Expressen skriver om ”sveket mot de fattiga” idag. Tidningen tycker att skuldsaneringslagen ska bli mer förmånlig för de skuldsatta. Som av en slump finns det inte ett ord om det helt grundläggande. Nämligen att om man lånar något av en annan person så ska man lämna tillbaka det och om man inte kan lämna tillbaka det så ska man inte låna. Och dessutom så ska statens institutioner som regel inte ska gå in och peta i vad privata rättssubjekt har för avtal sins emellan om avtalen är direkt oskäliga. Det här framstår kanske som gammaltestamentligt för Expressen. Synd bara att samhällsekonomin vilar på denna gammaltestamentliga idé.
Arkiv
- december 2021
- mars 2021
- november 2014
- oktober 2014
- augusti 2014
- april 2014
- mars 2014
- februari 2014
- december 2013
- november 2013
- oktober 2013
- september 2013
- juni 2013
- maj 2013
- april 2013
- februari 2013
- januari 2013
- november 2012
- oktober 2012
- september 2012
- augusti 2012
- juli 2012
- maj 2012
- april 2012
- februari 2012
- december 2011
- november 2011
- september 2011
- juni 2011
- maj 2011
- april 2011
- mars 2011
- februari 2011
- januari 2011
- december 2010
- november 2010
- oktober 2010
- september 2010
- augusti 2010
- juli 2010
- juni 2010
- maj 2010
- april 2010
- mars 2010
- februari 2010
- januari 2010
- december 2009
- november 2009
- oktober 2009
- september 2009
- augusti 2009
- juli 2009
- juni 2009
- maj 2009
- april 2009
- mars 2009
- februari 2009
- januari 2009
- december 2008
- november 2008
- oktober 2008
- september 2008
- augusti 2008
- juli 2008
- juni 2008
- maj 2008
- april 2008
- mars 2008
- februari 2008
- januari 2008
- december 2007
- november 2007
- oktober 2007
- september 2007
- augusti 2007
Mårten Schultz. 
33 kommentarer
Comments feed for this article
januari 18, 2010 den 10:06 f m
Johan
Använder du gammaltestamentlig som någon sorts synonym för omänsklig här?
För i själva sakfrågan är väl lagarna kring kreditgivning i GT inte så särdeles marknadsliberala. Den förbjuder väl t ex att man tar ränta av sina ”bröder”, dvs andra israeliter. Vidare måste väl skulder efterskänkas vart sjunde år?
januari 18, 2010 den 10:19 f m
Mårten Schultz
Oh, bra synpunkter!
januari 18, 2010 den 12:00 e m
Mumfi
Nja, i gamla testamentet förbjuds allmänt att låna ut mot ränta. Specifikt att låna ut mot ränta till den som är fattig. Så skuldsanering vore helt i linje med det.
Generellt tolkas annars dessa regler som att det är omoraliskt att låna ut mot ränta till privatpersoner, i synnerhet fattiga sådana. Företag, verksamheter och organisationer går bra. Du kan, till exempel, låna ut pengar till en person så att han kan köpa får mot en andel av de nya lammen.
januari 18, 2010 den 12:10 e m
Jeje
Av Expressenartikeln framgår att den egentligen är ett angrepp mot att regeringen stöttar banksektorn under finanskrisen. För Expressen verkar det finnas en motsättning mellan ”de elaka kreditgivarna” och ”de oskyldiga offren som tvingats låna. Tidningen skriver:
”Sedan finns det faktiskt ett moraliskt problem för regeringen: svenska banker, andra finansinstitut och deras aktieägare har tjänat miljardbelopp på regeringens och riksbankens stöd till finanssektorn under krisen. Vad hade Swedbanks aktier varit värda om inte möjligheten till en statsgaranti funnits?
En regering som har hållit storbankerna under armarna borde kunna göra mer för några av deras kunder som nu lever i ett privatekonomiskt helvete. Med tanke på bankstödet framstår det som extra stötande att regeringen inte kunnat enas.”
