En journalist på SvD skissar idag upp nya hypoteser i fallet med det misstänkta spädbarnsmordet vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Rubriken är ”Nya teorier i spädbarnsfallet”. Och i ingressen står det att:”Genom intervjuer och kartläggning har SvD nu fått fram en delvis ny bild som kan komma att påverka det väntade åtalet.” Problemet med artikeln är att den ”delvis nya bilden” förblir diffus. Och det är inte så konstigt att reportern inte vill tala ur skägget. Om jag förstår den insinuanta artikeln rätt så påstår den att en alternativ förklaring till att det döda spädbarnet uppvisade så stora doser av det aktuella läkemedlet i sin kropp är att barnets föräldrar eller andra familjemedlemmar sprutat in det i barnet efter att det dött. Motivet, som återigen bara antyds, är att föräldrarna var ”hatiska” mot sjukvårdspersonalen.
Man får hoppas att SvD har jävligt torrt på fötterna. Om anklagelserna – de antydda, men ändå tillräckligt tydliga – inte stämmer så måste det vara bland det värsta en tidning kan utsätta en människa för: Att påstå för omgivningen att hon begått övergrepp på sitt nyligen avlidna barn. (Eller, alternativt, att ha begått övergrepp på ett barn i familjen.) Det dramaturgiska greppet är symptomatiskt och osympatiskt. I Svenska dagbladet blir den fruktansvärda händelsen till en pusseldeckare, en deckare som skall spelas upp inför läsarna. Ingressen jämför fallet med Agatha Christie-deckare. Reportern ikläder sig rollen som skrivbords-Miss Marple och drar sig inte för att slå upp sina teorier stort utan att ha fått någon input från vare sig den dråpmisstänkta läkaren eller de efterlevande till flickan. Resultatet blir en vulgariserad bild av verklighetens smärta och känslor.
Vad som hänt kan ingen annan än några få veta i nuläget. I det läget är det alltid min bestämda uppfattning att man ska hålla käft i sakfrågan. Det finns emellertid principiella aspekter av målet som redan i detta stadium.
1. För det första skall den dråpmisstänkta läkaren betraktas som oskyldig tills hon döms för brott. En självklarhet, förstås. Men tydligen inte för alla. I SvD-artikeln beskrivs hur läkaren blivit trakasserad och hotad – helt oacceptabelt on all accounts.
2. För det andra skall rättsordningen behandla detta fall som alla andra fall. Att det råkar vara en läkare som misstänks för brottet föranleder inga särskilda överväganden. Inte heller finns det anledning att ifrågasätta de rättsliga principerna som styr enbart med utgångspunkt av detta fall: Har någon (vare sig det är den misstänkta läkaren eller annan) givit barnet ett läkemedel som påskyndade döden så skall hon dömas för brott som mord, dråp eller vållande till annans död – är det inte så, eller kan det inte bevisas att det är så, skall ingen dömas för att ha dödat barnet, däremot kan kanske någon i det läget vara misstänkt för griftefridsbrott.
3. För det tredje – och det är centralt här – borde personer i maktpositioner som inte befann sig i sjukhusrummet när den tragiska händelsen inträffade låta bli att försöka påverka eller förstöra utredningen eller den kommande rättegången. I få fall har så många politiker, journalister, fackliga företrädare eller kända opinionsbildare tagit sig för att kommentera en händelse som de inte känner till något om: Ofta med innebörden att rättsordningen inte borde utreda misstankarna mot läkaren.
Oavsett vad som händer i det aktuella målet så borde det föranleda mer diskussion.
52 kommentarer
Comments feed for this article
januari 5, 2010 den 4:50 e m
per
Tja vad skall man säga. Denna artikel innehåller inga anklagelser i sig. Bara fyra mycket elementära konstateranden. Medlet kan mycket väl ha givits efter hennes död, vem som helst kan ha givit det, den groteska överdosen talar snarat mot en utbildad person och det fanns hela tiden ett flertal personer i rummet både personal och anhöriga,.
Trevliga påpekanden är det ju inte men sanna och nödvändiga. Ytterst har vi hamnat här p.g.a. Elisabeth Brants idiotiska tilltag att häkta just läkaren utan annan grund än den nästan obegripliga ideen att läkaren måste ha gjort det för att hon just är läkare.
