Det har stört mig att man i fildelningsdiskussionen försökt föra in upphovsrättsbrottet under stöldrubriken. (Se här , här och här.) Det passar inte in där. Upphovsrätten är inte en äganderätt. Det är fjantigt att ens påstå det. Men ändå framhärdar många med att göra just det, att hävda att upphovsrätten är en äganderätt och att den som gör intrång i upphovsrätten stjäl.
Konsekvenserna av att applicera det traditionella äganderättsbegreppet med stöld av sak som jämförelse blir dock konstiga om man värnar om upphovsrätten. Fredrik Strage skriver fyndigt om det i dagens DN. Om filerna skall anses som saker får vi väl i konsekvensens namn lämna tillbaka de stulna sakerna. Strage: ”Nej, det är lika viktigt att den nedladdade musiken återlämnas till sina rättmätiga ägare: artisterna. ”It belongs to them, let’s give it back”, för att citera det rättrådiga, australiska bandet Midnight Oil. Därför bör vi genast returnera illegalt nedladdad musik till skivindustrin genom att mejla den till musikretur@ifpi.se.”
Just så.
Och det går ju åt andra hållet också. Konsumentskyddet för saker ger mediekonsumenten en helt ny makt. När saken inte uppfyller de berättigade krav på kvalitet som konsumenten kan ställa så kan man häva köpet och kräva skadestånd. Eller hålla fast vid köpet och kräva leverans av en funktionsduglig vara.
Stockholm 2009-04-24
Bästa Florence Valentin! Er senaste skiva var sämre än vad jag med fog kunde förvänta mig. Jag kräver att ni tar tillbaka skivan och istället levererar en skiva som bara innehåller punklåtar om Haninge Centrum, vilket jag hade berättigad anledning att anta att jag skulle fått. Jag återkommer med anspråk på skadestånd för den skada jag drabbats av till följd av lyssningen på den felaktiga varan. Med aktning Mårten Schultz
Mårten Schultz. 
34 kommentarer
Comments feed for this article
april 24, 2009 den 7:56 f m
profanum_vulgus
En annan fråga är ju hur många som är födda för 1980 som INTE har kopierat upphovsrättsskyddat material med kassetband. Inte en enda person som jag kände på mellan- och högstadiet saknade kassetband med musik avspelat av kamrater eller inspelat från radio.
Det kanske också skulle vara intressant för jävsfrågan i TPB-rättegången. Det lär inte gå att hitta någon domare och ytterst få nämndemän som inte har begått det aktuella brottet.
När det gäller många andra brott så får ju inte domare döma om de begått brottet eller brottstypen i fråga.
april 24, 2009 den 9:34 f m
Claes Leo Lindwall
Visst har du rätt att upphovsrättintrång i strikt juridisk mening inte är stöld.
Men däremot finns ett ägarbegrepp. Internationellt benämns också upphovsrättsligt skyddade verk, patent mm som ”intellektuell egendom” (Intellectuell propery).
Upphovsmannen är ägare till det immateriella verket och även om han under vissa villkor låter andra tar del av det så fortsätter hans ägande.
Enklast att begripa det är om man talar om en bok – du köper den fysiska boken som kan kallas ”informationsbäraren” men du köper inte ”verket” som är det litterära innehållet. Det fortsätter att vara upphovsmannens egendom som han låter dig ta del av på vissa villkor – du får läsa det och kopiera inom de ramar som avtalats – i praktiken de regler som gäller enligt URL. Vill du ha andra villkor – du vill t ex trycka en ny upplaga – får du komma överens med upphovsmannen.
I den meningen skiljer sig inte filen från den fysiska boken – den är en informationsbärare.
Juridiskt är detta inga konstigheter, vi ingår ständigt överenskommelser som ytterst bygger på ett avtal om att få använda något med begränsningar. Tar du in på hotell har du inte köpt hotellet, köper du en flygbiljet så ingår du en överenskommelse med flygbolaget att få flyga med dem under visa villkor m m.
april 24, 2009 den 9:42 f m
profanum_vulgus
Cleas Leo Lindvall:
Bra exempel med boken. Till för ett par år sedan fick man kopiera en bok i ca 10 exemplar och dela med sig till sina närmaste (direkta vänner och släktingar). Denna regel bedömdes som nödvändig för att man tyckte att det var orimligt att man inte kunde kopiera upp en bok som man köpt och ge kopiorna till någon som kunde ha tillgång till orginalet.
Dessutom finns det en mycket närmare jämförelse med fildelning och böcker: Bibliotek, det var ju så att författare, förläggare m.fl. ville förhindra de allmänna biblioteken därför att det naturligtvis skulle vara omöjligt att tjäna pengar på böcker om vem som helst kunde låna dem gratis. Så blev det ju inte, och värdet av varje utlåning anses ju även av de som lever på böcker vara mycket mycket lägre än försäljning av en bok.
