Debatten om nämndemän puttrar på. I DN utgår Johannes Åman återigen från antagandet att jurister inte är riktiga människor utan något slags lagboksrobotar som behöver nämndemännen ”för att ha en kontaktyta mot samhället utanför”. Åman avslöjar därmed det som inte alla känner till, nämligen att domare lever isolerade i sina tjänsterum utan kontakt med populasen. Dessutom förklarar Åman hur nämndemännen ”tvingar domare att göra juridikens språk och tankemönster [har vi ett eget språk och egna tankemönster?] begripliga för lekmän”. Där har vi en skrivbordskonstruktion som bara en ledarskribent utan kontaktyta med samhället utanför kan åstadkomma.
I realiteten har ju nämndemännen otroligt sällan någon påverkan på hur domskälen formuleras eftersom nämndenmännen, trots att de är domare, mycket sällan skriver några domskäl. Åmans avslutande försök att lägga skulden på den enda domaren i målet som starkt reagerat på lekmannadomarnas inkompetens lämnar en obehaglig eftersmak i munnen. Förståelsen för rättsstatens krav på domare och domstolar är ingenting som man kan ”lära ut” på några timmar. Det kräver lång tid. Misslyckandet i målet är inte lagmannens. Inte alls. Misslyckandet är systemets och nämndemannens.
Expressen tycker att vi skall avpolitisera domstolarna. Det tycker jag med förstås. Men jag har svårt att se varför det skulle fungera i praktiken bättre med andra lekmän än politiker, vilket Expressen föreslår. Det stora problemet med bristande insikter och bristande kompetens finns inte bara hos lekmän från de politiska partierna utan även hos icke-jurister i allmänhet.
**
Men alla andra argument åt sidan: Kan någon ge ett bra exempel på när nämndemannadomarna gjort ett avgörande bättre i materiell eller kommunikativ bemärkelse? Det måste ju finnas något exempel.
**
Mårten Schultz. 
25 kommentarer
Comments feed for this article
augusti 30, 2008 den 3:53 e m
Elisabeth
Åman visar stor okunskap om domarens värld. Jag skulle vilja påstå att är det någon yrkesgrupp som har en ”kontaktyta mot samhället utanför” (och en mycket stor sådan) så är det just domarkåren. Medan ”vanligt folks” kontaktytor ofta bara består av arbetskamrater och släktingar – grupper där man träffar folk som är ungefär som man själv – så möter vi domare människor ur precis alla samhällslager. Och vi gör det dagligen. Att t.ex. hitta en lösning som två tvistande parter båda kan godta och därmed sluta bråka med varandra ställer stora krav på en gedigen människokännedom. Annars lyckas man inte.
augusti 30, 2008 den 10:54 e m
PeO_W
…och man väljer vad man citerar. Det finns också jurister som inte är guds bästa barn.
Lagen utgår från folket och folket har rätt att dömas av sina egna. Jag satt i rätten senast i onsdag och min 23-åriga nämndemannakollega kunde undervisa rättens ordförande i en hel del frågor rörande elektronisk kommunikation som var okända för jurister över 25.
Nämndemannen är där för att den inte är jurist, att Arboga tingsrätt lyckas få ihop ett ting med tre nämndemän nominerade från samma gruppering är dock mer än lovligt uselt…. det torde dock kunna åtgärdas med en tydligare pliktlagstiftning för utsedda nämdemän, jag kan själv känna olust inför att begära ledigt från jobbet för tingstjänstgöring. Något som jurister knappast skulle känna kan jag tänka mig, det vore ju bara ett steg i karriären.
augusti 31, 2008 den 5:57 f m
Kalle
Det vore intressant om någon domare eller kanske notarie ville uttala sig i frågan. Känner juristerna i tingsrätterna ett stöd från nämndemännen när ett mål skall avgöras? Ta ex vis Skandia- eller Ericssonrättegångarna. Har nämndemännen haft något att tillföra vid överläggningarna till dom efter dessa komplicerade förhandlingar? Eller kan det vara så att tingsrättsdomarna ser nämndemännen som en belastning som de tvingas att överlägga med?
augusti 31, 2008 den 9:06 f m
Elisabeth
”Lagen utgår från folket och folket har rätt att dömas av sina egna.”
Javisstja. Vi hör ju inte till folket. Det glömde jag.
Det må komma som en överraskning för en nämndeman men det som möter mig när jag diskuterar rättsväsendet med folk (som inte vet mitt yrke) är en stor oro över att icke-jurister sitter och dömer.
