I DN:s artikel om våldtäktsåtalet mot den skånska plastikkirurgen illustreras en sak med rättegångar som kan förvåna personer som inte är så insatta. I rättegången har nämligen den för brott anklagade läkaren ändrat sin story, enligt DN, från tingsrätten (där han dömdes) till hovrätten. Den kvinna som sitter som målsägande, brottsoffer, i rättegången, beklagar sig genom åklagaren över att läkaren kan ”ljuga hur mycket som helst”. DN:s reporter verkar finna det här anmärkningsvärt i intervjun med åklagaren:
DN: Men kvinnan får inte ljuga?
Åklagaren: – Nej.Men han får ljuga hur mycket som helst?
– Ja.
***
Och så är det. Den som är anklagad för ett brott kan ljuga hur mycket som helst. Det är inte ett brott att ljuga i domstolen för den som är anklagad för ett annat brott. Den tilltalade – den som är anklagad för brott – kan alltså inte dömas för mened. Om däremot ett vittne ljuger så begår hon mened, vilket är ett allvarligt brott. Varför är det då så?
Varför är det tillåtet att den person som ofta senare döms för brottet kan sitta och blåljua i domstolen? Ja, det bottnar i rättssäkerhetstankar. Den som är misstänkt för ett brott skall ha rätt att försvara sig med alla medel som finns.
Tillägg: Även målsäganden kan i allmänhet ljuga. Brottsoffret hörs inte under ed, till skillnad från vittnen.
***
”Ren efterhandskonstruktion” säger åklagaren under förhandlingen.
Mårten Schultz. 
12 kommentarer
Comments feed for this article
november 20, 2007 den 7:52 f m
Anna
Men kan inte 15:2 RB om osann partsutsaga aktualiseras i detta fall?
november 20, 2007 den 1:30 e m
martenschultz
Nej, tilltalade hörs inte under ”sanningsförsäkran”.
november 20, 2007 den 5:44 e m
åklagare
För att hyfsa till det lite bör här påpekas att kvinnan (offret) är att anse som målsägande och inte vittne. En målsägande avlägger inte ed. Detta innebär att kvinnan straffritt kan lämna oriktiga uppgifter. Om hon dock skulle ljuga på ett sätt som gör att en oskyldig blir misstänkt för brott eller t o m döms kan målsäganden senare lagföras för falsk tillvitelse.
DN-journalisten har uppenbarligen inte haft klart för sig att ett våldtäktsoffer inte är ett vittne utan målsägande och att en sådan aldrig hörs under ed.
november 21, 2007 den 7:34 f m
martenschultz
Jo, så är det förstås! Jag reflekterade mest kring vad jag tror att många icke-jurister finner mest anmärkningsvärt, nämligen att åtalade personer har ”rätt” att ljuga i domstolen. Men visst är det så att inte heller målsäganden talar under ed.
Konstigt ord det, ”målsäganden”. Den som ”äger målet” – det är kanske inte så konstigt som konstruktion. Men i bestämd form, ”äganden”, blir det lätt en riktig tungvrickare.
april 5, 2011 den 1:53 e m
gyllingen
Tänka sig, jag har alltid läst det som ”mål-säganden”, d.v.s. den som ”säger målet”…
november 21, 2007 den 1:20 e m
muerto
Intressant blogg! Verkligen!
Iaf. för en jur. stud. som jag.
november 23, 2007 den 11:16 f m
Jonas
Det finns ju en del jurister som säger och skriver ”målsägare” framför ”målsägande”. Jag tycker faktiskt att det låter betydligt bättre.
Och det finns jurisdiktioner där även partsförhör i brottmål kallas vittnesförhör och hålls under sanningsplikt och straffansvar, t ex i USA. Martha Stewart och en del andra framstående ekobrottslingar har dömts just för sina lögner inför polis och åklagare i mål där de var misstänkta för brott, men inte för de brott som de misstänktes för till att börja med (som jag har förstått saken, åtminstone).
april 13, 2008 den 10:51 f m
perunaperse
En aspekt ni hittills bortsett från i denna fråga är givetvis vilken vikt som tillmäts den åtalades utsagor i rätten. På grund av ”rätten” att ljuga har den åtalades påståenden ett väldigt lågt eller inget bevisvärde eftersom denne kan ha mycket att vinna på att fara med osanning.
december 6, 2008 den 8:39 f m
Daniel
Hej Mårten! Intressant att du belyser detta i din blogg! Jag är inte juridikstuderande utan bara allmänt samhällsintresserad. Jag blev själv kallad som vittne i ett fall där en person hade blivit misshandlad av sin sambo. Jag diskuterade då hans totala nekande med målsägandes advokat och fick då veta just att den åtalade hade rätt att ljuga i rätten. Denna information blev en aha-upplevelse för mig, eftersom jag plötsligt fick en förklaring till alla de uppenbara lögner som man läser om, när folk står åtalade för olika brott som dom uppenbarligen har begått.
