Jag blir alltid nervös när tidigare inflammerade frågor närmar sig konsensus och än mer om konsensus uppstår över partigränserna. Nu är det frågan om reformeringen av sexköpslagen som drar till sig gillande från vänster och höger. Själv är jag skeptisk till sexköpslagen över huvud taget. (Inte bara jag…) Jag ser sexköpslagen som en rent moralisk, paternalistisk lagstiftning – helt i linje med forna tiders förbud mot sodomi (homsexualitet – som för inte så länge sedan jämställdes med tidelag i svensk rätt) eller otrohet.

Men så är det i en demokrati, ett folkvälde, att lagar stiftas som inte alla gillar. Det finns fler lagar som jag inte gillar. Det får man som jurist leva med, åtminstone till de principvidriga lagarna når kritisk massa. Men skall man nu ha lagen så skall den väl efterlevas och skall den efterlevas skall kanske straffen vara mer kännbara. Så menar i alla fall sossarnas nya talesman Borgström Och Justitieministern håller med Borgström.

Det verkligt besynnerliga är att sexsäljarna inte kan bestraffas. Här har vi en betydelsefull inkonsekvens i lagen. Om det nu är så att sexköpet är en gärning som bör bestraffas så måste rimligtvis även anstiftare till gärningen – som många gånger rimligen är säljaren – bestraffas. Nuvarande ordning är en mycket märklig anomali.

**
De bästa argumenten mot paternalistisk lagstiftning finns i H.L.A Harts Law, Liberty, and Morality.

**

Andra bloggar om debatten här, här, och här.

Annonser