Samma sak upprepades vid de tekniska framstegen som gav, kassetband, musikradio, TV, gramofonskivor, ljudfilm osv osv. Men ALLA tidigare utvecklingssteg med samma effekt har gett en annan lösning än förbud.
april 24, 2009 den 11:05 f m
Staffan Lindmark
Din analys är naturligtvis korrekt, det går inte att jämställa upphovsrätt med traditionell äganderätt. Därav själva behovet av en separat reglering för upphovsrätt och andra immaterialrätter.
Samtidigt förstår jag de som av pedagogiska (eller kanske retoriska) skäl ändå väljer att göra den liknelsen. För hur förklarar man egentligen på ett enkelt sätt behovet av dessa ”lagstadgade monopol” som immaterialrätterna utgör? Till skillnad från äganderätten, som i grund och botten är hyfsat okontroversiell, tycks det inte finnas någon minsta gemensam nämnare mellan alla försök att beskriva immaterialrätter. Alla påståenden bemöts med motargument.
Bland allmänheten blir ju debatten fullständigt förvirrad när man inte har några gemensamma koncept att förhålla sig till.
april 24, 2009 den 11:08 f m
Tor
Ett humoristiskt mejlutbyte på tal om att lämna tillbaka musiken:
Please accept this spider as payment 😉
(såvitt jag vet är det inte påhittat utan hämtat från verkligheten)
En märklig sak med upphovsrätten är att många verkar stirra sig blinda på information och ting och missa det faktum att det upphovsrätten huvudsakligen reglerar är handlingar. Det är vad jag vet på grund av upphovsrättslagen inte olagligt att inneha viss information. Däremot är det olagligt att sprida viss information till allmänheten.
april 24, 2009 den 11:08 f m
Jonas B.
Det ironiska i sammanhanget är att immateriella rättigheter inskränker på äganderätten. Köper jag en skiva får jag ju inte göra vad som helst med den (t.ex. förändra den eller spela den i radio) vilket går utmärkt om jag istället köper ett äpple som jag då äger.
april 24, 2009 den 11:14 f m
Claes Leo Lindwall
Vad som hände med biblioteken m m var att man andra hittade sätt att kompensera upphovsmännen för inskränkningen i upphovsrätten – biblioteksersättning, kassettskatt m m.
Observera att upphovsmannens ”ensamrätt” gäller oavsett teknik. All försäljning, uhyrning, utlåning eller annat sätt att sprida verket till allmänheten faller inom ”ensamrätten”.
Detta är huvudregeln.
Anser lagstiftarna att man av olika skäl vill inskränka denna rätt måste man lagstifta om det – precis som gäller all annan egendomsrätt.
Juridiskt handlar det inte om att ”förbjuda” fildelning – fildelning av ”illegalt” material utöver enskilt bruk har alltid varit förbjudet.
Så frågan är om lagstiftarna ska tillåta allmänhetens fildelning och hur ska i så fall rättighetsinnehavarna kompenseras.
Bråket om teknikerna har snarast handlat om att teknikförespråkarna hela tiden hävdat att ”detta är inte något intrång” medan upphovsrättsinnehavarna hävdat att det var intrång eller att tekniken möjliggjort det.
Ytterst har det blivit lagstiftarna och domstolarna som haft att avgöra vem som haft rätt – precis som i alla andra frågor där olika intressenter som står mot varandra. Och precis som i andra intressekonflikter har ibland upphovsmännen fått rätt, i andra fall motparten
Intäktsbortfall m m har i sig inget med avgörandet om rättighetsinskränkningen att göra. Intäktsbortfallet gäller fråga om ersättningen och skadeståndets storlek, där Mårten är betydligt mer kunnig än jag.
Observera att upphovsmannens ensamrätt också innebär att han har rätt att lägga ut sina verk för allmän kopiering.
Ur upphovsmännens synpunkt handlar det nu inte om internet är en bra eller dålig teknik att nå ”konsumenterna”. Utan det handlar om upphovsmannens rätt att själv bestämma över verket. För en del upphovsmän funkar det bra, för andra inte.
Men det måste de få bestämma själva.
april 24, 2009 den 11:20 f m
Tor
Staffan Lindmark, med tanke på hur missvisande liknelsen är kan man nog lugnt säga att skälen till att använda den oftast är retoriska (man vill få båda begreppen att framstå som om de har samma moraliska grund och typ av rättfärdigande trots att så inte är fallet) eller beror på okunskap.
Jonas B, upphovsrätten inskränker väl inte din rätt att förfoga över dina egna ägodelar i någon nämnvärd mån så länge det är för privat bruk. Så fort man börjar interagera med omvärlden finns det ju en rad lagar som styr ens handlanden, men kan man verkligen säga att det är en begränsning av äganderätten? Är t ex. hastighetsbegränsningarna en begränsning av bilägarnas äganderätt?
april 24, 2009 den 11:24 f m
Claes Leo Lindwall
Jonas->
Du har köpt äpplet utan inskränkningar i ditt användande. När du köper en bok ingår du i juridisk mening ett avtal med upphovsmannen. Därför får du du inte göra vad du vill med boken, lika lite som du får göra vad du vill med en hyreslägenhet som du hyr.
