You are currently browsing the tag archive for the ‘Fildelning’ tag.

Rubriken ljuger. Upphovsrätt är naturligtvis inte stöld. Lika litet som skatt eller ägande är stöld. Men illegal fildelning är lika litet stöld som upphovsrätt är det.

Det finns ju en del som påstår det. Att illegal fildelning är stöld. Det stör mig allt mer, trots att jag misstänker att jag själv börjar förlora allt mer på upphovsrättsintrång. (Jag tar således tacksamt emot frivilliga gåvor.) Men illegal fildelning är inte stöld. Lika litet som det är våldtäkt, undandräkt eller fridskränkning. Det finns ett annat straffrättsligt stadgande för detta. upptaget i ett sammanhang det hör hemma. När man kallar det för stöld så exploaterar man en juridisk terminologi för att nå retoriska fördelar. Och det finns få sådana retoriska grepp som tenderar att slå upp i ansiktet på den som säger det som exploaterandet av juridisk terminologi. Språket må förslappas – inte för att jag tror att det egentligen gör det men det sägs ju så ibland – men juristerna slår vakt om sina termer. Begrepp är viktiga för oss. Konceptuella glidningar tar vi inte lättvindigt på.

Men kanske kan upphosvrättsintrång i någon mer metaforisk, eller filosofisk, mening sägas vara stöld. Det är svårt att se hur det skulle hålla. Att stjäla något tror jag brukar anses förutsätta att den som drabbas av stölden äger egendomen eller nästan äger egendomen. Men upphovsrätten är oerhört annorlunda äganderätt i den klassiska bemärkelse som förknippas med saker och fastigheter.

Om jag köper en sak så förväntar jag mig i allmänhet att jag kan fritt göra vad jag vill med saken. Äganderätten har gått över på mig. Det är min sak – jag äger den. Jag kan utnyttja den som jag vill: Jag kan använda den för avsett ändamål, sälja den vidare, förstöra den, eller vad det nu är. Men om jag köper något som är belastad med en upphovsrätt så hindras jag som ägare från att fritt disponera över egendomen. Jag kan inte göra vad jag vill. Upphovsrätten hindrar mig i min äganderätt och tar ifrån mig den handlingsfrihet som förknippas med att äga. Är inte det en stöld?

Nej, det är det naturligtvis inte. Det är en inskränkning i en rättighet men inte en stöld. Jag säger som Latin Kings i Salsakungen. ”Sluta snacka skit, säg som det e.”

***

Uppdatering: I dagens DN finns ett mer nyanserat debattinlägg från ett antal artister. Litet märklig argumentation dock. Artisterna framhåller bland annat att i ett fildelande klimat som dagens minskar möjligheten att få fram morgondagens Abba, Kent eller Roxette. Men det är väl snarast ett argument för motståndarna?

***

Det sagt så har jag ännu svårt att se vad problemet med Ipred är, annat än det problem som immaterialrätten enligt sina kritiker anses utgöra i stort. Om man nu skall vara konsekvent i sitt försvar av immaterialrätten är det helt naturligt att skapa möjligheter för rättighetsinnehavarna att skydda sig när nu inte staten förmår det. Men det här kräver nog mer eftertanke

I en enkät som DN presenterar idag visar det sig att allt färre svenskar tycker att illegal fildelning – att ladda ned upphovsrättsligt skyddat material från Internet – är stöld. Det är inte så konstigt. Bara den som är väldigt sloppy med sitt språk kan säga att det är stöld att ladda ned en film från Pirate Bay.

Illegal fildelning – vare sig den sker ner eller upp – är inte alls stöld. Inte heller är det förskingring, bedrägeri eller våldtäkt. Det finns massor med brott som inte är stöld, och en hel del av de brotten innebär att man tar saker som tillhör någon annan. Som förskringring. Förskingring är inte heller stöld.  Det är samma gäller för brott mot upphovsrätten. Och det är något helt annat än stöld. Vad man än tycker i sakfrågan.

Bloggosfären har ju redan gått bananas över det skadeståndsanspråk som riktats mot de personer som ligger bakom Pirate Bay. ”Fildelare krävs på 16 miljoner”, skriver SvD. (Se här, och här. T.ex.) Det är främst beloppet som irriterar. ”Hur kan man begära sådana summor när ett människoliv är värt så mycket mindre?” frågar Mary. Men en sådan jämförelse haltar. Skadeståndet här är ett ekonomiskt skadestånd, en ersättning för en förlust. Skadeståndet som ges till en efterlevande eller ett brottsoffer är ett ideellt skadestånd. När det gäller ekonomiska skadestånd så är tanken att full ersättning skall utgå för hela förlusten. När det gäller ideella skadestånd utgår rättsordningen för att skadan inte kan ersättas och att det enda vi kan göra är att ge en i sammanhanget mindre summa som ett erkännande, som ett plåster på såren. Någon ”ersättning” av ett liv kan inte åstadkommas med pengar.

