Under morgongen har det ringt i mobilen. Det är media som vill att jag skall kommentera åtalet mot barnläkaren vid Astrid Lindgrens sjukhus. Innan åtalet ens kommit in. Inte för att jag har några spännande kommentarer om det, annat än att jag hoppas att de rättsliga processerna kan få arbeta i så mycket lugn och ro som möjligt, för att resultatet skall bli så bra som möjligt. Och ett bra resultat är ett resultat som utifrån ett korrekt underlag kan applicera rättsliga normer på samma sätt som i andra situationer – dvs. utan hänsyn till den enskildas yrke eller vilka eventuella åsikter om straffrätten som kan förekomma i denna yrkeskår.

Andra drar sig inte för att ge uttryck i sak. ”Jag hoppas hon frias”, säger högsta företrädaren för läkarfacket. Notera frånvaron av förbehåll. Fackets företrädare hoppas att läkaren frias oavsett om åtalet är korrekt. Andra ger uttryck för samma sak.

Om det är något positivt som kommit ur denna tragiska historia så är det att rättssamhället blivit uppmärksammat på att det finns inflytelserika personer, som ibland företräder inflytelserika grupper, som på allvar menar att de rättsliga regler som gäller i samhället i stort inte har att göra med deras verksamhet. Argumentet är att juridiken inte förstår sig på deras verklighet. Åklagare, polis, domstolar skall hålla sig borta för de förstår inte vad vi gör.

Litet kusligt, när man tänker på det. 

(Se tidigare reflektioner här.)

Advertisements