Tor->
Idéer eller informationen är inte skyddade av upphovsrätten – det är ”verket” som är skyddat, d v s upphovsmannens framställning.
Staffan-> Juridiskt är det tämligen klart vad som är upphovsrätt och hur den ska tolkas. Förvirringen uppstår genom att personer tolkar den icke-juridiskt.
F ö är all egendomsrätt ”lagstadgade monopol” ..
april 24, 2009 den 11:29 f m
Tor
Claes Leo Lindwall,
Som jag hoppas att du känner till får utländska författare inte del av biblioteksersättningen (som egentligen är ett offentligt kulturbidrag med utlåningen som beräkningsunderlag för fördelningen av pengar). En utlåning eller en illegal nedladdning av Harry Potter innebär alltså ingen ekonomisk skillnad.
april 24, 2009 den 11:38 f m
Tor
Claes Leo Lindwall,
Upphovsrätt kan inte betraktas som ett vanligt frivilligt avtal. Om A skapar ett verk och säljer till B som olovligen sprider det till C, har A inget avtalsförhållande gentemot C. Jag vet inte om ”avtal” som är påtvingade enligt lag verkligen kan kallas för avtal.
Visst är upphovsrätten ett monopol, men också systembolaget och apoteket har monopol. Om dessa monopolrättigheter plötsligt skulle säljas på en marknad skulle de nog inte bli mindre kontroversiella för det. De som kallar fildelning för stöld gör ofta det i ett försök att bunta ihop olika typer av monopol och påstå att de har samma berättigande och samma moraliska grund, vilket naturligtvis är helt fel.
Jag vet att det är verken som är skyddade. Min poäng var att det så vitt jag vet inte är olagligt att inneha ett visst verk. Däremot kan det vara olagligt att medvetet hysa stöldgods.
april 24, 2009 den 11:46 f m
profanum_vulgus
Jag anser fö att det är lam retorik att säga att fildelning är stöld, illegal nedladdning är tveklöst VÅLDTÄKT, våldtäkt mot barn i vissa fall.
april 24, 2009 den 12:13 e m
Claes Leo Lindwall
Tor->
Jodå, jag känner till att utländska författare inte får del av biblioteksersättningen. Jag tycker det är principellt fel.
Men det bör rättas så att de utländska författarna vars böcker lånas ut får ersättning inte genom att man avskaffar biblioteksersättningen.
Jodå, det sker en avtalsbindning – det kallas vad jag vet för ”konkludent handlande”.. Wikipedia använder exemplet att om du stiger på en buss har du då bundit dig för att köpa en biljett.
Köper du eller övertar du en bok har du därmed förbundit dig att följa upphovsrättslagen.
Om jag skriver en bok så har jag därmed inte rätt till monopol på alla utgivna böcker i landet. Systemet och apoteket har däremot monopol på försäljning av all alkohol och läkemedel i landet.
Om jag som kaféägare ställer ut en stol på trottoarserveringen har jag i en mening monopol – det är jag som bestämmer vem som får sitta på den stolen.
På samma sätt har jag som upphovsman rätt att bestämma över hur det ”litterära verket” ska användas.
I båda fallen skyddas detta av lagstiftning
I båda fallen kan man kalla det för monopol – och i båda fallen handlar om en ”lagskyddad egendom ”.
Men som författare kan jag inte hindra någon annan att skriva en egen bok eller kaféägaren kan inte heller hindra en annan kaféägare att ställa ut en annan stol.
När ”piraterna” talar om ”lagskyddat monopol” är det en lika retoriskt dimbildning som när ”anti-piraterna” talar om ”stöld”.
Nej, du ”innehar” inte verket – det gör bara upphovsmannen. Du innehar som jag sade ovan ”informationsbäraren”.. sedan har du under vissa villkor rätt att tillgodogöra dig verket.
april 24, 2009 den 12:23 e m
Mumfi
@ Claes Leo Lindwall,
Det finns inget behov av att kompensera upphovsmännen för förändringar i upphovsrätten som påverkar dem negativt. Precis som det inte finns behöv att kompensera någon när man förändrar upphovsrätten till deras förmån. Upphovsrätten är något de har fått, och det är något de kan fråntas; Allt efter vad samhället som representant för medborgarna avser att uppnå.
Om det är någon som lever i villfarelsen om att upphovsrätten finns till förmån för upphovsrättsinnehavarna så har den personen missuppfattat något väsentligt. Att upphovsrätt är bra för innehavarna är inget mål, det är ett medel. Målet är att förse medborgarna med så mycket verk som möjligt. Skulle detta mål kunna uppnås på ett sätt som mindre kränker medborgarnas äganderätt och frihet än vad upphovsrätt görs skulle vi naturligtvis föredra detta sätt. Tills ett sådant infinner sig får vi leva med upphovsrätt.
april 24, 2009 den 12:27 e m
Tor
”Om jag skriver en bok så har jag därmed inte rätt till monopol på alla utgivna böcker i landet.”
