Uppdrag

Idag utsågs jag, enligt registrator vid justitiedep., till ledamot av Brottsskadenämnden. Ett viktigt uppdrag.

Rekordstort skadestånd från JK

SvD berättar idag om ett JK-beslut avseende skadestånd till en person som dömts för sexualbrott, underkastats rättspsykiatrisk vård för att sedan frikännas. Drygt fyra miljoner kr utgår. Men inga pengar kan naturligtvis ersätta en sådan här skada. Skadan som den frikände mannen drabbats av är oersättlig.  

Den enda i ett sådant här ärende som fått mer är Joy Rahman. När Joy Rahman 2002 efter resning friats för ett mord, som han 1994 dömts till livstids fängelse för, yrkade han skadestånd från staten för den tid som han felaktigt suttit fängslad. Justitiekanslern beslutade utge 7 miljoner kronor men Rahman yrkade i domstol att staten skulle betala ytterligare 18 miljoner kronor för de år som han förlorat.

Rahman själv har beskrivit sin situation på följande gripande sätt:  ”Vad kostar ett liv? Det vill jag fråga myndigheterna. Min son har fått adhd. Min fru är sjuk och sjukpensionerad. Jag mår inte bra. Jag har fått brev från folk som säger att jag begärt för lite i skadestånd. Vissa tycker att jag borde begära 100 miljoner. Men vad kostar ett liv? Jag har begärt 26 miljoner i skadestånd. JK tycker att det är för mycket. Jag kommer från ett fattigt land, från Bangladesh. Sverige är ett rikt land. Ni kan behålla de 26 miljonerna och bli lite mer rika. Men kan ni ge tillbaka det liv ni tagit från mig? Jag har slitit och jobbat, betalat skatt och allt. Ni har tagit allt från mig. Jag vill ha mitt liv tillbaka. Inte en enda människa från myndigheterna har frågat mig hur jag egentligen mår. De tror att jag kommer att nöja mig med mina pengar.”  

I domstol tilldömdes Rahman ytterligare 2 miljoner kronor.  

Vad är ett liv värt? Rahmans yrkande prutades. Var det rimligt? I en debattartikel i Aftonbladet inför domstolsförhandlingen skrev en kallsinnig jurist (det var jag själv) att det belopp som Rahman yrkade var långt högre än de belopp som i andra fall utgått under lagen om ersättning till frihetsberövade och att det fanns anledning att ifrågasätta varför Rahman skulle bedömas annorlunda än dessa andra människor som också lidit genom att felaktigt ha suttit inspärrade, skilda från sina familjer och vänner, utan möjlighet att fylla sina liv med innehåll och glädje. Kan man relatera olika fall mot varandra på en skala av kronor och ören?

Går det att värdera i pengar vad Joy Rahman eller den nu ersatte mannen upplevt? Om det inte går att värdera – vad skall vi dra för konsekvenser av detta?