Idag beslutade överåklagaren att åter ta upp förundersökningen mot Julien Assange rörande brottet våldtäkt. Det beslutet har redan spritts ut i världen. För att klargöra: Överåklagarens beslut innebär inte någon utpekning av Assange som skyldig. Inte heller ett ställningstagande för hans skuld, ens på en sannolikhetsnivå. Om jag förstått det rätt. Åklagaren anser bara att det finns anledning att titta närmare på fallet. Det är i sig inte ett utpekande av Assange som misstänkt, vilket många verkar tro.
Våldtäkt är ett allvarligt brott. Påståenden om våldtäkt förtjänar att tas på allvar. Påståenden om våldtäkt förtjänar att tas på allvar även om de senare visar sig felaktiga. Det går inte att lämna sådana påstående outredda eller halvutredda.
Samtidigt går det nog inte att bortse från att de här turerna kan framstå som att svenska åklagare är ett galet veligt släkte. Eller att besluten är godtyckliga. Efter turerna här, med detta det tredje beslutet på kort tid, så framstår det ju onekligen som märkligt.
Idag fick jag oförhappandes frågan av en i målet väldigt insatt person om det är möjligt för Assange att redan nu kunna söka upprättelse för detta från staten. Det tror jag inte är helt otänkbart. Om Assange hävdar att genom att rättsväsendet kom att kommunicera misstanken till media, som sedan spred det i hela världen, underminerat hans möjlighet att få en rättvis rättegång, så är det en möjlig ingång. Om han lägger till art. 8, integritetsskyddet, kan det kanske ge ytterligare ett argument. Och lägg därtill HD:s dom i NJA 2005 s. 462 om att staten kan bli skadeståndsskyldig för underlåtelse att skydda enskilda mot kränkningar av rättsväsendet, ja, då har vi kanske ett case.
Jag säger inte att det är ett solitt case, ellet case som kan vinna. Men det framstår som långt från en tokstämning.
12 kommentarer
Comments feed for this article
september 1, 2010 den 9:49 e m
Juristen
Eftersom förundersökningens syfte primärt är att utreda vem som skäligen kan misstänkas för brottet (23 kap 2§RB) och då förundersökningen särskilt inriktas mot Assange så anser jag att detta måste uppfattas som ett utpekande av honom som misstänkt.
Jag håller dock med om att turerna visar på Åklagarmyndighetens inkompetens och virrighet. Tyvärr är Assange på intet sätt ett undantag. Tvärtom går det oftast på lösa boliner hos Åklagarmyndigheten. Skillnaden ligger i Asange’s position som mediakändis och därför uppmärksammas skiten.
september 1, 2010 den 10:37 e m
Going after Assange again! The insanity of rape-politics « Aktivarum
[…] Mårten Schultz comments on the latest events. […]
september 2, 2010 den 7:56 f m
Erik
Turerna kring assange handlar om politik, inte juridik. Det är tämligen uppenbart att vissa åklagare med tydlig ideologisk riktning mot feministisk våldsförståelse igen försöker utvidga våldtäktsbegreppet.
Mad Leijonhufvud went bananas över att inte få göra det vidgandet 2005 här i SvD babblar om om att använda ”särskilt utsatt” vilket såklart innebär rent godtycke.
”Det föreslog lagrådet inför 2005 års lagändring, och det motionerade flera om i riksdagen. Men kraven avvisades.”
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/krav-pa-samtycke-fore-samlag_17449.svd
Nu har vi samma dynga på tapeten igen. Jag är inte ens jurist men t o m jag ser att juristerna själva har svårt att försvara sin disciplin från detta generalangrepp på juridikens principer.
Och när var det sist som ett fall pendlade mellan grovt brott och inget brott alls beroende på vilken åklagare det var som uttalade sig? Kan någon plocka fram ett liknande exempel?
Avslutningvis så gillar inte Mad Lejonskalle HD:s beslut i domarna (B 1867-09 och B 1013-09) heller
”I såväl tingsrätt som i hovrätt hade de tilltalade dömts till
fängelse med kvinnans vittnesmål som grund. HD slog i fallen fast
att samma höga beviskrav som rättsordningen ställt upp i brottmål i
allmänhet även ska gälla i våldtäktsmål.” Press Judicata Nr 4 2009
Btw I samma nummer finns en artikel av Mårten Schultz med citatet ”juridiken är egentligen en fantastisk uppfinning”
september 2, 2010 den 8:00 f m
JD
Våldtäkt är ett allvarligt brott som ska bekämpas och påståenden om våldtäkt skall tas på allvar men inte på bekostnad av oskuldspresumtionen.
Kvinnor som har våldtagits ska ha upprättelse men inte på bekostnad av att rättssäkerheten blir svagare eller att oskyldiga får vara med och betala priset för deras upprättelse.
Det här caset har nu fått en prägel av ”skyldig tills motsatsen bevisats” vilket går emot alla principer som vi kan förvänta oss av vårt rättsväsende.
100-tals felaktigt dömda män HAR suttit i fängelse för detta brott under de senaste åren där vi även kan förutsätta att många av dessa är helt oskyldiga.
