Sju av tio anser att fotbollen bör stå för de kostnader som uppstår för övervakning vid matcher, rapporterar DN.
Det framstår väl intuitivt som en rimlig tanke för många av oss. Många fotbollsmatcher på elitnivå kostar idag samhället stora pengar i form av polisinsatser under matchen, liksom kostnader för utredning och ibland rättegångar mot personer som begår brott under matcherna. Risken är väl känd. Dessutom tjänar klubbarna pengar på evenemangen. Man kan nog dessutom räkna med att de matcher där kostnaderna för samhället är som störst ofta är de matcher där inkomster för klubbarna är som störst, nämligen vid derbyn. Nog borde klubbarna då kunna förmås betala en del av dessa kostnader.
Men med litet eftertanke är det inte lika självklart. Poliskostnaderna är en del av ett mer övergripande tema som aktualiseras med jämna mellanrum: Bör den eller de som tar risker behandlas annorlunda av de offentligfinansierade systemen – polisen, sjukvården, andra system. Bör rökaren få stå för större kostnader för sjukvården om hon får cancer? Bör skejtaren betala för sin egen fotledsoperation? Ska knarklangaren kunna räkna med rättsordningens skydd om hon blir bestulen? Kollektiva system, som skattefinansierade trygghetssystem i vid bemärkelse (inklusive rättsväsendet) kommer med ett pris.
Priset är att möjligheterna till individuella avvägningar blir mindre. Det är helt omöjligt att tänka sig att exempelvis sjukvården skulle kunna fungera praktiskt om det individualiserade synsättet görs finkornigt: Det går inte att organisera ett system till en rimlig kostnad som bedömer hur stor del av kostnaden som skall bäras av samhället respektive individ i förhållande till exakt vad som hänt.
Det krävs schabloniseringar, typiseringar, standardiseringar. Och i ett sådant system är det svårt att hitta moraliskt hållbara förklaringar till varför just vissa risker skall drabba individen men inte andra. Varför skall fotbollen betala kostnaderna för polisövervakning och inte kungaparet i samband med ett besök av andra kungligheter?
Orättvisa riskallokeringar – om man slår in på den vägen – underminerar det skattefinansierade systemets legitimitet. Själv har jag svårt att få magkänslan att synka med ett principiellt förhållningssätt. Magkänslan säger att det är självklart att fotbollsklubbarna skall få stå för en del av dessa kostnader. Principerna säger dock att det offentligrättsliga systemet måste backas upp av riskneutrala synsätt.
Annars finns det inte så mycket rättvisa i systemet kvar.
Mårten Schultz. 
12 kommentarer
Comments feed for this article
november 27, 2009 den 2:10 e m
Populisten
Analogt borde de politiska partierna och de politiska höjdarna få betala ur egen ficka för de omfattande polisinsatserna vid diverse toppmöten.
november 27, 2009 den 3:32 e m
APE
Du får ursäkta fräckheten men jag tycker att du gör ett felslut här. Fotbollsklubbar är ju inte individer utan ett kollektiv även de. Staten har kollektiva funktioner, men även en uppgift att tillse så att vissa kollektiv inte utnyttjar systemet till sin fördel.
Att kräva mer pengar för vård av en rökare är ett angrepp på den individuelle rökaren. Att höja skatten på tobak är ett angrepp på kollektivet rökare. Om fotbollsklubbar genom sin verksamhet orsakar större skada på samhället än till exempel skidklubbar bör de ju också betala för den skada de orsakar. Men individen skall ju inte hållas ansvarig både en skidsupporter och en fotbollssupporter skall inte dömas till ansvar för brott för något som en person inom kollektivet har gjort.
november 27, 2009 den 3:35 e m
APE
En annan sak är ju också att knarklangare bryter mot överenskommelsen om att för att erhålla det skydd som vi har naturligt måste vi respektera vissa grundnormer i samhället. En av dessa är att inte begå brott. Begår vi brott förlorar vi rättigheter. Exakt som en knarklangare inte har rätten till frihet på grund av sina handlingar har hon rätten till skydd av rättsväsendet. Men det är ju ett val på en individuell nivå.
november 27, 2009 den 6:14 e m
Mårten
Nja, vi förlorar inte rättigheter för att vi begår brott. Dessutom är vi rättsligt skyddade på olika sätt även i själva brottslighetsögonblicket.
Civilrättsligt – och rättighetsmässigt – är i vart fall fotbollsklubben också en ”individ”.
november 28, 2009 den 4:42 e m
ape
Men det är ju en konstruktion att säga att fotbollsklubben motsvarar en individ. Den känner inte smärta, har inte förhoppningar och är inte empatisk. I ett naturligt tillstånd kan inte fotbollklubben existera genom att endast en person bestämmer sig för att han är fotbollsklubben. Då är individen och klubben samma sak. Så är det ju inte med dagens fotbollsklubbar. Att den respekteras som juridisk enhet är en nödvändig följd till att kollektiv agerar oberoende av individer. Man kan byta ut hela styrelsen på Ericsson men Ericsson som företag kommer att existera. Därför måste man erkänna Ericsson som juridisk individ. Men kollektivet rökare har ju inte någon sådan juridisk definition för att det är totalt ointressant att med rökarnas kollektiva agerande om de inte bestämmer sig för att agera på ett enhetligt sätt.
