You are currently browsing the category archive for the ‘kriminalisering’ category.

Piratpartiet har lanserat sitt valmanifest. Jag kommer inte att rösta på Piratpartiet av ungefär tusen olika anledningar. Men jag blir ändå något bekymrad när jag ser de raljanta och nedlåtande reaktioner som manifestet får i traditionella media. Det är framför allt Piratpartiets förslag om en kriminalisering av missbruk av upphovsrätten – PP:s uttryck, inte mitt – som fått ledarskribenter att ta fram det syrligaste bläcket. Piratpartister har reagerat och förvånats över att det ger så starka reaktioner att vilja förbjuda ”okynnesanmälningar”.

Piratpartisternas förvåning är förståelig om man läser i deras kommentarer vad de försökt åstadkomma. Det är faktiskt inte så konstigt att göra det förbjudet att använda sig av rättsväsendets makt mot andra genom t.ex. polisanmälningar eller för den delen skadeståndskravom anmälningarna eller kraven uppenbart saknar stöd i lag. Och det är som PP:s Falkvinge påpekar något som förekommer, eller åtminstone något liknande det som förekommer, i andra rättsordningar. Som jag förstår de kommentarer till förslaget som mer sansade Piratpartister tillhandahållit så är syftet helt enkelt att inom ramen för immaterialrättens regelverk åstadkomma ett förbud mot s.k. legal blackmail och då särskilt sådan legal blackmail som sker utan att ”utpressaren” har stöd i lag.

Redan idag finns det flera regler som motverkar att man i ogjort väder använder sig av juridiken för att chikanera eller otillbörligt påverka. Vi har sett åtskilliga fall där t.ex. inom ramen för vårdnadstvister den ena parten falskeligen anklagat den andra för att ha begått brott. I sådana fall kan den som anklagar dömas för brottet falsk tillvitelse. I vissa fall kan det vara förtal eller förolämpning att anklaga någon för en brottslig eller klandervärd gärning.

Problemet är dock att Piratpartiets förslag, om man läser det, inte innebär ett förbud av legal blackmail inom upphovsrättens hägn. Det är något annat och betydligt läskigare. Så här ser förslaget ut (jag saxar från Christian Engström):

Portalförändringar av upphovsrätten

Det skrivs in i upphovsrättens portalparagraf omedelbart, alltså före den 1 januari 2011, att den endast gäller verksamhet som utförs inom och som en del av näringsverksamhet.

Upphovsrättsmissbruk kriminaliseras. Den som medvetet missbrukar upphovsrätten ska kunna få straffsatserna vända mot sig själv. Följande skrivs in i upphovsrätten snarast, alltså före den 1 januari 2012:

  • Envar som väcker talan på upphovsrättslig grund mot enskild person, där gärningen som lägger grund för talan inte skett som del av och inom näringsverksamhet, döms för försvårande av kulturspridning till fängelse mellan sex månader och två år. Om brottet är ringa döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
  • Envar som väcker talan på upphovsrättslig grund mot en förmedlare av ett meddelande döms för sabotage mot infrastruktur till fängelse i mellan sex månader och två år. Om brottet är ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
  • Envar som väcker talan på upphovsrättslig grund mot någon som meddelat en referens (t.ex. en länk) till verk döms på samma sätt som om denne väckt talan mot förmedlare av meddelande.
  • Om brott som ovan har utförts inom näringsverksamhet och som del av en organiserad verksamhet, ska näringsverksamhetens tillgångar förverkas. Om brottet har utförts på uppdrag av en annan näringsverksamhet, ska även dennas tillgångar förverkas.

*

Till att börja med kan man fundera över varför Piratpartiet valt att försöka skriva lagtext i sitt manifest istället för att skriva vad man faktiskt vill åstadkomma. Som lagförslag betraktat ser det ju mycket märkligt ut. Det ser dessutom, vilket Johannes Forssberg på Expressen har helt rätt i när han i sin ledare totalsågar förslaget, inkonsekvent ut. Och själva uttrycken som används för de påhittade brottstyperna låter märkliga och vissa formuleringar är direkt komiska (som första punkten, ”där gärningen som lägger grund för talan” – say what?). Men det vikigaste är innehållet.