Någon gång så måste väl den rena idiotin i detta få påpekas av någon . Det har ju gått ett år!
februari 10, 2010 den 10:17 f m
Gege
Kanske på sin plats att påpeka att en åklagare aldrig kan besluta att häkta en person. Det kan bara tingsrätten göra. I detta fall ansåg tingsrätten att det fanns sannolika skäl för misstanken och att det fanns risk för att läkaren på fri fot skulle försvåra utredningen. Därför beslutade TINGSRÄTTEN och ingen annan att hon skulle häktas.
januari 5, 2010 den 7:31 e m
Tadeusz Cybulski
Väll… Du kallar artikeln ”insinuant” – varför det? Varje redovisning av fakta är på sitt sätt ”insinuant” i och med att den erbjuder läsaren möjlighet att dra sina egna slutsatser. Menar Du att reportern skrev osanning eller att hon undanhållit väsentliga fakta för att manipulera läsarnas spekulationer?
Om så är fallet var det skickligt gjort! Med ett riktigt smaklöst undantag – den där Agatha Christie-prylen som Du har med all rätta poängterat. Man kan verkligen fundera om reporterns känslomässiga mognad!
Annars tycker jag att artikeln ger en riktigt trovärdig och nyanserad bild. Du verkar tänka på bara EN fruktansvärd händelse. Som jag ser det, beskriver artikeln en hel kedja fruktansvärda händelser… och fruktansvärda tillstånd. Orsaker till barnets död var flera:
– moders psykiska och somatiska tillstånd som ledde till en 15 veckor förtidigt förlossning
– sjukvårdens bedrövliga skick (minst TVÅ allvarliga fel hade begåtts men bara ett av dem blev straffat innan den anklagade läkaren trädde in i bilden)
– till sist finns det det här absurt överdoserat narkosmedlet.
Jag tror mycket väll på att familjen var hatisk mot vården. För det första hade dem fog för det: Vården visade sina brister i ett fall där den borde fungera perfekt. För det andra – vrede är det det enklaste sättet att hantera sorgen.
Jag vill inte agera privatspanare. Ändå måste jag påpeka att jag inte kan se någon motiv som skulle driva en läkare till att döda ett barn som redan var dömd till döden – bland annat av familjens accepterande att koppla av respiratorn. Samtidigt kan jag se en psykologiskt bärande motiv för flickans familj: Att i desperationens stund hämnas på sjukvården som inte kunde skydda deras barn. Tragedier kräver syndabockar. Tänk bara på alla häxjakter efter Estonia eller Sunami.
januari 5, 2010 den 10:10 e m
Populisten
Borde kanske läst din kommentar innan jag skrev min egen.
Förutom rent hat och vrede så måste man ju fråga sig om någon alls ställts till ansvar för flickans död om inte överdosen hittats trots de två tidigare händelserna.
januari 5, 2010 den 9:54 e m
Populisten
Att föräldrarna var hatiska mot den sjukvårdsorganisation som faktiskt genom upprepat slarv (först missat en för tidigt startad förlossning och sedan grovt överdoserat en saltlösning) rimligen måste ses som skyldig till dotterns död kan jag mer än väl förstå. Hur det nu än ligger till med den där sista injektionen (som i alla händelser inte kunnat mer än påskynda det redan oundvikliga) så tar den tyvärr bort fokus från de tidigare händelserna som egentligen skrämmer mig mer.
Sedan är det naturligtvis lika korkat att utgå från att någon är skyldig bara för att denne är läkare som att utgå från oskuld av samma anledning. Sanningen är ju att vi inte vet sanningen.
januari 6, 2010 den 5:43 f m
styret
Hej
I somras sa Du att vi måste vänta med beslutet för att en åklagare också har rätt till semester!
Nu är det väl jullov som är orsaken!
Den galla du ödslar på SvD journalisten förstår jag inte, verkar vara en bra sammanställning.Agata kunde vi vara utan men även journalister gör övertramp ibland liksom hör o häpna jurister och läkare.
Man måste få us o kommentera åklagarväsendets dragning i långbänk. Beslut innan 1 årsdagen ?? Du vill väl fortfarande inte slå vad -jag förstår det!
Kolla din kollega på juridikbloggen
”Den här historien har redan passerat tidpunkten då det började lukta illa-den stinker!”
januari 6, 2010 den 9:47 f m
Mårten
Styret: Just nu är anledningen att försvaret begärde uppskov…
januari 6, 2010 den 9:49 f m
Mårten
Men du har i och för sig rätt att det nu börjar finnas anledning att verkligen skynda på det som går att skynda på. Men det är inte rimligt att inte läkarens advokat ska få tillräckligt med tid för att gå igenom materialet ordentligt.
januari 6, 2010 den 10:01 f m
Ingvar Ericson
Mårten: ”Just nu är anledningen att försvaret begärde uppskov…” – Källa tack! Björn Hurtig skickade sina synpunkter på förundersökningen till åklagaren den 30 november. Åklagaren svarade den 23 december (i ett fax – brev hade väl inte kommiy fram förrän efter helgerna) med att avslå begäran om vertikal revision, att protokoll på mötet i mars 2009 aldrig protokollfördes, att röntgenbilder ska hämtas in och att professor Lönnqvist ska förhöras. Frågan om blodprov fortfarande finns kvar lämnades oibesvarad. Finns det senare begäran om ”uppskov” och i så fall för vad från advokat Hurtig?
januari 6, 2010 den 2:37 e m
styret
Tack för info.
