Nog misströstar man, när man läser mängden av märkliga uttalanden i samband med Wikileaks-läckan och gripandet av Assange. Det tycks för många helt omöjligt att hålla isär värderingen av Wikileaks verksamhet från uppfattningar om misstankarna om sexualbrott som riktats mot Assange. När det gäller den senare saken finns det ingen hejd på hur lågt svenska debattörer kan sjunka. Lasse Anrell på Aftonbladet har väl aldrig gjort sig känd för att vara nyanserad men när han i en krönika i Sveriges största tidning under rubriken ”Publicitetskåta åklagare ska skita i det här” kan man inte annat än att känna ledsamhet. Ledsamhet över hur mediemakten fular ut anmälarna av brottet innan någon prövning gjorts, innan några bevis visats upp. Ledsamhet över hur kända journalister på allvar kan framföra den implicita åsikten att om det bara är en tillräckligt känd person som anklagas för ett brott så bör rättsväsendet hålla sig borta.
Ser man på gripandet av Assange ur den tillämpade moral som är juridikens raster är saken i grund och botten enkel. Låt mig i översimplifierande pedagogisk nit försöka punkta upp argumentet.
1. Assange ska betraktas som oskyldig tills det finns en fällande dom.
2. Assanges integritet ska respekteras.
3. Anmälarna bör betraktas som trovärdiga tills det finns en övertygande anledning att misstro dem.
4. Anmälarnas integritet ska respekteras.
5. Kända personer, för övrigt rent helgonlika personer, står inte över lagen.
6. Anklagelser om brott mot kända personer måste tas på allvar och processen bör vara i grund och botten den samma som gäller för andra misstänkta.
7. Om en person som misstänks för ett allvarligt brott befinner sig i ett annat EU-land är det rätt att försöka få honom eller henne överlämnad till den svenska rättvisan för utredning och eventuell prövning.
8. Domstolarna och rättsväsendet är inte politiska institutioner och bör ö.h.t. inte hantera misstankar om brott utifrån politiska bevekelsegrunder.
9: Frågan om en utlämning till USA är ännu så spekulativ att den inte går att diskutera på något rationellt sätt alls. Det finns ännu inga formella anklagelser i USA. Om det görs sådana anklagelser är fortfarande frågan om utlämning en komplicerad sak.
*
Det här är ju inga konstigheter. Men det har liksom slagit slint i huvudet även på en massa normalt sansade människor. Det har blivit ett skyttegravskrig där på ena sidan anmälarnas moraliska vandel ifrågasätts och på andra sidan Assanges moraliska vandel ifrågasätts. Där anmälarna målas ut som delaktiga i en komplott eller som hemliga agenter men där samtidigt andra anklagar misstankarna som ett utflöde ur en machokultur. Vi bevittnar en ovärdig karusell.
Sverige är en rättsstat. Vi ska inte glömma det. Det svenska rättsväsendet hör till de minst korrumperade i världen. Jo, det är faktiskt sant. Tanken att en domare skulle låta sig påverkas av mutor eller påtryckningar är betydligt mer långsökt i svensk rätt än jämfört med de flesta andra. (Det betyder inte att det inte kan se. Vi vet att det kan ske, det kan ske över allt. Men jag är på riktigt övertygad om att det sker i lägre utsträckning i Skandinavien än i de flesta andra rättsordningar. Och ja, jag räknar med bashing för att vara blåögd eller naiv i kommentarsfältet nu.) Det finns ingen anledning att anta att inte Assange kommer att få en rättvis rättegång, för det fall det över huvud taget går till rättegång. Det finns därtill ingen anledning att anta att det kommer att behöva ta särskilt lång tid.
Inför en sådan prövning vill jag bara slänga fram en möjlighet, utifrån vad som upplysts i samband med prövningen i den engelska domstolen, som ingen tycks ha tänkt på: Det kan faktiskt vara möjligt att anmälarnas uppgifter är korrekta men att Assange ändå är oskyldig. Eller så kan det visa sig att saken ter sig helt annan när bevisningen är ute i ljuset. Vem vet. Men att saken inte skulle undersökas bara för att det är Time Magazines kommande Man of the Year är en rubbad tanke.
