Diskrimineringsombudsmannen, DO har det inte lätt i opinionssverige. För några veckor sedan så anklagade Hans Bergström DO för att vara en närmast odemokratisk ”ideologiproducerande” institution som försökte knycka makten från folket genom att köra sitt eget race utan hänsyn till vad våra folkvalda ville ha myndigheten till. Den kritiken framstod i stora delar som orättvis, eftersom DO gör precis det som den svenska lagstiftaren och därtill den (av pundits oftast bortglömda) europeiska lagstiftaren vill.

Idag följer Sanna Rayman upp med ett annat kritiskt inlägg, som i sin tur tar avstamp i en berättelse (säkert sann) av Jesus Alcala. Berättelsen handlar om en skola där kvinnor placerats bakom skynke för att tillfredställa önskemålen från könsseparatister med, vad vi i allmänhet anser, en föråldrad syn på kvinnors position i samhället. Berättelsen i sig är väl rätt upprörande, även om det enligt Sanna, om jag förstår henne rätt,  inte var så många av de som faktiskt deltog i undervisningen som tyckte att det var så hemskt. Med undantag för lärare.

Men Sanna passar på att kritisera DO för att inte myndigheten svarat på den allmänt ställda fråga som myndigheten fått från skolans rektor. Frågan verkar närmast ha varit en vädjan: Hur skall vi kunna rätta till våra problem?, frågade programrektorn. Men på den frågan fick de inget svar.

Sanna sammanfattar:

”Detta ignorerar DO och konstaterar att skolan ändå har försökt göra något, varpå ärendet avslutas. Med detta lämnas klassrummen i Strömsund åt sitt öde. Rektorns bön om vägledning kommenteras över huvud taget inte. Av vår diskrimineringsombudsman! Så hjälpsamt…”

Jag kan tycka att även denna kritik är orättvis. DO har tagit på sig en roll som rådgivare i viss mån. Det framgår av DO:s hemsida. Men det betyder inte att DO kan besvara alla frågor hur som helst. I det här fallet hade DO aktiverats i sin myndighetsutövande, närmast dömande roll: DO hade fått att utreda om diskriminering förelegat. Det hade det inte, fann DO, eftersom skolan gjort vad den kunnat. Det kan man kanske diskutera, om slutsatsen är rimlig. Men inte kan DO klandras för att hon inte i samband med behandlingen av anmälan låter bli att besvara allmänna frågor från de vars ansvar skall utredas? Var sak har sin plats.

Det finns IMHO stora problem med hur DO:s uppdrag idag är utformat. Ett sådant problem är att DO givits mandat att kliva in i privaträttsliga tvister och med skattebetalarnas pengar agera som ombud eller till och med part i ärenden rörande påstådd diskriminering. Det är egentligen en allvarlig inskränkning i principen om equality of arms – om den  lilla företagaren anklagas av en enskild för diskriminering så kan det sluta med att hon inte hamnar i en tvist med den enskilda utan i princip mot hela staten. Konstigt.

Men den seriösa kritiken riskerar att hamna i skymundan av den reflexmässiga aversionen mot allt vad DO står för som man ser alltfler symptom på. DO gör mycket bra saker. En del mindre bra saker. Och en del saker som hon inte borde göra alls men som hon fått i uppdrag att göra. När det gäller de senare bristerna bör kritiken riktas ett steg upp. När det gäller de tidigare bristerna får DO ta på sig kritiken själv.

Men när det gäller att hålla rågången mellan rådgivning och myndighetsutövning så förtjänar DO ingen kritik alls.