Det har varit mycket diskussion om TPB-målsdomarens påstådda jäv med anledning av hans medlemsskap i Upphovsrättsföreningen och SFIR. JO-anmälningarna haglar. De flesta av de som nu kritiserar domarens agerande har dock ingen aning om vad det är för föreningar han är med i, och vad som sker på föreningarnas möte. Fiktionen sätter ramarna i stället för fakta. Det är därför uppfriskande att läsa insidesrapportering från föreningarna i morgonens tidning (ej på nätet). Daniel Westman, sekreterare i Upphovsrättsföreningen, framhållet att det vore dumt att inte vara med i en sådan här förening om man arbetar med upphovsrättsfrågor. Han framhåller också åsiktsbredden i föreningen och att den inte har några likheter med partsstyrda organisationer som Antipiratbyrån. (Daniel Westman var för övrigt den förste person som förklarade Lawrence Lessigs inflytande för mig för en massa år sedan.)

Inte för att jag tror att så många av tingsrättsdomarens belackare bryr sig så mycket om det. Den dramaturgiska inramningen sitter där redan. Det är synd. Nu drunknar den intressanta – och på sikt mycket viktigare – frågan om domen är korrekt eller inte i ett allmänt konspirationsteoriskt kaos där rättssystemet i sin helhet är korrumperat, där ”rättsrötan” härskar och där ”etablissemanget håller varandra bakom ryggen”. (Jag är också med i det där etablissemanget tydligen. Varför har ingen berättat det för mig tidigare?) I ett sådant brus slutar de som kan förändra något på riktigt att lyssna. Och det är synd för det är nu det behövs inflytelserika röster, som utan att falla in i extremismens tonläge kan ta ställning mot integritetskränkande åtgärder, mot telekompaketets brister, mot att förlänga upphovsrätten till hela 70 år – i en tid när allting går fortare.

Annons