Tidningen tycker tydligen att bankstödet varit omoraliskt. Att bankerna betalar för kreditgarantierna verkar inte tidningen vilja bry sig om. Inte heller syftet med kreditgarantierna, nämligen att skydda insättare och placerarnas pengar samt att förhindra stopp i kreditgivning till bla företag och bostadköpare.
januari 18, 2010 den 12:20 e m
Beholder
Det där var osedvanligt dåliga argument. Bara för att något ”alltid” varit så betyder inte det att man inte kan ändra det hela. Med tanke på finanskrisen tyder mycket på att det sätt ekonomin inte har fungerat särskilt väl. Kanske dags att ändra reglerna. Med nya skuldsaneringsregler kanske bankerna aktar sig för att låna ut pengar hur som helst, verkar vara ett stort problem för bankerna att de inte kan låna ut pengar till folk som kan betala tillbaka.
januari 18, 2010 den 1:00 e m
profanum_vulgus
Å andra sidan kan man faktiskt kräva lite ansvar från den starkare parten också hur mycket denne än hulkar. Om en gammal pundare kommer fram och frågar om han får låna min bil / 5 000 kr så säger jag nej, oavsett om han lovar att vara tillbaka om en timme eller att ge 7 000 tillbaka dagen efter. Om jag lånar ut min bil till en gammal knarkare så tjänar ingen i hela världen ett skit på att jag har en fordran på honom resten av livet.
Visst kan man då brista ut i tårar om stackars mig som var dum i huvudet och dumma honom som lånade utan att lämna tillbaka, men så har väl även jag ett ansvar?
Angående GT ska man kanske tillägga att produktionsmedlen (marken) skulle delas lika var 10 år också.
januari 18, 2010 den 1:00 e m
Jeje
Beholder: ”Med nya skuldsaneringsregler kanske bankerna aktar sig för att låna ut pengar hur som helst.”
Så är det inte. Bankernas största utlåningsvolymer gäller (förutom företagskrediter) bostadslån med säkerhet i bostaden. All utlåning sker efter kreditprövning. Bankerna får inte låna ut till personer som inte har ”återbetalningsförmåga”.
De som är aktuella för skuldsanering är ofta personer som fått ändrade förhållanden efter att de lånade eller personer med kreditkortsskulder, sms-lån och liknande. Inte banklån.
januari 19, 2010 den 12:58 e m
Beholder
Ja det är därför det är sms-låns företagen som har behövt räddas av staten och inte bankerna….
januari 18, 2010 den 1:11 e m
Jeje
p_v: Din jämförelse med utlåning till en pundare haltar således vad gäller bankernas utlåning.
Däremot kan man diskutera kortkrediter, sms-lån och liknande. Vissa klarar uppenbarligen inte att undvika missbruk av dessa. Det blir ungefär som alkoholpolitik. Restriktioner för alla för att vissa missbrukar.
januari 18, 2010 den 1:54 e m
Mumfi
Kanske är det inte risken för bankerna som behöver ökas? Kanske är det istället risken för lånarna?
Återinför skuldslaveriet. Om man inte betalar tillbaka sitt lån enligt amorteringsplan så går det till inkasso. Finns då inga pengar för fogden att hämta in så tar helt enkelt fogden dig, eller dina barn, sin fru eller någon annan nära släkting, och sätter denna på lämpligt arbeta varefter inkomsten ges till kreditorerna efter avdrag för mat och husrum.
Eller kanske inte.
januari 18, 2010 den 8:05 e m
Per
Jeje: Nu var det väl så att bankgarantierna i princip var avgörande för bankernas fortlevnad (i varje fall för någon bank). Det betyder alltså att staten understödde banker som borde ha gått i konkurs, eftersom de inte kunde fungera under normala marknadsvillkor (de villkor som resten av befolkningen och företagen tvingas leva under). Att påstå att bankerna betalade för det är ju riktigt, men de betalade inte något marknadspris–det fanns naturligtvis pengar på kapitalmarknader, men bankerna kunde inte låna upp till en rimlig ränta.
januari 18, 2010 den 10:39 e m
Jeje
Finanskrisen kom utifrån och gjorde att banker och finansinstitut inte vågade låna ut till varandra. Bankgarantin handlade om att återställa förtroendet mellan finansmarknadernas aktörer. Syftet var inte att skydda bankernas chefer eller aktieägare. Alla svenska banker har hela tiden haft tillräckligt stort eget kapital. Swedbank och SEB genom att de gjort nyemissioner. Inga skattepengar tillfördes.