50 kommentarer
Comments feed for this article
december 9, 2010 den 1:34 e m
Tobias
Skönt att äntligen höra en nyanserad analys av Assange. Vidare är väl Sverige tämligen restriktiva på att utlämna misstänkte till USA (med några uppenbara undantag).
december 9, 2010 den 2:31 e m
Brita Sundberg-Weitman
Räknar du inte détournement de pouvoir till korruption? Hur förklarar du att MN inte avvaktade hovrättens beslut innan hon utfärdade arresteringsordern och att hon inte ville höra A under den tid han var kvar i Sverige och inte heller därefter höra honom i England? Tycker du det var omdömesgillt av Fredrik Wersäll att gå in som ordförande i beslutet om häktning? Kan du föreställa dig vilka överväganden som ligger bakom hovrättens uttalande ”Skälen för häktning uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för Julian Assange eller för något annat motstående intresse”? Undrar vänligen Brita Sundberg-Weitman
december 12, 2010 den 12:10 f m
Markus
Att lagmän eller presidenter går in och avgör mediabevakade mål hör väl knappast till ovanligheterna vid svenska domstolar. Själv ser jag inget fel i att en domstols högste chef, genom att delta i den dömande verksamheten, tar ett eget ansvar i mål som kommer att granskas extra noga. Att Wersäll har varit riksåklagare kan väl inte spela in i frågan om han är lämplig att pröva en häktning.
Jag kan bara gissa att åklagarmyndigheten inte har för vana att invänta överklaganden av häktningar innan arresteringsorder utfärdas, vilket inte känns helt fel med tanke på att så få häktningar ändras av hovrätten och att tid är en faktor.
Den proportionalitetsprövning som hovrätten gjort och som mynnar ut i standardformuleringen ”Skälen för häktning […] motstående intresse” är antagligen ganska begränsad av att den häktade inte varit på plats, vilket är det vanliga och vilket antagligen är en anledning till att man omedelbart ska hålla ny häktningsförhandling när den häktade är på plats.
december 9, 2010 den 2:55 e m
Mårten Schultz
Hej Brita!
Mycket goda synpunkter! Jag kan dock inte förklara MN:s beslut. Jag vet ju inte vad som ligger bakom det. Turerna hos åklagarmyndigheten framstår onekligen som märkliga men jag försöka att leva efter principen att inte döma efter hur det framstår – det kanske finns goda skäl som jag inte känner till! Det samma gäller för presidentens medverkan i beslutet. När det gäller citatet så är det väl helt enkelt så att domstolen gjorde bedömningen att intresset av att skapa förutsättningar för en fullödig utredning av anklagelserna vägde tungt. Eller missförstår jag dig här?
(Jag vill också säga att jag blir glad åt att Du läser min blogg!)
december 9, 2010 den 3:04 e m
Sofia
Hej!
Tack för en jättebra text! Runt om i världen rapporteras det massa konstiga saker om svensk lagstiftning (som att det skulle vara straffbart att inte använda kondom) och nåt man får höra hela tiden är att vi har ett mycket vidare våldtäktsbegrepp än andra länder. Är det sant?
Hälsningar Sofia
december 9, 2010 den 4:07 e m
Mårten Schultz
Utan att ha någon fullödig överblick över alla andra rättsordningar så tror jag att jag ändå vågar svara nej på den frågan: Sverige har inte ett betydligt vidare våldtäktsbegrepp än de flesta andra länder. Jag tror till exempel att det i de flesta rättsordningar anses likställt med våldtäkt att ha sex med en sovande person, eller att droga en person och ha sex med honom i ett drogpåverkat, värnlöst tillstånd.
december 9, 2010 den 3:09 e m
Brita Sundberg-Weitman
Tack, Mårten, för svaret. Jag följer kontinuerligt och med stort intresse din blogg. Men du besvarade inte min fråga om du inte räknar détournement de pouvoir som korruption. Det tror jag man gör internationellt.
