Fler sällar sig till de kritiskas skara när det gäller förundersökningen mot den nu släppta men fortfarande misstänkta barnläkaren. I ett förvirrat inlägg talar Stefan Lisinski om risken för att åklagaren inte ”förstår” hur vården går till. Den stora risken här är väl att sjukvården inte vet hur juridiken ligger till, av tonfallet på kritikerna att döma. Lisinski avslutar med en veritabel sågning av en förundersökning som jag tror att han inte vet något om i detalj. ”Kvar finns då bara misstankarna om att denna mordutredning har varit särskilt illa skött.” Så låter det från kriminalreportern på DN.
Och fler politiker slänger sig in i åklagarbashingen. Nu är det Birgitta Rydberg som visar sin demokratiska fingertoppskänsla.
Intressant inlägg på Brännpunkt dock. Och ljuset i rättssäkerhetsmörkret är en debattartikel i DN. Tack för den.
När det gäller medias spekulationer om fallet i sig kan den här artikeln i Dagens Medicin särskilt nämnas och Althins kommentarer om föräldrarnas perspektiv. Och Jakobs kommentarer är också som vanligt bra.
Mårten Schultz. 
182 kommentarer
Comments feed for this article
mars 10, 2009 den 7:50 f m
Anonym
I den ovan refererade debattartikeln i DN framstår de undertecknande juristerna som osedvanligt stingsliga. Respekt för all typ av verksamhet, sjukvård, juridik mm kommer av hur professionellt en verksamhet fungerar. Man får den respekt man förtjänar… Om man som rättsväsendet har en uppklarningsandel av anmälda brott på under 10% torde det öka den egna professionella ödmjukheten. Att yrvaket reagera på ifrågasättanden av hur verksamheten bedrivs, speciellt när oprofessionaliteten skiner igenom så uppenbart som i fallet med den häktade barnintensivvårdsläkaren, framstår som lite pinsamt. Juristkåren får nog vänja sig vid bli medialt ifrågasatta. Om en öppen samhällsdebatt skulle kunna påverka domstolsutslagen säger det väl mer om integriteten hos domstolarna snarare än om faran med en öppen diskussion. Läkarkåren har under de senaste 40 åren fått utveckla en beredskap för ifrågasättanden ifrån allmänhet och media. Det kanske juridiken också borde överväga. Ingen kan hävda att åklagaren i detta fall har intresserat sig för att utreda omständigheterna eller inhämtat någon sakkunskap vare sig ifrån chefsläkaren eller tillsynsmyndigheten om verksamhetens förutsättningar innan man brakade in på KS med fyra poliser. Pinsamt är bara förnamnet. Drömmar om karriärbyggnad och av medial självbespegling hos åklagaren föranledde nog den dåligt underbyggda förundersökningen. Bra att det belyses hur lite det behövs för att frihetsberöva en människa. Undrar hur rättssäkert vanliga människor upplever situationen när man slarvar i ett så i förväg uppenbart medialt högprofilerat mål…
mars 10, 2009 den 8:03 f m
martenschultz
Du blandar ihop yrkesgrupperna som så många andra här. Åklagarna har, typ, 95 % vinnarstatistik när det gäller åtal. Hur många förundersökningar som leder till wins tror jag inte att det finns någon statistik på men jag är ganska övertygad att även den statistiken skulle se ganska bra ut.
De där diffusa bilderna om åklagarens karriäristiska agenda har målats upp ofta. Dessa bilder är – jag lovar – falska. Det stämmer inte med verkligheten.
Polisens statistik är inte så bra däremot. Det är alltid lättare att racka ned på andra yrkeskårer men där känns det som att något borde kunna göras för att fler brott skall bli lösta.
Och återigen: Det var POLISEN som grep läkaren. Inte åklagaren.
mars 10, 2009 den 8:11 f m
Svante
Rätta mig om jag har fel, men det var väl åklagaren som BEGÄRDE polishämtning?
mars 10, 2009 den 8:23 f m
religion och politik?
Mårten: ”De där diffusa bilderna om åklagarens karriäristiska agenda har målats upp ofta. Dessa bilder är – jag lovar – falska. Det stämmer inte med verkligheten. Helt ”
Är lite intresserad av det sista ordet i detta stycke: ”Helt”. Vad menar du med det?
En annan fråga: Vad anser du om rykten om att åklagaren i detta mål verkar vara katolik; att föräldrarnas advokat har kontakter med KD; att de två (!) läkare som uttalat sig till åklagarens fördel är katoliker och politiker inom KD; samt att detta med dödshjälp, abortmotstånd etc är heta ämnen på KD:s agenda?
mars 10, 2009 den 8:43 f m
antikorruptionen
PETER CLAESON
Chefsåklagare
ERIKA LEJNEFORS
Vice chefsåklagare
HENRIK SÖDERMAN
Vice chefsåklagare Kammarchef
Västerorts åklagarkammare i Stockholm
De anser att läkare som _tros_ ha begått brott skall frihetsberövas på lösa grunder. Att alla skall följa lagen. Men om samma åklagare någonsin kunde ta åt sig av det kriminella att olagligt frihetsberöva någon vilket felaktiga frihetsberövningar är så skulle dessa grisgeneraler grymta mer på hårdare lagstiftning mot rättsväsendet folk som gör minsta lilla fel.
En åklagare som gör bort sig borde omgående sparkas och förbjudas för all framtid att få anställning inom någon del av rättsväsendet. Varför skall åklagarae, domare och jurister stå ovanför lagen i sin yrkesutövning? finns ingen orsak varför dessa skall få gå på som några SS-einsatzsgrupper och sedan när de gjort fel säger ursäkta när andra som gör fel åtalas på grumliga grunder.
