Alla har sett det i amerikanska filmer och tv-serier. Hur den förhärdade brottslingen lyckas förhandla sig till ett lindrigare straff eller inget straff alls genom att skvallra på någon ännu mer förhärdad brottsling, längre upp i näringskedjan. Det kallas för plea bargain. Den som bistår i en brottsutredning ska få rabatt eller fördelar av rättssamhället som tack för insatsen. Olika argument kan tala för en sådan ordning.
Förespråkarna menar att det leder till effektivare brottsbekämpning eftersom du uppmuntrar kriminella att skvallra på varandra. Dessutom kan det hävdas att det är moraliskt rimligt att om en brottsling hjälper till i brottsutredningen, i bästa fall kan hon ju ha ångrat sig, så ska det också belönas på något sätt.
I Sverige har vi i allmänhet skakat på huvudet åt plea bargain-tanken. De förhärdade brottslingarnas skuld blir inte mindre av att de skvallrar på andra brottslingar. Nästan tvärtom: Förutom att de är förhärdade brottslingar är de dessutom illojala och svekfulla brottslingar. Men på senare tid har förespråkare för straffrabattstanken börjat dyka upp även i svensk debatt. Folkpartiet har t.ex. tagit ett tydligt steg mot ett svenskt plea bargain-institut, som en del av deras hårdare-tag-strategi mot organiserad brottslighet.
En sådan förändring verkar kräva lagstöd. Högsta domstolen fastslog i en dom idag att en person inte kunde erhålla strafflindring trots att han medverkat under förundersökningen och därmed utsatt sig själv för svåra risker. (Domen finns här.) Inom ramen för det nu existerande regelverket verkar möjligheten att ge straffrabatt åt s.k. kronvittnen vara begränsad. Och det finns en bra anledning till det.
Handlingen förändras inte för att någon efteråt ångrar sig eller hjälper till.
Mårten Schultz. 
29 kommentarer
Comments feed for this article
oktober 21, 2009 den 2:02 e m
profanum_vulgus
Men igår kom en dom från en hovrätt som säger motsatsen (ungtefär):
HovR Skåne och Blekinge B 2035-09.
Men då hade killen förenklat utredningen angående hans eget brott.
Problemet är såklart att man i praktiken ger folk strafflindring mot att de erkänner och medverkar till fällande dom samtidigt som det är en rättighet att neka och att inte vara behjälplig till sin nackdel.
oktober 21, 2009 den 2:41 e m
Mårten Schultz
Intressant referens!
oktober 21, 2009 den 2:41 e m
Patrik
Plea bargain förutsätter väl egentligen inte att man medverkar till fällande domar mot andra. Är det inte lika vanligt att man bara erkänner sig skyldig till ett brott med lägre straffvärde och på det sättet besparar samhället besväret med utredning och rättegång? Det förtar inte vikten av en debatt om s.k. kronvittnen, men det är väl egentligen en annan fråga?
oktober 21, 2009 den 3:55 e m
Leffe
Det finns ju dock en vettigare plea bargain-tanke, nämligen straffrabatt för den som bidrar till utredningen av sin egen brottslighet (särskilt intressant är det för komplicerad ekonomisk och annan organiserad brottslighet). På det sättet skulle man kunna spara både utredningsresuser och minska kostnaden för verkställigheten. De resurserna kan sedan användas för att utreda fler brott.
Vi har ju ofta svårt att väga in kostnader för utredning och verkställighet när man väljer att kriminalisera något eller att höja påföljderna. I den bästa av världar skulle ju inte rättvisa behöva ta kostnadshänsyn, men som bekant lever vi ännu inte i den världen.
Det kanske är dags att också svenska jurister börjar se att plea bargain faktiskt har en positiv sida (dvs. rättsekonomi) och slutar med den fåniga leken att peka finger mot rättssystem där man kommit lite längre i utvecklingen?
oktober 21, 2009 den 5:04 e m
babylon
Varför skulle han få rabatt? Ser verkligen ingen anledning. Han är kriminell och dessutom en ”backstabber”. Sådana människor ska aldrig få röra sig fritt.
oktober 21, 2009 den 5:49 e m
profanum_vulgus
babylon:
Ja en s.k. golbög.
oktober 21, 2009 den 5:50 e m
profanum_vulgus
Leffe:
Ja och dessutom skulle man ju fler oskyldigt dömda som hjälper till att få sig själva dömda av rädslan att bli oskyldigt dömda till ett värre straff. Det drar ju samtidigt ner andelen återfall.
oktober 21, 2009 den 6:51 e m
Erik Holmberg
Jag måste säga att jag ät mycket skeptiskt mot det amerikanska Plea bargain systemet. Om jag skulle sitta där oskyldigt anklagad för något och få frågan om jag accepterar tre år fängelse eller är bered att riskera 20 år så skulle jag antagligen ta tre år. Adeles säkert finns det oskyldigt dömde i Sverige men de har i alla fall fått en chans att försvara sig i domstol.
oktober 21, 2009 den 8:26 e m
Leffe
Finns det verkligen några belägg för att påföljdsrabbatt skulle leda till fler domar mot oskyldiga?
