avgångsvederlag så är saken klar. Men kan inte chefer ställas till ansvar för mobbning? Jo, i andra europeiska länder, men inte i Sverige. Det ser korrupta domstolar till.
juli 29, 2010 den 9:04 e m
SvavaValkyrie
Håller helt med. Självklart kan inte ett avgånget statsråd stå utan lön när månadsräkningarna ska betalas. Dessutom räknas ju ersättningen ner när man får ny anställning.
Att hävda att många säkert skulle utföra jobbet mot lägre ersättning är helt irrelevant – håller med Oscar – det finns många som skulle vara lärare, läkare, ingenjörer och annat också för halva lönen – det betyder inte att de har lämplighet och kompetens.
I Sverige betalar vi våra förtroendevalda illa, men ändå tjafsas det om allt.
Littorin har fått sitt liv förstört pga sitt jobb – anklagad för ett brott han inte kan rentvå sig från. 1,3 miljoner är ynka lite i sammanhanget.
juli 30, 2010 den 10:04 f m
katedervarg
Nja… Den som vill ta lärarjobb för halva lönen bör nog främst ha kompetensen att vända på slantarna… Att klara sig på 12 000 i månaden är inte så lätt.
Men iofs, det är ju vad littorinaren vill att andra än han själv ska göra.
juli 30, 2010 den 1:01 f m
katedervarg
Problemet är inte att han får ersättning – problemet är den dubbelmoral som genomsyrar hela agerandet. Littorin har under hela sin ämbetsmannatid haft ”arbetslinjen” som mantra och hävdat att till och med cancersjuka ska ut i arbetslivet. Att sen kräva en årslön i ersättning, två månader innan han kunde bli demokratiskt avsatt är SKAM. Ren SKAM!
Det finns ett ord för landsförrädare som kommit från en person – nu tror jag vi kan använda littorinare för den som säger en sak men själv gör en annan!
juli 30, 2010 den 4:37 f m
Torsten
”Men ersättningen utgår just om man inte kan studsa tillbaka.”
Personligen tror jag dock att det hade ökat chanserna att frigöra sig från sitt skattefinansierade utanförskap om det inte hade utgått någon ersättning. Min tanke är att detta skulle fungera som ett slags incitament för att ta ett annat arbete, om än inte nödvändigtvis lika prestigefullt och välavlönat, och därmed åter bidra till samhällsnyttan.
juli 30, 2010 den 10:17 f m
ylva
Sven-Otto har sagt upp sig från ministerjobbet, då skall han inte ha skattebetalarnas ”avgångsvederlag”. Är det rätt att ”ljuga”, är det rätt att ”köpa”? Två ord som kan tolkas översättas till vad som helst i syfte att klara sig ur knipa. Definitions-Alliansen?
augusti 1, 2010 den 11:22 f m
SvavaValkyrie
katedervarg, Littorin lika lite som någon annan har hävdat att ”cancersjuka” ska ut i arbetslivet. Den som står under behandling av den arten som cancer oftast motiverar är är undantagen gränsen i sjukförsäkringen.
Sedan begriper jag absolut inte vad du menar med ”årslön”, ”demokratiskt avsatt” och ”skam”. Han hade ju uppenbarligen fått samma ersättning (eller snäppet mer) om han stannat två månader och sedan slutat, så hur ser din argumentation ut?
Att sedan svamla om ”landsförrädare” är bara ytterst barnsligt och perspektivslöst.
Nej, lite ordning och reda på fakta, logik och sunt förnuft, tack.
augusti 2, 2010 den 12:18 f m
katedervarg
Nu ska vi se… Om vi börjar med det sista så kallade jag aldrig LITTORIN för en landsförrädare. Jag sade att det finns en synonym till ordet som har sitt ursprung i ett egennamn. Det är naturligtvis Quisling jag talar om, och det är väl möjligt att jag behöver förklara vem det är men jag väljer att avstå. Om du inte känner till honom så får du väl kika in på wikipedia eller nåt. Kanske nians historiebok.
Sen kan vi ta det övriga, som för mig är obegripligt att det kan missförstås såvida man inte VILL missförstå.
I hela den här soppan med Littorin har jag aldrig hävdat att han per automatik är skyldig till något brott, bara för att Aftonbladet hävdar det. Jag tycker att hans sätt att agera inte är det typiska för någon som är oskyldig, men vad vet jag. Det kanske är så man gör i moderata, politiska kretsar.