När juridken inte går i samklang med verkligheten kan man fråga sig om det är fel på juridiken eller om det är fel på verkligheten. För juristerna som lever och dör med sina paragrafer så ser man bara fel i alla andra. Åklagarna nöjer sig väl inte förrän man har burat in hela Sveriges befolkning för attkunna visa upp sina 100 % effektivitet.
Det mest självklara nu för vården är att vägra vårda åklagare, domare och poliser. Alla jurister kan skickas hem till någon åklagare som säkerligen kan bota med några paragrafer, liksom alla religiösa nötter kan botas med lite handpåläggning och böner.
mars 10, 2009 den 8:44 f m
Le Tigre
Det är ofattbart hur folk utan någon som helst insikt i vare sig juridiska spörsmål som den aktuella förundersökningen självsäkert kritiserar åklagarens agerande.
Hur kan ”Anonym” kritisera en förundersökning som h*n inte vet ett dyft om? ”Anonym” har ingen aning om vilka källor åklagaren har eller vilken utredning denne företagit innan beslut fattades om att läkaren skulle tas in.
Vidare ”brakades” ingenting. Civilklädda poliser uppsökte läkaren på dennes arbetsplats och försökte säkerligen agera så diskret som omständigheterna tillät. Oavsett när en dylik hämtning skulle ha genomförts hade detta orsakat bestörtning hos läkarens kollegor.
Att hävda att åklagarens agerande är för egen karriärsbyggnad är det slutliga beviset för ”anonyms” totala okunskap. Det är massmedia som har blåst upp en utredning som åklagaren har lett långt innan nyheten nådde löpen. För åklagaren är detta en utrdning som alla andra, det är det massmediala drevet som gör det till något annat.
Nej du ”anonym” Du borde skaffa dig lite sakkunskap innan du spyr ur dig en massa ovett
mars 10, 2009 den 8:52 f m
Le Tigre
antikorruptionen
Ptja, du har ju rätt till dina åsikter, hur bisarra och felaktiga de än må vara.
Ska det vara så jäkla svårt att fatta att det var TINGSRÄTTEN som häktade läkaren!!! Åklagaren har lagstöd för sitt beslut att anhålla och tingsrätten har lagstöd för sitt beslut att häkta. De står inte över lagen, lika lite som dina kära läkare. De följer svensk lag till 100%
Misstanken som krävs för att få någon häktad kallas sannolika skäl och är en väldigt stark misstanke om brott du har inte en susning om vilken utredning åklagaren har och hur denna skall bedömas. Det kunde till och med vara så att läkaren erkänt de dödliga injektionerna i samråd med någon annan. Du har ingen aning!!
Låt då bli att uttala dig!
mars 10, 2009 den 8:53 f m
martenschultz
Svante: Givetvis!
religion: Jag slant! det skall stå ”alls”.
mars 10, 2009 den 8:57 f m
Kvasar2000
Mårten. Det var väl ändå åklagaren som begärde att läkaren skulle gripas. Prematurt som vi nu kan konstatera. Nu 4-5 månader efter att flickan dött finns inget som tyder på att man kontaktat relevant expertis. Varför dröjde åklagaren med att höra undersköterskan som ju måste vara ett nyckelvittne?
Sen är om det är åklagare eller polis som har dålig statistik gör det samma, de är båda del av rättsapparaten i Sverige. Självkritik verkar det finnas dålig av inom juridiska kretsar i Sverige.
mars 10, 2009 den 9:00 f m
Kvasar2000
Le Tigre. Åklagaren har nu dragit tillbaka sin häktningsanhållan av Läkare. Det är inte normalt förfarande av ”mördare”. Vad drar du för slutsatser av det? Jag drar den enkla slutsatsen att hon var fel ute och nu försöker göra en klädsam sorti. Hade åklagaren gjort en vettig förundersökning hade hela den här historien kunna undvikas.
mars 10, 2009 den 9:11 f m
martenschultz
Kvasar: Du drar fel slutsatser. Häktningen begärdes för att det fanns risker att utredningen skulle kunna störas. Den risken finns inte längre nu, menar tydligen åklagaren, synbarligen eftersom man har hört de personer som kunde påverkas.
Ännu vet vi inte om förundersökningen är vettig eftersom den precis börjat. Det är tidigt fortfarande.
mars 10, 2009 den 9:14 f m
martenschultz
Åklagare och domstolar skall inte blandas ihop med polisen. Lika litet skall polisen eller åklagare blandas ihop med tullen eller med sjukvården eller med kronofogden. Trots att poliser ibland arbetar med alla dessa grupper och åklagare likaså.
Äpplen och päron.
mars 10, 2009 den 9:19 f m
Daniel
Som jag har förstått det gjordes en rättsmedicinsk undersökning eftersom flickan tidigare, på ett annat sjukhus, fått en skadlig dos saltlösning som i stort sett gjorde henne till en grönsak. Vid undersökningen upptäcktes höga halter morfin, vilket väckte misstankar om brott.
Men varför inskaffades inte korrekt information så förundersökningen kunde läggas ner? Varför var det nödvändigt att gripa läkaren när det hade räckt att ta reda på att det handlade om så kallad terminal sedering sedan man konstaterat att flickans liv ändå inte gick att rädda?