För det första har jag några frågor om detta till dig:
1: Är detta en regel som gäller för alla moderna rättssystem i världen eller är det specifikt för vissa länder? Alltså hur ser det ut i andra länder?
2: Finns det någon diskussion omkring den här regeln? Finns det några som ifrågasätter dess riktighet?
Min egen upplevelse är att denna regel måste vara direkt felaktig och dessutom väldigt skadlig för rättssamhället. Låt mig ta ett exempel: När Engla försvann i Stjärnsund var ju bevisningen efter ett tag så tydlig att det var uppenbart för alla att Anders Eklund var skyldig. Ändå var det ju juridiskt fördelaktigt för honom att fortsätta neka. Därmed blev han ensam den person som hindrade att fallet kunde lösas. Jag ringde personligen till prästen i Stjärnsund för att be honom förmå fängelseprästen att övertyga Anders Eklund att på något sätt, om än anonymt, hjälpa till att lösa fallet, eftersom det ju var uppenbart att satt inne med svaret som hela Sverige sökte. Dagen efter kom erkännanandet och Anders Eklund blev äntligen samarbetsvillig. Den troliga orsaken till detta är ju att polisen hade kunnat lägga fram ett ”trumfkort” i form av bindande bevisning när det gällde ett annat kvinnomord. I ljuset av detta var det inte längre någon stor fördel att fortsätta neka. Men detta var ju bara ”tur” i utredningen. Hade inte denna bevisning framkommit, så är risken mycket stor att ett erkännande aldrig hade skett.
Ett annat exempel är den rättegång som jag själv var med i. Eftersom jag så att säga känner till fallet på nära håll så VET jag ju att mannen är skyldig till misshandel av sin sambo. Min direkta tanke i denna rättssituation var att TÄNK hur oerhört mycket denna man skulle ha att vinna på att erkänna sitt brott. Det visade sig ju att han tidigare varit dömd för samma sak och även då nekat. Men vad gör rättssamhället i detta fall? Jo man ger mannen full rättighet att neka sitt brott och man ställer dessutom en advokat till hans förfogande som har till uppgift att med allt sitt rättsliga kunnande försvara mannens linje, även om advokaten säkert är tillräckligt klartänkt för att förstå att den är lögnaktig. Lagen utgår ifrån ett grundantagande att individens djupaste behov är att till varje pris bli frikänd. Ligger då detta förfarande i mannens intresse? Nej det gör det absolut inte! Genom att göra lögnen så lättåtkomlig och attraktiv (den ökar ju mannens möjlighet att bli frikänd) så gör lagen den här mannen en oerhört björntjänst. Han hindras ju härmed att komma till ”sjukdomsinsikt” och därmed få möjlighet till tillfrisknande. Ligger då detta förfarande i samhällets eller ”det allmännas” intresse? Nej det gör det absolut inte heller! Det kommer ju med allra största sannolikhet att leda till att den här mannen fortsätter att slå kvinnor, vilket i sin tur kommer innebära först och främst lidande för de medborgare som drabbas men även stora samhällskostnader.
Ja, jag vill faktiskt gå så långt som att påstå att regeln om att den åtalade ska ha rätt att ljuga (och därmed den tradition som denna regel har skapat) är detsamma som en tillåttlese från samhället att den skyldige i rättssalen ges tillåtelse att fortsätta bgå sitt brott, samt gör den så kallade ”försvarsadvokaten” till en direkt medbrottsling i många fall. Därmed blir också rättsprocessen snarare en parodi på en rättsprocess än det den verkligen var tänkt bli, som i ditt eget exempel med plastikkirurgen.
Även om jag här har uttryckt min egen ståndpunkt i delvis skarpa ordalag, så vore det intressant att få dina kommentarer på det jag har skrivit.
april 5, 2011 den 2:04 e m
gyllingen
Jag kan ha fel, men vore det inte väldigt problematiskt om alla människor som vid dålig bevisning i tingsrätt, hävdat sig vara oskyldiga och sedan vid grundligare utredning visade sig ha ljugit (ändrar sin vittnessaga), efter att hela det målet var avklarat sedan skulle gå rättegång en gång till på grund av sin lögn? Alla anklagade ungdomar som vid ett eller annat tillfälle slagits onyktra, drogmissbrukare och snattande tonåringar (ett axplock) skulle dras igenom en till kostsam rättegång. Känns inte särskilt tilltalande, tycker jag.
januari 8, 2011 den 12:31 e m
Birgitta
Var i lagen står det att man har rätt att ljuga?
januari 11, 2011 den 7:48 e m
Mårten Schultz
allt som inte är explicit förbjudet är tillåtet…