Rubriken ljuger. Upphovsrätt är naturligtvis inte stöld. Lika litet som skatt eller ägande är stöld. Men illegal fildelning är lika litet stöld som upphovsrätt är det.
Det finns ju en del som påstår det. Att illegal fildelning är stöld. Det stör mig allt mer, trots att jag misstänker att jag själv börjar förlora allt mer på upphovsrättsintrång. (Jag tar således tacksamt emot frivilliga gåvor.) Men illegal fildelning är inte stöld. Lika litet som det är våldtäkt, undandräkt eller fridskränkning. Det finns ett annat straffrättsligt stadgande för detta. upptaget i ett sammanhang det hör hemma. När man kallar det för stöld så exploaterar man en juridisk terminologi för att nå retoriska fördelar. Och det finns få sådana retoriska grepp som tenderar att slå upp i ansiktet på den som säger det som exploaterandet av juridisk terminologi. Språket må förslappas – inte för att jag tror att det egentligen gör det men det sägs ju så ibland – men juristerna slår vakt om sina termer. Begrepp är viktiga för oss. Konceptuella glidningar tar vi inte lättvindigt på.
Men kanske kan upphosvrättsintrång i någon mer metaforisk, eller filosofisk, mening sägas vara stöld. Det är svårt att se hur det skulle hålla. Att stjäla något tror jag brukar anses förutsätta att den som drabbas av stölden äger egendomen eller nästan äger egendomen. Men upphovsrätten är oerhört annorlunda äganderätt i den klassiska bemärkelse som förknippas med saker och fastigheter.
Om jag köper en sak så förväntar jag mig i allmänhet att jag kan fritt göra vad jag vill med saken. Äganderätten har gått över på mig. Det är min sak – jag äger den. Jag kan utnyttja den som jag vill: Jag kan använda den för avsett ändamål, sälja den vidare, förstöra den, eller vad det nu är. Men om jag köper något som är belastad med en upphovsrätt så hindras jag som ägare från att fritt disponera över egendomen. Jag kan inte göra vad jag vill. Upphovsrätten hindrar mig i min äganderätt och tar ifrån mig den handlingsfrihet som förknippas med att äga. Är inte det en stöld?
Nej, det är det naturligtvis inte. Det är en inskränkning i en rättighet men inte en stöld. Jag säger som Latin Kings i Salsakungen. ”Sluta snacka skit, säg som det e.”
***
Uppdatering: I dagens DN finns ett mer nyanserat debattinlägg från ett antal artister. Litet märklig argumentation dock. Artisterna framhåller bland annat att i ett fildelande klimat som dagens minskar möjligheten att få fram morgondagens Abba, Kent eller Roxette. Men det är väl snarast ett argument för motståndarna?
***
Det sagt så har jag ännu svårt att se vad problemet med Ipred är, annat än det problem som immaterialrätten enligt sina kritiker anses utgöra i stort. Om man nu skall vara konsekvent i sitt försvar av immaterialrätten är det helt naturligt att skapa möjligheter för rättighetsinnehavarna att skydda sig när nu inte staten förmår det. Men det här kräver nog mer eftertanke…
14 kommentarer
Comments feed for this article
november 12, 2008 den 8:54 e m
Mumfi
Att du inte ser problemet med IPRED beror nog på att just du inte behöver hyra en jurist á 1,5K SEK/h när du får hem ett brev där det står betal 20K eller så ses vi i domstolen…
Skulle det nu vara så att det bara drabbar skyldiga, men bara för att man är oskyldig betyder det inte att man slipper breven… I mitt hushåll så fildelar vi aldrig. Därmed inte sagt att det inte skulle kunna se ut så. Vi bor i ett comhem-hus, vi sitter på samma slinga som alla våra grannar. En företagsam granne skulle kunna använt min IP. Kattvakten? Trådlösa nätverket? Min TOR nod? Leverantören lämnade fel nummer? Ska jag under ansvar behöva ha kontroll över min lina? Det har jag ingen möjlighet till.