Har åklagaren något slags dold agenda, exempelvis religiösa motiv?
mars 10, 2009 den 9:21 f m
Jonas B
Tycker det är skrämmande att åklagarna i DN-artikeln använder argumentet att läkemedel som används vid dödsstraff har getts till flickan. Niels Lynnöe gjorde en träffande analogi när han jämförde med att elektricitet används vid avrättning med den elektriska stolen.
mars 10, 2009 den 9:25 f m
Kvasar2000
Men Mårten. Åklagaren påstår att häktningen gjordes för att man ville höra undersköterskan? Om hon nu var ett så viktigt vittne för ett eventuellt åtal varför hörde man inte henne innan man frihetsberövade en person?
Du säger att förundersökningen precis börjat. Är det praxis inom åklagarväsendet att det första man gör i en förundersökning att häkta någon?
Ser åklagarväsendet så lätt på frihetsberövande?
mars 10, 2009 den 9:28 f m
Ingvar Bergh
Personer som helt saknar fingertoppskänla borde välja andra yrken än dom rätsvårdande
mars 10, 2009 den 9:32 f m
Gordini
Debattartikeln från åklagarna i DN idag var i mitt tycke en katastrof. De beskyller en läkare för att inte kunna fakta, när det är åklagarsidan som undanhåller fakta, och där det är helt uppenbart att de själva inte bemödat sig om att ta reda på fakta om medicinsk praxis.
Därutöver visar hela tonen i artikeln ett dåligt omdöme och maktfullkomligt förakt som fullständigt skadar rätssväsendets anseende.
Hela historien verkar utveckla sig till en akademisk pajkastning på sandlådenivå. Är det finast att vara jurist eller läkare?
Jag ser en stor risk att det blir horder av prestige i detta. I värsta fall kan det komma att drabba en ytterst skicklig och kanske oskyldig läkare. Alla ni läkarbashare, är det så ni vill att rättvisan skall fungera? Man anar ett våldsamt komplex hos jurister som gör att de inte kan hantera denna situation.
Visare det sig att åklagarsidan har brustit i sitt arbete, och av vad man kan utläsa hittills är inte detta otroligt, har jag dock personligen ytterst lite sympati och hoppas på stora mängder tjära och fjädrar.
Ytterligare en fråga som många jurister verkar missa är den om medicinsk praxis i denna typ av fall. Den frågan bör rimligen inte drivas i rätten mot en individ. Priset av ett prejudikat är helt enkelt för högt på det individuella planet.
//Gordini
(Näe, inte läkare. Civilingenjör + MBA)
mars 10, 2009 den 9:34 f m
Emma åklagare
Det är så förvånande att så många människor som borde veta bättre tycker sig ha tillräcklig kunskap för att kritisera ett agerande som de uppenbarligen vet väldigt lite om. Förundersökningen är sekretessbelagd och vi som inte arbetar med fallet känner endast till små delar av den. Dessutom är det långtifrån säkert att det som står i tidningarna är sant. Hur kan man då uttala sig om huruvida någon har gjort något fel? Det material som finns har enligt åklagare och domstol räckt för en häktning. Åklagarens beslut om anhållande är alltså överprövat av en domstol som har fått insyn i förundersökningen.
Läkaren har bedömts enligt det regelsystem som gäller för vår rättsstat. Det innebär att hon har berövats friheten för att en domstol har ansett att det har varit nödvändigt för förundersökningen och att det föreligger en bevisning som tyder på att hon har begått ett dråp. När frihetsberövandet inte längre varit nödvändigt har hon släppts. Att det är en kvinnlig medelålders läkare på ett barnsjukhus som är misstänkt ska faktiskt enligt lag inte ha någon betydelse. Är det inte viktigt att alla behandlas lika – oavsett status?
Vad är det som gör att människor utan juridisk kompetens och utan att känna till fakta i ärendet anser sig bättre lämpade att bedöma saken än de som fyller dessa kvalifikationer? Jag trodde att vi hade kommit längre ifrån häxbålen än så.
mars 10, 2009 den 9:35 f m
martenschultz
Kvasar: Åter igen – det är domstolen som bedömer detta. Generellt sett är det säkert mycket vanligt att åklagare begär häktning av misstänkta mördare så snart det bara går. Misstanken här är mord. Då är häktning regel. Att så många är helt övertygade om att det inte är ett mord ändrar inte det. Åklagaren kanske inte heller är övertygad. Hon hade en misstanke och då begär man den misstänkta häktad. Oavsett om det är i vården, på Konsum eller i en knarkarkvart i Nacka som det misstänkta brottet utförts.
mars 10, 2009 den 9:36 f m
martenschultz
Gordini: Här kan jag nog hjälpa till. Det är mycket finare att vara jurist.
mars 10, 2009 den 9:47 f m
Kvasar2000
Så eftersom domstolen beslutat om häktning så har åklagaren inget ansvar. Kan tyvärr inte hålla med om det. Åklagaren har föranstaltat om anhållande och har också presenterat sina grunder för domstolen som den köpt. Säger det dig inget att åklagaren har dragit tillbaka häktningen för en person man misstänker för dråp? Någon sorts kvalitet i sitt arbete måste väl även åklagarna ha?
Emma. Vad är det som gör att människor utan medicinsk kompetens anser sig lämpade att bedöma ett sånt här ärende? Även jag trodde att vi hade kommit längre från häxbålen.
mars 10, 2009 den 9:52 f m
Frisinnad
Det verkar som varken eller åklagare eller polis frågade medicinsk expertis innan de drog slutsatsen att orimligt höga doser läkemedel hade givits och detta måste ha varit avsiktligt.
Tingsrätten köpte åklagarens bedömning och bedömde att den anhållna läkaren mest sannolikt var den som hade utfört dråpet.
Allt talar för att åklagaren helt hade byggt målet på en felaktig medicinsk bedöming utförd av lekmän. Genom att besvära sig med ett telefonsamtal till Socialstyrelsen hade kanske fallet kunna avskrivas utan att någon hade behövt gripas.