Självklart inte. Det rör sig naturligtvis om ett mer begränsat monopol än så. Jag har inte påstått något annat.
Du verkar undvika att kommentera mina poänger:
* Alla monopol har inte med någon slags automatik samma moraliska grund
* Det är (vad jag vet) inte olagligt att inneha informationsbäraren (jag tror att du förstod vad jag menade, men låt oss vara övertydliga då) av ett verk som man inte kommit över lagligt. Men det är olagligt att inneha stöldgods.
‘När “piraterna” talar om “lagskyddat monopol” är det en lika retoriskt dimbildning som när “anti-piraterna” talar om “stöld”.’
Inte alls, så länge man vet vilken typ av monopol man pratar om. Men ok, vi kan använda det mer neutrala ordet ensamrätt om du vill. I praktiken är det dock samma sak.
april 24, 2009 den 12:46 e m
Tor
Bara för att förtydliga: det finns de pirater som har en tendens att i praktiken nedvärdera verk genom att kalla allting information eller helt förkasta upphovsrätten genom att kalla den för monopol. Det är inte någonting som jag vill göra mig skyldig till.
Istället förklarar Mumfi min syn väldigt bra med sitt inlägg här ovan. Upphovsrätten är inte till för att bevara upphovsmännens intressen (i varje fall inte den ekonomiska delen) utan för att tillvarata allmänintresset av mer och bättre tillgång till kultur. Den är ett medel och inte ett mål. Medlet består i att skapa incitament till skapande genom att dela ut ensamrätter. Om ensamrätterna blir för omfattande uppnås inte målet att allmänheten ska få tillgång till kulturen. Enligt detta resonemang borde tex. de närstående rättigheter som EU nu vill förlänga till 70 år vara högst 10-20 år eftersom inte mer krävs för att skapa dessa incitament.
Tänk om upphovsrätten inte var längre än som krävdes. Då skulle vi kunna få en helt annan acceptans för systemet, nya förmågor skulle premieras istället för gamla, nytt material skulle få hälsosam konkurrens från gammalt, nya tolkningar skulle av gammalt material skulle kunna göras lättare, och tillgången till litet äldre kultur skulle kunna bli den säkerhetsventil för aktörernas dåliga lösningar som piratkopiering är idag.
april 24, 2009 den 1:05 e m
Claes Leo Lindwall
Mumfi _>
Tja, en gammal fin paroll är ”egendom är stöld”. Självklart är det så att om samhället anser att upphovsrätt eller äganderätt inte ska finnas så finns det ingen anledning att kompensera vare sig upphovsrättsinnehavare eller ägare.
Det är vad som rådde i Sovjetunion, där man vare sig hade upphovsrätt eller äganderätt.
Nu lever vi inte i det rättsystemet utan i ett annat som bl a bygger på äganderätt och upphovsrätt och Sverige är också bunden av ett antal konventioner och rättighetskataloger som styr det.. Och det är utifrån det systemet jag diskuterar.
Tor->
Ang dina frågor:
”Alla monopol har inte med någon slags automatik samma moraliska grund”
Det är riktigt
– men jag tror att om du frågar svenska folket i gemen om det är rätt att stjäla en annans manuskript och påstå att man själv är författare – då tror jag att de flesta skulle säga att det är moraliskt fel.
-likaså att tror jag att de flesta i Sverige anser att om någon skriver en bok så har han eller hon rätt att sälja den och få betalt. Inte att denne har moralisk skyldighet att ge ut den gratis.
Om du olagligt har kommit över informationsbäraren (boken) – då är det stöld just av boken. Om du ska ”inneha” verket så har du, som jag sagt ovan, utgett dig som upphovsman och därmed har du gjort dig skyldig till ”intrång”.
Det är – för att anknyta till TPB, de fyra har inte fällts för medhjälp att sprida filerna – de har fällts för medhjälp att ”tillgängliggöra verken” till allmänheten.
april 24, 2009 den 1:32 e m
Tor
Claes Leo Lindwall:
Jag sade inte i mitt exempel att informationsbäraren var stulen, utan att verket var tex. illegalt fildelat. Innehav av sådan information/verk/informationsbärare är då så vitt jag vet inte olagligt.
Principen om ”äras den som äras bör” är en oerhört stark norm. Den är faktiskt så stark att vi enligt min enligt min bedömning knappt skulle behöva någon lagstiftning som reglerar det. Den som uppdagas med att under eget namn ge ut någon annans verk kommer att bemötas med så mycket motvilja och badwill att det inte är värt försöket ens. Litet överraskande kanske, skulle jag vilja påstå att dessa normer är extra starka bland ”datornördar” och därmed många piratpartister. I praktiken är detta sällan ett problem.
likaså att tror jag att de flesta i Sverige anser att om någon skriver en bok så har han eller hon rätt att sälja den och få betalt. Inte att denne har moralisk skyldighet att ge ut den gratis.