Det är försvarsadvokatens fel att man inte kunnat fatta beslut efter 9 månader.
Hur långt uppskov är beviljat ? Till Påsk och då skall väl åklagaren ha påsklov , jurister är ju trots allt också människor ?
Mårten hur länge skall du hålla på att försvara åklgarväsendets agerande ?
Föreslår att du läser dina egna inlägg och funderar en stund.Du är väl inte Kds-are trots allt ?
januari 7, 2010 den 7:58 f m
Jeje
Mårten:
Tack för ditt inlägg. Jag tycker att den upprörda debatten runt det här fallet varit sorglig. Sorglig framför allt för de som på olika sätt är drabbade. Sans och lågmäldhet behövs. SvD-artikeln är otäckt insinuant. Den borde ha stoppats av ansv. utg.
januari 7, 2010 den 1:24 e m
styret
Om det funnit någon sans hos Elisabeth Brandt så hade du inte ens behövt kommentera.
Jag tycker inte att lågmäldhet är på sin plats när rötsröta med religiösa undertoner breder ut sig!
januari 7, 2010 den 1:31 e m
styret
mårten jag litar på dig, men hittar inget om att det råder ett uppskov pga att advokaten begärt detta i för mig tillgängliga medier! Kan du inte meddela mig och de andra haveristerna om din källa eftersom du verkar ha en helt annan kontakt med åklagaren i detta fall!
januari 7, 2010 den 2:55 e m
Juridikflickan
Styret,
DN skrev i oktober förra året om att Hurtig begärt uppskov för att sätta sig in i materialet: http://www.dn.se/sthlm/atalet-mot-barnlakaren-drojer-till-2010-1.983461
Även SvD skrev om detta, men angav inte uttryckligen att advokaten begärt uppskov utan bara att det kommer att ta flera månader för honom att gå igenom allt material och att åtalet därför kommer att dröja tills 2010: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/barnlakaren-atalas-for-drap_3681619.svd
januari 7, 2010 den 5:08 e m
Ingvar Ericson
Juridikflickan,
Dags att hänga med i svängarna! Hurtig svarade åklagarna per brev daterat den 30 november och fick svar per fax den 23 december.
januari 12, 2010 den 6:03 f m
styret
Efter att ha utrett själv i 6 månader utan beslut, gav åklagaren advokaten 1 månad, två månader var för långt tid tyckte åklagaren som verkar vara för snabba ryck men sen kom jullovet emellan.
januari 7, 2010 den 5:19 e m
Juridikflickan
Ingvar,
Det är mycket möjligt att det är så, jag kan helt ärligt säga att jag inte riktigt hängde med i svängarna i slutet av november eftersom jag var då var begravd i allmän förmögenhetsrätt. I artikeln i DN (länk i min förra kommentar) står det dock:
”På tisdagen begärde Björn Hurtig en tidsfrist till den 28 december för att gå igenom bevismaterialet innan åtalet kan väckas.
– Jag utgår från att jag får den tiden, säger Hurtig.
Eftersom det är dagarna före nyår menar Hurtig att det inte blir något åtal förrän tidigast i januari.”
Det tolkar jag som att han redan då begärde uppskov, men enligt de uppgifter som du har stämmer detta alltså inte.
januari 7, 2010 den 5:30 e m
Jonas B
Hurtig begärde två månaders tidsfrist men fick bara en. Åklagaren tyckte det räckte. Mårten har kommenterat det tidigare i tråden.
Källor:
http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2009/10/30/kort-tidsfrist-for-drapmis/index.xml
http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2009/10/28/klart-att-drapatal-drojer-/index.xml
januari 7, 2010 den 8:06 e m
Ingvar Ericson
Jag har kopior både på Hurtigs svar från den 30 november och åklagarens fax från den 23 december.
januari 9, 2010 den 5:17 e m
Ingvar Ericson
Mårten: ”Just nu är anledningen att försvaret begärde uppskov…”
– Källa tack! Jag hoppas du inte bara tänker smita unden ditt påstående. Har du belägg eller har du inte?
