Svea hovrätt har idag dömt den uppländske serietecknare som åtalats för barnpornografibrott. (Se här, pressmeddelande här.) Domen är problematisk ur två perspektiv: Dels vad gäller domskälen, dels var gäller lagregleringen. Men först något om domen i sig.
Serietecknaren hade i sin dator mangaserier med barnpornografiska inslag, som han skulle översätta. Bilderna upptäcktes vid ett tillslag mot mannen. Han åtalades och dömdes i tingsrätten och nu även i hovrätten.
Hovrättens dom är i det stora hela så gedigen och välskriven som man kan förvänta sig. Domen inleds dessutom med en upplysande redogörelse för rättsläget i allmänhet, och särskilt för de förändringar i barnpornografibrottet som skett under senare tid.
Att de teckningar som återfanns i datorn faller inom det område som den svenska lagstiftaren tänkt skulle vara kriminaliserat framstår som tydligt när man läser domen. Dessutom har hovrätten tagit, s.a.s., rättssäkerhetshöjd: Ett antal teckningar fann domstolen inte tillräckligt tydligt kunna sägas visa upp barn och i dessa fall ogillades åtalet. Vad gäller ytterligare ett antal bilder fann domstolen att det inte stod klar att bildernas syfte var att påverka åskådaren sexuellt och även i dessa fall ogillades åtalet. När det gäller återstående bilder – sammanlagt 39 – finner domstolen:
”Beträffande de resterande 39 bilderna gör hovrätten bedömningen att de ohöljt och utmanande skildrar barn på ett sätt som leder till slutsatsen att de haft som väsentligt ändamål att påverka betraktaren sexuellt. De är därför ur ett straffrättsligt perspektiv att bedöma som pornografiska bilder av barn.”
Vidare skriver domstolen:
”Av de uppgifter som [serieöversättaren] har lämnat och som redovisats i tingsrättens dom framgår att han medvetet har innehaft de angivna bilderna med insikt om deras innehåll. [Hans] innehav av bilderna faller därmed under 16 kap. 10 a § brottsbalken
[Serieöversättaren] har gjort gällande att innehavet av de barnpornografiska bilderna är försvarligt med hänsyn till den yrkesverksamhet han bedriver som föreläsare samt översättare och kännare av manga-serier. De omständigheter som [serieöversättaren] har hänvisat till i denna del leder emellertid enligt hovrättens mening inte till uppfattningen att hans befattning med bilderna har haft ett sådant syfte att det kan anses för-svarligt. Han ska därför dömas för barnpornografibrott avseende de angivna bilderna. Brottet är att rubricera som ringa brott.”
Straffet blev 80 dagsböter om 70 kronor.
*
Hovrättens dom är ur ett traditionellt perspektiv alltså oklanderlig. Det framstår som tydligt att lagstiftaren ville kriminalisera denna form av bildinnehav. Det är inte domstolarnas roll att överpröva lagstiftarens intentioner. I allmänhet.
Men ibland är det faktiskt domstolarnas roll att överpröva lagstiftarens intentioner. Det finns en aspekt som lyser med sin frånvaro i domskälen. Nämligen yttrandefrihetsaspekten. Serieöversättarens mänskliga rättighet att få yttra sig nämns inte med ett ord. Man får förutsätta att serieöversättarens försvarare påmint domstolen om Europakonventionens skydd för yttrandefriheten, men någon bedömning av om det svenska barnpornografiförbudet i detta avseende kan anses hållbart görs inte i hovrätten.
Det är en brist. Även barnpornografiska yttranden kan aktualisera yttrandefrihetsrättsliga avvägningar.
Om detta är en brist i domskälen så illustrerar domen ytterligare en brist, nämligen en brist i det svenska grundlagsskyddet. Vi brukar ju slå oss för bröstet och framhålla den svenska yttrandefrihetslagstiftningen som unik och stark. Mangadomen visar att det finns all anledning att tona ned självgodheten. Det brott som serieöversättaren fälldes för faller nämligen helt utanför den grundlagsskyddade yttrandefriheten i svensk rätt.