Hälsningar/Brita
december 9, 2010 den 4:04 e m
Mårten Schultz
Med risk för att framstå som väldigt okunnig: Jag vet inte riktigt vad uttrycket innebär. Jag trodde att det i princip stod för ”maktmissbruk”?
december 9, 2010 den 3:33 e m
Tor
För den som är intresserad skrev Brita en Newsmill-artikel om Assange-ärendet (och tidigare en annan här).
december 10, 2010 den 11:05 f m
Anonym
Mårten! vad gäller märkliga turer hos åklagarmyndigheten samt hovrätten och att inte döma innan man vet om det finns goda skäl eller inte. Denna i sig goda princip om den alls är tillämpbar här, ”Justice must not only be carried out…” du vet , förutsätter ju att det får konsekvenser om dessa goda skäl saknas. Menar du att detta är att vänta på vilka grunder då i så fall.
december 11, 2010 den 8:47 f m
per
Sedan en fråga till. Detta om mutor och påtryckningar. Har du något exempel på att regelrätta mutor, en pengabunt, till domaren skulle vara något problem i något jämförbart land.
Vad gäller påtryckningar, vad tyder på eller ännu hellre vilka belägg finns för att situationen skulle vara bättre här än någon annanstans, återigen talar jag om jämförbara länder.
december 11, 2010 den 2:31 e m
Mark
Håller med om att den synliga korruptionen är mindre i Sverige än i andra länder, men det beror snarare på en avsaknad av effektiva kontrollinstanser.
december 13, 2010 den 8:18 f m
Henrik
Per mfl; den korruptionsjämförelse som man brukar hänvisa till är Transparency International. http://www.transparency.org
Korruption är av naturen ljusskygg, det leder lätt till spekulationer. Bäst är nog att gå till den internationella jämförelse som finns.
Vad säger jämförelsen? Den säger att korruption finns i Sverige också, men i något mindre utsträckning än i flertalet andra länder.
december 13, 2010 den 10:39 f m
profanum_vulgu
Mårten Schultz:
Ska man tolka ditt svar till Brita så att du i brist på kunskaper i ärendet utgår ifrån att rättsväsendets hantering är korrekt?
Borde inte domstolens beslut innehålla den relevanta informationen?
december 15, 2010 den 9:27 f m
Mårten Schultz
Nej så kan man inte tolka det
december 13, 2010 den 11:10 f m
Henrik I
Är det inte bättre att man först reder ut vad Brita menar, innan man försöker skruva till en tolkning av vad Mårtens fråga till henne har för mörka undertoner?
Till Brita: Vad sägs om att hålla sig till det svenska språket?
december 13, 2010 den 11:37 f m
Brita Sundberg-Weitman
Jaha, doktrinen om détournement de pouvoir är tydligen obsolet i modern svensk juridik. I EU-rätten är den dock högst levande. På svenska kan man väl kalla det ovidkommande hänsyn. Min bok ”Saklighet och godtycke i rättskipning och förvaltning” handlar om detta: hur avgör man vilka hänsyn som är ovidkommande i fråga om olika typer av beslut? En elakartad del fångas i alla fall upp i domaredens ord ”vänskap, avund, illvilja eller räddhåga”. Dessvärre har jag fått uppfattningen att sympatier, antipatier och feghet inte så sällan spelar en roll i rättstillämpningen. Bland annat därför är det bra om domstolar ger begripliga skäl.
december 13, 2010 den 12:39 e m
Henrik I
Tackar!
Utförliga skäl i beslut om häktning är ju i regel problematiskt bl.a. mot bakgrund av förundersökningssekretessen. Det går helt enkelt inte att vara särskilt utförlig. Korta och knapphändigt motiverade beslut är ju å andra sidan också problematiskt, inte minst eftersom det inte går att utläsa vilka hänsyn (ovidkommande eller andra) som domstolen beaktat. Det är en knivig avvägning m.a.o. Intresset av att utreda och beivra brott väger emellertid i regel tyngst, vilket jag kan ställa mig bakom (för det mesta). Det bör påpekas att korta eller knapphändigt motiverade slutliga avgöranden inte är acceptabelt (se ex. RB 49:14).
För den som inte sysslar med juridik till vardags: man måste alltså skilja mellan beslut under rättegången (ex. beslut om häktning) och slutliga avgöranden (ex. dom).