”Jag satt i rätten senast i onsdag och min 23-åriga nämndemannakollega kunde undervisa rättens ordförande i en hel del frågor rörande elektronisk kommunikation som var okända för jurister över 25.”
Behövs särskild sakkunskap i något ämne ska den tillföras målet helt öppet, dvs. under förhandlingen, så att båda parter kan ta del av den och agera utifrån det samt har möjlighet att kontrollera riktigheten av den. Det finns en stor övertro på att allt som yngre människor säger om nya företeelser är korrekt men så är inte alltid fallet.
Dessutom ska behovet av sakkunskap inte tillgodoses genom att det vid just den förhandlingen RÅKAR sitta en viss nämndeman. Detta visar ytterligare hur skevt systemet är.
Till Kalle:
Svar på din första fråga: Nej.
Svar på din sista fråga: Jag ser inte nämndemännen som en belastning. De flesta är faktiskt rätt trevliga som människor. Däremot är det mycket tveksamt om de tillför någonting – mer än en trevlig pratstund och det är kanske inte tillräckligt för att motivera detta ganska dyra system.
Vad som är värre är dock vanligt folks bristande förtroende för nämndemannasystemet.
augusti 31, 2008 den 10:06 f m
Johan Richter
Är det verkligen dyrt? Om man tror att det skulle ersättas med ett system där juristdomaren dömer ensam kan det kanske framstå som det men det är nog inte vidare realistiskt. Mer troligt är väl att det skulle ersättas med ett system där det finns flera juristdomare vid varje rättegång i någorlunda svåra mål.
augusti 31, 2008 den 9:48 e m
Birgitta
Intressant, Mårten, hur du föreställer dig att din fråga ska kunna besvaras med tanke på tystnadsplikten. Ett eller flera konkreta exempel låter sig ju inte göras, när man inte får berätta om överläggningarnas innehåll, eller hur? Generella svar blir å andra sidan ointressanta. Om en reell påverkan skett under överläggningarna syns den inte. Om nämndemannen skriver en avvikande mening har han/hon inte påverkat någon.
september 1, 2008 den 5:19 f m
Mårten
jag tänkte mig mest resultat som syns i röstresultaten! och allt faller f ö inte under tystnadsplikten. det vore t ex intressant att veta om de avvikande meningarna de facto skrivits av någon spöskrivare för nämnden… (ett försåtligt smygande om det sker)
september 1, 2008 den 6:38 e m
Aron
Mårten, du skriver:
”Det stora problemet med bristande insikter och bristande kompetens finns inte bara hos lekmän från de politiska partierna utan även hos icke-jurister i allmänhet”
Men vad gör man när juristerna i rättssystemet visar prov på bristande insikter och bristande kompetens?
Jag kan inte avgöra om detta gäller just i detta fall. Men det finns fall där det är så. Jag upplever att många (men inte alla) jurister och särskilt juridikstuderande hyser en ”auktoritetstro”, som leder dem att reagera ungefär som att ”om domen säger så, så måste det finnas en god anledning till det”. Jag känner till fall där det absolut inte gör det.
Så jag tycker att man måste kunna ifrågasätta även jurister. Särskilt jurister eftersom de har sådan makt i vissa lägen. Varför gör inte du det? För att du är lojal mot dina lärare? Mot ditt ”skrå”? Mot dina kollegor / framtida kollegor?
september 1, 2008 den 10:05 e m
Marcus
Det är givetvis så att det kan finnas jurister som inte innehar optimala insikter och/eller kompetenser för att avgöra en viss fråga. Detsamma gäller givetvis även för nämndemän. Skillnaden ligger i att juristerna har fått utbildning i en avgörande del av rättegången nämligen det juridiska på ett sätt som nämndemän sällan (föreställer jag mig) har fått.
Frågan och svaret är för mig ganska givna. Skulle jag vilja få min sak prövad av utbildade jurister eller av icke juridiskt utbildade ”medmänniskor” (nämndemän). Helt utan tvekan skulle jag välja utbildade jurister (utom möjligen om jag står åtalad för brott vilka jag har begått).
september 1, 2008 den 10:12 e m
Birgitta
Mårten, det kan väl variera. Om man har tillgång till ett gott språk är det ju lättare att skriva sin egen avvikande mening, men i flertalet fall – i alla fall i ”min” domstol – redogör nämndemannen för sin åsikt inklusive skälen för den och formuleringen eller förslag till formulering görs av ordföranden.
