Kanske har det att göra med att jag växt upp i den bygd där Ivar Lo:s Pubertet utspelar sig. Men förslaget att kriminalisera tidelag framstår som missriktat.

Så här ser det ut idag:

Djurmisshandel är förbjudet. Att skada djur är förbjudet (om man inte skadar djuren tills de dör för att äta upp dem efteråt). Tidelag, däremot, är inte (längre) förbjudet. Och varför skulle det vara det? Om djuret skadas så är det kriminellt – om det inte skadas är det inte kriminellt.

En kriminalisering av tidelag är svårt att förstå som något annat än en morallagstifning. Det är ju äckligt med sex med djur, ociviliserat, ovärdigt. Och nog borde det äckliga, ociviliserade och ovärdiga göras straffbart?

Inte nödvändigtvis. Själv anser jag att det krävs något mer än offentligt äckel för att kriminalisera handlingar. Det krävs också som utgångspunkt att ett skaderekvisit är uppfyllt, att en kriminalisering är motiverad av syftet att minimera skada för någon eller något. Moralisk indignation räcker inte.

I det sammanhanget kan det kanske påminnas om hur förbuden tidigare såg ut. Tidigare var tidelag kriminaliserat. Sex med djur bestraffades. Och inte bara sex med djur. Även sex mellan människor av samma kön betraktades tidigare som en form av tidelag. Som en liten påminnelse om tidelagets moraliska historia.