Det är till och med så att jag inte ens BRYR mig om han är skyldig eller inte. Alla gör misstag nån gång i livet, och så länge han inte SKADAT någon får han gärna bedriva tidelag om han vill och ändå ha mitt förtroende som minister. Det är därför det är så osmakligt att många som förfäktar hans förmenta oskuld väljer att göra det genom att lyfta fram HORAN Anna. Den typen av försvar ger mig en mycket dålig smak i munnen.
Att han däremot är DEN politiske ansvarige för den arbetsmarknadspolitik som kraftigt har försvårat för sjuka att lyfta ersättning för att i stället få ut dem i en arbetsmarknad som inte vill ha dem är odiskutabelt. Sänkta a-kassor och andra metoder ska ytterliga bidra till att tvinga folk att göra sitt yttersta för att få jobb, även om det innebär uppbrott från både hemort och familj. Det är väl helt okej att tycka så och arbeta för en sån politik, men det är INTE okej att göra precis tvärtom när man SJÄLV står utan arbete! Det är hyckleri. Nåt annat ord finns inte, men jag tycker att det är fullt acceptabelt att från och med nu kalla det för att göra en littorinare.
Vad är då det svåra att förstå med de andra punkterna?
Årslön? Ja, Över en miljon kronor ÄR mer än dubbelt så mycket som jag tjänar på ett år. Och förmodligen mer än de flesta. Kanske du har mer i lön, vad vet jag.
Demokratiskt avsatt? Ja, om mindre än två månader är det val, och det finns inget som säger att han efter det valet hade fått något förnyat förtroende av det folk han är till för att tjäna. Att hoppa av nu och slippa den förtroendeomröstningen, och i stället lyfta ersättning för ytterligare ett år är ren skam.
Faktan är glasklar. Logiken är uppenbar. Orden är inte svåra. Om man inte förstår är oddsen inte höga på att det snarare beror på en ovilja att förstå. Sunt förnuft är inte nåt man kan ta monopol på och hävda gäller bara ens egna åsikter. Sunt förnuft för mig i en demokrati är att man låter väljarna bestämma, och att man som minister lever som man lär.
augusti 3, 2010 den 10:58 f m
hagwall
” Att hoppa av nu och slippa den förtroendeomröstningen, och i stället lyfta ersättning för ytterligare ett år är ren skam.”
Rätt till ett års lön utgår till _alla_ ministrar som avgår, även om de gör det för att de förlorat valet… http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=37482&a=680661
augusti 3, 2010 den 10:05 f m
Mikael Bomström
Jag har funderat på ett par saker:
1. finns det idag några hållbara argument för att månggifte inte är tillåtet (jfr t.ex. med debatten kring könsneutrala äktenskap);
2. skulle inte brottet barnadråp (3:3 BrB) kunna utgå (min tanke här är att brottet objektivt sett är ett mord eller ett dråp [3:1-3:3 BrB]) genom att omständigheterna (t.ex. att modern är deprimerad p.g.a. förlossningen) beaktas när man bedömer den subjektiva sidan av brottet samt bestämmer påföljd.
augusti 3, 2010 den 12:11 e m
katedervarg
Om det är så att en minister per automatik får ett års lön när man avgår från sin post så gör det ju inte direkt saken bättre. Det borde vara den första sak man borde korrigera om man syftar till att sänka arbetslöshetsersättningar för att se till att människor tar sig ut på arbetsmarknaden igen.
Sen ÄR ersättningen inget som utgår per automatik. Man måste ansöka om den, och det finns exempel på statsråd som haft den goda smaken att avstå. Hade Littorin varit sin lära trogen hade han gjort samma sak. Men nopp, han gjorde en littorinare.
augusti 4, 2010 den 8:27 e m
SvavaValkyrie
OK, hagwall gjorde det påpekande jag försökte göra när jag skrev ”Han hade ju uppenbarligen fått samma ersättning (eller snäppet mer) om han stannat två månader och sedan slutat” och du svarade ”Att hoppa av nu och slippa den förtroendeomröstningen, och i stället lyfta ersättning för ytterligare ett år är ren skam.” Men tack vare hagwall verkar den delen vara utredd.
När det sedan gäller ersättningen är det inget som säger att han kommer att få hela beloppet, eftersom den kommer att räknas av mot den inkomst av tjänst han får när han börjar jobba. Med tanke på hur produktiv han varit hittills finns ingen anledning att tro att han kommer att dra benen efter sig i ett år.
Så låt oss inte uppröras över förlorade pengar förrän de verkligen betalats ut.