Några gånger tidigare (här och här) har jag skrivit om preskription vid allvarliga brott och reflekterat över de underliggande värderingarna. När det gäller mord och liknande brott har jag ifrågasatt det rimliga i att dessa brott någonsin skall preskriberas. (Se dock synpunkter här.) Regeringen är inne på samma linje. Avskaffandet av preskriptionstid vid de allvarligaste brotten framstår som ett klockrent förslag.
Arkiv
- december 2021
- mars 2021
- november 2014
- oktober 2014
- augusti 2014
- april 2014
- mars 2014
- februari 2014
- december 2013
- november 2013
- oktober 2013
- september 2013
- juni 2013
- maj 2013
- april 2013
- februari 2013
- januari 2013
- november 2012
- oktober 2012
- september 2012
- augusti 2012
- juli 2012
- maj 2012
- april 2012
- februari 2012
- december 2011
- november 2011
- september 2011
- juni 2011
- maj 2011
- april 2011
- mars 2011
- februari 2011
- januari 2011
- december 2010
- november 2010
- oktober 2010
- september 2010
- augusti 2010
- juli 2010
- juni 2010
- maj 2010
- april 2010
- mars 2010
- februari 2010
- januari 2010
- december 2009
- november 2009
- oktober 2009
- september 2009
- augusti 2009
- juli 2009
- juni 2009
- maj 2009
- april 2009
- mars 2009
- februari 2009
- januari 2009
- december 2008
- november 2008
- oktober 2008
- september 2008
- augusti 2008
- juli 2008
- juni 2008
- maj 2008
- april 2008
- mars 2008
- februari 2008
- januari 2008
- december 2007
- november 2007
- oktober 2007
- september 2007
- augusti 2007
Mårten Schultz. 
11 kommentarer
Comments feed for this article
oktober 8, 2009 den 1:00 e m
profanum_vulgus
Varför skulle de inte preskriberas?
oktober 8, 2009 den 1:05 e m
martenschultz
Varför skulle de?
oktober 8, 2009 den 1:44 e m
Hans Engnell
Man får skilja mellan ett moraliskt och ett praktiskt perspektiv här. Problemet är att polisen har begränsade resurser och att gamla mord i praktiken är oerhört svåra att lösa (Helén-fallet är väl det äldsta som lösts i Sverige, tack vare DNA-teknik). Det är därför vettigt att ägna mer resurser åt nya mord än gamla. Ur ett moraliskt perspektiv kan det dock te sig stötande att någon kan komma undan med mord efter en viss tid. Men preskriptionstiden finns väl där av praktiska skäl, inte moraliska.
oktober 8, 2009 den 1:48 e m
Johan Richter
Svenska Dagbladet och Expressen tror tydligen att dråp kan ge livstids fängelse.
oktober 8, 2009 den 2:44 e m
profanum_vulgus
Mårten:
För att det helt enkelt inte finns någon idé med att straffa någon 25 år efter en händelse.
Hans Egnell:
Nej den finns där av straffmoraliska skäl. Om bevisningen är så dålig att det inte går att använda den så kan man inte döma någon, för detta krävs inga preskriptionstider.
oktober 8, 2009 den 3:09 e m
martenschultz
Vad är meningen med att bestraffa samma person 22 år efter händelsen då?
oktober 8, 2009 den 3:24 e m
johan k
Strider det inte mot legalitetsprincipen, om även äldre mord skulle innefattas av den nya lagen?
oktober 9, 2009 den 6:24 f m
profanum_vulgus
Jo självfallet, jag antog att Mårten inte stödde den delen.
oktober 9, 2009 den 6:29 f m
profanum_vulgus
Mårten:
Det är nog också ofta liten mening med. Men man måste ju ha en gräns för rättsfriden. Det är ju knappast ovanligt i lagstiftning, det finns ju åldergränser för en massa saker. En ovanligt mogen 14-åring får inte åka moped medan en ovanligt omogen 15-åring får åka moped osv.
oktober 9, 2009 den 7:10 f m
martenschultz
Retroaktiviteten är jag skeptisk emot. I övrigt betraktar jag inte intresset för rättsfrid för mördare och sexualbrottslingar som så tungt vägande. Men jag har ju också en mindre instrumentell syn på bestraffning än du, prof, har i största allmänhet. Den moraliska skulden försvinner inte med tiden. Och om det är den moraliska skulden ett straff tar sikte på, snarare än återanpassning eller att skrämmas, så påverkar det preskriptionsargumentet också.
oktober 9, 2009 den 7:32 f m
profanum_vulgus
Mårten:
Men det borde väl gälla alla brott, varför just bara livstidsbrott (och för din del tydligen även sexualbrott)?
Du har ju erkänt skadegörelse flera gånger t.ex. borde du straffas för det nu? Om 10 år, om 20 år?
Om det är en moralisk skuld som ska botas med lidande så blir det ju nästan ännu mer komplicerat.
För det första så verkar ju inlåsning synnerligen omständigt och dyrt för att uppnå lidande. Inlåsning som straff infördes ju när straffen slutade syfta till lidande. Om de återigen ska syfta till lidande borde man avskaffa inlåsningsstraffen också.
För det andra så är frågan då om man ska få rabatt för straffet för att man redan lidit eftersom man under lång tid, kanske hela sitt liv, varit orolig för att avslöjas.
Säg att du när du är 67 ska straffas för dina skadegörelsebrott, och du gått i 47 år och oroat dig för saken, hur mycket rabatt tycker du (om du delar den uppfattningen) att du ska få då?