Rättssäkerhet uppnås endast genom professionella och objektiva utredningar och inte genom att man på alla sätt söker skäl och grund för den ene partens påståenden, vilket ofta sker då det gäller dessa brott.
Bristande objektivitet så som många vittnar om i dessa fall, är ett ännu allvarligare brott än våldtäkt!!!
september 2, 2010 den 8:22 f m
Mumfi
Någon har alltså här utnyttjat en utsatt människa som söker uppehållstillstånd i Sverige, utan vare sig pengar eller bostad. Personen har sökt upp offret när han varit i underläge, och genom att erbjuda sig att betala för resor och uppehåll har vederbörande fått sin vilja igenom. När sedan magin uteblev, som den nästan måste, och utförandet inte var enligt den metodik som den initiativtagande väntat sig, då går den till polisen…
För all del, utred förutsättningslöst. Men jag misstänker att om åklagaren fått sakförhållandena beskrivna för sig utan genus så skulle misstankarna rikta sig mot en annan person.
september 2, 2010 den 8:31 f m
JD
@Erik
”Och när var det sist som ett fall pendlade mellan grovt brott och inget brott alls beroende på vilken åklagare det var som uttalade sig? Kan någon plocka fram ett liknande exempel?”
I normalfallet är ju inte insynen och uppmärksamheten lika påtaglig och då finns det ju ingen anledning för en åklagare att syna en annan åklagares beslut. Lagt kort ligger, spela vidare och fortsätt till nästa giv.
Den massmediala uppmärksamheten är väl den enda skillnaden mellan detta fall och många andra fall.
september 3, 2010 den 11:15 f m
Tankar om rättspelet « Trollan's Tankar om stort och smått
[…] så gick väl mina tankar i samma bana som Medborgar X. En bra post i ämnet står då juristen Mårten Schultz för. Och tack vare hans instiktsfulla analys så kändes det väl på något sätt mer […]
september 3, 2010 den 11:18 f m
Populisten
Som oinsatt kan man inte veta mycket om de åklagare som tagit alla dessa märkliga beslut, men av personers namn kan man i alla fall sluta sig till deras kön. Då inställer sig frågan om någon undersökt om de åklagare som beslutat att återuppta våldtäktsutredningen har någon koppling till vissa på senare tid diskuterade nätverk inom rättsväsendet?
september 4, 2010 den 9:13 f m
Cliffrocker
Nu är jag enig med dig Mårten. Intressant. Medias företrädare tar ibland ganska lätt på oskyldighetspresumtionen och när jag själv blir intervjuad då och då brukar jag därför trycka särskilt hårt på den.
september 5, 2010 den 12:44 f m
De goa gubbarna i bloggosfären | Kvalitetsbloggen
[…] Mårten Schultz är i alla fall jurist och som sådan ingen dum sådan: Våldtäkt är ett allvarligt brott. Påståenden om våldtäkt förtjänar att tas på allvar. Påståenden om våldtäkt förtjänar att tas på allvar även om de senare visar sig felaktiga. Det går inte att lämna sådana påstående outredda eller halvutredda. […]
september 14, 2010 den 6:51 e m
Lars
Men det finns ett sammanhang som ofta utnyttjas och feltolkas. Ibland avsiktligt och ibland oavsiktligt. Det är för mig ändå märkligt att fördträdare för rättsväsende och juridiskt kunniga inte påpekar detta viktiga faktum. Nämligen: Att bevis inte räcker för ett åtal (i samband med en anmälan om sexuella övergrepp) inte betyder att anmälan är påhittad. Polis och åklagare gör en utredning/förundersökning och kommer fram till att bevisen inte räcker. Detta då beviskraven är ställda så som de ska vid en så allvarlig brottmisstanke. När bevisen inte räcker uppfattar och propagerar många att anmälaren hittat på när fakta är just att bevisen inte räcker villket är en skilnad som är viktig att påpeka. Sedan kan man visseligen kalla anmälan felaktig men kvinnan som anmäler/anmäls utsatt, kan knappast veta innan utredningen om bevisen räcker. Falsk våldtäkt är ett uttryck som blivit populärt och språkligt stämmer det onekligen. Men det är inte det samma som att anmlaren /den som anmäls utsatt, inte uppfattar att det är ett övergrepp. Jag uppfattar att ingen ska utpekas som brottsling innan den är dömd. Även om jag inte uppfattar det som att man inte får kritisera ett agerande. Men jag uppfattar att alla även har en rätt att uppfatta att de är utsatta för brott. Till och med om man kommer fram till att bevisen inte räcker och brottsmisstanken inte håller juridiskt.
september 14, 2010 den 7:04 e m
Mårten Schultz
Du har förstås helt rätt. Jag har sagt det här några gånger. Men anledningen till att vi jurister inte säger oftare att en frikännande dom inte innebär oskuld är nog för att vi har sådan respekt för oskuldspresumtionen, även, s.a.s., efter en friande prövning: Rättsligt måste den friade personen betraktas som oskyldig, och det smittar av sig även på den rättspolitiska diskussionen.
I realiteten torde det ofta förekomma att friade personer begått gärningen. Det är ju också en konsekvens av oskuldspresumtionen.