Apropå frågan om tjänstemannamakt. Dn är inne på något intressant ur maktdelningssynvinkel i dagens huvudledare när migrationslagstiftningen och ett särskilt ärende om en iransk kvinna behandlas.
Från Billströms departement hävdas att det inte är lagen det är fel på, utan tolkningen av den. Det finns visst det utrymme för undantag som Migrationsverket hävdar inte finns och som fått verket att nu avslå den iranska kvinnans ansökan om verkställighetshinder.Riksdagen stiftar lagar, juristerna tolkar dem. Det är inte brukligt att departementen går ut och talar om att domstolarna tolkat ”fel” om utfallet inte blir det politikerna hade tänkt sig. Då skriver man i stället om lagen. Vad som står i lagen och inte är lika med tolkningen i de högsta juridiska instanserna, inte vad man tänkte och ville på ett departementet

 

Det är riksdagen som stiftar lagen. Inte departementen. Vad departementens tjänstemän i efterhand anser om en lags innebörd är helt ointressant. Men viktigare är att det finns ett demokratiproblem i att tjänstemän på departementen, även om de har djupa kunskaper i det föregående lagstiftningsärendet, uttalar sig om rättstillämpningen. I gamla kommunistiska stater och andra diktaturer kunde domstolarna ibland styras av politikerna och deras tjänstemän i enskilda frågor men i en rättsstat är det inte acceptabelt. Redan att tjänstemän uttalar sig om ett rättsläget i sådana här fall är illa. Det är helt enkelt inte deras sak.

Annonser