Jag är mer bekymrad över att man som nämndeman inte ens ser den slutliga domen, än mindre effektivt kan påverka utformningen av skälen. ”Hos oss” är det i varje fall så att rättens överläggning utgör slutpunkten och endast om man särskilt begär det kan man få domen skickad till sig. Jag säger ofta i överläggning att jag absolut vill ha med en eller annan nyans i bedömningen i domskälen. Att lägga sig i så uppfattas inte av alla ordföranden som ”min sak”. Inte heller informeras nämndemännen systematiskt, när domar överklagats. Min känsla är att Domstolsverket tycker att nämndemän ska hållas kort och inte kunna för mycket!
september 3, 2008 den 9:42 f m
Aron
Marcus, ett väldigt nyanserat och bra svar. Men ändå – vem granskar juristerna? Förutom (i brottsmål) tingsrätt, hovrätt och, i en promille av därefter överklagade fall, Högsta domstolen. Vad göra när dessa instanser fallerat?
Då får man försöka få igång någon journalist. Då måste det finnas ett nyhetsvärde, osv. Suck.
Resningsansökan. Suck. JK-anmälan. Suck. Rättshaverist. Suck.
Det finns gott om inkompetens, ointresse och slentrian inom rättsväsendet. Det väcker stark vrede hos den som drabbas. De behöver också granskas.
september 3, 2008 den 11:29 f m
Antagligen juridiskt sett felaktigt « Jakob Heidbrink - Meddelanden från juridikens maskinrum
[…] är dock påfallande att nämndemännen går mot juristdomaren. Mårten Schultz har skrivit om nämndemän och den problematik som kringgärdar hela institutet. Jag är med viss […]
september 4, 2008 den 7:44 f m
Lekmän som domare, del 2 « Nicklas Rydbergs osorterade tankar
[…] som domare, del 2 Som Mårten Schultz konstaterar så lever nämndemannadebatten vidare ett litet tag till. Mest underhållande inlägg […]
september 8, 2008 den 9:29 f m
Nämdeman
Hej
Jag är själv nämdeman.
Min uppfatttning är att det räcker med en enda domare för att juridiskt avgöra de flesta mål. Men, det vore farligt om det bara var en enda person som fattade beslut. Ju fler personer som är med och dömer, utifrån de juridiska ramar som domaren presenterar, desto säkrare och tillförlitligare domslut blir det för käranden och svaranden. Fler hjärnor är bättre än än, helt enkelt.
Jag har vacklat i frågan hurvida nämndemän vbehövs, men har nu kommit till klarhet att nämdemän verkligen behövs för att säkerställa kvaliten på rättssystemet och demokratin. Därmed inte sagt att jag nedvärderar domarens roll och funktion, tvärtom.
Att bara låta en enda person ta beslut och formulera domskäl skulle kännas otryggt om jag var någon av käranden/svaranden.
Alternativet skulle möjligen kunna vara att det satt ett antal juridiskt skolade domare som ersatte nämndemännen.
september 8, 2008 den 4:48 e m
Elisabeth
För tydlighets skull:
Kärande resp. svarande finns endast i tvistemål och det är endast i en bråkdel av tvistemålen, dvs. en del av de s.k. familjemålen, som en nämnd sitter med och dömer.
Nämndemännen är INTE med och formulerar domskälen utom i de fall en nämndeman är skiljaktig.
För egen del skulle jag, om jag vore åtalad, tycka att det vore otryggt att bli dömd av nämndemän. Jag har nämligen skrämmande ofta hos nämndemän mött uppfattningen att stämt är lika med dömt.
september 8, 2008 den 5:50 e m
Nämdeman
Hej Elisabeth
Visst är det så, men vårdnadsmålen är ju rätt många tycker jag. Och en del av vår verksamhet.
Jag satt själv i rätten idag och frågade domaren och notarien om deras åsikt. De menade på, att i de mål där det slutligen handlar handlar om en fråga om ”trovärdighet”, så upplevde de att nämndemännens närvaro var betydelsefull. Målet om Strureplansprofilerna och Beltrans-fallet är väl typiska ”trovärdighets” mål, gissar jag.
Du tar upp en viktig sak, att vi verkligen är med och både motiverar och formulerar vår avvikande åsikt. Vår ”röstning” innebär också att vi är med och tar beslut och formulerar ”orsak och verkan”.
