På SvD Brännpunkt idag skriver fyra personer med bakgrund i ett arbete för mänskliga rättigheter att det måste skapas en möjlighet för de idag rättslösa personer som drabbats till följd av internationella ingripanden att erhålla ersättning.
Mer specifikt så är det den konfiskering av pengar som skett av personer som kopplats samman med ”bank-rörelsen” Al Barakaat som är bakgrunden till artikeln. Ingripandet har skett med stöd av ett FN-beslut och det har därför ansetts vara omöjligt enligt gällande regler att erhålla ersättning: Vem skall pröva ersättningsfrågan och enligt vilken måttstock.
Artikeln avslutas med följande krav riktade till den svenska regeringen:
•Effektivt och omedelbart verka för att det införs rättssäkra prövningar av sanktionslistorna på EU- och/eller nationell nivå.
•Omedelbart inleda förhandlingar med Ahmed Yusuf, Abdirisak Aden samt Abdi Abdulaziz med syfte att kompensera dem ex gratia för de kränkningar och det lidande de har fått utstå.
•Försäkra att de personer vars pengar är frysta i Al Barakaat får tillgång till dessa med ränta samt ersättning för kränkningen (såvida Generaladvokatens utlåtande står sig i EG-domstolen).
***
Jag kan bara tillägga att jag håller med artikelförfattarna helt och hållet. Den situation som nu råder innebär för de drabbade ett tillstånd av civilrättslig rättslöshet, en situation som är ovärdig en rättsstat. I en förnämlig uppsats – Frysta tillgångar. Det allmännas ansvar vid riktade sanktioner – har jur kand Henrik Jonsson (beställes här) nyligen granskat Al Barakaat-fallet ur skadeståndsrättslig synvinkel och kommit till slutsatsen att det i nuläget framstår som omöjligt att enligt något regelverk erhålla kompensation för de drabbade. Det framgår också att Jonsson efter sin genomgripande och djuplodande analys finner detta otillfredställande. Det gör jag med.
Samma otillfredställande situation råder i många länder. Men här kan Sverige visa framfötterna och tidigt visa att vi inte anser det rimligt att sanktioner av detta slag kan ske utan att tillförsäkra de drabbade ett skydd i form av civilrättsliga rättsmedel.
1 kommentar
Comments feed for this article
april 12, 2008 den 11:33 e m
dan
Hittade inget bra sätt att frågan om din åsikt om ett fall som detta
där av denna ”felaktiga” kommentar
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_1123465.svd
men något är allvarligt fel om man kan hantera ett fall på detta sätt.
juridiskt kan man ju aldrig hävda att pengar som någon har kommit över på ett olagligt sätt byter ägare(jmf med den nya god tro lagen) , således ska ju inte myndigheten kunna utmäta något som inte tillhör den som myndighterna har krav på. som mest kan man klassa pengarna som bevis.
i mång och mycket begår ju staten i detta fall samma brott dvs stöld av tillgångar som de inte kan visa att de har rätt till.
Ett annat exempel skulle kunna vara om det som stals var ett föremål, en tavla t.ex. enligt kronofogdens logik skulle de i så fall kunna utmäta tavlan, sälja den för att realisera kapitalet för att betala skulderna till staten…..skillnaden är endast en gradskillnad
i skotsk lag (samt UK law) ”fungeable property” kan ju i denna situation inte hanteras annorlunda än corporeal property.
Men svensk lag är ju inte baserad på roman law så ….
här så har man ju skapat ett ”miscarriage of justice”
principen ska ju vara att innan man försöker utmäta något
så skall ju alla äganderättssituationer klargöras samt korrigeras, denna princip inkluderar? ”pengar” också.
-Dan