Föräldrar skall enligt ett nytt lagförslag kunna bli betalningsskyldiga för sina barns skadevållandegenom brott, förkunnar Beatrice Ask via DN och SvD. Reformen har varit på gång ett tag så den överraskar inte. (Den finns dock inte på regeringens eller Justitiedepartementets hemsida än.) Utan att ha kunnat läsa underlaget än så är jag skeptisk, rejält skeptisk mot tanken.
Av Asks uttalande skulle man kunna tro att föräldrar tidigare inte kunde bli ansvariga för barns skadevållande. Men så är det inte. Redan nu blir föräldrar ansvariga för barns orsakade skador om föräldrarna varit vårdslösa, om de gjort något fel. Dessutom kan barn själva bli skadeståndsansvariga. Med undantag för brottsligt orsakade skador har dessa kostnader ofta landat på hemförsäkringen.
Vad det nu handlar om är att föräldrarna skall ansvara även om de inte gjort något fel själva. Det är med andra ord ett rent strikt ansvar för barns skadevållande genom brott som skall införas.
Det är en långtgående tanke. Som det ser ut nu är privatpersoner nästan aldrig rent strikt ansvariga för skador som orsakas av andra varelser (människor eller djur). Rättsordningen utgår från att vi ansvarar för andras skador enbart när vi gjort något slarvigt eller dumt, men inte annars. (Culparegeln.) Undantag för privatpersoner gäller i princip bara för hundar. Nu placeras barnen i samma fack som hundarna. Förutom att hundar inte begår brott.
Även om det finns begränsningar i föräldraansvaret är det i botten feltänkt. Föräldrar har naturligtvis ett ansvar för sina barn, Men det fanns reglerat redan genom det tidigare culpaansvaret: Om pappa rimligen borde sett till sitt barn så att barnet inte fildelade eller klottrade på skolan så är han redan idag ansvaret. Dessutom kan föräldrar ha en skyldighet att polisanmäla sina egna barn. Vad den nya regleringen innebär är att föräldrar skall bli skadeståndsskyldiga även i de fall där de inte rimligen förväntas begränsa sina barns frihet.
Själv brukar jag säga att jag är en varm vän av en klassisk barnuppfostran där man låser in barnen i ett kloster och låter nunnorna uppfostra dem till goda och förtryckta människor. I Sverige är en sådan syn inte riktigt socialt acceptabel. Svenskar anser ofta att det är bra att barn i tonåren får gå ut utan sina föräldrar, i viss utsträckning. Och i de lägena går det inte att övervaka barnen helt.
Föräldraansvaret är en rättssystematisk anomali. Det är också ett avsteg från tanken på individuellt skadeståndsansvar. Skadeståndsrättens grundläggande värderingar sätts således åt sidan för att skicka ut något slags ”hårdare tag”-signaler igen. Om politikerna vill visa sig tuffa borde de hålla sig till straffrätten istället för att korrumpera skadeståndsrättens liberala fundament. Och utan att vara politiker funderar jag även på den politiska poängen med förslaget: Är det verkligen önskvärt att föräldrar skall ta ansvar även för barns skadevållande som de inte skäligen kan förväntas hindra? Barn är inte saker, de är människor som förväntas bygga sig en egen personlighet och ett eget liv med ett ökande individuellt ansvar ju äldre de blir. Föräldraansvaret signalerar istället att barnen är en förlängning av föräldrarnas själva, som vore de saker. För mig framstår det som en gammaltestamentlig tankegång.
Uppdatering: Efter tips från kommentarsfältet: Här finns utredningen. Och i samband med det förtydligade jag litet texten ovan. Tack för kommentarer, för resten. Och här hittade jag en orolig kommentar bland mängden av oroliga kommentarer.
31 kommentarer
Comments feed for this article
oktober 5, 2009 den 9:20 f m
Erik
”Föräldraansvaret är en rättssystematisk anomali. Det är också ett avsteg från tanken på individuellt skadeståndsansvar.”
Vi kanske ska avvakta förslagets utformning innan det döms ut. Det lär väl handla om ett vanligt principalansvar (och inget ”strikt ansvar” likt hundansvaret). Att arbetsgivare ansvarar för arbetstagares skador uppfattar många som rimligt och förnuftigt. Att föräldrar, liksom arbetsgivare, ska ordna tillvaron på ett sätt som minskar skaderisken verkar många också tycka är rimligt. Liknelsen med hundar tror jag för tanken helt fel… men vi vet snart.