Åklagare har rätt att anhålla personer om det behövs för utredningen, men att man är för självsäker, lat eller elak för att fråga sakkunskapen är inte fullgoda skäl. Finns det någon rättvisa straffas rimligen åklagaren för sin uppenbara inkompetens.
mars 10, 2009 den 9:58 f m
Gordini
@Mårten: Jo, just det… Förstår att det var ironiskt, men du visar faktiskt på ett oroväckande stort mått av kunskapsförakt för annat än juridiska kunskaper. När läkare inte kan procedurerna eller namnen kring anhållan/häktning mm. så går du i taket. När åklagare och kanske också domstol har nollkoll om medicinsk praxis, koncentration av droger i en sjuk kropp i samband med att cirkulationen stannar mm. är det tydligen helt OK, även om det kanske leder till en pajasrättsprocess där oskyldiga kan få lida, nu uppenbart även drivet av stora mängder prestige. Ingen borde få kalla det rättsäkerhet utan riskera komma underåtal själv!
Vi får bara hoppas att alla fakta kommer fram snart. Svårt se skäl nu till att de sitter och tjyvhåller mer. Det som läckt ut av protokollet från rättsmedicinska understöder ju bara ytterligare åklagarsidans okunskap.
Under ett annat inlägg sa du att åklagaren borde få arbeta i fred. Det kunde hon kanske tänkt på tidigare. Det var liksom inte rikigt peggat på det viset denna gång, av henne själv i samklang med poliserna som sett för många amerikanska polisfilmer.
mars 10, 2009 den 10:03 f m
martenschultz
jag skämtade faktiskt bara. jag har naturligtvis stor respekt för läkare. och flera som är mina kompisar.
mars 10, 2009 den 10:03 f m
Gordini
Mårten, du som är så käck, kan du inte organisera en riktig fight mellan jurister och läkare. Och då menar jag inte verbal. För trots att ni jurister skall vara ordens riddare (i att göra det så svårbegripligt fisförnämt som möjligt) så är det här redan beyond pajkastningsnivån eller vad mina barn bråkar om emd andra på dagis.
Det har kan bara lösas med våld.
Så låt oss se läkare och jurister mötas på plattan för en fight. Du kan ju fundera ut några fina principer för hur det hela ska gå till rättsslagsmålssäkert, som att läkare inte får använda skalpeller eller jurister lagboken som tillhygge.
(Ni får nog säkra upp ett sjukhus utomlands för at få vård efteråt dock.)
mars 10, 2009 den 10:12 f m
ziggy
Alla med sakkunskap inom rättsväsendet verkar inte hålla med dig Mårten.
Sven-Erik Alhems blogg
”När det gäller så allvarliga brottsmisstankar brukar vi tala om att det föreligger s.k. obligatorisk häktningsgrund. Det innebär att häktning ska ske, om det inte är uppenbart att skäl till häktning saknas. I läkarfallet har åklagaren själv hävt häktningen så snart ett förhör med en undersköterska ägt rum. Det innebär att det rimligen inte förelegat någon annan grund för häktning än just att detta enda förhör skulle komma till stånd.
Jag ställer mig överhuvudtaget tveksam till häktningen i det enskilda fallet. Om – och jag betonar om – det funnits saklig grund för en brottsmisstanke om dråp, borde förundersökningen ha kunnat bedrivas utan ett frihetsberövande av den misstänkta läkaren. Bakgrundsuppgifterna torde vara väl dokumenterade och påverkansmöjligheterna långsökta.
Hade en förundersökning bedrivits under mindre dramatiska former hade de negativa skadeverkningarna väsentligen eliminerats.”
Låter vettigt i mina öron iallafall.
http://blogg.expressen.se/svenerikalhem/entry.jsp?messid=480869
mars 10, 2009 den 10:15 f m
Emma åklagare
Om det står korrekt i tidningarna så är det just medicinsk kompetens från rättsläkaren som ligger bakom frihetsberövandet. Åklagare, domstol och advokater är naturligtvis helt beroende av medicinsk expertis när någon har avlidit. Jag förstår inte varför du tror att det här fallet har behandlats annorlunda.
Alla beslutsfattare måste naturligtvis stå för sina beslut. Men som utomstående betraktare utan insyn i ärendet säger domstolens beslut mig en sak; av de två jurister som känner till alla omständigheter så har båda två, d.v.s. både åklagaren och domaren, ansett att det föreligger tillräckliga skäl till häktning. De är de enda som har full insyn. Vi andra kan bara gissa oss till vad som har hänt.
Det är fruktansvärt att bli frihetsberövad och att bli anklagad för något som man inte har gjort. Men vi VET INTE om hon har gjort detta eller inte. Du, Kvasar, vet inte heller det. Mot frihetsberövandet står en spädbarns död. Jag tycker att det är en rättighet för föräldrarna till det barnet att få klarhet i vad som har hänt. Uppenbarligen har de som är insatta i ärendet ansett att mycket talar för att läkaren har orsakat barnets död och att man för att säkra bevisningen behövde ha henne frihetsberövad en tid.
Att åklagaren hävde häktningen när hon inte ansåg att den var oundgängligen nödvändig längre visar för mig att hon har gjort sitt jobb och försökt att göra häktningstiden så kort som möjligt. Det är det som är kvalitet i arbetet.
mars 10, 2009 den 10:23 f m
Emma åklagare
Rätta mig gärna om jag har fel, men Socialstyrelsen är väl knappast känd för sin snabba handläggning och handlingskraft? OM det är oklart vilka regler som gäller för läkare i sådana här situationer har väl det funnits många många år för dem att ge riktlinjer till läkarna?
mars 10, 2009 den 10:30 f m
ziggy
Emma åklagare.