Dessutom verkar det underligt att man skulle kunna begära ersättning för annat än direkta skador. Måste man inte visa att man faktiskt lidit skada? Alla undersökningar jag sett tyder på att de som klagar mest är de som antagligen inte lider skada utan snarast främjas av intrången. Att man som liten författare inom juridik kanske förlorar på privatkopieringen kan hända. Men jag är övertygad om att Per Gessle inte gör det.
Upphovsrätten är en i grunden väldigt bra ide. Genom att ge upp lite av vår äganderätt ger vi kreatörer ett incitament att producera mer. Att kreatörer tjänar pengar är inte målet, det är medlet varmed målet ska nås. För kurslitteratur tror jag att systemet har få möjligheter nu när mångfaldigandet är trivialt. Hur löser de problemet i anglosaxiska länder där upphovsrätten per automatik tillfaller arbetsgivaren, universitetet? Jag är övertygad om att det produceras avhandlingar och böcker även där. Lägg du upp ett ISBN så ska jag på ren princip köpa din bok.
november 12, 2008 den 9:54 e m
Martin Aston
Det märks att du inte fattat vad upphovsrätt är – eller vad som menas med immateriell.
Ett materiellt gods kan du fritt förfoga över – sälja, köpa, fritt disponera.
Det immateriella godset kan du fritt nyttja. Men du äger det inte.
Ett materiellt gods är en pryl; en cykel, en lägenhet, en hundralapp, en CD
Ett immateriellt gods är något som saknar fyskisk beskaffenhet; ett varumärke, en idé, ett konstverk, en litterär text, ett patent, ett musikstycke på en CD.
Det du betalar för i det materiella godset är själva prylen – samt troligen också en vacker slant för varumärket – det immateriella godset. Varumärket står för idén bakom produkten.
Därför är det också juridisk skillnad på om man stjäl ett par sportskor eller gör en piratkopia av dessa. Skickliga jurister har sett till att den som säljer piratkopior i stort sett kan ställas på bar backe. Detta har ju till stor del att göra med den fysiska dimensionen. Ett par sportskor är både påtagliga och påtagbara… =)
Och naturligtvis är det inte stöld om man tillhandahåller någon annans immateriella produkt för allmänheten. Här handlar det mer om att obstruera för upphovsmannen att få en inkomst. Naturligtvis äger upphovsmannen sitt verk – de enda som anser motsatsen är ett fåtal anarkoliberala och ett fåtal extrema anarkister. Därmed borde ju upphovsmannen ha total kontroll över hur han eller hon vill förfoga över sitt egna material. Tyvärr är det inte längre så.
Innan Internet skedde fildelningen i låg skala; man spelade in från radion, spelade in åt några vänner på kassett och liknande. Den egna arbetsinsatsen blev ganska omfattande. Skulle du göra en kopia gjordes denna i realtid; det tog 45 minuter att göra kassettkopian. Här behövde man göra en avvägning baserat på kassettpris, arbetstid samt om skivan hade något extra som gjorde att man ville äga fodralet och vinylskivan, så småningom CD:n.
Idag tar det några minuter att göra en torrent. För den som laddar ner handlar det om någon minut med bredband. Och framför allt handlar det om att göra verket tillgängligt för ett extremt stor publik.
Och här handlar det om att upphovsmannen verkligen lider skada, kanske mer än om en pizzabagare kallar ett alster för OS-pizza.
Problemet ligger naturligtvis i hur man definierar skadan – och hur man kan bevisa denna. Om Mårten Schultz håller en föreläsning i vardagsjuridik och jag spelar in denna på video och säljer den – ja då är skadan lätt att bevisa. De exemplar jag säljer skulle naturligtvis kunna säljas av Mårten själv om han hade sådana till försäljning. Samma sak gäller om jag övar in Mårtens förläsning och håller egna sådana. Men vad händer om jag lägger ut föreläsningarna gratis på nätet?
Å ena sidan skulle Mårten kunna hävda att videon som ligger ute minskar intresset för förläsningen. Som bevis märks en nedgång i biljettförsäljningen. Samtidigt skulle marknaden kunna vara mättad, eller kvaliten inte tillfyllest visavi biljettpriserna (vilket jag tror att de är).
