Helgerna maximerade ledigheten i år och de få mellandagar som inträffar brukar därmed ofta vara lata. De flesta arbetsplatser har nog varit ganska tomma idag och igår.

På Högsta domstolen har man inte legat på latsidan i alla fall. Igår kom en kanske litet överraskande dom som slog fast att om man halkar på en isfläck i samband med att man skrapar vindrutan på bilen så anses den därmed uppkomna skadan ha inträffat i trafik. (Vilket gör att den faller under trafikförsäkringen.) Språkligt känns det väl något konstigt att säga att en halkolycka utanför den stillastående bilen sker i trafiken, men det finns säkert goda ändamålsöverväganden som talar för en sådan tolkning.

Idag kom hur som helst en betydligt mer intressant och principiell dom från HD rörande brottsprovokation. (Finns här.) Domen är en i mängden av viktiga avgöranden med sin utgångspunkt i rånet mot Nationalmuseum.  Frågan var nu om de i målet åtalade hade gjort sig skyldiga till brott om det inte varit för att de utsatts för en brottsprovokation av polisen. HD konstaterade att provokationen låg bakom brottsligheten och refererade till praxis från Europadomstolen.

Det intressanta är slutsatsen HD drar: Åtalen ogillades helt p.g.a. brottsprovokationen. (Ja, alla ogillanden är väl ”hela” ogillanden – men vad jag avser är att domstolen inte ansåg att det t.ex. räckte att meddela påföljdseftergift i fallet.) Rent objektivt förelåg det inte något brott i den här situationen med andra ord. En spännande dom och det särskilt nu när det börjat komma förslag om just att brottsprovokation skall tillåtas.

Annonser