Enligt aftonbladet uppgifter (tas med en nypa salt) så är inte rättsmedicinarna kategoriska vad dödsorsaken var.
”RMV:s experter är heller inte kategoriska när det gäller dödsorsaken:
”Halten tiopental i flickans lårblod är så hög att den kan leda till döden.”
”Den uppmätta morfinkoncentrationen är mycket hög och skulle kunna leda till döden.”
Samtidigt går det inte att avgöra hur stora doser som faktiskt getts – om de varit medicinskt felaktiga.
I expertutlåtandet heter det:
”Det går inte att utifrån en koncentration i blodet räkna tillbaka till en given dos, det vill säga att göra någon bedömning av mängd och styrka på tillförd tiopentallösning.” ”
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4606468.ab
Verkar inte vara speciellt mycket att bygga ett mål på. Sedan ska man även tänka på hur nedbrytningen sker i prematura barn (är det utrett?) alt. om det var så att barnet redan var dött lär nedbrytningen ha avstannat markant. Finns många frågetecken som åklagaren måste visa på att hon har utrett ordentligt annars har hon urholkat allmänhetens företroende för rättsväsendet IMHO.
Vi får se vad som händer.
mars 10, 2009 den 10:34 f m
Markus
Inom vården förekommer många behandlingsmetoder som innebär väldokumenterad risk för att patienten avlider, tex avancerad kirurgi, kraftfull cellgiftsbehandling etc. Målet för vårdprofessionen är att ”sällan bota, ofta lindra och att alltid trösta”. Om behandlingen av en svår sjukdom bidrar till att patienten dör, kan ansvarig läkare då lagföras för ”vållande till annans död”? Om den omtalade flickans medicinska tillstånd krävde höga doser av lindrande medicin för att ge henne ett värdigt och så smärt/ångestfritt döende som möjligt, är då ev biverkan i form av något förkortat döende oacceptabel och att rubricera som brott? Vem avgör vad som är korrekt dosering i det enskilda fallet? Om läkarens enda syfte var att ta livet av flickan är detta förstås brottsligt och etiskt oförsvarbart, men hur har misstanken om detta syfte väckts? Utifrån rättsmedicinsk undersökning? Oavsett uppmätta halter av morfin och sövningsmedel i flickans blod, så är ju de medicinska effekterna av dessa koncentrationer oerhört skiftande beroende på omständigheterna vid sövningstillfället, fysiologiska processer, ackumulation, tillvänjning etc. Att bedöma lämplig dosering i ett sådant fall måste vara en grannlaga uppgift som sköts av professionen, här finns ingen möjlighet för strama riktlinjer, vi måste acceptera att enskilda läkare här får stor makt under mycket stort ansvar. Denna makt och detta ansvar regleras och underkastas tillsyn av Socialstyrelsen, som besitter den nödvändiga sakkunskapen på området. Om Socialstyrelsen finner misstanke om brott kontaktas åklagarmyndigheten. Om å andra sidan frågan kommer upp via direktkontakt med åklagare, bör självklart denne kontakta Socialstyrelsen. Det är helt uppenbart att bristen i denna process är att åklagaren inte kommunicerat med sakkunskap inom Socialstyrelsen, kanske hade det ändå gått till åtal. Läkare ska självklart inte stå över lagen, men om inledningen på detta rättsfall ska bli praxis i framtiden kommer vårdapparaten och allmänhetens förtroende för rättsväsendet samt sjukvården att haverera. Kanske är vi på väg mot ett paradigmskifte. Förhoppningsvis leder denna process till bättre kommunikation mellan rättsväsende och sjukvårdssystem, och fr a till fruktbara och informativa diskussioner om de ständigt återkommande etiska dilemman som vårdpersonal måste hantera.
mars 10, 2009 den 10:50 f m
Marcus
”Gordini: Här kan jag nog hjälpa till. Det är mycket finare att vara jurist.”
Hehe, anar att det nog ligger mycket i det här med mindervärdighetskomplex 🙂
mars 10, 2009 den 10:51 f m
zigge
Gordini
Jag tror inte det är kunskapsförakt som gör att vissa jurister rätter er läkare och andra. Snarare kan det nog bero på att t.ex. läkarförbundets ordförande, Hugo Lagerkrantz m.fl. i ena andetaget proklamerar att rättsväsendet inte har en aning om de medicinska orsakerna till att någon kan ha höga doser av ett läkemedel i kroppen. I nästa andetag uttalar de sig tvärsäkert om hur juridiskt inkorrekt åklagaren och domstol har agerat.
Man kan tycka att det vore lämpligt att sopa rent framför sin egen dörr först.
mars 10, 2009 den 10:55 f m
NN
Mårten: Alldeles bortsett från vad som är rätt och fel i det här enskilda fallet tycker jag att du har hamnat lite fel i dit ivriga försvar av rättsväsendet. Som det ser ut i straffprocessrätten har åklagare stora maktbefogenheter och möjligheter ingrepp i de personliga fri- och rättigheterna. Dessutom har åklagaren ett enormt resurs- och informationsövertag gentemot försvaret just i det skede när åklagarens makt är som störst — innan själva rättegången.
Detta försvaras genom krav på objektivitet hos åklagaren. Att den enskilde tjänstemannen är en alltigenom objektiv filur som står över personliga värderingar och karrirärambitioner kan väl ifrågasättas. Det snälla sättet att tolka din ovanstående hänvisning till hög ”win”-procent är att objektiviteten fungerar, att det inte stäms om bevisningen är svag. Den motsatta tolkningen, att stämt är dömt, är minst sagt oroväckande. Vissa JK är ju inte heller särskilt lungnande i det avseendet.