Å andra sidan skulle en video kunna fungera som reklam för föreläsningen.
Problemet för undehållningsbranschen är att det är många som ska dela på kakan. Flera instanser har haft stora vinster. Några är mycket näriga – artister som inte nöjer sig med att vara mångmiljonärer. Men här finns också ”vanliga entreprenörer” som gör några tusenlappar på ett musikalbum eller en DVD.
Branscherna har inte klarat av problemen. Ideologiskt är allt motsägelsefullt. Samma personer som tycker det är integritetskränkade att en ISP ska kunna lämna ut ip-nummer, lämnar jättespår på sökmotorer som sedan används för reklam eller spam.
Själv tror jag att problemet måste lösas från båda hållen. Jag har idéer…
Men dom sprider jag inte här – de är upphovsskyddade, hehe… =)
november 12, 2008 den 10:53 e m
Mumfi
Martin Aston, IANAL men:
Uppenbart har inte heller du någon klar uppfattning av vad upphovsrätt är. Först har vi den ideella rätten. Den härrör från antiken och, får jag väl lov att säga, ingen ifrågasätter den. Därutöver har vi det du väljer att kalla upphovsrätt.
Upphovsrätt har vi för att maximera folkets tillgång till verk av olika slag. Det sätt man såg att försäkra sig om detta var att under en kort period skydda författare från boktryckare som författaren inte hade avtal med; Så att författarna skulle ha en möjlighet att försörja sig på sålda licenser.
Något liknande skedde med patent. Men där var allmänintresset att patenten skulle publiceras. Mot att man gjorde uppfinningar publika skulle man erhålla ett visst skydd, mot kommersiell användning.
Jag kan inte hålla med om att upphovsrätten inte längre fungerar. Jag vill tycka att den har ett brett folkligt stöd och att systemet är allmänt accepterat. Det enda som behövs är en justering av skyddstiderna och en återgång till att enbart omfatta kommersiella syften. Det skulle naturligtvis inte skada om vi alla kunde hålla i åtanke att den enda intressenten i förhandlingar om utformning är folket. De potentiella upphovsmännen är över huvud taget inte intressenter i frågan. Deras intressen ska tillvaratas enbart i form av folkets intresse av att de existerar i egenskap av skapare av verk.
Att det skulle vara ideologiskt motsägelsefullt, för människor som inte vill bli spårade, att gå med i exempelvis en klubb för sådana på Facebook, håller jag inte heller med om. Det ena sker frivilligt. Enligt samma princip som vi båda väljer att skriva under pseudonymer som kränker någons rätt till sitt varumärke: Skulle vi vara konsekventa så skrev bara jag under pseudonym och du under riktigt namn. Nu väljer vi båda våra tillfällen, då vi vill vara synliga och när vi inte vill.
Slutligen: Du kan inte upphovsrättsskydda affärsidéer. Skulle du kunna göra något med dem vore det att patentera dem, vilket du kan i t.ex. USA. Det vore då dock en förutsättning att då gjorde dem offentliga när du sökte patent. Även upphovsrätten förutsätter att det sker ett publicerade. Håller du dina idéer hemliga så är de fullgott skyddade utan skydd i lag.
november 13, 2008 den 5:02 f m
Mårten
Det slår mig att jag håller för litet föreläsningar om ”vardagsjuridik.”
november 13, 2008 den 8:44 f m
Daniel
Problemet med IPRED, Mårten, är som vanligt hur systemet kan missbrukas. Dels naturligtvis att IFPI, Antipiratbyrån och liknande branschorgan kommer att utnyttja det för att pungslå nån 17-åring som tankat Johnny Depps senaste sjörövarfilm (medan folk med lite koll flyttar till privata servrar dit APB inte når).
Men det värsta är ju biten som inte har bäring alls på immaterialrätten utan på integriteten. Rätta mig gärna om jag har fel, men inte finns det väl något som hindrar den nyfikne från att låta publicera ett upphovsrättsskyddat verk på internet, i enda syftet att sedan gå till rätten med en hop IP-nummer han gärna vill identifiera och hävda att han MISSTÄNKER att de laddat ner hans verk olovandes?