Björn Hurtig skickade sina synpunkter på förundersökningen till åklagaren den 30 november. Åklagaren svarade den 23 december (i ett fax – brev hade väl inte kommiy fram förrän efter helgerna) med att avslå begäran om vertikal revision, att protokoll på mötet i mars 2009 aldrig protokollfördes, att röntgenbilder ska hämtas in och att professor Lönnqvist ska förhöras. Frågan om blodprov fortfarande finns kvar lämnades oibesvarad. Finns det senare begäran om ”uppskov” och i så fall för vad från advokat Hurtig?
januari 10, 2010 den 11:35 f m
Mårten Schultz
Asch, inte ”smiter jag” undan något. I mitt stilla sinne trodde jag att det hela var färdigdiskuterat. Det var den tidigare framställan från Hurtig som jag tänkte på, och som var det sista jag hörde från Hurtig.
Inte för att just detta spelar så väldigt stor roll i nuläget. Nu är det väl dags för förhandling inom kort i vilket fall.
januari 12, 2010 den 6:05 f m
styret
”inom kort” det skrev du väl i augusti också ?
januari 10, 2010 den 12:20 e m
Ingvar Ericson
Mårten
Jag trodde ni jurister var litet försiktigare med fakta. Ogrundade påstående påverkar trovärdigheten – eller hur?
januari 11, 2010 den 9:14 f m
styret
Mårten nu blev jag besviken. Oaktsam med fakta.
Jag fick alltså rätt. åklagaren behöver alltså inte bara sommarledighet vilket du tidigare påpekat. Nu har han jullov vilket alltså är orsaken till att beslut inte kommer.
Och snart är det påsk! Och då tycker du väl att det börjar att lukta lite illa ?
januari 11, 2010 den 1:32 e m
profanum_vulgus
Ingvar Ericsson och Styret:
Det finns väl inget med tidsutdräkten att förklara? Den är fullt normal för fall där den tilltalade inte är häktad.
Jag hade en klient som anklagades för några olika brott i samband med en vårdnadstvist. Efter 11 månader av ingen utredning alls så la åklagaren ner utredningen avseende alla brott utom ett. Det vapenbrott som det fortfarande finns en förundersökning om har han nu varit misstänkt för i 20 månader, den enda åtgärden som vidtagits vidtogs första dagen på utredningen då man beslagtog några leksaksvapen som jag snabbt kunde konstatera var licensfria. Han har ändå varit misstänkt i 20 månader utan åtgärder, man har inte ens lyckats undersöka vapnen än.
En annan klient hade en 9 månader lång förundersökningen där alla åtgärder vidtogs den första månaden, den låg sedan och mognade i 8 månader innan den lades ner.
En tredje klient har varit misstänkt i över två år och inga åtgärder har vidtagits på 1,5 år.
januari 11, 2010 den 1:52 e m
styret
Jo mårten har givit förklaring även till dina tre fall, åklagare är också människor och behöver ledigt sommar jul påsk mm förmodligen.
Så nu förstår jag att det är normalt!
Och att elisabet brandt o polisen hastade in och hade bråttom berodde ju på att det snart var helg så det gällde ju att få det undanstökat. allt klarnar
januari 11, 2010 den 3:21 e m
profanum_vulgus
Styret:
Nu tycker jag med att Mårten har lite större förtroende för rättsväsendet än man bör ha, och troligen mer än han skulle ha om han verkat mer utanför universitetet. Men jag uppfattar nog Mårtens svar som att han svarar just på varför det tog tid under semestern. Åklagare HAR ju semester och det får man räkna med vid tidsåtgången.
Sedan är det ju så att åklagare (och domstolar) drar ut på sitt arbete av andra än sakliga skäl, t.ex. avvakta en dom i ett vårdnadsmål (mycket vanligt att nedläggningsbeslut angående anklagelser under vårdnadstvister kommer precis efter en lagakraftvunnen dom i vårdnadsmålet) eller avvaktan på att mediauppmärksamhet ska svalna. Jag skrev en resningsansökan i ett ärende där åklagaren väntat i fyra månader utan att göra något för att bevis till fördel för den tilltalade skulle försvinna (vittnesuppgifter, personer, blod, vomeringar, taxikvitton mm) , sedan greps han mycket dramatiskt tidigt på morgonen som om det var ytterst bråttom.
Men när man pratar om detta med jurister så brukar de inte tro att det är så, särskilt inte de som verkar inom den akademiska världen.