Garantin skapades genom att staten skapade en fond som finansierades av bankerna, inte av skattebetalarna. Syftet var alltså att få banker att våga låna ut till varandra och att se till att spararna inte i panik tog ut sina pengar.
Att som Expressen blanda ihop detta med skuldsaneringslagen är okunnigt och populistiskt.
januari 19, 2010 den 6:49 f m
jardenberg kommenterar – 2010-01-19 — jardenberg unedited
[…] Sveket mot egendomsrätten […]
januari 19, 2010 den 8:32 f m
profanum_vulgus
Jeje:
Liknelsen är väl lika giltig?
Det är ju just det jag menar, utan att ens ha ett krav på mig att enbart låna ut till personer som kan tänkas kunna ge/betala tillbaka så har jag ett eget ansvar att inte ingå dumma avtal.
De här ansvarsargumenten från höger drabbar alltid den svagare parten av någon anledning. Banken har mycket större möjligheter att avgöra om jag kan betala tillbaka ett lån jag tar än mig, de är experterna och jag är novisen, de har råd att göra fel det har inte jag. Ändå ska bankens lilla dåliga affär drabba mig resten av livet? (Inte för att jag skulle hamna i en sådan situation men..) Verkar det inte vettigare att lägga det ansvaret på bankerna?
januari 19, 2010 den 9:20 f m
Per
Jeje: Som jag sa tidigare fanns det kapital att tillgå på kapitalmarknaderna, men det kunde inte ske upplåning för bankerna skulle inte klarat villkoren. Det staten gjorde var att de förändrade marknaden på ett för banker och dess ägare förmånligt sätt. Naturligtvis är detta en förmån för bankerna och i förlängningen deras aktieägare oavsett syftet. Det är jämförbart med skuldsaneringslagen och andra gånger staten ger förmåner till speciella individer. (Skälen är förstås olika men effekten är densamma–resten av befolkningen drabbas på bekostnad av de som får förmåner.)
januari 19, 2010 den 4:36 e m
Illuminatus?
Det grundläggande problemet med kreditgivning och skuldsanering är just det Mårten Schultz skriver. Åsidosättandet av fundamentala principer om rättssäkerhet och marknadsekonomi till förmån för korporatism, i USA kallad ”Crony Capitalism”.
Eftersom bankverksamhet är en av de mest reglerade verksamheterna samt har statens garanti att skyddas vid konkurser, ”lender of last resort” och nu senast direkt garant så har både låntagare och långivares incitament att vara försiktiga upphört. Det är som låntagare rationellt att ta lån som denne vet att denne inte kommer att kunna betala tillbaka. Det är lika rationellt för banker att låna ut till vem som helst för att öka sin vinst. I båda fallen kliver staten in och i det ena fallet skuldsanerar och i det andra fallet täcker förlusterna. De oförsiktige låntagaren och banken vinner i båda fallen. I princip är det som att dubbla på rött i roulette väl medveten om att banken återbetalar din insats.
De som förlorar är den försiktige låntagaren och den långivare som följer klassiska riskprinciper. Dessa förlorar dubbelt eftersom de får betala högre skatter och avgifter för att täcka de oförsiktigas förluster.
Ett klassiskt exempel på Moral Hazard och Free Rider problematiken.
Lösningen är att ta bort statens bankgarantier samt kräva att banker försäkrar sig på den öppna marknaden. De banker som inte har trygga och säkra lånerutiner tvingas till högre försäkringspremier vilket i sin tur leder till att de måste ta ut högre ränta för att täcka sin risk alternativt minska sin vinst.