Förslaget till regel som PP lägger fram och som partiet alltså döpt till ”försvårande av kulturspridning” innebär om man läser det inte att det blir förbjudet att använda sig av domstolarna som påtryckningsmedel. Det innebär att det blir förbjudet att gå till domstol för att få sin sak prövad. Förslaget skall förstås mot bakgrund av att PP vill tillåta tillgängliggörande av upphovsrättsligt skyddade verk så länge det sker privat och inte inom ramen för en kommersiell verksamhet. Om det senare förslaget röstas igenom så innebär det att det inte heller finns något brott som en upphovsrättsinnehavare kan falla tillbaka på om hon vill vidta rättsliga aktioner mot en privatperson som t.ex. fildelat hennes musik.

Men det kan ju finnas oklarheter. Det kan vara så att upphovsmannen menar att den enskilda person som tillgängliggjort verket faktiskt har gjort det kommersiellt. Hur skall en sådan upphovsman, givet lagförslaget, få sin sak prövad? Vidare: Det tycks som att kriminaliseringen även tar sikte på det ombud som kan bistå den som vill gå till domstol – också i ett legitimt fall. Det är i sådana fall en konstig form av kollektivt ansvar som vi inte sett tidigare i västerländska rättsstater.

Om tanken bakom förslaget varit att kriminalisera missbruk av domstolarna så är det i sig inte så dumt. Men nu är det inte missbruk av domstolarna som förslaget kriminaliserar utan även fullt legitima propåer. Ett förbud mot att gå till domstol i legitima fall, även om det bara är i begränsat antal situationer, är ett allvarligt insteg i grundprincipen om att alla skall ha tillgång till en rättslig prövning. En rättsstatlig grundbult, om man så vill. Rätten att få använda sig av ett ombud är också fundamental. Om ombudet riskerar att dömas till fängelse för att hon bistår någon så blir det svårt att hitta advokater som vågar sig på att biträda vad som även enligt PP skulle vara att betrakta som brottsoffer.

Piratpartister brukar ofta anklaga andra politiska partier och politiker för att sakna känsla för rättssäkerhet. Piratpartiet borde nog jobba med sin egen rättssäkerhetskänsla först.

Uppdaterat: Ser några liknande tankar hos Tallmo i dagens SvD, som jag inte har med mig till semester och därför försöker läsa i min telefon. Det går sådär.

Jag blir alltid nervös när tidigare inflammerade frågor närmar sig konsensus och än mer om konsensus uppstår över partigränserna. Nu är det frågan om reformeringen av sexköpslagen som drar till sig gillande från vänster och höger. Själv är jag skeptisk till sexköpslagen över huvud taget. (Inte bara jag…) Jag ser sexköpslagen som en rent moralisk, paternalistisk lagstiftning – helt i linje med forna tiders förbud mot sodomi (homsexualitet – som för inte så länge sedan jämställdes med tidelag i svensk rätt) eller otrohet.

Men så är det i en demokrati, ett folkvälde, att lagar stiftas som inte alla gillar. Det finns fler lagar som jag inte gillar. Det får man som jurist leva med, åtminstone till de principvidriga lagarna når kritisk massa. Men skall man nu ha lagen så skall den väl efterlevas och skall den efterlevas skall kanske straffen vara mer kännbara. Så menar i alla fall sossarnas nya talesman Borgström Och Justitieministern håller med Borgström.

Det verkligt besynnerliga är att sexsäljarna inte kan bestraffas. Här har vi en betydelsefull inkonsekvens i lagen. Om det nu är så att sexköpet är en gärning som bör bestraffas så måste rimligtvis även anstiftare till gärningen – som många gånger rimligen är säljaren – bestraffas. Nuvarande ordning är en mycket märklig anomali.

**
De bästa argumenten mot paternalistisk lagstiftning finns i H.L.A Harts Law, Liberty, and Morality.

**

Andra bloggar om debatten här, här, och här.

Beatrice Ask skriver på DN debatt idag om påföljden för mord. En upprinnelse är den nyare praxis som förtydligar, förenklat, att mord inte skall med automatik följas av livstidsstraff – enbart de värsta av vidrigheter förtjänar lagens strängaste påföljd. Det här har mötts av viss medial kritik. ”Det är klart att mord förtjänar livstid!” Men det är inte så klart, alla gånger.

Det finns något i botten rättssäkerhetsmässigt sunt i tanken att även fruktansvärda brott skall graderas. Det är straffrättens uppgift att mäta graderna i helvetet, det är domarens svåra uppgift att nyansera det som de flesta av oss inte orkar nyansera. Principen att påföljdsvalet vid mord står mellan livstid och tio års fängelse är alltför trubbig.