Att låta flera juridiskt skolade jurister sitta och döma låter överflödigt, och säkert olidligt tråkigt för dem.
På något sätt blir ändå nämndemännen den transparens till folket som ändå behövs i en demokrati. Annars skulle vi få ett ”Skrå” som ingen förstod sig på och som kanske skulle kännas överlägset medborgarna.
Vad har du för förslag om du inte vill bli dömd av nämndemän? Jag själv kommer faktiskt inte på något bättre alternativ.
september 8, 2008 den 6:45 e m
Elisabeth
Om jag vore åtalad skulle jag föredra att bli dömd av en juristdomare.
september 8, 2008 den 7:02 e m
Nämdeman
Menar du, bara EN juristdomare.
september 8, 2008 den 7:57 e m
Elisabeth
Ja, flera vore kanske att föredra men ska jag jämföra en ensam juristdomare med juristdomare + nämnd skulle jag föredra en ensam juristdomare.
september 8, 2008 den 8:21 e m
Nämdeman
Det innebär i så fall att närvaron av nämndemän försämrar domstolskvaliten, trots att det finns med en juristdomare + en juristnotarie. Båda jurister.
Det är dessa två jurister som presenterar de juridiska ramarna som gäller för målet och under vilka förutsättnningar som målet handlar om, eller hur?
På vilket sätt och varför menar du då att närvaron av nämdemän försämrar kvaliten?
september 9, 2008 den 5:20 e m
Elisabeth
Njar, notarien har ju ingen röst i rätten men visst kan en duktig notarie göra en bra sammanfattning av målet och lämna ett gott förslag till dom. En god notarie är guld värd.
Jag påstår inte att nämndemän försämrar kvalitén på domsluten. Enligt min erfarenhet följer nämndemännen i de allra flesta fall juristdomaren. Något annat vore ju också synnerligen märkligt. Däremot ifrågasätter jag att nämdemän tillför något.
Å andra sidan har jag – just i dag – stött på en underligt hård attityd hos några yngre domare som gör att jag undrar om inte äldre nämndemän med, förhoppningsvis, livserfarenhet och en mer förlåtande syn på människans skröpliga natur, gör nytta i mål där juristdomaren är under 35-40 år. Jag är medveten om att jag generaliserar nu men tanken har ändå slagit mig under dagen.
Slutligen,
att jag själv skulle föredra att bli dömd av enbart en juristdomare beror på att jag sett alltför många nämdemän som utgår från att det åklagaren säger är sant. Det känns troligare att jag skulle kunna få en juristdomare att se objektivt på min sak.
september 9, 2008 den 5:55 e m
Anonym
Hej Elisbeth
Jag delar din uppfattning och tycker också att det borde vara en minimålder på nämndemän med tanke på att jag vill få med livserfarenheten.
Jag har också märkt tendensen hos yngre domare, i synnerhet kvinnliga, som skrikit efter mig då jag vidhållit min uppfattning. De kvinnliga domare jag har mött har många gånger , som jag upplever, en förutfattad mening. Därav är det så viktigt att det finns flera nämndemän. Just för att säkerställa kvaliten i rättsprocessen, precis i de fall du själv beskriver.
Jag håller faktiskt med dig om det övriga också. Jag blir skrämd över hur osakliga och opartiska en stor del av nämndemännen är. I synnerhet kvinnliga nämndemän som sitter och hänger upp sig på klädval och utseende på de tilltalade.
På något sätt hade det kanske varit ide om vi sluppit se de tilltalade och istället bara fått lyssna på parterna.
september 27, 2008 den 10:08 e m
Dolda bedömningsregler, förutfattade meningar och juristers utbildning « Hetta Ocean
[…] man vidare i debatten i Mårten Schultz blogg förstärks intrycket av att jurister försvarar sin utbildning och sitt skrå. De inlägg som […]
september 23, 2009 den 3:01 e m
Nya juridiska media: Ett brandtal « Mårten Schultz.
[…] heller förväntar oss. Värre är att även morgontidningarnas ledarsidor ofta framstår som helt lost i rättsliga frågor. (Folkrätt undantaget.) Även i konstitutionella frågor och […]
oktober 19, 2009 den 9:50 f m
Behovet av en juridikblogg « Juridikbloggen
[…] heller förväntar oss. Värre är att även morgontidningarnas ledarsidor ofta framstår som helt lost i rättsliga frågor. (Folkrätt undantaget.) Även i konstitutionella frågor och […]