När en skandal, en orättvisa, en tragedi uppmärksammas blåser det snabbt upp till storm. I stormens öga samlas krav på ansvar. När ansvarsbedömningarna till slut görs har stormen lagt sig. Ofta har ansvarsfrågorna helt glömts av den allmänhet som i tusentals facebook-inlägg och kommentarer till tidningsartiklar varit som mest ursinning. Inte sällan glöms ansvarsfrågan även om de medier som drivit på hårdast. At the end of the day är det bara juristerna som ser till att ansvar krävs ut av rätt person och för rätt gärning.

I andra fall får ansvarsprövningen leva vidare även i publika former, om än i stillsammare inramning än när kraven på ansvar aktualiserades. Så är det med Bjästa. Den präst i Bjästa som tagit emot den dömde våldtäktsmannen med öppna armar får en varning för sitt agerande av Domkapitlet – men får behålla jobbet. Vissa är kritiska mot detta. En präst kräver t.ex. i Aftonbladet strängare påföljd. Men den kritiken har jag svårt att förstå.

Bjästa-prästen har på ett till synes uppriktigt sätt beklagat sitt agerande. Han agerade omdömeslöst – men det har han också själv vidgått och bett om ursäkt för. I ett sådant läge kan hans agerande i vart fall inte rimligen vara grund för uppsägning. Vi gör alla omdömeslösa saker på våra arbeten.

Ibland bör vi vända andra kinden till – även när det är präster som gör fel.