Det finns ett stort glapp mellan den praktiska juridiken och den akademiska juridiken, jag tror att en brygga där skulle kunna avhjälpa många problem. Dessvärre är både de praktiska juristerna (främst domare) och de akademiska juristerna ganska ointresserade av detta. Jag fick t.ex. en dom från RegR förra veckan där en talan avvisades som för sent inkommen därför att Kammarrätten väntat fyra dagar med att öppna kuvertet med överklagandet i. RegR skriver då helt lögnaktigt att överklagandet KOM IN det senare datumet, men frågan rörde inte alls detta utan om datumet som var intressant var datumet då kuvertet kom till rätten eller datumet då rätten behagade öppna det. Grejen här är att de akademiska juristerna läser bara domen, och upptäcker därför aldrig rättssäkerhetsproblemet vilket ju kräver att man läser handlingarna i målet. Jag som verkar har ju 100 exempel på sådana här dumheter, men om jag bara läst domarna så skulle det ju inte verka så underligt.
januari 12, 2010 den 8:51 f m
Jeje
profanum_vulgus:
1. Har du någon uppfattning om varför det här fallet väcker så stor uppmärksamhet medan en massa andra upprörande fall som du nämner verkar totalt ointressanta för media?
2. Har den blog om upprörande exempel som jag tidigare efterlyst kommit närmare förverkligande?
januari 12, 2010 den 9:41 f m
profanum_vulgus
Jeje:
1. Media verkar ofta slumpa fram vilka fall som ska uppmärksammas. Det går ju i vågor också, om partnermord är på modet t.ex. så uppmärksammas alla och folk får uppfattningen att det sker ovanligt många sådana. Om våldtäkt är på modet så uppmärksammas de osv. I det här fallet skulle jag kunna tänka mig att det var lite sensationellt med en läkare som anklagades för att ha dödat ett litet barn, samt att ju läkaren har fått stöd av många högt upp på samhällsstegen.
2. Ja, men när jag skulle börja så fick jag vissa problem med min anonymitet. Pga av mitt arbete vill jag gärna vara anonym, och ska jag beskriva fallen måste jag lägga ut målnummer mm så att det går att kontrollera, men samtidigt försöka hålla de inblandade anonyma. Jag har t.ex. en klient i ett särskilt vidrigt fall som överfölls av sin sambo och sedan dömdes för att ha misshandlat henne trots helt förbannat extremt uppenbara lögner och fabricerade bevis. Nu har samma kvinna av allt att döma mördat sin nye man (att jag är så säker beror på att hon upprepat alla sina typiska beteenden från två tidigare fall där hon kommit med falska anklagelser, t.ex. skaffat fram vittnen till när hon skulle hitta kroppen) och kommit undan med det också (eftersom han var dödligt sjuk gjordes ingen obduktion, vilket är konstigt då det är uppenbart att sjukdomen inte dödade honom). Problemet är att skriva om fallet (inte mordet) utan att de inblandade drabbas och utan att det kommer fram vem jag är.
januari 12, 2010 den 9:59 f m
profanum_vulgus
Jeje:
Mer:
Ett annat fall där det märktes tydligt att det finns en klyfta mellan akademisk och praktisk juridik var ett vårdnadsmål där den ena parten begärt umgänge med hämtning och lämning med kontaktperson. Tingsrätten anförde att tingsrätten inte kunde utdöma umgänge med kontaktperson
(rätten hade alltså missuppfattat vad som yrkades och trodde att kontaktpersonen skulle närvara vid umgänget, inte bara sköta lämning och hämtning),
anledningen till detta var att tingsrätten inte kunde fatta beslut som var bindande för socialtjänsten
(det stämmer, men något sådant hade ju aldrig efterfrågats det var utformningen av umgänget som var frågan)
tingsrätten fortsatte med att hänvisa till att socialtjänstens argument mot kontaktperson även de var själ att vägra
(socialtjänsten hade anfört dels att de saknade resurser (vilket är helt irrelevant socialtjänstens verksamhet är behovsstyrd inte budgetstyrd) samt dels att de frivilligt inte skulle utse kontaktperson (vilket är helt ointressant för tingsrättens beslut))
Kort sagt, om domaren inte var senil eller utvecklingsstörd så kan han fan inte vara jurist.
Hovrätten tog upp fallet och förde ett resonemang i en annan fråga om att återta ett återtagande, vad gällde huvudfrågan om kontaktperson anförde Hovrätten att de avslog detta med de av tingsrätten anförda skälen (som jag skrivit 8 sidor om hur jävla fel de var, men inget av detta bemöttes). Fallet ramlade då in på flera juridiska nyhetstjänster där man ENBART tog upp det återtagna återtagandet. Ingen hade orkat läsa ens tingsrättens dom innan de skrev.
Att tingsrätter INTE KAN utdöma umgänge med kontaktperson är ju sannerligen revolutionerande! Det sker ju tusen gånger om året eller liknande. Man tycker ju att detta borde vara en mycket större nyhet än det återtagna återtagandet (som förresten även det var ett missförstånd från rätten, men gjorde ingen skillnad i sak) HD tog inte upp fallet.
