Stereotypen stämmer: Jurister är överlag en ganska konservativ skara. Konservatismen är ofta av godo. Det finns något sunt i att inställningen till normsystemet präglas av försiktighet och återhållsamhet. Men konservatismen kan även vara av ondo, eller i alla fall onödig. Själv har jag fått en del kommentarer kring den här bloggen från sådana konservativa jurister.

”Jurister bloggar inte, i alla fall inte de seriösa juristerna”.

Jag betraktar mig som seriös. Någorlunda i alla fall. Och jag ser inte en ”blogg” som något annat än en lättillgänglig teknik för att skriva saker som andra kan läsa. Hur kan man vara emot det? Tidigare förknippades väl ofta bloggen med en slags dagbok och många bloggar är säkert fortfarande av det slaget. (Jag vet inte eftersom jag bara läser politiska bloggar.) Men tekniken är i sig inte annat än en teknik. Själv betraktar jag min blogg som en del av den tredje uppgiften, en uppgift som statsmakterna ålägger alla oss som arbetar i akademin men som den konservativa rättsvetenskaparen ibland har svårt att förhålla sig till.   

Maria Abrahamsson skriver i SvD om den bloggande domaren Sven Martinger. Själv känner jag mest till Martinger som upphovsmannen bakom en förnämlig liten svensk-engelsk juridisk ordbok som jag haft stor glädje av. Men han bloggar också. Tydligen ofta personligt. Det är ovanligt bland jurister. Än mer bland domare. Men nog behövs det även ovanliga domare.

Annons