Det har stört mig att man i fildelningsdiskussionen försökt föra in upphovsrättsbrottet under stöldrubriken. (Se här , här och här.) Det passar inte in där. Upphovsrätten är inte en äganderätt. Det är fjantigt att ens påstå det. Men ändå framhärdar många med att göra just det, att hävda att upphovsrätten är en äganderätt och att den som gör intrång i upphovsrätten stjäl.

Konsekvenserna av att applicera det traditionella äganderättsbegreppet med stöld av sak som jämförelse blir dock konstiga om man värnar om upphovsrätten. Fredrik Strage skriver fyndigt om det i dagens DN. Om filerna skall anses som saker får vi väl i konsekvensens namn lämna tillbaka de stulna sakerna. Strage: ”Nej, det är lika viktigt att den nedladdade musiken återlämnas till sina rättmätiga ägare: artisterna. ”It belongs to them, let’s give it back”, för att citera det rättrådiga, australiska bandet Midnight Oil. Därför bör vi genast returnera illegalt nedladdad musik till skivindustrin genom att mejla den till musikretur@ifpi.se.”

Just så.

Och det går ju åt andra hållet också. Konsumentskyddet för saker ger mediekonsumenten en helt ny makt. När saken inte uppfyller de berättigade krav på kvalitet som konsumenten kan ställa så kan man häva köpet och kräva skadestånd. Eller hålla fast vid köpet och kräva leverans av en funktionsduglig vara.

Stockholm 2009-04-24

Bästa Florence Valentin!
 
Er senaste skiva var sämre än vad jag med fog kunde förvänta mig. Jag kräver att ni tar tillbaka skivan och istället levererar en skiva som bara innehåller punklåtar om Haninge Centrum, vilket jag hade berättigad anledning att anta att jag skulle fått.
Jag återkommer med anspråk på skadestånd för den skada jag drabbats av till följd av lyssningen på den felaktiga varan.
Med aktning
Mårten Schultz
Annonser