Nu kommer det inte att hända utan det som händer i alla kriser är att de riktigt stora aktörerna utpressar staten för att få skydd samt kräver hårdare regler som tvingar ut nya och mindre aktörer.
Ett klassiskt exempel i Sverige var Rederi AB Slites konkurs, en av Viking Line konsortiets delägare. De tvingades i konkurs under bankkrisen i Sverige. Konkursboet slutade efter en brandreaförsäljning på ett minus av ca 20 msek (mindre än 1 dags driftkostnader). De skulle aldrig ha satts i konkurs. Varför? Jo, Silja Line hade dubbelt så hög skuldsättningsgrad som Rederi AB Slite och deras skuldbelopp var mångdubbelt större, en konkurs hade skadat Nordbanken och därmed svenska staten. Vad hände Silja Line ett aktiebolag ”räddades” och ett rent familjeägt företag tvingades i konkurs. För den som är konspiratoriskt lagd kan jag berätta att Silja Lines störste ägare satt i Nordbankens styrelse.
Vi ser detta nu i USA och sannolikt också i Sverige. Den ohemula blandning av Staten och Storkapitalet vilket leder till att små och medelstora företag slås ut samt ny aktörer via nya regleringar hålls utanför. Vidare ansamlas groteska vinster, vinst är en funktion av risk, pga av dess stora aktörer v vet att de är ”Too Big To Fail”. De tar nu astronomiska risker eftersom de vet att staten alltid kommer att täcka dessa.
De skrattar hela vägen till banken och populistisk politiker råmar om mer regleringar för att ”marknaden” har att misslyckats? Men vem är det som egentligen har misslyckats?
januari 19, 2010 den 8:26 e m
profanum_vulgus
Illuminatus?
Öh? Är det rationellt att ta ett lån man inte kan betala tillbaka för att sedan leva som en fattiglapp i 10 år?
januari 19, 2010 den 10:14 e m
Jeje
profanum_vulgus
Du skriver ”Banken har mycket större möjligheter att avgöra om jag kan betala tillbaka ett lån jag tar än mig, de är experterna och jag är novisen”.
Så kan det vara (även om ”novisen” låter som om bankkunderna inte kan göra en enkel hushållsbudget). Det är därför bankerna alltid gör en kreditprövning. Om du går till banken och ber om ett banklån, så kräver banken att du berättar om din ekonomi så att banken kan avgöra om du klarar att betala ränta och amortering. De kollar också om dina uppgifter verkar stämma och om du brukar missköta din ekonomi (genom en kreditupplysning). Om du sedan efteråt får sänkt inkomst eller höjer dina utgifter så kan väl knappast banken klandras för det?
Min poäng är att de som kommer på obestånd inte gör det för att banken struntat i kreditprövning, som en del tycks tro.
Per:
Resten av befolkningen brabbas inte av ”bankstödet”. Den svenska ”stabilitetsavgiften” är en skatt som bankerna betalar för att finansiera bankgarantin. Det är som en påtvingad kreditförsäkring, inte ett bidrag. Om staten i stället hade låtit bli att lägga sig i, så hade bankerna slutat låna ut pengar pga att de inte fick låna från andra finansaktörer. Så blev det först innan staten ingrep. Det hade drabbat övriga företag och privatpersoner, vilket i sin tur hade lett till katastrofal lågkonjunktur, deflation och massarbetslöshet.
För övrigt har som sagt SEB:s och Swedbanks ägare skjutit till kapital för att stötta dessa banker. Staten har inte skjutit till något kapital till bankerna. Självfallet vill de som skjutit till nytt ägarkapital ha ränta (avkastning) på dom pengarna.
Illuminatos:
Först ett sakfel. Staten täcker inte bankernas kreditförluster. Det har ägarna till SEB och Swedbank gjort genom nyemissioner. Om det däremot skulle bli aktuellt att en svensk bank går omkull så räddar staten banken genom att ta över ägandet för att skydda bankens kunder. Aktieägarna blir då helt lottlösa.
