Hamburgerrestauranten Max har slutat servera frukt från företaget Dole. Det är en reaktion på Doles stämning mot svenske dokumentärfilmaren Fredrik Gertten, som i sin film Bananas* visat upp en bild av företaget som det inte uppskattar. Och det är fler som reagerat, många har stört sig på vad som uppfattas som ett fult försök att med juridikens verktyg hindra kritik och debatt. Idag skriver en ny dynamisk duo, Mats Johansson (m) och Luciano Astudillo (s) i Svd och uppmanar Dole att dra tillbaka stämningen. Men Dole-historien kan innebära hårdare bananer för riksdagen än vad deras ledamöter kanske känner till.
Den process som initierats av företaget rör förtal. Dole menar att företaget blivit ärekränkt. I traditionell svensk rätt hade ett sådant krav varit dödfött, vilket också debattörerna i SvD skriver. Men det kan komma att ändra sig, och på ett sätt kanske det redan har ändrats sig. Förtal av företag är inte en skadeståndsgrund enligt svensk lagstiftning. Däremot kan förtal av ett företag vara otillåtet under Europakonventionens integritetsskydd (art. 8). För till skillnad från svenska ärekränkningsregler omfattar konventionens integritetsskydd även företag och kommersiella intressen. Även Dole.
Europakonventionen är en del av svensk rätt, införd genom lag i början på 1990-talet. Den svenska lagstiftaren har enligt konventionen en skyldighet att tillhandahålla ”effektiva rättsmedel” för de som omfattas av rättigheterna, d.v.s. riksdagen måste tillhandahålla användbara juridiska verktyg som kan användas för att ge upprättelse åt den vars rättigheter kränkts. Och det står numera klart att om den svenska lagstiftaren misslyckas med detta så är staten skadeståndsskyldig. (Se här för en populär skiss av utvecklingen – pdf.) Dessutom finns det nog inget tvivel om att skadeståndsskyldighet för bristande rättsmedel under konventionen kan uppstå även om en grundlag ställer upp hinder för det. Det senare kan till exempel inträffa om tryckfrihetslagstiftningen i Sverige medför att vi inte tillhandahåller ansvarsregler för pressen som når upp till integritetskraven under Europakonventionen.
I svensk rätt har Dole alltså inte någon rätt till skadestånd för förtal. Men om företaget faktiskt blivit förtalat – och det är inte alls säkert – så borde svensk rätt tillhandahålla en sådan möjlighet. Så den märkliga situationen kan således uppstå att Mats och Luciano och deras kollegor i riksdagen ådrar Sverige ett skadeståndsansvar i en svensk domstol för att staten inte ger Dole en möjlighet att klämma åt dokumentärfilmare som ärekränker företaget. Hårda bananer indeed.
22 kommentarer
Comments feed for this article
oktober 9, 2009 den 8:22 f m
profanum_vulgus
Men det vore ju konstigt om svenska domstolar skulle bry sig om det när de inte bryr sig om samma konventionsbrott när det gäller t.ex. prövning av LVU eller rättspsykiatrisk vård. För att inte tala om alla andra konventionsbrott som är institutionaliserade i Sverige.
Det är naturligtvis en riktig iakttagelse, men det är något helt annat det än att det skulle fungera i praktiken.
oktober 9, 2009 den 8:25 f m
martenschultz
Men har de där konventionsbrotten prövats i tvistemål om skadestånd? Jag tycker att det verkar som poletten från NJA 2005 s. 462 nu trillat ned hon underrätterna.
oktober 9, 2009 den 8:25 f m
martenschultz
Ett företag som Dole har ju finansiella muskler att driva ett mål också.
oktober 9, 2009 den 8:34 f m
mats johansson
Jo, Mårten, vi är medvetna om att det kan bli som du skriver, särskilt efter att Percy Bratt, yttrandefrihetsadvokat, medverkade vid vårt riksdagsseminarium just med denna poäng.
Mats Johansson
oktober 9, 2009 den 8:35 f m
ape
Det är inte bara Dole som är i blåsväder. Verkar som att bananer är ett utmärkt sätt att bli inblandad i dåliga sammanhang. Snart kommer det inte serveras några bananer någonstans.
Watch CBS News Videos Online
oktober 9, 2009 den 8:37 f m
ape
Embed funkar tydligen inte med den:
Bananer
oktober 9, 2009 den 8:41 f m
martenschultz
Mats: Ah, intressant. Och Percy tillhör de som nog kan dessa frågor bäst från den praktiska juridikens värld.
oktober 9, 2009 den 8:44 f m
profanum_vulgus
Mårten:
Jag håller på att testa.
Men jag har tagit upp konventionsbrott i många fall, men domstolarna bara låtsas som att det inte har nämnts.
Poletten verkar förresten ha skramlat upp igen hos HD.
oktober 9, 2009 den 8:53 f m
martenschultz
Hur menar du med HD?