Ingen har väl påstått att någon har någon moralisk skyldighet att ge ut någonting gratis. Låt oss hålla diskussionen sansad. Ja, det finns säkert både de som är anhängare av ett utilitaristiskt/pragmatiskt synsätt och de som ser upphovsrätten som en absolut naturrätt.
Det är de som är anhängare av det naturrättsliga perspektivet där upphovsrätten anses utgöra ett särintresse för vissa grupper, som skapat obalansen i systemet vi ser idag. Ur ett liberalt perspektiv är det rimligt att inte dela ut privilegier i form av ensamrätter annat än om frukterna av det kommer hela samhället till gagn. Det är endast det utilitaristiska perspektivet som har något bra svar på hur lång upphovsrätten bör vara (enkelt uttryckt: så kort som möjligt, men inte kortare). Det är också detta synsätt som kommer till uttryck i den amerikanska konstitutionen: ”to promote the progress of science and useful arts”.
Om folk verkligen fick en chans att sätta sig in i frågan tror jag att många som först verkar stödja upphovsrätten som en absolut rättighet skulle nyansera sig och se det på det utilitaristiska sätt som jag beskrivet här ovan – där olika intressen balanseras mot varandra.
april 24, 2009 den 1:40 e m
Mumfi
Oj då!
Hur hamnade vi här?
Nej, egendom är inte stöld. Däremot kan man tala om att upphovsrätt är stöld. Om nu egendom vore stöld så fanns det ingen anledning att ha upphovsrätt. Vilket konstigt nog inte hindrade just Sovjet från att ha en ganska omfattande upphovsrätt vad jag förstår. Den fyllde antagligen inte mycket till funktion, i och med förstatligandet av tryckpressarna och så småningom även alla böcker, men ändå… Upphovsrätt är, generaliserat, stöld för att den begränsar vad jag får göra med min egendom; på samma sätt som man inom den falangen som anklar alla för att vara kommunister anser att skatt är stöld.
Bortsett från det: Rättighetsinnehavarna är inte part i målet när man diskuterar upphovsrätt. Det är bara medborgarna som är enda part i målet. Det är medborgarnas intresse av verk som ska vägas mot medborgarnas intresse av fri tillgång till sin egendom. Vi har valt att bygga den kompromissen på att tillfälligt begränsa tillgången till vår egendom och därmed skapa ett konstgjort marknadsutrymme där skapare av verk kan verka. Det fungerar bra. Men ingen ska tro att detta konstgjorda utrymme utgör något slags naturrätt. Jag är övertygad att adeln framförde liknande naturrättsliga argument när de blev av med sina adelsprivilegier, men de hade fel.
april 24, 2009 den 3:53 e m
Claes Leo Lindwall
Mumfi ->”Upphovsrätt är, generaliserat, stöld för att den begränsar vad jag får göra med min egendom;”
Ja, men ”verket” är inte din egendom, lika lite som om du tar in på ett hotell rummet är din egendom.
Tor->Att ge ut texter/musik under förevändning att man själv har författat/komponerat det är vid sidan om illegal kopiering ett mycket vanligt upphovsrättsintrång.
Ja, men det är ju så att upphovsrättslagstiftningen utgår just från två övergripande principer:
1. Att vara en har rätt att njuta frukterna av sitt eget arbete
2. Att ”äras den som äras bör” ..
Därefter har lagstiftarna utifrån dessa grundprinciper att göra de avvägningar som behövs i lagstiftningen gentemot olika intressen.
De är bara i ”piraternas” värld det handlar om ”privilegier” ..
De som vill ha privilegier är ju de som illegalt fildelar, de vill njuta frukterna av andras arbete utan att betala för sig.
april 24, 2009 den 4:28 e m
Tor
Jag är fortfarande tveksam till att det skulle vara ett stort problem att människor ger ut verk under falska namn. Kan du backa upp med några källor att det skulle vara vanligt förekommande (och då menar jag inte likartade poplåtar utan riktiga plagiat)? Skillnaden idag är ju att vi har radikalt utvecklade kommunikationssystem som både kan hjälpa till att avslöja fusk, hjälpa den som drabbas att få upprättelse (tänk bara på hur folk idag kan rätta tidningar på sina bloggar och ge sin egen bild av vad som skett) och se till att fuskaren får dåligt anseende.