Naturligtvis går han inte vidare med stämningshot och liknande, det handlar om kartläggning.
november 13, 2008 den 9:32 f m
Dagens citat | Sänd mina rötter regn
[…] Mårten Schultz: I dagens DN finns ett mer nyanserat debattinlägg från ett antal artister. Litet märklig argumentation dock. Artisterna framhåller bland annat att i ett fildelande klimat som dagens minskar möjligheten att få fram morgondagens Abba, Kent eller Roxette. Men det är väl snarast ett argument för motståndarna? […]
november 13, 2008 den 8:18 e m
Populisten
Mårten, problemet med den föreslagna lagen har noll och intet med om det borde vara lagligt att fildela eller inte. Problemet med den är att man vill låta en oerhört mycket starkare part få rätt att tämligen godtyckligt pressa pengar av vanliga människor. Betala 20 papp eller ta risken att vi med våra proffsadvokater tvingar dig att betala 10 gånger mer + rättegångskostnader! Det är inte rättvisa utan den starkes rätt. Jämför gärna med självtäckt. Som vanlig medborgare tycker jag att det vore helt självklart att i analogi med IPRED låta mig få ta tillbaka min stulna cykel som jag ser på stan. Men hallå, då blir det väl anarki? Ja just det! Och det vill vi inte ha och därför ska polis och rättsväsende utreda och bestraffa brott och inte offren.
En fundering så till slut: om man nu skulle vilja omstöpa upphovsrätten varför då inte jämka ihop den med patenträtten?
november 26, 2008 den 3:36 f m
Daniel och de små tomtarna » Årets idiot: Jan Guillou
[…] avsaknad av existensberättigande! Fildelning (oavsett laglig eller inte) är INTE stöld, eftersom orginalet inte försvinner, det […]
november 26, 2008 den 10:30 e m
Allt är Vint Cerfs fel egentligen at Deepedition
[…] ett av de intressantaste argumenten – som faktiskt är lögn – är att man väljer att förbigå skillnaden i det juridiska “stöld” och det vardagliga stöld. Och ett av citaten är så solklart hur sjuk IPred-lagen faktiskt är: […]
december 4, 2008 den 1:35 e m
IPRED med sällskap
[…] RättsligtJag har skrivit om det tidigare, men än bättre är Jacob Heidbrink, Mårten Schultz, […]
april 24, 2009 den 11:54 f m
Fildelning är stöld. En konsekvensbetraktelse « Mårten Schultz.
[…] att man i fildelningsdiskussionen försökt föra in upphovsrättsbrottet under stöldrubriken. (Se här , här och här.) Det passar inte in där. Upphovsrätten är inte en äganderätt. Det är […]
november 5, 2009 den 4:08 e m
Claes Lundin
Hej Mårten, bra initiativ med en blogg om juridik. Jag skulle gärna byta en reklamplats på min hemsida mot att jag får en annons på din? Kan man få juridikstudenter till hjälp med en stämning, hur går man tillväga då? Om man vill hitta ett rättegångsprotokoll men man minns bara vad målet handlade om, inga årtal, aktnummer vilken del av landet det handlade om?
Vilka kända fall finns det som rör stölder av företagshemligheter, där man begagnar sig av information utan tillstånd.
Mvh
Claes Lundin
december 17, 2009 den 9:19 f m
Kursändring i upphovsrättsfrågan « Juridikbloggen
[…] politiker tidigare haft svårt att ta till sig. Jan Björklund har t.ex. explicit fastslagit att upphovsrätten är det samma som äganderätt och sedan fyllt på med att Folkpartiet alltid kommer att skydda […]
december 17, 2009 den 9:21 f m
Kursändring i upphovsrättsfrågan « Mårten Schultz.
[…] politiker tidigare haft svårt att ta till sig. Jan Björklund har t.ex. explicit fastslagit att upphovsrätten är det samma som äganderätt och sedan fyllt på med att Folkpartiet alltid kommer att skydda […]