Min lösning är att ge försvaret större resurser och befogenheter att göra viss egen utredning och att under hela processen kunna spela en mer aktiv roll. Dessutom behöver sanktionerna mot staten — inte den enskilde tjänstemannen — bli kraftigare, kanske genom ordentliga skadestånd. Dagens system där närmast tjänstefelsansvar förväntas skydda den enskilde känns enligt min mening förlegat.
(Jag ber om ursäkt om du redan tagit upp det här i någon bok eller så.)
/NN
mars 10, 2009 den 11:49 f m
Henrik
Oerhört intressant, debatten är intensivare än någon fildelar- eller övervakningsdebatt någonsin varit.
Klart är väl följande: ytterst få vet vad förundersökningen kommit fram till, ingen av de som vet något har yttrat sig i debatten. Eller?
Då kan man konstatera följande: då korrekt information saknas så agerar sjukvården instinktivt, ingen jurist ska komma och kritisera oss, juristerna har ingen som helst aning om hur vård fungerar, vi ska dömas av våra egna och inte av okunniga jurister.
mars 10, 2009 den 1:12 e m
Starkodder66
@ Religion och politik ??
Jag önskar snarast, att journalister mfl,’grävare’ startar ”Projekt Belief”, som undersöker om det finns grund för påståendet, att åklagare Elisabeth Brandt samt vissa läkare och anhöriga har kopplingar till trossamfund och religiöst baserade partier såsom KD.
Om det nu visar sig, att det finns kopplingar till religiösa trossamfund och politiska formationer á la KD, är detta mycket illa, och gör att KD än mer bör ifrågasättas som lämplig maktinnehavare och Allians-partner.
/// Mariner6
http://blogg.passagen.se/mariner6/
mars 10, 2009 den 1:20 e m
Emma åklagare
Såvitt jag förstår Henrik så är det ingen som kritiserar ”er”. Det är EN läkare som är misstänkt för EN död. Hon är misstänkt för att ha agerat på ett sätt som inte ligger inom sjukvårdens handlande och därför kan vara brottsligt. Brott utreds av polis, åklagare anhåller och åtalar, och domstolen dömer. Så är gången oavsett vilket yrke man har.
Återigen, jurister sätter sig inte över medicinska experter. Medicinsk expertis åberopas alltid genom sakkunnigyttranden eller sakkunnigförhör och jurister är ofta väldigt beroende av dessa sakkunniga. Problemet är att alla experter inte alltid är eniga och då måste domstolen ta i beaktande dessas argument för att se om något är starkare än något annat. Det är inte heller bara medicinsk bedömning som är av intresse som bevisning. Vad den misstänkte själv och andra som har varit närvarande vid händelsen har att säga är lika viktigt för att kunna konstatera om brott har begåtts.
I början av en förundersökning är det viktigt att bilda sig en uppfattning om ärendet utan att en misstänkt fabricerar bevis eller på annat sätt lägger sig i utredningen. Då kan det bli aktuellt med ett anhållande och häktning. Det här är särskilt viktigt vid misstanke om allvarliga brott. Det mest allvarliga brott man kan begå i Sverige i dag är enligt de flestas mening att ta en annan människas liv. Det är ganska unikt att en person som misstänks för det INTE är frihetsberövad, som ju numera är fallet här.
En försvarare har en enda person att ta hänsyn till – sin klient. Det säger sig självt att denne inte kan bedriva en egen utredning.
I ett sista försök att få vissa personer här att förstå läget vill jag påpeka följande.
Åklagare väljer inte sina ärenden. Vi måste ta det som lottas på oss. Om det finns en misstanke om att någon har bragt en annan om livet måste vi utreda det på bästa sätt och det naturliga är i ett sånt läge att anhålla den misstänkte. Man kan inte i det läget veta om personen ifråga är skyldig eller om det går att bevisa det, men det finns en stark misstanke om det. Vilken åklagare som helst som hade fått detta på sitt bord hade förstått att det skulle bli stor uppmärksamhet kring detta och en hel del ifrågasättanden. Trots risken att bli hängd offentligt har en åklagare och en domare beslutat att frihetsberöva läkaren. Läkaren är inte namngiven någonstans, men åklagaren får stå ut med rätt mycket personlig kritik i eget namn. I min värld tar man inte ett sånt här obekvämt beslut utan att ha fog för det. Fog för det har man om det finns en tillräcklig misstankegrad och ett särskilt häktningsskäl. Det finns inte någon som har skrivit här i tråden som har möjlighet att göra den bedömningen.
Alla människor är människor – oavsett yrke. Vi åklagare tänker precis samma tankar som alla andra när vi läser tidningen. Just när det gäller brott kanske vi har en tanke till – undrar hur mycket av det här som är sant och om det är hela bilden.