Din kommentar är i övrigt (om jag tolkar dig rätt) en röst för att staten ska lämna marknadskrafterna helt fria. Att bemöta detta leder till en komplex politisk debatt som jag avstår från.
januari 20, 2010 den 7:45 f m
JTS
Jeje,
Det som du beskriver om bankernas kreditprövning är helt riktigt, så ska det gå till (i alla fall vid lån till konsumenter – detta kommer även förtydligas genom den nya konsumentkreditlagen). I praktiken händer det dock att banker och finansbolag ger kredit till en konsument utan att inhämta information från konsumenten om dennes ekonomi. Banken kan tex nöja sig med att kontrollera konsumentens senast taxerade inkomst och utöver detta inte göra någon kreditprövning. Jag har stött på flera fall där det är ganska uppenbart att konsumenten inte borde fått kredit om banken gjort en tillräcklig kreditprövning.
januari 20, 2010 den 8:16 f m
Mauro
Fraogan är ganska enkelt och det gäller för alla som laona pengar, antingen som bank, sms-laon eller bostadsrätt: alla är vuxna och därför är juridisk ansvariga för vad dem gör. Trots allt, vi lever fortafarande i en marknadsekonomi och därför man skulle gärna att se inte sao mycket av ”state intervention” i vad är tydliga privata relationer.
januari 20, 2010 den 10:07 f m
profanum_vulgus
Mauro:
Är kreditgivarna barn?
Borde det vara samma sak med alla avtal? Om jag t.ex. säljer ett hus är jag ju ansvarig för dolda fel, detta eftersom jag ju är den av mig och köparen som har störst möjlighet att känna till de dolda felen. Men så borde det alltså inte vara eftersom köparen är en vuxen människa med ansvar?
Kunde man inte säga tvärtom också, att eftersom bankerna drivs av vuxna människor så får de ta ansvar för att de lånar ut pengar till folk som inte kan betala tillbaka, detta utan statens inblandning.
januari 20, 2010 den 10:57 f m
Mauro
Profanum:
Faktiskt, mitt poäng var inriktad exakt till baoda kreditsgivarna och ”kredit-tagarna”!!! Jag skrev därför explicit även ”bank” i mitt kommentar. Jag är stark emot statens finansiellt hjälp som bank faor medan, samtidig, de laonar ut 7-8 miljoner kronor som laon för ett bostad till ett par som tjänar, tillsammans, kanske 50.000 per maonad… Som bank, i denna situation, man tar ett visst risk men dao, om sedan par faor inte betala, banken skulle betraktas som ansvarig för hennes (o)ansvarig val att ha saodant ”generös” policy.
januari 20, 2010 den 12:06 e m
Mumfi
Dagens svenska-tecken-tipps:
För att få svenska tecken på en pc, varsomhelst i världen, så håller man ner alt-tangenten och skriver samtidigt på det numeriska tangentbordet siffrorna: 0197, 0196 eller 0214, för stora Å, Ä och Å respektive. Eller: 229, 228 eller 246, för små bokstäver.
januari 20, 2010 den 1:13 e m
Mauro
Mumfi:
tack!! Jag befinner mig utomlands och har alltid stora problem med denna!!
januari 20, 2010 den 1:52 e m
Mumfi
Varsågod.
Lägg märke till att jag hade lite bråttom och glömde inledande nollan på koderna för små bokstäver. 0229, 0228 och 0246 ska det vara.
januari 20, 2010 den 5:11 e m
Jeje
JTS: Du kanske har rätt, särskilt när vi talar om finansbolag. Men om vi talar om svenska banker, så är det frågan om regelbrott om svenska banker gör så.
januari 20, 2010 den 6:08 e m
JTS
Jeje:
Det är riktigt att bankerna och finansbolagen i sådana fall inte följer reglerna. Problemet är ju att det inte blir någon sanktion för banken i det enskilda fallet. Om det görs upprepade gånger kan finansinspektionen och konsumentverket agera mot bank/finansbolag, men något enstaka övertramp medför ju inte någon konsekvens, annat än för den enskilde som därigenom kan hamna i överskuldsättning.