Problemet med det vanliga culpaansvaret är ju att det inte används i praktiken! Det beror knappast på att föräldrar alltid tar sitt ansvar utan på att ansvarstypen inte fungerar på familjesituationen (barnuppfostran bör inte prövas inför domstol).
oktober 5, 2009 den 10:24 f m
martenschultz
Nja, det går nog inte att tänka sig att föräldraansvaret följer principerna för principalansvaret. Barn är ju inte ”i tjänst”, vilket i praktiken exkluderar mycket av ansvaret just för brottsligt orsakade skador inom ramen för arbetslivet.
Inte vet jag om culpaansvaret fungerar i praktiken men så mycket står ju klart att det inte så ofta prövas av HD. Korkbössefallet är det enda jag på rak arm kommer att tänka på och där blev det ju inte ansvar men det framstår väl också som fullt rimligt?
oktober 5, 2009 den 10:50 f m
per
Att föräldrar får betala barnens skadestånd tycker jag är okay. Men motiveringen är mycket tveksam. Det ärt inte så mycket en fråga om vad föräldrarna kan förhindra som en fråga om att en förälder alltid bör ta ansvar för barnen de är en familj. Ett bohag kan ju utmätas p.g.a. skulder som bara den ene maken ådragit sig. Vad är skillnaden här egentligen.
oktober 5, 2009 den 11:05 f m
John
När jag läser förslaget förstår jag det som att föräldrarnas principalansvar (det kallas så i förslaget) endast gäller vid skador orsakade av brott.
Klicka för att komma åt a7e0061c.pdf
Men jag kan ju ha hajjat fel.
oktober 5, 2009 den 11:20 f m
martenschultz
Erik: Nu när jag läst förslaget litet mer så ser jag att som du är inne på det kallas för ett principalansvar och förs in i det sammanhanget. Det framstår dock som en felaktig etikett. Principalansvaret innebär ju bland annat att man som arbetsgivare kan undvika risken för ansvar genom att säga upp sin arbetskraft. Man har ett val, man tar en medveten risk. Så är det inte som förälder. Dessutom så begränsas principalansvaret vid brott i hög grad genom inskränkningen till ”i tjänsten” – det går ju inte att göra här. Etiketteringen framstår som betänklig.
oktober 5, 2009 den 12:04 e m
Markus "LAKE" Berglund
Som lekman tycker jag spontant att det inte är helt orimligt att målsman har ett ansvar för vad deras omyndiga barn sysslar med. Är man omyndig så har man ju inget ”individuellt skadeståndsansvar”…
Men jag måste säga att det är intressant och lärorikt att komma hit och läsa initierade inlägg och kommentarer, som sätter in frågan i ett (juridiskt) sammanhang.
Tack för att du skriver Mårten och hjälper oss andra att bli bättre granskare av olika lagförslag!
oktober 5, 2009 den 12:27 e m
martenschultz
Markus: Jo, men det där bygger på ett vanligt antagande som inte stämmer: Barn kan visst bli skadeståndsskyldiga i Sverige. Och barnens skulder är inte föräldrarnas skulder. Det har i praktiken viktigast betydelse idag just när det gäller barns brottsligt orsakade skador eftersom hemförsäkringen då inte täcker. Då svarar barnen själva och skulden kan leva vidare under lång tid.
oktober 5, 2009 den 3:28 e m
Markus "LAKE" Berglund
Hur långt ner i åldrarna kan barn bli skadeståndsskyldiga? Finns det en nedre gräns när målsman HAR det fulla ansvaret för vad ett omyndigt barn gör?
Jag trodde nämligen innebörden i begreppet ”omyndig” betydde just att man inte behövde ta samma ansvar för sina handlingar som en mydig person.
oktober 5, 2009 den 7:35 e m
Föräldrars skadeståndsansvar och vårdslöshet | Sagor från livbåten
[…] Enligt dagens lagstiftning kan alltså föräldrarna krävas på ersättning om man kan visa på vårdslöshet. Det kallas för culpa-principen, där det latinska culpa står för skuld i form av oaktsamhet eller vårdslöshet. […]
oktober 5, 2009 den 8:49 e m
Leffe
Jag ser egentligen inte problemet. Om barnen begår brott och föräldrarna inte bryter det brottsliga beteendet är det väl ett typexempel på att de inte tar sitt föräldraansvar. Att genom passivitet inte ta sitt föräldraansvar är vårdslöst, det borde också kunna betraktas som en skadeståndsrättsligt ansvarsgrundande vårdslöshet.
oktober 6, 2009 den 9:00 f m
profanum_vulgus
Leffe:
Föräldrar är ju redan garanter för sina barn, både skyddsgaranter och övervakningsgaranter. Föräldrar kan alltså begå uppsåtsbrott genom underlåtenhet både genom att barnen skadas och genom att barnen orsakar skada. Då är det föräldrarna som får betala skadestånd.
