DN:s ledare skriver om Google books. Återigen målas bilden av det farliga amerikanska storföretaget upp. Ominösa framtidsspekulationer formar kritiken:

”Den maktställning som företaget får gentemot författare och existerande bokförlag är ett allvarligt hot. I princip ska de få betalt, men deras förhandlingsposition mot det mäktiga nätföretaget kommer att bli mycket svag. Konsekvensen kan bli förödande för nyskapande.”

Nyskapandeargumentet är ett dåligt argument. Idag vet vi att strängt skyddade immaterialrätter minst lika mycket kan vara ett hinder för innovation och skapande, som en förutsättning för det. (Läs t.ex. om hur amerikanska telebolag försökte stoppa – vad som senare blev – framväxten av det fria Internet genom att hävda att immateriella rättigheter hindrade nyttjandet av telefonnätet på nya sätt i Jonathan Zittrains The Future of the Internet and How to Stop It.) Dessutom kan immaterialrätten hamna i friktion med t.ex. integritetsskyddet.

Istället menar DN att EU borde ta initiativet. Utan att förklara varför en offentlig sammanslutning bestående av stater, inklusive stater med ett taskigt track record i rättighetsfrågor, skulle vara bättre än företaget Google. Är förtroendet för en sammanslutning som EU verkligen större än för Google? Borde det vara det?

I vilket fall är ledarens rubrik talande. ”Digitalt monopol”. Saken är att upphovsrätten (liksom andra immateriella rättigheter), så som den idag hävdas av upphovsrättsorganisationer, i sig är ett legalt monopol. Immateriella rättigheter är de facto ett konkurrenshinder: Det hindrar ju andra än rättighetsinnehavaren från att komma in på den relevanta marknaden. DN:s ledarsida har inte varit främmande för att bredbent försvara denna monopolställning. När en politisk tidskrift för sju-åtta år sedan återpublicerade en ledarkrönika från DN i faksimil för att bemöta den kritik mot tidskriften som DN:s krönika innehöll, så lät tidningen stämma meningsmotståndaren. Och vann. Förstås. DN hör till Sveriges idag ledande medieimperium. Tidningen kan, för att citera tidningen kulturchef, ”driv[a] sin sak med hjälp av dyrköpt juridik, som verkar för deras sak”. Upphovsrätten kvävde en meningsmotståndares röst.

Vad är poängen? Poängen är förstås att DN:s ledarkritik mot Google Books är ihålig. Hoten från Googles ”digitala monopol” är högst spekulativa. En gissningslek som präglas av misstänksamhet och till viss del fördomar mot ”Amerikanska Företag”. Hoten från dagens monopolister är däremot helt klarlagda. Vi vet att dagens immaterialrättsliga monopol – ibland – används för att försöka hindra innovationer och tysta motståndare.

Man ska inte kasta spjut i radhus. Inte heller i DN-skrapan.

Uppdaterat: Med risk för rundgång rekommenderar jag Nicklas Lundblads kommentarer, som går in på detaljerna och är mer genomgripande än mina synpunkter.