Därför framstår det som märkligt att argumentera att en fotbollsklubb som ju har civilrättslig status enbart för att kunna köpa pennor och papper eller betala skadestånd skulle behandlas annorlunda än t.ex. kollektivet rökare eller kollektivet alkoholdrickare. Ägnar man sig kollektivt åt ett beteende som skapar merkostnader för samhället borde man ju stå för dem.
Jag förstår inte riktig hur det funkar med rättigheter och brott. Klurig grej. Men som jag ser det måste man ju förlora vissa rättigheter. Hur skall man annars förklara att man frihetsberövar människor. I ett naturligt tillstånd har ju varje människa rätt till sin frihet. Hur kan man då förklara att vi låser in folk mot deras vilja.
november 29, 2009 den 5:32 e m
Magnus
Skulle SpyBars gäster orsaka massiva kravaller på Stureplan var och varannan helg tror jag statsmakten på ett eller annat vis skulle se till att SpyBar stängdes.
november 30, 2009 den 8:40 f m
mikaelf
Välskrivet! Skarpa funderingar.
november 30, 2009 den 5:11 e m
Fredric
Ett klassisk frågeställning som brukar komma fram någon gång per år. Precis som Mårten skriver är det emellertid inte en enkel fråga om den sätts in i ett större sammanhang. Stora musikfestivaler kräver också stora samhällsinsatser där en privat aktör behåller vinsten av sitt arrangemang. Ett någorlunda motsvarande exempel är t.ex. då en kommun gynnar enskilda företag för att skapa sysselsättning (vilket givetvis inte kan garanteras) – ett gynnande som initialt blir en kostnad för kommunen.
Frågan är inte enkel att avgöra men något som är tämligen klart är att alla individer (även de juridiska personerna) ska så långt som möjligt ha motsvarande rättigheter och skyldigheter. En omvänd argumentation skulle annars innebära att fotbollsklubbarna borde få betalt för att de bedriver ”ungdomsverksamhet” och ”friskvård”, verksamhet som säkerligen både kommuner och staten tycker är både bra och gynnande för samhället i stort.
Att fotbollen för med sig en hel del negativa konsekvenser ska emellertid inte förminskas men bör inte heller bedömas enskilt. Då blir ofta perspektivet skevt.
november 30, 2009 den 6:20 e m
ape
Fredric: Jag håller med dig om att man skall hålla en nyanserad bild av kostnader vs. nyttan av diverse kollektiva verksamheter. I många fall är det väldigt svårt att bedöma hur stor nyttan mot skadan är och då bör staten helt enkelt undvika att lägga sig i vad individer gör kollektivt.
Men det är för mig uppenbart att fysiska individer skall hållas särskilda från juridiska personer. Skillnaderna är redan för stora med de olika former en juridisk person kan anta. Det är stor skillnad mellan ett politiskt parti och ett företag. Det är också stor skillnad mellan en skolklass och ett gäng huliganer. Kollektiv kan inte behandlas som individer på grund av att mänskliga individer besitter helt andra egenskaper än kollektiv. Det är närmare att prata om djurs rättigheter än att prata om företags rättigheter.
Det är inte sagt att varje kollektiv bör bestraffas för de kostnader det orsakar. Men argumentationen kan inte bygga på samma premisser som för fysiska individer som för kollektiv. Det är två särskilda saker och kan inte sammanblandas. Att likställa dessa skulle vara helt absurd sett ur grundfunktionerna i vårt juridiska system. Förtal av ett företag är inte detsamma som förtal av en fysisk person. Övervakning av en fysisk person är inte detsamma som övervakning av ett företag. Likvidation av en fysisk person är inte detsamma som likvidation av ett företag. Det är inte samma sak och kan aldrig bli samma sak.
december 1, 2009 den 9:23 f m
dennis
Bra skrivet Mårten.
Nu, skriv något om den mycket intressanta skadeståndsrättegången i styckmordet på da Costa! 🙂
september 6, 2010 den 6:58 e m
Ulf Möller
Bra skrivet! Dessa pengar skulle bl.a kunnat användas till bättre sjukvård och äldreomsorg!
maj 6, 2011 den 8:12 e m
Klubbar skall inte betala polisbevakning « VÄNSTRA STRANDEN
[…] poliskostnaderna för bevakning av sina matcher, alltså bevakningen på allmän plats. Frågan har debatterats tidigare vid ett flertal tillfällen och flera klubbar har nu sagt att de kommer att vägra […]