Däremot undrar jag hur industrin skall kunna visa på samband mellan just X:s eller Z:s agerande och en förlust. Det blir nog svårt…

 

Tidningarna rapporterar om att artisten Prince (avskaffade han inte det namnet förresten? Prince var ju länge Artisten tidigare känd som Prince? Har han bytt tillbaka igen? Som Kambodja? I digress…) kommer att begära skadestånd från företrädarna för Pirate Bay. Det verkar alltså vara de fysiska personerna bakom  Pirate Bay som Prince ”går efter”.

Nu framfår det inte helt klart hur Prince och hans ombud ser på ersättningskravet. Det finns olika möjligheter. Det troligaste är att Prince begär skadestånd enligt immaterialrättsliga principer. Men även enligt allmänt skadeståndsrättsliga principer kan ersättningsfrågan bli relevant.

Faktum är att frågan om allmänt skadestånd i sådana här situationer är oerhört intressant och mer komplex än man kanske kan tro. Min uppfattning är att befogade skadeförebyggande åtgärder i vissa fall kan vara ersättningsgilla och återkrävas av en riskskapande part.  Sådana åtgärder kan förekomma även i upphovsrättsliga sammanhang. I svensk rätt har det inte riktigt ställts på sin spets än. Själv skriver jag en bok om det som skall komma ut under året. Är det tänkt.  

Jag har egentligen inte någon välgrundad uppfattning i den stora fildelningsdiskussionen annat än att samma proportionalitetstankar som i övrigt råder i straffrätten skall gälla även här. (Se för ett exempel på en åtgärd där proportionaliteten kan ifrågasättas här och här.) Jag har däremot ett problem med argumentationen. Det stör mig när det hävdas att fildelning, i allmänhet inskränkt till den illegala aspekten av den, är stöld. Det är inte alls stöld. Det kan vara en brottslig handling men det är inte stöld eller för den delen, mord, förskingring eller koppleri. Det enda gemensamma är att det här är brottsliga handlingar. Stöld är ett straffrättsligt tekniskt begrepp som används med en viss lagligt definierad innebörd inom juridiken.

Nu kan man naturligtvis använda sig av rättslig terminologi av pr-syften. Det går till exempel att kalla skatt för stöld om man tror på oinskränkt äganderätt eller att kalla en politiker från USA för mördare om man är emot Irak-kriget. Men man bör vara medveten om att det då inte har alls med det juridiska språket att göra och att man bara nyttjar sig av juridikens begrepp för att skaffa sig argumentativa fördelar.

Men kan det inte finnas en alternativ användning av de rättsliga begreppen? Våldtäktsparagrafen ändrades för att stå bättre i samklang med det allmänna rättsmedvetandet – ett uttryck som jag djupt ogillar – när det ansågs att våldtäkter i folkmun betydde något annat än brottsbalkens definition. Men skulle vi i allmänhet anse att, tja, utlåning av en film till ett antal kamrater är ”stöld” i något annat än metaforisk mening? Eller, om vi smakar på ordet, skulle vi om vi tvingades tänka igenom det kalla översändandet av en mp3-fil till någon annan – för stöld? Jag tvivlar. Jag tror att empiriska undersökningar skulle tala emot en sådan innebörd. Ordets historia talar också emot det.

Rättighetsinnehavarna själva kallar det ibland för stöld. Bör denna deras användning av uttrycket betraktas som att  en meningsförskjutning skett som motiverar en omtolkning av det i grunden juridiska uttrycket ”stöld”? Knappast. Att rättighetsinnehavare blir upprörda och använder överord är inte konstigare än att den uppsagda personen i media säger att hon upplever det som ”en mental våldtäkt”, vilket jag såg för inte så länge sedan. Det är metaforer som inte har någon annan betydelse än att fungera förstärkande. Det skall vi vara medvetna om.

I praktiken så tror jag att det ofta är kontraproduktivt, efter att oräkneligt antal gånger ha sett yngre personer skratta åt den där reklamsnutten som körts på bio om att ”You wouldn’t steal a car…”. Varför tycker upphovsrättsinnehavare att det är så viktigt att få in intrången under ett regelsystem där de inte hör hemma? Räcker det inte med att det är ett upphovsrättsintrång? Är inte det viktigt nog?

Jango Juke – nu kan DU klicka och lyssna på Mårtens valda musik

mårtenkvitter