Vad gäller Wersälls deltagande så antar jag att han, som någon lyft fram tidigare, tagit sitt ansvar (se 24 § hovrättsinstruktionen (1996:379)).
december 13, 2010 den 4:14 e m
Brita Sundberg-Weitman
Jag vet att det finns en bestämmelse om att presidenten ska sitta med om det är ”särskilda skäl med hänsyn till målets art”. En motsvarande bestämmelse finns i tingsrättsinstruktionen. Denna kryptiska bestämmelse tycks de flesta tolka som att presidenten/lagmannen ska sitta på särskilt svåra eller uppmärksammade mål. Enligt min mening strider den tolkningen både mot sunt förnuft och mot rättsstatliga principer. Mot sunt förnuft därför att presidenten/lagmannen ofta är den ordinarie domare som har minst domarerfarenhet; de utses främst för förmodad administrativ förtjänst. Mot rättsstatliga principer därför att det inte är förenligt med dem att en administrativ funktion handplockar domare att döma i ett visst mål. I Tyskland, som är en ambitiös rättsstat, finns en grundlagsbestämmelse om att var och en har rätt till sin laglige domare, vilket betyder just att en politisk eller administrativ funktion inte får ingripa i vem eller vilka som ska sitta i ett bestämt mål. Under mina elva år som lagman i Solna tingsrätt tillämpade jag aldrig den kryptiska regeln i förordningen om tingsrättsinstruktion och vi införde i arbetsordningen regler om lottningen och om vem som skulle stå i tur om en domare t.ex. av jäv var förhindrad att själv handlägga målet. I Palmemålet på 1980-talet skräddarsydde dåvarande presidenten sammansättningen inklusive nämndemännen, och på 1990-talet tog hon ett mål ifrån det hovrättsråd som målet lottats på, vilket faktiskt rönte viss kritik av JK.
I Assange-ärendet menar jag att överåklagarens prestige och framtida karriär stod så hårt på spel att Fredrik Wersäll som fd riksåklagare borde ha hållit fingrarna borta.
december 20, 2010 den 2:04 f m
Fredrik Ekdahl
@ Britta
Angående en tingsrätts/hovrätts president.
Har jag förstått dig rätt om jag säger att tex gbgs TGR fd president S. Wikmark (verksamm 07-08) var den av de då verksamma juristerna, med flagrant underskott på tjänstgörande timmar i TGR tex år 2007 i gbg?
Du har isådana fall gett mig ett svar jag inte kunnat finna trots idogt sökande.
Det är ett problem som är rätt uppenbart när man som lekman förmår tolka RB och gängse förfarande i förhandling bättre än vad en ”president” förmådde. Samt återge i domskäl vad som förevarit i rättssalen, borde inte heller vara omöjligt då det finns ljudupptagning och numera även bild dito.
Hur kan systemet vara så urbota rättsosäkert utan att jurister tar ord som korruption, in i domstolarna, utbildning, samt vid varje mediala kontakt?
Det är ju ett vidrigt scenario med ett utökat utrymme för Sveriges domstolar att fatta beslut som om inte står i strid, så i vart fall avviker ifrån europadomstolens agenda.
Sverige borde snarare få varje domstolsbeslut/ åklagar beslut fryst, fram tills dess att x antal domslut rivits upp och nya förhandlingar hålls.
Då med enbart jurister och gärna verksamma sådana och inga PRO/rotarygolfande substitut till presidenter.
Därtill bör samtliga RÅs som tillträder posten, inte tillåtas författa rent lekmannamässiga PM och handböcker vilka årligen sätter tonen för landets åklagarkammrar. (katastrof är milt uttryckt på kvaliten)
Samt chefs JO skall kunna bli åtalad av sina 4 underställda JOs vid grava tjänstefel.
Fredrik Ekdahl
december 13, 2010 den 5:14 e m
Henrik I
Det är förmodligen väldigt få läsare av denna blogg som har din juridiska bakgrund, en bakgrund som jag f ö är medveten om. Jag förstod m a o att du kände till de lagrum som jag hänvisade till. Det finns alldeles säkert många läsare som inte är juridiskt skolade. Hänvisningarna var främst till för dem.