”Ja, men det är ju så att upphovsrättslagstiftningen utgår just från två övergripande principer:
1. Att vara en har rätt att njuta frukterna av sitt eget arbete
2. Att “äras den som äras bör” ..”
Jag håller med om 2), även om den ideella delen av upphovsrätten ger en hel del andra rättigheter, som jag tycker att det finns viss anledning att ifrågasätta nyttan av. Om nu en upphovsman ska ha rätt att skydda sin konstnärliga integritet, varför ska han då inte också kunna skydda sig mot kulturkritiker som egentligen kan kränka honom mycket mer än säg en skolelev som gör en amatörmässig tolkning av hans verk?
Jag håller inte alls med om 1) – i varje fall inte som ett självändamål. Det verkar bygga på något slags misstolkning av Locke. Rätten till frukterna av ens arbete avsåg endast nyupptäckt obrutet land (en knapp resurs till skillnad från digitala kopior) och i övrigt följer en sådan rätt endast utav äganderätten – en bagare äger rätten till sina bakverk inte för att de är frukten av hans arbete utan för att det var han som äger ingridienserna. Om bagaren är anställd är det rentav troligt att han inte har någon automatisk rätt till frukten av sitt arbete annat än vad som avtalats i hans anställningsvillkor.
april 24, 2009 den 4:56 e m
Mumfi
@Claes Leo Lindwall.
Du väljer igen att missförstå. Upphovsrätt begränsar inte min egendom för att jag inte får nyttja det verket jag har köpt av dig på min ”informationsbärare” som ju tillhör mig på det traditionella sättet. Det begränsar min egendom eftersom jag inte får tälja min pinne på det sätt jag vill. Det begränsar min egendom eftersom jag inte får spela vad jag vill på mitt instrument. För att jag inte får skriva vad jag vill. O.s.v. Även om jag i samtliga exempel lika gärna kunde anse att det begränsar min frihet. Så för att vara tydlig upphovsrätt begränsar min frihet. Både min frihet att uttrycka mig som jag vill och min frihet att nyttja min egendom på det sätt jag vill.
Så nej. Om jag tar in på hotell är inte rummet min egendom. Men om jag hindras att gå in i mitt hem eftersom någon har rättigheterna till övernattningsrum, då begränsas tillgången till min egendom. Ja, du hör ju själv hur dumt det låter. Varför några har fått för sig att det skulle vara mindre dumt i vissa fall upphör aldrig att förvåna mig.
Men får inse att det är en osmidig konstruktion som ingen borde vara nöjd med. Men det är det bästa vi har. Vi får leva med det. Det enda vi kan göra är att försöka begränsa skadan.
Målet är att maximera tillgången till verk. Skyddstiderna är ett nödvändigt ont. När målet är uppnått är varje sekund längre skyddstid enbart av ondo.
april 24, 2009 den 5:07 e m
Tor
@Mumfi
Du får väl både tälja, spela och skriva vad du vill så länge du inte publicerar det? Som jag ser det innebär upphovsrätten viss begränsning av ditt handlingsutrymme i förhållande till andra människor (dock inte i någon nämnvärd grad den privata sfären), men inga större begränsningar i din rätt att förfoga över din egendom.
I övrigt instämmer jag (vilket väl är tydligt vid det här laget) i din beskrivning av upphovsrätten som ett medel som syftar till målet att maximera allmänhetens tillgång till verk. Naturligtvis måste upphovsrätten även vara utformad så att denna tillgång garanteras långsiktigt (ett totalt avskaffande av upphovsrätten vore ju annars det bästa sättet att maximera tillgången på kort sikt).
april 24, 2009 den 5:21 e m
Claes Leo Lindwall
Det förekommer i tidningsbranschen att framförallt ”obskyra” tidningar – typ annonsblad – tar texter från andra tidningar och kanske skriver en ny ingress för att att sedan publicera det med en annan journalists namn.
Vanligt är också att man tar texter rätt upp och ner och tar bort namnet och låtsar att det är en egen redaktionell text..
När jag arbetade på journalistförbundet i början på 1990-talet var det vanligt förekommande fall.
Jag använde uttrycket ”äras den som äras bör”, den korrekta termen är ”skaparens rätt att bli angiven som upphovsman ” (droit de paternité) och regleras i §3 URL. Jag måste erkänna att hur den principen skulle kunna tolkas så att verket inte får recenseras övergår mitt förstånd.
Tja, om du inte anser att ”arbetaren är värd sin lön”, för det är samma sak som ”vara en har rätt att njuta frukterna av sitt eget arbete”, så har jag svårt att förstå hur du kan säga att du utgår från liberala principer.
Jag tror också att majoriteten av svenska folket anser som jag – vi har en ganska djupt rotad avsky mot slavarbete.
Däremot – för att undvika den förvirrande diskussion som ”piraterna” alltid brukar dra igång – lagstiftningen kan skapa grundförutsättningarna och ställa upp regler för att individen inte ska berövas frukten. Men lagstiftningen kan inte kommendera fram marknaden.
april 24, 2009 den 6:08 e m
Tor
Claes Leo Lindwall sade: ”Jag måste erkänna att hur den principen skulle kunna tolkas så att verket inte får recenseras övergår mitt förstånd.”