Övrigt:
Vill man frångå garantläran så borde man väl motivera varför den inte längre ska gälla också. Eller är det kanske så att regeringen inte är medveten om garantläran? Jag har iaf upplevt att domstolarna inte känner till den, så det är väl inte så konstigt om samma sak gäller regeringen där ingen är jurist.
oktober 6, 2009 den 9:05 f m
Berättelser från betongen « Mårten Schultz.
[…] med det idag gällande systemet och föräldraansvaret är att enligt det nya förslaget (som jag skrev om här) så ska föräldrar betala även om de inte gjort något fel, även om deras beteende inte var […]
oktober 6, 2009 den 10:46 f m
martenschultz
Leffe: Om jag som förälder låter bli att ta ifrån min trettonåring en sprayburk som jag borde misstänka att hon ska använda till att klottra så är jag idag ansvarig. Liksom enligt förslaget. Om jag som förälder idag släpper iväg min dotter till skolan i enlighet med skolplikten och hon där blir arg på sin klasskompis och slår till henne så är jag idag inte ansvarig, däremot (förmodligen) barnet och (kanske) skolan. Enligt förslaget så skulle jag ansvara även för misshandeln.
oktober 6, 2009 den 5:48 e m
Medborgare X
Mårten!
Du är ansvarig att försörja din fru om hon inte kan försörja sig själv, varför skulle du då inte vara ansvarig för dina barn?
oktober 6, 2009 den 7:25 e m
martenschultz
Jag är inte skadeståndsansvarig för min frus brott nu, men menar du att jag borde vara det?
oktober 6, 2009 den 7:49 e m
Medborgare X
Mårten!
Nej, hon är ju myndig! Men indirekt blir du ju skyldig att betala för hennes försörjning om hon drabbas av så stora skadestånd att hon inte får pengar över till sin egen försörjning.
oktober 6, 2009 den 8:21 e m
martenschultz
Nja, inte om vi båda har en lön. Och dessutom så är det skillnad på att själv bli skadeståndsskyldig och att bli betalningsskyldig för något. Det är två olika saker. Du är skyldig att betala skatt också, och att ”försörja” samhället. Men det är ngt helt annat än att vara skadeståndsskyldig mot staten.
oktober 6, 2009 den 8:22 e m
martenschultz
Och redan idag är jag försörjningsskyldig mot mina barn. Borde det räcka med det då, menar du?
oktober 7, 2009 den 5:24 f m
Medborgare X
Mårten!
I princip så finns det ju i och med försörjningsansvaret också en indirekt skyldighet att medverka till att betala skadestånd. Så om dina barn eller din fru drar på sig skadestånd så innebär det att även du får betala det.
Än bättre vore dock att tydliggöra att vårdnadshavarna är ansvarig för de brott som barnen begår och blir straffskyldig för de straff som brotten ger samt betalningsskyldig för skadestånd, böter och andra ersättningar som utdöms. Barn är ju inte straffbara förrän vid 15 års ålder. Fram till dess borde vårdnadshavaren gå in till 100% som dess företrädare. Efter 15 års ålder bör vårdnadshavarna vara ansvariga för ”mellanskillnaden” mellan det straff som ungdomen får och vad en vuxen skulle ha fått.
Argumentet att det inte är bra att föräldrarna betalar för då lär sig inte barnet är bara dumt. Det är betydligt bättre att vårdnadshavarna betalar än att samhället får betala! Att låta samhället betala leder definitivt att barnet inte lär sig!
oktober 7, 2009 den 6:33 f m
martenschultz
Nej, försörjningskyldigheten innebär inte det. Det är inkorrekt. Om min son drar på sig ett skadeståndsansvar efter att ha bränt ner en skola, och därmed en skuld på 20 miljoner kronor, så är jag skyldig att se till att han får mat och kläder. Men skulden för skadeståndet kan stå och ticka utan att jag behöver göra något åt det. Om mitt barn har egna pengar, ett arv kanske, så kan det utmätas för skadeståndsskulden.
I praktiken är detta ganska vanligt med skadevållande av äldre barn. Fjortonårigen som klottrar ner skolan kan få leva med sin skadeståndsskyldighet tills han är gammal.
Att föräldrar skulle bli straffansvariga för sina barns brott är en rent horribel tanke. Det ligger så långt från vårt rättssäkerhetskrav att det inte finns med som ens en möjlighet i ett civileserat samhälle. Däremot kan föräldrar begå brott själva när de inte hindrar sina barns brott. Och det finns det ju redan i möjlighet att lagföra för. Vilket dessutom händer ibland.