Den dikotomiska uppdelningen är den latas utväg ur svåra problem. Justitieministern skisserar en ändrad straffskala med möjligheter till längre tidsbegränsade straff än idag. Det kan knappast betraktas som en repressiv hållning där mantrat är  ”hårdare straff”. (Se för en missvisande rubrik här.) Tvärtom är det ett förslag som tycks möjliggöra mer nyanserade bedömningar vid det allvarligaste brottet.

Nyanser och gråskalor, istället för det förenklade svart-vita, alltså. I sig värt en eloge.   

***
Se även här.

Sexköpslagen behöver en översyn, menar dess förespråkare. Själv är jag skeptisk mot sexköpslagen av ungefär samma skäl Herbert Hart var skeptisk till förbud mot homosexualitet – jag ser det som ett utslag av paternalism och bristande respekt för individuell autonomi. (Se Lernestedts och Hamdors ”Sexköpskriminaliseringen – till skydd för vad?” för en utmärkt analys av sexköpslagen.) Ur ett mer praktiskt, principlöst relativiseande perspektiv ser jag dock inte avskaffandet av denna inskränkning i mänsklig frihet som den mest angelägna arbegsuppgiften. Särskilt inte som prostitution inte sällan hänger samman med en av de vidrigaste brotten, människohandeln (trafficking).

Men ibland blir jag nervös. Fokpartiets förslag om att det skall finnas en kvalificerad form av sexköpsbrottet är en anledning till att jag blir nervös. Än värre blir den föreslagna brottsrubriceringen ”köpt våldtäkt” som nämns i dagens DN. Om någon utnyttjar en annan person som är, vilket ofta är fallet vid trafficking-brotten, mer eller mindre förslavad, fången så skall han (eller hon) dömas till ett strängt straff. För det finns det redan lagrum i brottsbalken. Varför kan då inte dessa lagrum användas? Ja, av DN-artikeln att döma så är anledningen att riksdagsledamöterna vill luckra upp beviskraven. Riktigt nervös kan man bli av de i DN citerade uttalandena av förslagets förespråkare.

”- Man behöver inte vara Einstein för att förstå att det handlar om människohandel när tjejen gråter hela tiden och är inspärrad, säger riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson.”

”Bara språket borde räcka för att en köpare ska ha förstått vad det handlar om, säger Inger Davidsson.”

”Den enda skillnaden från en våldtäkt är att det är någon annan än sexköparen som hotar kvinnan till att gå med på att ha sex, resonerar Johan Linander. ”

Det här bådar inte gott. Att köpa sex med någon som pratar ett annat språk skall alltså räcka för att dömas för att ”ha köpt våldtäkt”? Då har våldtäktsbegreppet fjärmat sig ganska mycket från sitt kärnområde, nämligen att någon med våld tvingar sig på en annan. Jag kan inte tro att denna urvattning av begreppet på sikt kan vara önskvärd. Graderingarna mellan olika typer av vidrigheter behövs. Genom fortsatt urvattning av begreppet blir de progressiva sina egna fiender. 

Men det är inte det som gör mig nervös. Begrepp är bara en fråga om ord och det är lagstiftaren som har demokratins mandat att bända och förändra begrepp som hon önskar. Ibland blir begreppsbildningen inte så lämplig eller hamnar i konflikt med allmänt språkbruk, men det kan vi leva med så länge lagstiftarens vilja är tydlig.

Betydligt värre är att lagstiftarna i citaten hintar om något slags presumtion för brott. Och detta är en allvarlig principiell fråga, som inte enbart har med sexköpslagstiftningen att göra. Det är en direkt rättstatsfientlig inställning. Ohlssons raljanta uttalande om Einstein – vad menar hon med det egentligen? Jag ser det som en antydan om att en okunnighet om omständigheterna skall kunna bestraffas. Och när det gäller uttalandena av Davidsson och Linander är det väl ganska tydligt att det är just detta som avses. Bevisbördan skall läggas över på sexköparen i vissa fall, eller något liknande detta. Sexköparen skall presumeras ha uppsåt även att våldta. Kan han eller hon inte bryta presumtionen kan han/hon dömas för ”att ha köpt våldtäkt” i de här fallen.

Här finns det tydligen ett brett stöd i riksdagen. Om jag inte övertolkar är detta en obehaglig tendens.  

Jango Juke – nu kan DU klicka och lyssna på Mårtens valda musik

mårtenkvitter