Alla har sett det i amerikanska filmer och tv-serier. Hur den förhärdade brottslingen lyckas förhandla sig till ett lindrigare straff eller inget straff alls genom att skvallra på någon ännu mer förhärdad brottsling, längre upp i näringskedjan. Det kallas för plea bargain. Den som bistår i en brottsutredning ska få rabatt eller fördelar av rättssamhället som tack för insatsen. Olika argument kan tala för en sådan ordning.

Förespråkarna menar att det leder till effektivare brottsbekämpning eftersom du uppmuntrar kriminella att skvallra på varandra. Dessutom kan det hävdas att det är moraliskt rimligt att om en brottsling hjälper till i brottsutredningen, i bästa fall kan hon ju ha ångrat sig, så ska det också belönas på något sätt.

I Sverige har vi i allmänhet skakat på huvudet åt plea bargain-tanken. De förhärdade brottslingarnas skuld blir inte mindre av att de skvallrar på andra brottslingar. Nästan tvärtom: Förutom att de är förhärdade brottslingar är de dessutom illojala och svekfulla brottslingar. Men på senare tid har förespråkare för straffrabattstanken börjat dyka upp även i svensk debatt. Folkpartiet har t.ex. tagit ett tydligt steg mot ett svenskt plea bargain-institut, som en del av deras hårdare-tag-strategi mot organiserad brottslighet.

En sådan förändring verkar kräva lagstöd. Högsta domstolen fastslog i en dom idag att en person inte kunde erhålla strafflindring trots att han medverkat under förundersökningen och därmed utsatt sig själv för svåra risker. (Domen finns här.) Inom ramen för det nu existerande regelverket verkar möjligheten att ge straffrabatt åt s.k. kronvittnen vara begränsad. Och det finns en bra anledning till det.

Handlingen förändras inte för att någon efteråt ångrar sig eller hjälper till.

Annonser