Jag vet inte hur man ska komma till rätta med detta. Sedan är frågan om akademiska jurister skulle ta upp idiotiska rättsfall, en del verkar ju anse att det smutskastar deras egen kår om man tar upp idioti i domstolarna.
januari 12, 2010 den 9:11 f m
Mårten Schultz
Ingvar: Jag är övertygad om att ett arrogant tonfall inverkar mer negativt på trovärdigheten än detaljerade kunskaper. De detaljer som du nu gör ett stort nummer av är inte så viktiga i principdiskussionen (däremot är det naturligtvis av avgörande vikt för parterna – men jag är inte part, känner ingen av parterna och har ingen relation till vare sig åklagare eller advokaterna). Nu blir jag dock nyfiken på om du eller Styrbjörn har någon personlig relation till någon inblandad eller arbetsplatsen ifråga, med tanke på det aggressiva tonfallet.
Vad gäller tidpunkten så är det min gissning, mycket mer är det inte, att detta mål ännu inte tagit längre tid att förbereda för förhandling än andra liknande brottsmisstankar och med liknande så avser jag andra misstankar om att någon dödat någon annan under omständigheter där förundersökningen behöver inhämta uppgifter från externa experter, som här Socialstyrelsen. I några fall har jag själv varit med om rättegångar vid dödsfall i vården. Ett fall som jag själv följde på plats rörde vållande till annans död i samband med culpös dialysbehandling och där minns jag att det tog betydligt längre från gärningen till den fällande domen. Det samma gäller i ett annat fall av vållande till annans död som jag läste om, där en sköterska fälldes till ansvar.
Betänk att det ännu är mindre än ett år sedan gripandet, att målet är komplicerat, att de inblandade juristerna är upptagna – då kan det ofta ta ett år eller mer innan det blir någon förhandling. När det gäller andra brottmål så kan det ju ta betydligt längre än så. Ibland alltför länge, som NJA 2005 s. 462 visar. Men å andra sidan visade det efterföljande fallet från 2005, vars nummer jag inte nu minns, att femton månader från delgivande av misstanke till dom inte kunde anses alltför lång tid ur ett rättighetsperspektiv.
Ur ett mänskligt perspektiv ser gärna jag också en prövning inom kort, förstås. Ur läkarens perspektiv, hon är ju oskyldig tills något annat överbevisats, men minst lika mycket ur den av er så bortglömda familjens perspektiv. De har rätt till ett avslut.
januari 12, 2010 den 5:55 e m
Jonas B
Man ska inte glömma att åklagaren mer än en gång uttalat sig om hur lång tid utredningen väntas ta. Att om och om igen förlänga tiden ger inte mig ett seriöst intryck.
januari 12, 2010 den 11:01 f m
Jeje
p_v: Betr en blog. Jag förstår problemet. Hoppas det går att komma förbi. Kanske det trots allt inte är nödvändigt att ange mål nr om du anger varför du inte gör det? Jag menar att det viktiga är att man med en mängd seriösa exempel belyser vikten av att alla behandlas lika inför lagen.
januari 12, 2010 den 12:02 e m
Jeje
Några funderingar kopplade till ovanstående kommentarer:
1. Barnläkarfallet väckte nog stor uppmärksamhet därför att en person med socialt hög rankning är misstänkt. Är det så att många debattörer med akademisk utbildning blir mer upprörda när en misstänkt person ur den egna socialgruppen ”drabbas” av rättsapparaten än när det drabbar personer ur samhällets sociala bottenskikt? Tänker välutbildade debattörer ”det kunde varit jag” i det här fallet, men inte i de många fall som drabbar sk ”vanliga arbetare”?
2. Som jag tidigare påpekat i kommentar på jheidbrinks blog om samma fall så framstår kommentarer och kritik mindre trovärdiga och mindre intressanta om de kommer från någon som har (eller verkar ha) personliga intressen i fallet. Därför blir jag också fundersam rörande flera aggressivt formulerade kommentarer runt det här fallet.
3. Inom rättsapparaten liksom inom annan myndighetsutövning är det ofta frustrerande att saker tar så lång tid. Som framgår av Mårtens exempel gäller det verkligen inte enbart det här målet där läkaren och ”den bortglömda familjen” väntar på ett avslut.
För t.ex ett kommersiellt företag skulle det vara förödande att låta kundärenden och arbete med viktiga kunder och leverantörer ta så lång tid. Är det byråkratins regelstyrda natur som är orsaken eller är det fråga om kulturskillnader (ambitioner och attityder) hos människorna som arbetar i byråkratin? Ibland sägs det bland folk i näringslivet lite tillspetsat att för en statstjänsteman är det viktigare att inte göra fel än att över huvud taget göra något alls.