Och alternativet är ofta inte att samhället tar kostnaden. I praktiken innebär nuvarande förslaget åtminstone delvis att kostnaden flyttas över från brottsoffrets, t.ex. företaget vars bil blivit sönderslagen, försäkring till föräldrarna.
oktober 7, 2009 den 12:14 e m
Sitting Bull
Att föräldrar t.ex. i Gottsunda och Malmö skulle bli skadeståndsansvariga för mordbränder och överfallsvåldtäkter (inom Kriminalvården finns t.ex. minderårig utomeuropeisk gärningsmän till grov våldtäkt och 40 andra grova brott) får ingen praktisk betydelse, eftersom de oftast inte visar upp sina pengar i Sverige. En av fyra kronor som konsumeras i Sverige kommer från försäkringskassan. Dvs. vi slavar (oftast svennar) betalar ändå om någon gangsterförälder blir fattig. I stället borde Sveriges politiker hållas skadeståndansvariga, för vårdslösa val (culpa in eligendo) när de tar hit mängder av kriminellt patrask. Sveriges sedvänja att ge permanenta uppehållstillstånd till mer gansters än hela EU tillsammans och tvinga konsumentsvennar betala för kalaset, borde kriminaliseras i grundlag.
oktober 7, 2009 den 12:19 e m
profanum_vulgus
Sitting Bullshit:
Men det måste ju vara en lysande idé eftersom vi samtidigt har så låg brottslighet. Var vore det lämpligare att förvara undermänniskor än där de begår minst brott?
oktober 9, 2009 den 6:55 f m
Det är något ruttet i Schweiz | Sänd mina rötter regn
[…] Asks om föräldraansvar. För att se om det finns eventuella likheter. Själv håller jag med Mårten Schultz om att Asks förslag inte är något […]
november 12, 2009 den 5:54 e m
Barns ansvar: Ett märkligt fall « Mårten Schultz.
[…] skuld föräldrarnas (eller den ensamma mamman – om jag förstår det rätt), om regeringens förslag går igenom. (Men beloppet kommer att vara betydligt mindre.) Trots att modern inte gärna kunde […]
november 12, 2009 den 5:56 e m
Barns ansvar: Ett märkligt fall « Juridikbloggen
[…] skuld föräldrarnas (eller den ensamma mamman – om jag förstår det rätt), om regeringens förslag går igenom. (Men beloppet kommer att vara betydligt mindre.) Trots att modern inte gärna kunde […]
januari 14, 2010 den 10:12 f m
Föräldraansvarsförslaget och remisserna « Mårten Schultz.
[…] förslaget om ett skärpt skadeståndsansvar för föräldrar rörande barns skadevållande. (Se här och här.) Samma uppfattning uttrycks i Juridiska fakultetsnämndens remissyttrande som finns här […]
januari 14, 2010 den 10:13 f m
Föräldraansvarsförslaget och remisserna « Juridikbloggen
[…] förslaget om ett skärpt skadeståndsansvar för föräldrar rörande barns skadevållande. (Se här och här.) Samma uppfattning uttrycks i Juridiska fakultetsnämndens remissyttrande som finns här […]
mars 7, 2010 den 4:04 e m
Regeringen och Josef Fritzl « Tusen pekpinnar
[…] ((Mårten Schult skriver också mkt bra)) […]
mars 11, 2010 den 3:06 e m
Anonym
tycker att det är mkt bra med den nya lagen.
Det är föräldranas plik´t om dom nu har skaffat barn att oxå ta ansvar över dom att se till att få rätt uppfostran vad som är rätt och fel.
Skaffa inte barn om man inte har orken att uppfostra dom att vara med dom att vara en god lyssnare att kunna kommunicera med sina barn.
Största felen ligger hos föräldranrna.
Det dom ser i hemmet det tar dom med sig vidare.Som föräldran är mot sina barn är ngt dom tar med sig vidare.
Många föräldrar bryr sig inte ett dugg vad deras barn gör eller vilka dom umgås med för dom har inte tid eller så orkar dom inte eller så vill dom inte.
Lagen kommer se till att nu är det dags föräldrar att ta ansvaret över barnen då det är deras ansvar och inte andras.
november 22, 2010 den 2:48 e m
scaber nestor
@anonym.
det är ett förslag, inte en lag ännu.
Sen föreslår jag att du läser hela inlägget inklusive kommentarsfältet.
Vad man tycker och vad som är juridiskt gångbart är inte alltid samma sak.
november 22, 2010 den 3:23 e m
Mårten Schultz
Nu är det dock lag!