Svaret på om någon har gjort något fel kommer. Ha tålamod till dess!
mars 10, 2009 den 1:22 e m
Magnus
Några frågor. Debattartikeln i DN lämnar mycket att önska vad gäller tydlighet och konsekvens. Detta kan vi lämna därhän. Dock påstås det, som om det vore ett odiskutabelt faktum, att läkemedlen direkt orsakat flickans död. Detta påstående förvånar mig. Hur kan dessa åklagare veta detta ifall förundersökningen är sekretessbelagd? Ev handlar det om ett mycket slarvigt språkbruk. Vare sig de vet eller ej – är det korrekt av dem att skriva på detta sätt om en pågående undersökning i en publik debattartikel?
mars 10, 2009 den 1:22 e m
Kvasar2000
@ Emma. Nu har Ziggy redan nämnt vad man kan förvänta sig av ett rättsmedicinskt utlåtande av ett sådant fall som detta. Det naturliga för varje åklagare borde då vara att ta kontakt med t.ex socialstyrelsen för att ta reda på om det finns någon medicinsk förklaring till varför nivåerna i blodet var så höga av dessa läkemedel. Så skedde inte. I stället så frihetsberövar åklagaren en person till synes enbart baserat på detta utlåtande. Är det så svenska förundersökningar bedrivs? Först så anhåller man sen så utreder man? 5 Månader efter dödsfallet. Vore det inte intressant av veta om det egentligen hade begåtts något brott överhuvudtaget?
Slutligen. Tror du fortfarande att åklagaren kommer att gå vidare med detta nu när man tagit bort häktningen? Hur ofta sker det med misstänkta ”mördare”.
mars 10, 2009 den 1:24 e m
Markus
Ja, Henrik, intensiv debatt! Kanske beroende på att detta gäller liv och död. Du har rätt i att ingen vet resultatet av förundersökningen, men kanske kan man ha relevanta åsikter ändå? Jag funderar på om dessa komplexa frågor ändå inte skulle kräva kommunikation mellan rättsväsendet och Socialstyrelsen innan man hämtar läkare med polis? Patienter dör varje dag i vården, ibland pga kända biverkningar/risker, där man tillsammans med patient/anhörig innan behandlingsstart gjort avvägningen att den potentiella vinsten med behandlingen är större än riskerna. Ska läkaren då åtalas för vållande till annans död? Jag tror att de flesta som reagerat negativt på den aktuella processen inte har sakkunskap att blanda sig i detaljerna, vare sig juridiska eller medicinska, men man är upprörd över att den juridiska processen startat på ett spektakulärt och destruktivt sätt utan kommunikation med Socialstyrelsen. I gränslandet mellan etik och medicinsk vetenskap finns teoretiskt sett mängder med potentiella rättsfall, men hur vill vi att detta sköts i vårt land? Om vi inte är försiktiga driver vi snabbt fram ett system liknande det i USA, där vården delvis styrs av juridiska prejudikat, vilket leder till onödiga och resurskrävande åtgärder med sammantaget låg effektivitet. Detta är ingen lätt fråga, ingen sitter med svaren, jag tror dock nyckeln är kommunikation mellan rättsvårdande instanser, Socialstyrelsen och professionen. Denna kommunikation har bevisligen varit obefintlig initialt i det aktuella fallet, detta är en kärnfråga. Någon skrev att vårdprofessionen vill utreda sig själva, Socialstyrelsen är dock tillsynsmyndighet och inte en del av professionen.
mars 10, 2009 den 1:26 e m
Sten Sture
Jag tycker att denna debatt har hamnat helt fel på flera plan.
För det första – och detta tål att upprepas – ska en misstänkt eller tilltalad person betraktas som oskyldig tills dess att motsatsen är bevisad. Oberoende vilka kunskaper som de som som nu uttalar sig besitter i vilket ämne det än må vara (juridik, etik, medicin, religion), så är de faktiska förhållandena ännu inte utredda, och det är ju faktiskt det som den pågående förundersökningen och ett eventuellt åtal handlar om: att fastställa vad som egentligen hände. Kategoriska uttalanden gynnar ingen.
För det andra bör det understrykas att detta inte borde handla om juridik kontra medicin. I en eventuell framtida huvudförhandling lär de medicinska frågorna diskuteras, och då lär de olika sidorna ha olika medicinsk expertis. Den frågan lär således utredas in absurdum och alltså utan någon kunskapsblindhet på endera sida, den juridiska eller medicinska.
För det tredje förstår jag inte kritiken mot polishämtningen. För att undvika kollusionsfara, dvs. att den misstänkte skulle påverka utredningen genom att undanröja eventuelll bevisning eller tala med potentiella vittnen, kanske det krävdes fyra eller fem polismän. Förstår inte vad som skulle kunna vara konstigt med det. Det lär knappast vara ovanligt i fall som gäller mord eller dråp.
Som brandfackla vill jag dock säga följande: jag hör massor med vårdmänniskor som uttalar sig kategoriskt om juridiska frågor, jag hör dock ingen jurist i debatten som uttalar sig överhuvudtaget om medicinska frågor, de uttalar sig endast om juridiska frågor. Det tar minst 7 år att utbilda sig till åklagare. Det bör begrundas
mars 10, 2009 den 1:38 e m
Henrik
Markus mfl, kanske gick det lite snabbt vid tangentbordet, låt mig uttrycka mig klarare. Socialstyrelsen har inget med en mordutredning att göra. Sjukvården visar en instinktiv och oerhört stark reaktion mot att rättsväsendet agerar, sjukvården vill uppenbarligen bli dömd av det egna skrået. Det är ett par hundra år sedan universiteten hade egna domstolar, låt skråväsendet bli det hör hemma; i historien.
Är läkaren skyldig ska hon dömas, är hon oskyldig ska hon frias. Om det egna skrået vill pricka henne för något så är det skråets sak, men det har inget med en mordutredning att göra.
Expertutlåtanden ska förstås hämtas in i utredningen och bli en del av en eventuell rättegång, men något veto från Socialstyrelsen eller annan kan aldrig tillåtas.
mars 10, 2009 den 1:41 e m
Magnus
Tillägg till mina tidigare frågor. Jag ser nu i DN att mer information kommer ut. Vänligen se min fråga som en principfråga: Var går gränsen för vad som lämpligen publikt kan presenteras som fakta runt en pågående sekretessbelagd förundersökning?
mars 10, 2009 den 2:01 e m
profanum_vulgus
Hade det inte varit enklare att hämta sköterskan till förhör med en gång, istället för att vänta 4 månader, storma in på sjukhuset med 5 poliser, häkta läkaren under ett drygt dygn och under tiden förhöra sköterskan?