Jag inbillar mig att vissa missförstånd kan undvikas om man nämner att man grundar ett visst påstående på lagstöd, ex. att det väl är ok att presidenten deltar i ett avgörande. Sedan kan man självfallet ha synpunkter på de överväganden som låg till grund för det beslutet. En sådan synpunkt kan ju då vara att domstolscheferna deltar allt för sällan i den dömande verksamheten varför det inte är lämpligt att tillämpa 24 § i hovrättsinstruktionen. I Wersälls fall menar i vart fall jag att det var ett korrekt beslut.
december 14, 2010 den 5:40 e m
Johan Richter
En juridisk fråga, är det korrekt att Assange’s påstådda gärning måste strida mot även engelsk lag för att han ska utlämnas?
december 15, 2010 den 6:54 f m
Anonym
I princip ja. För mycket grova brott med en straffskala som börjar på tre års fängelse krävs inte dubbel straffbarhet (vill jag minnas). Bestämmelsen om dubbel straffbarhet innebär sällan några problem dock.
december 16, 2010 den 9:13 e m
Johan Richter
Kollade upp lagen. Anonyms beskrivning var i princip korrekt, fast det behövde inte var ”mycket” grova brott för att det inte skulle vara krav på dubbel straffbarhet.
december 15, 2010 den 12:03 e m
Brita Sundberg-Weitman
Ny info i ärendet: Engelsk domstol har beslutat att A kan friges mot borgen och restriktioner i form av elektronisk ”tag”, husarrest, inlämnat pass och anmälningsskyldighet. Beslutet har överklagats av Marianne Ny. Vad kan det finnas för anledning? På hemsidan påstår hon att beslutet överklagats av ”brittiska åklagaren”! Denne är ju endast ombud för Marianne Ny. Varför står hon inte själv för beslutet att överklaga?
Fortfarande bara jag som finner överåklagarens agerande stå i flagrant strid mot proportionalitetsprincipen?
december 15, 2010 den 2:17 e m
Mårten Schultz
Det tycks dock som att den engelska åklagarmyndigheten nu agerar för egen maskin:
http://www.aklagare.se/Media/Nyheter/Haktningsforhandlingen-i-Assangearendet1/
december 15, 2010 den 2:53 e m
Brita Sundberg-Weitman
Nej, Mårten, The Guardian mfl engelska tidningar rapporterar att det är Sweden, the Swedish prosecutor, the Swedes som överklagar. Den engelska åklagaren handlar på uppdrag av MN. Så det är ganska märkligt att hon vill ge sken av att detta är en självständig handling av den engelska åklagarmyndigheten.
december 15, 2010 den 12:17 e m
Tobias
Brita
Nu är jag inte insatt i juridik överdrivet mycket men på vilket sätt är det oproportionerligt att en person som misstänks för våldtäkt utreds ordentligt?
Att åklagaren gör allt i sin makt för att driva ett fall är väl ungefär det vi vill att de ska göra?
december 15, 2010 den 12:28 e m
Brita Sundberg-Weitman
Tobias, det jag reagerar mot är att MN genomgående väljer onödigt hänsynslösa medel att bedriva sin utredning. När nu den engelska domaren säkrat att A inte kan undandra sig lagföring, är det i mina ögon vansinnigt att propsa på att han skall sitta inlåst utan kontakt med omvärlden – tycker du inte att varje misstänkt skall behandlas med så stor hänsyn som möjligt?
december 15, 2010 den 12:35 e m
Tobias
Det är sant, hade tyvärr missuppfattat situationen. Så länge man inte är dömd bör man behandlas som oskyldig så ditt resonemang om hänsyn är helt korrekt.
december 15, 2010 den 9:15 e m
Henrik
Enligt min mening så hade du inte alls missuppfattat situationen Tobias. Någon som misstänks för brott kan häktas på annan grund än att risk finns att denne undandrar sig lagföring, exempelvis att det finns risk att personen påverkar utredning. Häktas man på den senare grunden finns möjlighet att begränsa kontakten med omvärlden. Detta givetvis under förutsättning att intresset av att utreda brottet är större än det ingrepp som häktningen innebär för den enskilde.
december 15, 2010 den 9:57 e m
Brita Sundberg-Weitman
Hovrätten häktade inte Assange med hänvisning till annat än flyktfara. Henrik, ditt påpekande om kollusionsfara är alltså irrelevant.
december 15, 2010 den 11:04 e m
Brita Sundberg-Weitman
Mystiken tätnar. Läs detta: http://www.guardian.co.uk/media/2010/dec/15/julian-assange-bail-decision-uk
december 16, 2010 den 3:56 e m
Anders
2:15 in i denna intervju förklaras Sveriges position i borgensärendet: http://www.youtube.com/watch?v=29SuTuSHCG8&feature=share
december 16, 2010 den 7:51 e m
JD
”8. Domstolarna och rättsväsendet är inte politiska institutioner och bör ö.h.t. inte hantera misstankar om brott utifrån politiska bevekelsegrunder.”
