Det är något med sexköpsfrågan som får det att alldeles slå slint i huvudet på lagstiftarna. Sammanblandningar mixas med stereotyper blandas med märkliga proportioner.

Faktum är att alla dessa konstigheter återfinns i de ställningstaganden som görs av företrädare för S-V-MP i SvD idag. Straffen för sexköp skall skärpas, menar partierna. Ett år, vill de ha. Ohly tycks mena att straffvärdet på sexköp är lika högt som för grov misshandel – som han i ett annat sammanhang sagt inte förtjänar ett högre straff än ett år (om han nu var rätt citerad). (Det där med proportionerna – se även här.)

Ohly framhåller också att straffet borde skärpas för att ”det [är] en markering från samhällets sida om hur allvarligt man ser på utnyttjande av kvinnor genom sexköp.” Men det är ju inte bara kvinnor som säljer sig och inte bara män som köper. I samtalet om sexköpslagen är det alltid den könsstereotypa och heteronormativa modellen som plockas fram: Kvinnor är offer, män är förövare och homosexuella finns det inte plats för över huvud taget.  (Stereotyperna.)

Men det är ett uttalande från vanligtvis sansade Sahlin som får mig att verkligen reagera. Ett citat först.

”I somras föreslog en utredare, justitiekansler Anna Skarhed, att maxstraffet för sexköp ska höjas från fängelse i sex månader till ett års fängelse. Både Lars Ohly och Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin säger nu alltså ja till det förslaget. – Det är ett mycket bra förslag, fängelse i ett år. Vi Socialdemokrater har också föreslagit att man ska ändra brottsrubriceringen från koppleri till människohandel för att markera brottets allvar, säger Mona Sahlin.”

Socialdemokraterna vill alltså ändra brottsrubriceringen koppleri till människohandel. Men menar S verkligen det? Det finns ju redan att människohandelsbrott. Människohandelsbrottet idag tar primärt sikte på de riktigt hemska traffickingbrotten. Människohandelsbrott föreligger om, för att citera mig själv, jag  åker till Cypern och där kidnappar en man, bryter ned honom med våld och hot, packar in honom i en lastbil och tar hans pass, låser in honom i en barack och i hans förslavade tillstånd tvingar honom att sälja sex till främlingar. Under denna etikett vill tydligen S även placera det som idag är koppleri. Det är mycket märkligt.

Grovt koppleri är en etikett som domstolarna tidigare ibland använt på ”riktiga” traffickingbrott. Förhoppningsvis förekommer inte längre det, efter att koppleribrottet konstruerats om. Men koppleri av normalgraden är ofta ett ganska lindrigt brott, både rättsligt och rättspolitiskt. Ur underrättspraxis drar jag mig till minnes en ung man som hjälpte prostituerade kvinnor att göra hemsidor och vidarebefordra e-mail. Menar S verkligen att det är samma slags brott som den mänskliga slavhandeln? Det kan ju inte vara möjligt.

Vi har sett en liknande obegriplighet hos MP tidigare. MP vill inte jämställa koppleri med människohandel, såvitt jag vet. Däremot vill MP jämställa sexköp med människohandel. Det är också obegripligt.

Miljöpartiets förslag har itererats i ett flertal sammanhang så det tycks faktiskt vara sant. Sahlin kanske är feltolkad – det hoppas jag. Kanske vill hon bara understryka att det inte är rimligt att när någon förmedlar sexuella tjänster där den prostituerade är ett offer för trafficking så är det att betrakta som just människohandel, inte koppleri. Men så är ju lagstiftningen redan idag inrättad så reformutrymmet tycks begränsat.

Det kvarstående intrycket är att sexköpsfrågan tycks få politiker att alldeles tappa koncepten.