Att bryta mot reglerna gör ju ingenting om man 1. inte riskerar upptäckt och 2. inte riskerar någon påföljd.
januari 20, 2010 den 8:55 e m
Jeje
JTS: Och vad blir din slutsats av detta?
januari 20, 2010 den 10:33 e m
JTS
Slutsatsen blir att man måste rätta till punkten 1 och/eller 2. Punkt 1 kan åtgärdas genom en ökad myndighetskontroll av långivare. Punkten 2 kan åtgärdas antingen genom en tillsynsavgift (som iofs i princip kan tas ut vid FIs tillsyn redan idag) eller genom att skulden som låntagaren ska betalas sätts ned i viss utsträckning (det förslaget har redan förkastats av regeringen i departementspromemorian avseende ny konsumentkreditlag eftersom en sådan reglering skulle leda till väldigt många tvister mellan kreditgivare och kredittagare). Det är troligtvis endast en nedsättning av återbetalningsskyldigheten som skulle ha någon egentlig effekt, eftersom det är den enskilde som där kan försöka hävda sin rätt mot kreditgivaren. När det gäller stora långivare är det svårt att upptäcka enskilda fel för tillsynsmyndigheter.
Ett annat problem är att kravet om kreditkontroll är placerat i konsumentkreditlagen vilket gör att man kan tro att det har någon betydelse för rättsförhållandet mellan konsumenten och kreditgivaren, medan kravet om kreditkontroll i princip är en tillsynsfråga redan i dagsläget.
januari 20, 2010 den 11:43 e m
Jeje
JTS:
Ok. Hur stort eller litet problemet med regelbrott bland bankerna är kan vi lämna öppet. Om problemet är stort är kanske skärpt tillsyn och/eller skarpare påföljd befogat.
Vi har emellertid kommit bort en bit från huvudfrågan som jag tog upp i min första kommentar, nämligen huruvida Expressen har rätt, när man för fram det sk bankstödet som ett skäl till att göra det lättare för konsumenter att slippa betala tillbaka sina skulder. Jag hävdar fortfarande att tidningens resonemang är okunnigt och populistiskt.
januari 21, 2010 den 8:27 f m
JTS
Jeje:
När det gäller Expressens jämförelse mellan bankstödet och skuldsanering håller jag med dig helt och hållet. En skuldsanering kostar ju över huvud inte något för staten (förutom administrationen – om inte staten har en fordran på den skuldsatte), det är ju de enskilda borgenärerna som får sin fordran nedskriven och borgenärerna får ju ingen ersättning från staten.
januari 27, 2010 den 4:09 e m
Gammaltestamentligt värre - Ledarbloggen
[…] i andra sammanhang tillskrivs Gamla testamentet uppfattningar som upplevs barocka. Men hur kom förresten barock att betyda ”fullständigt orimlig”? Det verkar minst […]
februari 1, 2010 den 2:52 e m
Någon
Konsumtionsgäldenärer finns förvisso men de är faktiskt få, förhållandevis. Tycker inte det är bankerna som ska hängas för att de lånar ut pengar till folk. ”Kunderna” inom skuldsanering är till övervägande del (ta inte gift på rangordningen) 1. folk med lån på fastigheter som de inte kan amortera av (pga tex skilsmässa/arbetslöshet) 2. folk med skulder till det allmänna som ständigt växer såsom underhållsstöd (som man aldrig kommer ifrån), återbtealning av olika former av bidrag osv 3. folk som gett sig på enskild näringsverksamhet men kanske inte riktigt greppat kopplingen till den privata ekonomin..går det utför går det utför med andra ord, fort går det också. 4. folk som begått brott på brott på brott med skadestånd som skall betalas (det här kanske passar in i grupp 2 också).