Hantverkare klandras ibland för att inte kunna lova exakt när de kommer att utföra ett beställt arbete. Anledningen är att de (med sin måttliga timtaxa) har ett behov att vara mycket högt belagda. Därför tar de på sig mer jobb än de hinner utföra. Är det likadant med advokater? Tar de också på sig mer jobb än de hinner med? Är det okay? Med tanke på deras taxenivåer kanske de borde nöja sig med en beläggning som ger större flexibilitet?
januari 12, 2010 den 8:16 e m
Ingvar Ericson
Mårten: ”Jag är övertygad om att ett arrogant tonfall inverkar mer negativt på trovärdigheten än detaljerade kunskaper. De detaljer som du nu gör ett stort nummer av är inte så viktiga i principdiskussionen (däremot är det naturligtvis av avgörande vikt för parterna – men jag är inte part, känner ingen av parterna och har ingen relation till vare sig åklagare eller advokaterna). Nu blir jag dock nyfiken på om du eller Styrbjörn har någon personlig relation till någon inblandad eller arbetsplatsen ifråga, med tanke på det aggressiva tonfallet.”
Jag har varken någon personlig relation till någon inblandad person eller till arbetsplatsen ifråga och jag är varken medicinare eller jurist. Så är den saken ur världen.
Vad gäller mitt ordval så beklagar jag om du uppfattat det som aggresivt. Jag tycker bara att när du gör dig besväret att kommentera ett inlägg så är det rimligt att du ger ett korrekt svar. Du driver en välrennomerad blogg och då tror jag att det inte bara är jag som räknar med att finna korrekta sakuppgifter från din sida där. I det här fallet rör det sig om en i sak obetydlighet, men ditt svar var faktiskt missvisande. Det kan vi väl vara över ens om.
januari 14, 2010 den 8:39 f m
Tant Greta
Åklagarna, de är ju numera ett helt gäng med Claesson i spetsen, har gjort bort sig redan från början och vet inte hur de ska ta sig ur det hela.
En förundersökning sker inte framför en kamera med en viftande Elisabeth Brandt och påföljande debattartikel i DN. Då och då lite läckor från förundersökningen. Uppskov med tiden för åtal gång på gång för att vinna tid och flytta fokus.
I början ivrigt påhejade av rättsläkaren, polisen, RMV, familjen, Althin och alla andra som ville se sin sanning och inte kunde hålla sig objektiva och sakliga.
Med facit idag kan vi alla se att för dem fanns bara en bild och sanning. Det var så stökigt i början att Elisabeth Brandt inte ens visste vem som anmält. Först var det rättsläkaren men sen fick hon backa och det var polisen. Åklagaren gapade om barmhärtighetsmord och giftcocktail med huvudet lätt på sned inför den samlade pressen. För att styrka sig och sin myndighet lämpligt kramande en bunt ”viktiga” dokument.
Redan från början tog pressen till sig denna historia och gjorde allt för att den skulle sälja lösnummer med vulgära löp och annat.
Familjen var redan innan barnet dog ute för att tjäna pengar och sälja sin historia. Detta är väldokumenterat på familjens blogg. Det gick så långt till slut att pressen köpte några bilder av barnet från familjen och publicerade.
Nu vet vi att det har varit slarvigt från allra första början med prover, förhör, RMV……..osv.
Jag kan svära på att Claesson & Co inte har någon styrfart i det hela och den lilla fart de hade försvann redan innan sommaren. Tyvärr äter de bara tid just nu och chansar på att debatten ska lägga sig och de kan krypa ur det hela. Det var pukor och trumpeter i början men nu sitter de i sitt hörn piper med blockflöjten.
Ta nu tag i det, sluta att skylla på sommarsemester, jullov, Hurtig, Socialstyrelsen och alla andra ursäkter vi har hört.
Gör klart och kom till skott!
januari 14, 2010 den 9:49 f m
profanum_vulgus
Tant Greta:
Jag tror inte att åklagarna upplever att de har gjort bort sig. De gör nog bara som de brukar och är lite förvånade över att folk gnäller på dem i just det här fallet.
Det är som när jag pratar med den lokala länsrätten (som påminner om ett överdrivet försök att efterlikna sovjetisk rättsskipning) de fattar inte alls varför de skulle göra något annorlunda för så har de alltid gjort.