Barnpornografi är alltså inte bara straffbart. Det finns många yttranden som anses icke-skyddsvärda och som därmed är straffbara inom grundlagens område (förtal, hets mot folkgrupp, etc.). Men barnpornografi faller inte under grundlagen över huvud taget. Det betraktas inte som ett yttrande i grundlagens mening.
Det innebär att grundlagen helt sätts ur spel vid prövningen av ett fall som detta. Om serieöversättaren däremot hade översatt en text med samma innehåll som serierna hade han varit skyddad, starkt skyddat till och med, av den svenska tryckfrihetsrätten.
Det är rättspolitiskt orimligt och dessutom inkonsekvent att en fiktion i form serier helt faller utanför grundlagens skydd.
Det är dessutom orimligt i sak att fiktiva återgivningar av fantasier, även om de är vrickade, får vika för yttrandefriheten i ett fall som detta.
*
17 kommentarer
Comments feed for this article
januari 28, 2011 den 1:50 e m
Karl Andersson: Swedish manga translator guilty of child porn charges – again
[…] Mårten Schultz analyses the verdict, and regrets that fiction, here in the form of cartoons, are not protected by the constitution. […]
januari 28, 2011 den 2:43 e m
Johan Olofsson
Nu har jag inte orkat läsa in mig på ämnet, så jag ställer en fråga som kanske är trivial:
Är det möjligt/sannolikt att driva ärendet vidare till Europadomstolen?
januari 28, 2011 den 3:22 e m
Mårten Schultz
Inte trivial men litet tidig. Först HD, sedan ev. ”överklagande” till Strasbourg.
januari 28, 2011 den 5:06 e m
Johan Olofsson
Tack!
Att HD finns förstår jag, men det är lätt att föreställa sig att HD skulle gå på samma linje som hovrätten. 😉
januari 28, 2011 den 10:39 e m
sven calander
Man tar sig för pannan. Det är möjligt att rätten gjort en riktig tillämpning av lagen, det kan jag inte bedöma. Men nåt är ju grundfel i lagstiftningen om det är så.
Jag vet nästan inget om manga, men tydligen är det en genre där tecknade bilder stöder storyn som berättas. Om nu jag får för mig att på min kammare rita obscena teckningar av barn med eller utan vuxna figurer i samma teckning, är jag då skyldig till ett brott? Eller bara om jag lägger ut teckningarna på youtube eller facebook? Eller räcker det med att visa teckningarna för min granne? Blir denne också medskyldig i så fall? Om han tar emot dem?
Ponera att jag skriver en självständig, obscen text som i detalj beskriver barnen som mina teckningar visar och vad personerna gör. Då kan jag så vitt jag förstår inte anklagas för ”innehav av barnpornografi” om jag inte ritar teckningarna?
Så att TÄNKA på barnporr är ok och SKRIVA barnporr är ok men att TECKNA barn i sammanhang som kan tolkas i den riktningen är straffbart?
Vi måste ju begära av riksdagen att även kriminalisera SKRIVANDET och TÄNKANDET omedelbart. Vi måste snarast utbilda en kår av TANKEPOLISER!
januari 29, 2011 den 10:14 f m
HugeHedon
Vidare. Om man skulle försöka förändra lagstiftningen, borde man då inte vara noga med att skilja mellan följande företeelser rörande ”information”:
att ta del av information som finns tillgänglig därute (läsa tidningar, besöka webplatser, lyssna på talare, lyssna på utländsk amatörradio)
att inneha/lagra information (eller finns något bättre ord än ”innehav” — det låter så materiellt?) på hårddiskar, i bokhyllor etc
spridning/tillgängliggörande/publicering av information
Frågan är om det inte bör råda absolut informationsfrihet i de två förstnämnda avseendena.
januari 30, 2011 den 7:37 f m
Johan Tjäder
Du får inneha tecknad barnporr som du gjort själv. Men det får inte spridas.