I så fall är det väl nödvändigt att avskaffa nämndemanna systemet så som det ser ut idag!
För 2-3 år sedan argumenterade ett lagråd från Sundsvalls HR i media om att domstolar måste bli mer politiska med syfte på att politik skall styra rättsutövning.
Jag tror inte alls att den uppfattningen är sällsynt i Sverige bland både lagråd och nämndemän.
Politik och juridik skall inte blandas ihop men hur ska vi kunna kontrollera att det inte sker?
december 17, 2010 den 7:15 f m
Mårten Schultz
Ett lagråd från Sundsvalls HR? Vad innebär det?
Jag vill avskaffa nämndemannainstitutet
december 17, 2010 den 10:51 f m
profanum_vulgus
Antagligen: Ett hovrättsråd från Hovrätten för Nedre Norrland.
december 19, 2010 den 8:43 f m
Markus
HR är (var) väl häradsrätt
december 20, 2010 den 5:38 f m
Mårten Schultz
lagmannen från Sundsvalls tr?
december 20, 2010 den 2:05 f m
Anonym
@ Britta
Angående en tingsrätts/hovrätts president.
Har jag förstått dig rätt om jag säger att tex gbgs TGR fd president S. Wikmark (verksamm 07-08) var den av de då verksamma juristerna, med flagrant underskott på tjänstgörande timmar i TGR tex år 2007 i gbg?
Du har isådana fall gett mig ett svar jag inte kunnat finna trots idogt sökande.
Det är ett problem som är rätt uppenbart när man som lekman förmår tolka RB och gängse förfarande i förhandling bättre än vad en ”president” förmådde. Samt återge i domskäl vad som förevarit i rättssalen, borde inte heller vara omöjligt då det finns ljudupptagning och numera även bild dito.
Hur kan systemet vara så urbota rättsosäkert utan att jurister tar ord som korruption, in i domstolarna, utbildning, samt vid varje mediala kontakt?
Det är ju ett vidrigt scenario med ett utökat utrymme för Sveriges domstolar att fatta beslut som om inte står i strid, så i vart fall avviker ifrån europadomstolens agenda.
Sverige borde snarare få varje domstolsbeslut/ åklagar beslut fryst, fram tills dess att x antal domslut rivits upp och nya förhandlingar hålls.
Då med enbart jurister och gärna verksamma sådana och inga PRO/rotarygolfande substitut till presidenter.
Därtill bör samtliga RÅs som tillträder posten, inte tillåtas författa rent lekmannamässiga PM och handböcker vilka årligen sätter tonen för landets åklagarkammrar. (katastrof är milt uttryckt på kvaliten)
Samt chefs JO skall kunna bli åtalad av sina 4 underställda JOs vid grava tjänstefel.
Fredrik Ekdahl
december 20, 2010 den 8:16 f m
Markus
De lagmän och presidenter som jag har stött på under min karriär har varit mycket skickliga jurister och vana att leda förhandlingar. Att påstå att det skulle vara rättsosäkert att låta dem döma i viktiga mål är för mig obegripligt. Att påstå att de inte är verksamma jurister förtjänar inte ens en kommentar.
december 20, 2010 den 3:11 e m
Fredrik Ekdahl
@marcus.
Nu var det som du kanske såg, en fråga ifrån mig till Brita angående hur och när en sk ”president” i ex TGR tjänstgör.
Jag tog Brita på orden (med förbehållet att jag ev tolkat galet) angående nyss nämnda.
Hur vill du då förklara att en man likt Wikmark regisserar en fars i gbg år07?