Man sänker ju inte beviskraven och nöjer sig med ett erkännande utan det handlar om rabbatt för medverkan till en brottsutredning som ligger till grund för åtalet, domstolsförhandlingen och domen.
oktober 21, 2009 den 8:35 e m
profanum_vulgus
Leffe:
Så om någon bidrar med bevis och vittnen för sin egen oskuld så bör denne få straffrabatt även om han fälls?
oktober 21, 2009 den 9:10 e m
Aldin
Hej Mårten,
Jag kontaktar dig å ELSA Swedens vägnar angående förfrågan om att skriva en artikel till höstens upplaga av Elsius (ELSA Swedens medlemstidning).
Det skulle vara jättebra om du skickade ett mail till mig på vpmarketing@elsasweden.org så att vi kan prata om detta.
Hälsningar,
Aldin
oktober 21, 2009 den 9:36 e m
Johan Richter
Jag håller med Patrik, plea bargain handlar för mig om att man erkänner sig skyldig mot att åklagaren kräver ett lägre straff.
I kronvittnefall behöver det ju inte vara frågan om något ”plea” överhuvudtaget eftersom kronvittnet kan slippa åtal helt.
oktober 22, 2009 den 4:34 e m
Sten Sture
Detta inlägg och de flesta kommentarerna ovan blottlägger en del stereotypa föreställningar om plea bargain.
Rätten till rättegång i brottmål ingår i Bill of Rights (de första tilläggen till konstitutionen). En plea bargain innebär att man avsäger sig denna rätt, vilket också sker i närmare 90 procent av alla brottmål i de amerikanska jurisdiktionerna. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att det i det enskilda fallet föreligger ett faktiskt ”avtal” mellan den tilltalade och åklagaren som innebär att den tilltalade faktiskt tillhandahåller information. Det räcker ofta med att åklagaren påstår att hon kommer att åtala för ett visst grovt brott och yrka på en viss påföljd för att den tilltalade mot erkännande istället åtalas för ett mindre allvarligt brott och en lindrigare påföljd.
Det finns dock inga garantier för att det som överenskommits mellan åklagaren och den tilltalade faktiskt blir den slutgiltiga domen. Det är domstolen som avgör i det enskilda fallet efter att åklagaren lagt fram förslag till påföljd och den tilltalade har hörts.
Att diskutera plea bargain i termer av informationsutbyte blir därför en ganska rejäl förenkling.
oktober 25, 2009 den 12:29 e m
Plea Bargin « Nicklas Rydbergs osorterade tankar
[…] Mårten Schultz gör en drive by förbi rättsfiguren plea bargain. Det är korrekt att denna rättsfigur inte finns i den svenska […]
oktober 26, 2009 den 10:18 f m
Plea bargain igen « Mårten Schultz.
[…] 26, 2009 in Uncategorized | Tags: plea bargain Med anledning av tidigare inlägg om plea bargain vill jag tipsa om Nicklas Rydbergs tankar i saken. Och framhålla att RÅ efter HD:s […]
oktober 26, 2009 den 12:09 e m
profanum_vulgus
Sten sture:
Då är det väl ingen rättighet?
Är inte amerikanska domstolar i normalfallet bundna av yrkandena från åklagaren?
Precis som att svenska domstolar är (ska vara) bundna av åklagarens gärningsbeskrivning.
oktober 26, 2009 den 1:08 e m
Sten Sture
Vad menar du med ”då är det väl ingen rättighet”?
Enligt sjätte tillägget till konstitutionen har en tilltalad rätt att bli hörd i en juryrättegång. Juryns funktion är att avgöra bevisfrågor. Om den tilltalade är överens med åklagaren i skuldfrågan står det den tilltalade fritt att avsäga sig denna rätt, varvid åklagaren presenterar ett förslag till domstolen.
oktober 26, 2009 den 3:16 e m
profanum_vulgus
Sten Sture:
Rättigheter kan man inte avsäga sig. Men som sagt, om skuldfrågan inte är omstridd så gäller inte rätten till en rättegång.
oktober 26, 2009 den 3:26 e m
Sten Sture
Vulgo:
Känner du till Miranda?
”…you have the right to remain silent. Anything you say can and will be used against you…”.
Vad har man gjort om man börjar prata?
oktober 26, 2009 den 5:07 e m
profanum_vulgus
Sten sture:
Låtit bli att använda rätten att vara tyst.
oktober 27, 2009 den 9:55 f m
Sten Sture
Jaha, då hänger jag med. I dina ögon finns den en avgörande skillnad mellan att ”avsäga sig” och ”låta bli att använda”.