Självklart får man tänka vad som helst, men funnes det en manick som kunde visa vad du tänker så uppstod det nog också en politisk kraft att vilja utnyttja den.
januari 29, 2011 den 11:29 f m
Manga fällt i Hovrätten | Anders S Lindbäck @ Kunskapssamhället
[…] Schultz tar upp en intressant fråga om varför hovrätten i sin dom inte valt att ta upp yttrandefrihetsaspekten. Skall man strikt tolka lagen så är domen iofs korrekt när den säger att fiktiva skildringar av […]
januari 29, 2011 den 11:48 f m
Barnpornografi eller serier? - det är frågan | Kulturbloggen
[…] Mårten Schultz skriver om domen, Aftonbladet, Dagens […]
januari 29, 2011 den 12:09 e m
Tim Davidsson
Jag tycker det är ett oerhört intressant fall, men finner åtminstone två saker juridiskt oklara.
Den första, står barnpornografi lagstiftning i konflikt med 2 kap. 13 S regeringsformen som lyder:
”13 §Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det”.
Att förbud mot fotografisk övergreppsdokument låter sig motiveras med hänvisning till enskilds anseende och privatlivets helgd är inte svårt att förstå. Men har lagstiftaren ansett att tecknade figurer har ett skyddsvärt privatliv, eller på annat sätt är motiverade att förbjuda?
Det andra, lagen ska enligt prop. 1997/98:43 s92 ta ”betydande hänsyn till konstnärliga uttryck”. Detta yrkades även på under rättegången.
Hovrätten har av domen att döma inte gjort någon som helst bedömning av det konstnärliga värdet. Att man finner materialet pornografiskt betyder inte att man kan avfärda eventuellt konstnärliga värden (se JO 1971 s. 561, SOU 1997:29 s. 72).
Enligt vilken teoretiskt uppfattning om konst ska detta avgöras? Är hovrätten överhuvudtaget kompetent att göra en sådan bedömning, borde det inte överlåtas åt en konstvetare (det enda sakkunniga vittnet som hördes under rättegång var polisens utredare utbildad för att granska fotograferade övergrepp).
Om man anammar en essensialistisk konstsyn, borde det blotta faktum att det är tecknade bilder tekniskt välgjorda att ha framstå som pornografiska, automatiskt göra det till konst.
Även med radikalt annorlunda uppfattning om konst – t.ex. en institutionell definition av konsten (den som Lars Vilks bland andra förespråkar) så blir bilderna till konst i det ögonblicket en institution eller expert på ämnet säger att det är konst.
Det mest bisarra i fallet är nog det faktum att det därmed är genom domstolsväsendet är staten som i slutändan avgör vad som är konst i Sverige. Förutom att det leder tankarna till nazityska idéer om degenererad kost, ställer vi frågar om inte då måste förlänga juristlinjen med en termin konstvetenskap och konstteori för att de ska ha kompetensen att göra en rättssäker bedömning.
januari 29, 2011 den 12:24 e m
Markus
Som vanligt skriver du klokt och bra men jag tycker nog att den avslutande slutsatsen kräver något stöd. Syftet med att lyfta ut barnporr ur grundlagsskyddet var inte att komma åt aktuell situation med ”fiktiva återgivningar av fantasier” utan de fall där faktiska övergrepp återgetts:
”…det föreligger emellertid en avgörande skillnad mellan barnpornografibrottet och andra tryck- och yttrandefrihetsbrott. Det speciella med barnpornografiska bilder är nämligen att man i de flesta fall kan utgå från att de visar verkliga straffbara övergrepp av vuxna mot barn. När det gäller det mest näraliggande tryck- och yttrandefrihetsbrottet, olaga våldsskildring, kan förhållandet i de flesta fall antas vara det motsatta. Man kan här som huvudregel utgå från att det som visas är spelat och att aktörerna deltar frivilligt. De särskilda hänsyn som ligger bakom en utflyttning av barnpornografibrottet lär således inte kunna åberopas när det gäller övriga tryck- och yttrandefrihetsbrott.” (Prop. 1997/98:43 s 71 f.)
Därmed inte sagt att det är orimligt i sak att vrickade fiktiva återgivningar av fantasier samtidigt av lagstiftningtekniska skäl också får tappa sitt grundlagsskydd. Hur skyddvärda är barnporrteckningar egentligen? Vanliga teckningar hade väl ändå inte hamnat under tryckfrihetsförordnigen eftersom de inte är tryckta. I de fallen hamnar man väl, liksom numera även vid tryckt barnporrbild, i regeringsformen 2:13 och där aktuella undantag. Klart att man kan föra ett resonemang i domen om de undantagen är tillämpliga men den övervägningen har ju lagstiftare redan gjort. Eller tänker jag helt fel?
januari 29, 2011 den 2:02 e m
Tim Davidsson
”Vanliga teckningar hade väl ändå inte hamnat under tryckfrihetsförordnigen eftersom de inte är tryckta”.
