Idag beslutade överåklagaren att åter ta upp förundersökningen mot Julien Assange rörande brottet våldtäkt. Det beslutet har redan spritts ut i världen. För att klargöra: Överåklagarens beslut innebär inte någon utpekning av Assange som skyldig. Inte heller ett ställningstagande för hans skuld, ens på en sannolikhetsnivå. Om jag förstått det rätt. Åklagaren anser bara att det finns anledning att titta närmare på fallet. Det är i sig inte ett utpekande av Assange som misstänkt, vilket många verkar tro.

Våldtäkt är ett allvarligt brott. Påståenden om våldtäkt förtjänar att tas på allvar. Påståenden om våldtäkt förtjänar att tas på allvar även om de senare visar sig felaktiga. Det går inte att lämna sådana påstående outredda eller halvutredda.

Samtidigt går det nog inte att bortse från att de här turerna kan framstå som att svenska åklagare är ett galet veligt släkte. Eller att besluten är godtyckliga. Efter turerna här, med detta det tredje beslutet på kort tid, så framstår det ju onekligen som märkligt.

Idag fick jag oförhappandes frågan av en i målet väldigt insatt person om det är möjligt för Assange att redan nu kunna söka upprättelse för detta från staten. Det tror jag inte är helt otänkbart. Om Assange hävdar att genom att rättsväsendet kom att kommunicera misstanken till media, som sedan spred det i hela världen, underminerat hans möjlighet att få en rättvis rättegång, så är det en möjlig ingång. Om han lägger till art. 8, integritetsskyddet, kan det kanske ge ytterligare ett argument. Och lägg därtill HD:s dom i NJA 2005 s. 462 om att staten kan bli skadeståndsskyldig för underlåtelse att skydda enskilda mot kränkningar av rättsväsendet, ja, då har vi kanske ett case.

Jag säger inte att det är ett solitt case, ellet case som kan vinna. Men det framstår som långt från en tokstämning.