Och hur kan domstolarna låtsats som att det inte nämnts om en person ansöker om stämning mot staten och direkt grundar sig på konventionen? Då kan väl inte domstolen gömma frågan bland några andra frågor – då finns det ju inga andra frågor?
oktober 9, 2009 den 9:22 f m
profanum_vulgus
Mårten:
Nej det har varit i andra fall. T.ex. LVU-mål och prövningar om rättspsykiatrisk vård. Men där kan ju hela domskälen bestå av en mening (KR finner inte skäl att ändra LR:s dom) oavsett vad för nytt som framförts. Så har det nu inte varit utan de har bemött allt utom EKMR-argumenten.
HD har i flera fall där det varit fråga om uppenbara konventionsbrott (ja alltså uppenbara på riktigt) vägrat prövningstillstånd och resning. Jag hade ett där en person vägrades att ha sin försvara närvarande under förhandling i HovR och där HovR struntade i att ta upp den bevisning försvararen åberopat för att försvararen inte var närvarande.
oktober 9, 2009 den 9:31 f m
martenschultz
Men testa skadeståndvägen! Börja hos JK – det är ju gratis (eller, ja, du kostar väl pengar förstås…)
oktober 9, 2009 den 9:38 f m
profanum_vulgus
mårten:
Ja jag testade det tidigare med ett annat uppenbart fall och då fick klienten skadestånd för frihetsberövandet men inget för konventionsbrottet. Man får ju ersättning för ombud när man klagar till JK, men det rör sig om som mest 3-4 timmars arbete.
Numera med den nye JK:n så lär det vara helt dödfött.
Den klienten har nu sitt fall i Europadomstolen, att gå till JK nu skulle vara totalt omöjligt eftersom det rör brott mot en kvinna, och det kan man ju inte vara oskyldig till enligt nuvarande JK.
Men jag har ett annat som ligger i TR där det yrkas skadestånd enligt EKMR, där har motparten invänt att svenska domstolar inte kan bryta mot EKMR (eftersom myndigheten fått rätt i domstol).
oktober 9, 2009 den 12:28 e m
Tor
”Däremot kan förtal av ett företag vara otillåtet under Europakonventionens integritetsskydd (art. 8)”
Artikel 8 lyder: ”Envar har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv sitt hem och sin korrespondens.”. Men företag har ju inget privat- eller familjeliv. På vilket sätt innebär artikel 8 att ärekränkning nödvändigtvis måste omfatta företag och organisationer?
(jag påstår inte att du har fel, utan jag förstår helt enkelt bara inte vad som får dig att dra dina slutsatser)
oktober 9, 2009 den 12:44 e m
martenschultz
Enligt praxis från Strasbourg omfattas även företag av art. 8-skyddet. Jag ska se om jag hittar en referens.
oktober 9, 2009 den 3:19 e m
Tor
Jag förstår. Ja, gärna en referens om du kan hitta det. Personligen har jag som sagt väldigt svårt att se hur man kan tolka ”privat- och familjeliv” som gällande något annat än fysiska personer. Om det enligt praxis anses omfatta företag så antar jag att även andra typer av organisationer skulle kunna omfattas.
Jag tycker att det känns mycket tveksamt att låta företag omfattas av bestämmelserna för ärekränkning såvida det inte tydligt handlar om en smutskastningsverksamhet som drivs av kommersiella skäl av ett annat företag som verkar på samma marknad. Annars så finns det stor risk för ”SLAPP-mål” och ”Chilling effects” (finns det några bra svenska termer?).
oktober 9, 2009 den 5:20 e m
Dan
kanske detta mål?
Stés Colas Est and Others v. France (no. 37971/97)
-Dan
oktober 9, 2009 den 5:41 e m
Dan
frugan föreslår följande också:
Fura-sandström ”business and human rights – who cares”
strasbourgh views 2007 pp 159-176
-Dan
oktober 9, 2009 den 5:44 e m
Dan
…ovan har inget med förtal att göra dock utan med skydd av ”hemmet” under art 8
men visar ändå på att företag kan omfattas.
(innan någon hoppar på mig för att jag skickar referenser som bara delvis har med saken att göra……)
-Dan
oktober 14, 2009 den 9:58 e m
auni
Det här låter som ett dåligt skämt. Eller som sånt som nej till EU-rörelsen hotade med när vi skulle gå med och som då avfärdades som löjlig skräckpropaganda.
oktober 15, 2009 den 6:52 f m
martenschultz
Vilket då? Att vi infört ett inhemskt skydd för mänskliga rättigheter?
oktober 15, 2009 den 8:29 f m
Avblåst banankrig « Mårten Schultz.
[…] om yttrandefrihet har påverkat. Aktivism kan ge resultat. Glädjande. De bakomliggande intressekonflikterna kommer dock även fortsättningsvis att generera friktion. […]
oktober 16, 2009 den 4:53 f m
Dagens juridiska kultursidescitat « Mårten Schultz.
[…] Nyheter kulturchef med anledning av den tillbakadragna stämningen i fallet med filmen Bananas. Kursiv här. […]