Jag talade om den idella upphovsrätten som låter upphovsmannen styra i vilka sammanhang hans verk ska få förekomma. Hur som helst har jag inga jättestarka åsikter om den delen av upphovsrätten – jag tycker bara att vissa delar verkar smått överflödiga. Men det är fullt möjligt att det finns fall som motiverar att normerna även backas upp av lagar. Men jag tror möjligheterna att uppdaga fusk idag också är mycket större. Frågan man kan ställa sig är ju om det finns sammanhang där det inte skulle straffa ut sig tillräckligt (i termer av reaktionen från läsare/lyssnare/tittare) att fuska. Förmodligen är risken betydligt större för att upphovsmannens namn utelämnas än att det ersätts med någon annans namn. Om det var din poäng, så håller jag med.
Tja, om du inte anser att “arbetaren är värd sin lön”, för det är samma sak som “vara en har rätt att njuta frukterna av sitt eget arbete”, så har jag svårt att förstå hur du kan säga att du utgår från liberala principer.
Jag tror också att majoriteten av svenska folket anser som jag – vi har en ganska djupt rotad avsky mot slavarbete.
Slaveri följer inte av att någon inte ”är värd sin lön” utan av andra grundläggande ofriheter. Liberalismens grund är ju att alla människor har vissa fundamentala (negativt definierade) rättigheter och är fria att sluta frivilliga avtal med varandra. Jag är definitivt ingen libertarian så jag har, som jag förklarat tidigare, inga problem med vissa utilitaristiska inslag som begränsar människors friheter, men då måste dessa vara välavvägda så att allmännyttan uppväger nackdelarna.
april 24, 2009 den 8:35 e m
Mumfi
@Tor.
Om inte upphovsrätten inkräktade på den personliga sfären så vore det en relativt bra balans och vi behövde inte ha denna debatt. Tyvärr så har på senare år upphovsrätten blivit något som i hög grad inkräktar på människors personliga sfär. Dels är vår kommunikation mer offentlig i och med nya tekniker, dels är kretsarna större.
Förvisso tycker jag att skyddstiderna har blivit smått absurda, och jag har svårt att se hur de skulle kunna leda till en maximering vare sig långsiktig eller kortsiktig, men vore det inget som drabbade mig i min vardag skulle jag antagligen inte bry mig särskilt. Om någon fick för sig att förlänga patenttiden till hundra år, motsvarande vad man nu har för upphovsrätt för en genomsnittlig musiker, skulle det förvisso drabba mig genom sämre utbud av sämre produkter, men så länge ingen kom hem till mig och hindrade mig från att själv implementera lösningarna ser jag det inte som ett stort problem. Tvärt om patentdatabaserna beskriver lösningarna i detalj, och är allmänt tillgängliga.
(ok, du har rätt. Upphovsrätten begränsar friheten mer än det gör nyttjandet av egendom. Söker man kan man hitta ett och annat exempel, men det är inte det centrala, nej. Men så är egendom inte heller stöld, vilket föranledde det hela.)
april 24, 2009 den 8:59 e m
Tor
Mumfi sade ”Om någon fick för sig att förlänga patenttiden till hundra år, motsvarande vad man nu har för upphovsrätt för en genomsnittlig musiker, skulle det förvisso drabba mig genom sämre utbud av sämre produkter, men så länge ingen kom hem till mig och hindrade mig från att själv implementera lösningarna ser jag det inte som ett stort problem.”
Så om företag inte kan producera bra produkter på grund av ett immaterialrättsligt minfält, svårkoordinerade rättigheter, eller minskad konkurrens då är det inte ett problem för dig eftersom patenten är publicerade? Om det är så kan jag bara gratulera, men försök tänka litet på oss som inte är lika händiga och inte själva klarar att sätta ihop sakerna… 😉
Det vore ungefär som att höja bolagsskatten till 90% och säga att det inte påverkar oss privatpersoner.
april 24, 2009 den 11:10 e m
Mumfi
Dåligt formulerat av mig.
Naturligtvis vore det ett problem, och jag förstår och inser det. Vad jag avsåg att säga är att jag antagligen inte skulle se det som ett problem eftersom det inte skulle påverka mig på ett direkt sätt. Eller, ja, det skulle påverka mig, men jag skulle antagligen inte inse det. Tja, _jag_ kanske skulle inse det, men vore jag en genomsnittlig person skulle jag antagligen inte inse det. Precis som de flesta inte inser att det redan händer idag, framför allt eftersom patent prövas i efterhand och endast i ganska liten utsträckning i förhand. Varpå patent beviljas som aldrig borde beviljats. Dessutom finns det mycket som tyder på att resurser för forskningen förskjuts från det som genererar mer nytta till sådant som är mer patenterbart.