Det vore klädsamt om folk blev upprörda när åklagare gör likadant eller hundra resor värre i andra fall.
januari 14, 2010 den 10:39 f m
Jeje
profanum_vulgus:
Jag vill bara för ordnings skull nämna att jag citerat din ovanstående kommentar här: http://jheidbrink.wordpress.com/2009/12/15/nytt-gastinlagg-om-barnlakarmalet/#comment-4357
januari 14, 2010 den 5:34 e m
Ingvar Ericson
Mårten:
Då fick du rätt i alla fall till slut beträffande vad som uppehåller ärendet ;–)
”Med tanke på det ytterligare förhör som nu ska hållas inom ramen för förundersökningen, ett förhör där advokaten »kommer att beredas möjlighet att närvara«, och med tanke på att advokaten just nu är utomlands till den 19 januari, kan en försiktig gissning vara att beslut i åtalsfrågan dröjer ytterligare en tid.”
Källa:
Läkartidningen http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=13539
januari 15, 2010 den 7:27 f m
profanum_vulgus
Invar Ericson:
Är det förhör med den misstänkta eller med ett barn?
januari 15, 2010 den 7:29 f m
profanum_vulgus
Förövrigt så skrev ju Hurtig i advokatsamfundets tidning för ett tag sedan att han hade skickat sin biträdande jurist att närvara vid ett förhör i hans ställe, hans firma hade sedan av tingsrätten vägrats ersättning för den biträdande juristens arbete. Det kanske är därför som de måste vänta in honom.
januari 15, 2010 den 8:14 f m
Ingvar Ericson
Märkligt attityd från tingsrätten! Förhöret avser tydligen en specialist:
”Åklagaren har också beslutat att på Björn Hurtigs begäran kalla Per-Arne Lönnqvist, överläkare i barnanestesi och intensivvård vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, till förhör. Björn Hurtig är kritisk mot att utredningen saknat experter på just barn, »bl a mot bakgrund av thiopentalets lipidvänlighet«. Försvarsadvokaten framhöll i sitt kompletterande svar också vikten av att Per-Arne Lönnqvist är praktiker, något han anser ha stor betydelse för förståelsen av hur vård i livets slutskede går till samt för bedömningen vittnesuppgifter. Björn Hurtig menar att ett förhör med Per-Arne Lönnqvist kan komma att få betydelse för åklagarens beslut i åtalsfrågan.”
januari 27, 2010 den 9:21 e m
styret
Förhör hållda .försvarsadvokaten hemma, men snart kommer sportloven Beslut före loven eller vad tror du mårten ?
januari 28, 2010 den 1:50 e m
Mårten Schultz
Ja, jag vet ju ingenting om detta annat än vad jag läst i pressen – jag har inga inblickar i förundersökningen – men det har sagts att det var nära förestående nu. Sportloven tror jag dessutom bara är ett, en vecka, så det borde inte fördröja saken.
Men jag är fortfarande nyfiken på om du, med ditt nitiska engagemang i frågan, till skillnad från mig har personliga intressen i denna sak?
januari 30, 2010 den 6:03 e m
styret
Inga personliga intressen alls känner ej de iblandade, bor på Sveriges framsida känner inga 08-or överhuvudtaget och tycker inte om vare sig DiF eller AIK!
januari 30, 2010 den 11:39 e m
Mårten Schultz
Bajen?
januari 31, 2010 den 1:39 e m
styret
kan vara ok !
januari 31, 2010 den 2:00 e m
Mårten Schultz
jag tror för övrigt att jag såg i tidningen att åtalet väntas komma in denna (kommande) vecka.
februari 1, 2010 den 2:08 e m
Åtal i barnläkarfallet « Juridikbloggen
[…] tidigare reflektioner här.) […]
februari 1, 2010 den 2:09 e m
Åtal i barnläkarfallet « Mårten Schultz.
[…] tidigare reflektioner här.) […]
februari 15, 2010 den 7:53 e m
johan ellingsen
Jag har inte varit uthållig nog att läsa alla ovanstående inlägg.Emellertid vill jag inte undanhålla auditoriet följande:Har själv arbetat praktiskt som narkosläkare i över 35 år,och med egen hand blandat och serverat många tusen sprutor Pentothal,och är därmed väl förtrogen med ”vad som händer” i olika situationer.Det är bara att konstatera,att den s.a.s.tänkta gärningsbeskrivningen är fullständigt omöjlig-den uppmätta koncentrationen kan ABSOLUT INTE ha resulterat av någon jättedos given vid enstaka tillfälle sent i förloppet.Det enda som återstår är egentligen att utröna vilken av två mest sannolika förklaringar tll mätfelet som är sann.Eftersom inget vetenskapligt underlag med bäring på den unika situationen vid provtagningen alls förefinns,krävs sannolikt djurförsök för att bringa klarhet.
februari 15, 2010 den 9:14 e m
Mårten Schultz
Men vilka är då möjligheterna till koncentrationen?