Även om de inte var tryckta så är det att betrakta som informationsbärare, och rätten att inneha dessa är fundamental för TF och YGL.
”Rätten att inneha informationsbärare
Utan att det uttryckligen anges i TF eller YGL bygger dessa grundlagar på
förutsättningen att rätten att inneha tryckta skrifter, filmer och
ljudupptagningar inte får begränsas annat än av ordnings- och säkerhetsskäl (militära el. dyl)
Varken TF eller YGL innehåller någon bestämmelse som innebär att det kan vara straffbart att inneha en viss skrift eller en film”.
Konstitutionsutskottets betänkande av barnporrpropositionen
1997/98:KU19
Alla former av yttranden är principiellt skyddsvärda. Det inkluderar även yttranden som skildrar dokumenterar övergrepp mot barn. Enda skillnaden, och det enda argument som RF godtar, är att det finns ett överordnat skyddsintresse, i det här fallet det enskilda barnets integritet.
Därmed är inte frågan om den tecknade barnporr är skyddsvärd. Frågan är om det finns ett överordnat skyddsintresse reglerat i grundlag.
En tryckt barnporrbild, hamnar lika lite som en otryckt, utanför TF om en åklagare misstänker det vara barnporr. Det betyder att om en åklagare vill ingripa mot exempelvis Aftonbladet som illustrerat sina artiklar i det här fallet med manga-bilder, kan inte Aftonbladet åberopa TF så länge åklagare oberopar barnpornografibrott. Det är inte längre ett tryckfrihetsmål, utan ett helt vanligt brottsmål.
Det betyder att grundläggande principer som vi är vana vid under processer mot tidningar sätts ur spel. Person som lämna upplysningar till tidningen i form av barnpornografi har inte rätt till meddelarskydd.
Ensamansvaret, det vill sägs systemet med ansvarig utgivare, sätts ur spel. Det betyder alla personer på tidningen eller som arbetar med tryck och distribution av den som kan misstänkas ha varit delaktiga i brottet kan bli föremål för rättsliga åtgärder. I praktiken har alltså allmän svensk åklagare möjlighet att, åtminstone temporärt, störa och i värsta fall förhindra utgivningen av vilken tidning som helst.
(Ingen åklagare har gjort det än, och det skulle förmodligen vara början till slutet på karriären. I dagsläget).
Ja, lagstiftare har gjort ett resonemang om hur lag överensstämmer med regeringsformen 2:13 i Prop. 1978/79:179.
Jag menar att detta resonemang är under all kritik, och inte stöder ett förbud mot tecknade bilder.
januari 30, 2011 den 6:48 e m
Markus
Det står ju till och med i den av dig citerade delen av betänkandet ”tryckta skrifter” så jag förstår inte vad du menar med det.
januari 29, 2011 den 3:54 e m
Sandra Skoog
Otroligt upprörande dom! Moralpaniken i Sverige har gått över styr.
januari 30, 2011 den 12:24 f m
Zinaida
Hej. Har nyss hittat din blogg och verkar intressant. Läste om dig bara. Men jag har en fråga. Kallas den som läser rättsvetenskapliga programmet för jurist? eller rättsvetare? Kan du hjälpa nån gång med frågor ang. studier? 🙂
Bra blogg! Respect!
januari 31, 2011 den 9:38 f m
Mangafallet mellanlandar i hovrätten | OLSVENNE
[…] övrigt vill jag gärna länka till Juridikbloggens Mårten Schultz: Hovrättens dom är ur ett traditionellt perspektiv alltså oklanderlig. Det framstår som […]
maj 22, 2011 den 11:17 f m
Erkänner, jag vaknade sent i Mangafallet men klarvaken nu! : Maria Abrahamsson
[…] förklarar juristprofessor Mårten Schultz rättsläget här. […]