Vittnen som uteblir och uppges av Wikmark ”ha smsat till TGR 1h utsatt tid att höras att vederbörande uteblir”?
Kan man smsa dyl? Nej.=)
Wikmark kastar ut målsägaren pga att vederbörande ej accepterar att den tilltalade lämnar sin utsago. Ett unikt sceneri iform av frenetiskt klubbande, skrikande och spring ut och in ur salen i ca 5min.
Wikmark och chefsåklagaren ger passar då på att ge förhållningsorder till tilltalad om att han ej får återge annat än vad tilltalad gjort i ärendet. Mao målsägaren och dess roll i målet får ej nämnas i utsagon. Vilket gör att man kan få svårt med att härleda ev. uppsåt eller rent av oskuld. 1.5h senare var målsägaren åter kapabel att delta. Mao ingen risk att vederbörande fick stå inför Svea Rikes lag såsom är kutym om en ”förhandling” äger rum.
Wikmark gör dock en markering och då iform av en 3min lång uppläxning av chefsåklagare P.Lind samt målsägarbiträdet Bokelund. Ty de satt oavbrutet och ropade protest likt amerikansk parodi. Det du Marcus.
Wikmark gör grand finale och skriver intet ett ord av sanning i domprotokollet. Ljudfilerna påvisar hans ”ringrostighet” alternativt han begår grovt tjänstefel om hörseln är intakt.
Fredrik Ekdahl
december 20, 2010 den 8:52 e m
KLARTEXTEN!
Du säger att Sverige är en rättsstat! Det stämmer generellt. Men inte vad gäller sexualbrott. Så länge någon kan dömas för våldtäkt när ord står mot ord. Då är vi inte bättre än Iran!
december 20, 2010 den 8:56 e m
KLARTEXTEN!
Jag avråder bestämt Assange från att åka hit! Vi har INGEN rättssäkerhet för den som utpekas som våldtäktsman. Även om han är oskyldig kan han mycket väl fällas!
Ifall du krävdes utlämnad till Iran för hädelse, skulle du resa dit och försöka rentvå ditt namn, även om du är oskyldig? Självfallet INTE!
Det är ett lotteri. Se på Tito Beltran, som anmäldes efter ÅTTA ÅR och fälldes. Fallet läckte som ett såll! Han fälldes utan bevis! Så går det även till i Iran och andra stater utan rättsäkerhet.
december 21, 2010 den 7:30 f m
Michael Jonsson
Jag har en komspirationsteori som är av ett annat slag än de som tidigare framlagts. Kan det vara så att åklagaren ville utreda brottet men samtidigt inte riktigt? Kan det vara så att åklagaren var en osäker person som kände att just detta fall skulle bli väldigt medieexponerat, politiskt laddat och potentiellt jobbigt att hålla på med?
Min teori är att åklagaren inför insikten om dessa problem velade med att väcka åtal, gjorde det ändå och ångrade sig. Därefter fick hela myndigheten hjärnsläpp och lät Assange lämna landet fast man egentligen inte borde ha gjort det. på grund av sena insikter, skuldkänslor eller förvrängda idéer om skademinimering beslutade man sedan att ändå försöka att få tag på Assange… lite grann. I sin iver att undvika problem har åklagarmyndigheten nu hamnat i en ännu jobbigare situation än vad som först befarades.
december 29, 2010 den 6:42 e m
Gunnel Gomér
Michael…så spekulerar jag också.
Julian Assange som en het potatis som man velade med och behandlade med silkesvantar. Så nu rullar dramat av sin egen mediadynamik.
december 24, 2010 den 8:14 e m
Gali
Svenka domstolar fungerar endast för svenskar. Den fungerar inte för utläningar. Utläningar blir falsk anklagad och felaktig dömd.
februari 11, 2011 den 11:46 e m
Marie
Hej!
Denna sida är lite gammal nu, men jag vill gärna veta vad Brita tycker nu, efter att ha varit i London…
februari 24, 2011 den 12:44 e m
Assange-beslutet « Juridikbloggen
[…] text finns här.) […]
februari 24, 2011 den 12:45 e m
Assange-beslutet: Låt inte rabulisterna smitta av sig på rättvisan « Mårten Schultz.
[…] text finns här.) […]