I sin förstaledare ”Brottslig logik” angriper idag DN  Sverigedemokraterna för bristande logik. Det är Landskrona–dådet som utgör avstampet för kritiken. Mot rubriken har jag inget att invända  egentligen. Efter att ha sett mina egna debattartiklar tolkas på ett halsbrytande ologiskt sätt av den Sverigedemokratiska bloggosfären gissar även jag att den genomsnittliga Sverigedemokraten knappast överdoserat sig på Frege. Men även DN:s logik är av den fuzzy sorten. Super-fuzzy.

Det börjar med att ledarskribenten av outgrundlig anledning på samma sätt som Sverigedemokraterna vill göra Landskrona-fallet till en fråga om integretation. När en brottsmisstänkt person har sitt ursprung i något annat land än Sverige så är det alltså en integrationsfråga. Det har gått fort för Sd att ta sig från nationalistlägret till agenda-sättare.

Men det var det här med logiken. Så här skriver DN: ”Den stora faran uppstår när arbetslöshet och andra sociala problem tillåts bita sig fast hos en grupp människor över tid. Då kan gruppens självbild och normer svikta, vilket parat med omgivningens fördomar skapar en ond spiral som är mycket svår att bryta”. Notera modaliteterna. Då kan gruppens självbild svikta. Så formulerar man sig om man inte vill ta ansvar för sina påståenden, men också om man vill undvika en rak argumentation.

Ledaren fortsätter: ”Jämfört med Sverigedemokraternas enkla logik framstår kanske statistiska analyser och socialpsykologiska resonemang som tomt snusförnuft. Men kriminalpolitiken bör hålla sig till torr fakta – vilket inte hindrar att den också har en moralisk dimension.”

Glasklart, inte sant? Kriminalpolitiken bör hålla sig till torr fakta, men den har även en ”moralisk dimension”, och den torra faktan är tydligen stratistiska analyser och socialpsykologiska resonemang som utgår från att grupper som är arbetslösa längre tider får en sviktande självbild.  Alltså: Va?

Det är lätt att avfärda denna text som vanligt DN-ledar-snömos. Men här finns det en djupare dimension. Med sådana här självmål så förlorar man mtachen om kriminalpolitiken även mot sämre lag. DN raljerar här kring Sd:s enkla logik. Hur ligger det egentligen till till med DN:s egen logik? Det beror förstås på vad man menar med logik. Jag skulle gissa att DN använder uttrycket logik  i den litet vardagliga bemärkelsen som ett uttryck för ”rationell argumentation”. Det fins s.a.s. ontologiska premisser för en sådan argumentation: Att man inte blandar äpplen med päron (en argumentationsprincip som gör sig särskilt påmind mot bakgrund av hipp-happ-sammanblandningen mellan ”torr fakta” och den”moraliska dimensionen” i beskrivningen av kriminalpolitikens syften). Det finns också i en rationell argumentation en föreställning om att slutsatser skall följa av de argument som antas leda till slutsatsen. Logik handlar i grund och botten om hur man skall dra slutsatser. DN:s slutledningsteknik är, skall vi säga, kreativ.

Så här förklarar DN hur Sd blivit stora i Landskrona. ”Brottsligheten är i hög grad socialt betingad. Att få ned arbetslösheten och höja utbildningsnivån är därför även god kriminalpolitik. Integrationen handlar också om dessa saker. Det är knappast en slump att just SD-fästet Landskrona har Skånes högsta arbetslöshet.”

Men vad är det som inte är en slump? Det är tydligen ingen slump, menar ledarförfattaren, att Sd-fästet har Skånes högsta arbetslöshet – eftersom vad då? Vad är det egentligen DN säger, förutom det vanliga antydandet om att Sverigedemokrater är litet mindre smarta (sorry, har ”lägre utbildningsnivå”).

Kan någon förklara för mig logiken i DN:s eget resonemang?

Det finns säkert god vilja hos DN. Det är ju fint att DN vill ”ta debatten” med Sd. Men man vinner inga matcher genom att göra självmål. Det här är tafatt. Och det tafatta dattandet med Sverigedemokraterna är inte vad den här valrörelsen behöver – allra minst i den kriminalpolitiska debatten. Debatten med Sd behöver raka rör och goda argument. Outnyttjade sådana finns det i överflöd. Däremot borde marknaden för logiska kullerbyttor redan vara mättad.