Vad skulle skillnaden bestå i, och hur skulle du översätta engelskans ”waiver of a right”?
oktober 27, 2009 den 12:24 e m
profanum_vulgus
Sten Sture:
Ja det är det, att inte säga något är t.ex. att låta bli att använda yttrandefriheten. Men det innebär inte att du saknar rätten att yttra dig. Om du däremot kunde avsäga dig rätten att yttra dig så hade vi inte haft yttrandefrihet.
Jag vet inte, vad betyder det?
oktober 27, 2009 den 3:07 e m
Sten Sture
Så du menar att det rent semantiskt eller hypotetiskt skulle gå att avsäga sig en rättighet men att det inte går att avsäga sig rättigheter i praktiken?
Vad skulle du säga är den etymologiska bakgrunden till ordet ”avsäga”?
I exemplet med Miranda-varningen så gäller den aktuella rättigheten inte kontinuerligt, vilket naturligtvis inte heller är fallet med yttrandefrihet, utan gäller endast det aktuella gripandet. Naturligtvis är det lika korrekt att säga att man avsäger sig rätten i det aktuella fallet som att säga att man väljer att inte använda den.
Det är särskilt relevant i detta fall eftersom när det gäller plea bargain så är en förutsättning för att en sådan ska kunna ingås att den tilltalade faktiskt pratar med åklagaren. Om hon väljer att vara tyst så kommer det ju att bli en rättegång till slut.
Läs gärna Supreme Court-målet Miranda v. Arizona om du känner att du skulle vilja veta mera om detta.
Hur ser du förresten på att adeln eller en diktator avsäger sig rättigheter?
Övertygelse är en farligare fiende till sanningen än lögnen.
oktober 27, 2009 den 3:23 e m
profanum_vulgus
Sten Sture:
Problemet med att kunna avsäga sig rättigheter är att de slutar vara rättigheter om man kan det.
Låt säga att jag leder en stat och staten erkänner alla demokratiska fri- och rättigheter.
Alla som ska jobba för staten måste dock avsäga sig rätten till ytrandefriheten och demonstrationsfrihet.
För att gå i skolan måste man avsäga sig rätten att inte tvingas delta i åsiktsmanifestationer.
Rätten till en rättvis rättegång kan man avsäga sig, om man kräver en rättvis rättegång så blir alla fällande domar dödsstraff.
Visst blir rättigheter ganska onödiga om man kan avsäga sig dem?
Att låta bli att yttra sig, att låta bli att demonstrera osv är dock inte samma sak som att avsäga sig rättigheten att få göra detta.
oktober 27, 2009 den 5:18 e m
Sten Sture
Nej, du hänger inte med.
Rätten att inte yttra sig gäller inte om man inte blir gripen. Denna rättighet infinner sig först i det ögonblick som gripandet sker. Väljer man att yttra sig så har man avsagt sig den rättighet som alltså endast gäller för den tilltalade vid det aktuella gripandet.
Om man går på gatan utan att yttra sig och utan att bli gripen så har man svårligen använt sig av rättigheten att inte behöva yttra sig när man blir gripen. Man har i detta fall heller inte valt att inte använda yttrandefriheten.
Förväxlar du månne begreppen rättighet och frihet?
Klarare?
oktober 27, 2009 den 5:48 e m
profanum_vulgus
Sten Sture:
Nej den gäller hela tiden, även om man uttalar sig så behåller man rätten att inte yttra sig.
Nej, men jag tror att du förväxlar begreppen rättighet och rätt.
(Friheter är rättigheter)
oktober 28, 2009 den 9:40 f m
Sten Sture
Nej, har man väl yttrat sig så gäller inte den rättigheten (eller rätten) längre. Det har betydelse för vilka rättigheter man sedan fortsättningsvis kan hävda som gripen. Läs som sagt gärna Miranda v. Arizona. Du har rätt såtillvida att man exempelvis kan vägra att svara på frågor under förhör och förhandlingar, men det är inte samma rättighet.
Jag hoppas att du inte på allvar menar att friheter och rättigheter skulle vara synonymer. Visst är friheter en form av rättigheter, men de kan naturligtvis inte användas om vartannat.
Menar du vidare att man alltså inte kan säga ”jag har rätt att…”?
Du borde uppenbarligen antingen läsa juristlinjen, alternativt plugga någon grundläggande kurs i svenska. Åtminstone om du vill kunna uttala dig med auktoritet i endera ämne.
juli 3, 2011 den 10:02 f m
Plea Bargin | Nicklas Rydbergs blogg
[…] Bargin 25 oktober, 2009Mårten Schultz gör en drive by förbi rättsfiguren plea bargain. Det är korrekt att denna rättsfigur inte finns i den svenska […]
april 17, 2012 den 2:57 e m
Maria Thulin
Plea bargains för white collar crimes gäller inte för utlänningar i USA, utan bara för amerikanska medborgare, vilket inte är fallet för plea bargains i straffrätt. Är det någon som vet varför det är så?