Precis som vi inte ansåg upphovsrätt vara ett problem på den gamla goda tiden, före internets, då vi kopierade som idag, om inte mer, men kontrollmöjligheterna inte fanns. Då var det riskfritt, och i stor utsträckning faktiskt lagligt, och uppfattades av allmänheten inte som ett problem. Att sedan böcker gick ur tryck för att små tryckerier inte hade resurser att ta reda på vem de skulle betala de försumbara royaltys som krävdes för att försäkra sig om rättigheterna var inget som märkte…
april 27, 2009 den 6:37 f m
profanum_vulgus
Mumfi:
Upphovsrätt VAR ju inget problem förr. När tekniken utnyttjades skapades nya system för betalning, kopiering, uppspelning och utlåning var därför inget problem vare sig för konsumenter eller producenter. Problemet idag är ju att producenterna är mäktigare och dummare.
Vad gäller patent så finns det flera exempel på att utvecklingen går snabbare utan patent. Den svenska läkemedelsindustrin t.ex. gick från stenåldern till världsledande under en period utan möjlighet till läkemedelspatent.
Detta beror på att producenterna tjänar mest på att hålla sig så långt bak i utvecklingen som de kan. Om en tillverkare har ett patent som gäller i tio år så kommer de inte komma med något nytt på samma patent förrän precis tio år efter, när de andra tillverkarna får deras gammla patent så skaffar de ett nytt inte innan.
april 28, 2009 den 10:05 e m
norah4you
Profanum_vulgus, frågan är om upphovsrätten för kulturellt producerade produkter skall ha starkare skydd än vad upphovsrätten för en patentskyddad ny teknik/medicin/uppfinning i övrigt skall ha. Oavsett om det är som Du skriver 10 år för patent eller som jag hade för mig ofta 20 år, så är det helt orimligt:
Att en kompositörs verk/en författares etc skall kunna få ersättning gång på gång för samma arbete samtidigt som en konstnär som målar en tavla bara får betalt en gång.
Att en uppfinnare som t.ex. uppfann teknik som spar energi för miljoner människor som mest skulle få royalty för sitt patent i 20 år samtidigt som kompositörer/författare/filmare m.fl enligt EU skulle kunna få det i 70 år t.o.m. efter sin död.
Förvisso är det som Du säger att urvecklingen tycks gå snabbare utan patent, men OM patent skall finnas så är det som mest motsvarande tid som ett patent gäller som någon fysiskt levande person borde kunna få ersättning för tidigare gjort arbete. Att det sedan i kulturella kretsar ofta är så att rättigheterna för de tidigare 50 åren/nu 70 åren kan säljas är INTE 2000-tal alls, eller hur?
april 29, 2009 den 6:34 f m
profanum_vulgus
norah4you:
Jag tror att du delvis svarar fel person. Jag har inte skrivit något om år.
Att det är olika regler för patent och upphovsrätt beror på att det som produceras är olika sorters produkter som ställer olika krav. Men visst är de liknande, det är ju immaterialrätter (här finns även mönsterskydd som jag tycker är vettigare).
En uppfinnare som kommer på en bra grej kan ju välja mellan att sälja idén eller att utveckla och sälja grejen.
Problemet för uppfinnare är ofta att de måste vara snabba för annars utvecklar någon annan samma sak. Detta gäller inte för kulturarbetare, om inte Ebba grön gjorde 800 grader så skulle låten inte finnas. Motsvarande patent för kulturarbetare skulle då vara att det första grunge-bandet kunde ta patent på grunge, eller att den första deckar-författaren fick patent på deckare.
Men min uppfattning om upphovsrätt bygger på att jag inte anser att upphovsrätt ska få bromsa den tekniska utvecklingen (precis som att jag inte tycker att patent ska få göra det). När tekniken utvecklas får betalningssystem och kulturarbetare anpassas efter detta, inte tvärtom.
maj 11, 2009 den 11:08 e m
Jonas B.
Tor, Claes: Just så. Jag köper ju inte ett verk utan en licens till visst brukande. Förhållandet till produkten liknar mer att hyra än att äga. Inte ens licensen kan jag sägas äga utan saker som t.ex. överlåtande regleras. Upphovsrätten innebär alltså avsevärda inskränkningar i äganderätten. Utöver detta utgör den ideella upphovsrätten något som inte kan säljas. Där inskränks äganderätten även hos upphovsmannen, inte bara hos konsumenten.
december 17, 2009 den 9:19 f m
Kursändring i upphovsrättsfrågan « Juridikbloggen
[…] av det tydliga konstaterandet att upphovsrätten inte är en äganderätt. I sak är det en självklarhet, men det är en självklarhet som politiker tidigare haft svårt att ta till sig. Jan Björklund […]
december 17, 2009 den 9:21 f m
Kursändring i upphovsrättsfrågan « Mårten Schultz.
[…] av det tydliga konstaterandet att upphovsrätten inte är en äganderätt. I sak är det en självklarhet, men det är en självklarhet som politiker tidigare haft svårt att ta till sig. Jan Björklund […]