I den heta diskussion som förts om integritetsskydd och upphovsrätt under senare tid så har informationsföreläggandet varit centralt. Tidigare har jag skrivit här på bloggen att den argumentation som E-phone förde var ”inspirerande”. Det tycker jag fortfarande. Nu har den dessutom fått medhåll rent rättsligt av Svea hovrätt. Också inspirerande, för de av oss som anser att integritetsaspekter tenderar att inte ges rätt tyngd i vågskålen.
Uppdaterat: DN skriver i sin rubrik att ”hovrättsdom” – det är inte en dom förstås – går ”fildelarnas väg”. Snarare går väl beslutet integritetsskyddets väg.
7 kommentarer
Comments feed for this article
oktober 13, 2009 den 12:46 e m
Anders S
A propos integritet..
Du kanske skulle kunna kommentera följande bedömning:
Klicka för att komma åt Roseng%C3%A5rd.pdf
oktober 13, 2009 den 1:35 e m
Andreas
DN:s rubrik blir desto mer anmärkningsvärd mot bakgrund av att HovR fann att det INTE var bevisat att det försiggick någon fildelning.
oktober 13, 2009 den 8:55 e m
tty
Undrar om DN skulle ha vågat skriva ”Hovrättsdomen gick mördarens väg”?
oktober 13, 2009 den 11:00 e m
boom
Tror att det kommer vara en del förvånade miner efter valet 2010 när Piratpartiet faktiskt sitter i riksdagen. Alla snackar om fördelarna med ”den nya ekonomin”, men när det kom till kritan misslyckades det etablerade samhället grovt att tillvarata fördelarna när möjligheten gavs (läs: IT-boomen). Nu börjar fördelarna med låga transaktionskostnader verkligen utnyttjas och det är samma kultur som gör entré som existerade långt innan någon kommit på att Internetbanker var en bra idé. Det är lika dumt att tro att man kan hindra de förändringar som håller på att ske genom att förbjuda privatkopiering som det var att tro att 68:rörelsen skulle försvinna om man förbjöd hasch.
oktober 14, 2009 den 6:38 f m
profanum_vulgus
tty:
Varför inte, jag läste (om) en rubrik i aftonbladet 4/6 2008 ”Dömd våldtäktsman frias”, han dömdes alltså först men friades i HovR efter resning, ändå var han tydligen ”våldtäktsman”.
oktober 14, 2009 den 9:11 f m
Sten Sture
Håller med Andreas ovan: Man kan kanske även ifrågasätta påståendet att integritetsskyddet eller argumentationen till stöd för det skulle ha ”fått medhåll rent RÄTTSLIGT av Svea hovrätt” när domstolen endast verkar ha konstaterat att det inte var fråga om något överförande till allmänheten. Utvecklar de några integritetsaspekter i skälen?
Har du förresten tagit del av yttrandet om 138:an från Europaparlamentets rättstjänst?
oktober 15, 2009 den 9:52 f m
Tor
Personligen finner jag det väldigt förvånande att två av domarna bedömer att förekomsten av många filer på en lösenordsskyddad server implicerar att många användare har tillgång och därmed att det föreligger sannolika skäl för misstanke om tillgängliggörande av filerna till allmänheten.
Är det någon som kan förstå hur de resonerar?
Många filer med namn som indikerar att de kommer från release-grupper kanske kan tolkas som att det är sannolikt att filerna kommits över på ett olagligt sätt. Men hur gå därifrån till ett påstående om att filerna tillgängliggjorts för mer än en sluten krets??? Antingen bygger det resonemanget på ett stort missförstånd eller på att domarna utnyttjar brottsrubricering B för att komma åt ett misstänkt brott av typ A. Det senare vill man ju helst inte tro om hovsrättsdomare, så något slags missförstånd verkar troligast.