Hon kunde väl inte ha påverkat henne mer om man bara förhört sköterskan direkt?
Det här påminner jäkligt mycket om ett fall jag haft där polisen väntade 4 månader utan att göra några utredningsåtgärder alls. Sedan skickade man en pikébuss till den misstänkte klockan 7 på morgonen, när han öppnade dörren i morgonrock brottades han ner och kördes i morgonrock och kalsonger till polisstationen där han genast förhördes.
Polisen och åklagaren förklarade detta med att de har ansträngda resurser. Helt verklighetsfrånvänt, att ringa till snubben (helt ostraffad, aldrig ens tidigare misstänk, fast arbete, familj i stan och student i samma stad) och be honom komma ner till stationen hade varit lättare.
Eller ett annat fall, där mannen släpptes efter tingsrättsförhandlingen och sedan begärdes häktad inför hovrättsförhandlingen. Häktningsbeslutet kom på en fredag, polisen väntade till onsdagen innan de hämtade mannen, på förmiddagen på hans arbete kom 5 poliser in och brottade ner honom, samt informerade alla hans arbetskamrater vad det rörde sig om.
Ett tredje fall rörde en präst som jobbade på kyrkans soppkök en gång i veckan under ett par timmar. Han skulle gripas och tas till förhör (utan föregående kallelse) polisen väntar tills soppköket öppnat, sedan går de in och griper honom under tumult och förklarar högljutt för honom vad saken gäller i soppköket. Sedan får han sitta i 5 timmar innan han förhörs.
Det är en taktik från åklagare och polis att försöka chocka folk för att få dem ur fattningen, och dessutom vill de chikanera dem inför bekanta.
mars 10, 2009 den 2:03 e m
Barmhärtighet
Magnus: som jag förstår åklagarna i debattartikeln så använder de väl endast den av alla som uttalat sig obestridliga uppgiften att de två medicinerna har använts i det aktuella fallet, och att de även används i barmhärtighetsmord, som bakgrund till att förklara att det knappast är märkligt att vilja utreda om eventuellt brott har begåtts. Det har väl ingenting med sekretess att göra?
mars 10, 2009 den 2:19 e m
Emma åklagare
Magnus – sekretess kan föreligga på flera olika grunder i en förundersökning. Dels har man sekretess av hänsyn till individer och dels s.k. förundersökningssekretess. Den sistnämnda styrs av förundersökningsledaren. Det är inte säkert att det råder sekretess på alla uppgifter hela tiden. Om hon släpper material anser hon att det inte längre råder sekretess där. Så kan det vara t.ex. om alla som kan höras om en sak är hörda och inget vittne kan påverkas av att höra vad andra har sagt.
Ska försöka mig på en liknelse utan att vara medicinskt kunnig och hoppas att ni i alla fall förstår andemeningen.
En patient kommer in på akuten med hjärtstillestånd och ett brutet ben. Jag antar att läkaren i första hand försöker få igång hjärtat, sedan tar sig an benet och när det akuta är över kanske man söker efter orsaken till hjärtstilleståndet. En slutlig diagnos ställs väl efter noggrann undersökning och ibland kanske flera observationer? Ibland kan det kanske framkomma något i ett senare skede som kullkastar en diagnos?
Det är precis på samma sätt med en förundersökning. Den är inte konstant och inte lika kritisk i alla skeden. Frihetsberövanden använder man bara i den utsträckning det verkligen behövs (d.v.s. akuta skeden) och själva förundersökningen bedrivs efter vilken information som framkommer. Genom hela förloppet gör man bedömningar utefter den information som finns tillgänglig. Om man låter bli att frihetsberöva den misstänkte under en tid riskerar man att så mycket information försvinner att det inte går att komma vidare eller i värsta fall bli missledd.
mars 10, 2009 den 2:25 e m
Insändarhybris
Jesús Alcalá dömdes till 18 månaders fängelse för bland annat bedrägeri för snart 10 år sedan, trots att nästan hela kultureliten gick man ur huse och skrev indignerade debattartiklar om hur helig och ställd bortom all misstanke han var.
Bara en påminnelse till de läkare som eventuellt funderar på att utöka listan med missriktade insändare om hur bra avsikter och vilken solid yrkesstolthet den aktuella läkaren troligen hade.
Att predika för kören fungerar bara för kören, och ibland inte ens för den.
mars 10, 2009 den 2:33 e m
Kvasar2000
@Insändarhybris. Det borde väl i så fall även gälla Åklagarsidan om man läser det som skrivs här och denna artikel:
http://www.dn.se/opinion/debatt/horribelt-lagercrantz-1.816763
Men just det. Vi har ju ett läkarförakt i det här landet.
mars 10, 2009 den 2:37 e m
Magnus
Barmhärtighet: Tyvärr är det inte så. Emma: Tack för det detaljerade svaret. Främst undrar jag hur lämpligt det är för utomstående åklagare att presentera spekulation som faktum (återigen, vänligen se detta som en generell fråga).
mars 10, 2009 den 2:42 e m
Emma åklagare
Profanum vulgus (känner igen språkbruket – Johan kanske?):
Jag vet inte om de förusättningar som du har angett är korrekta. Hur gripandet går till brukar inte åklagaren känna till och jag vet inte varför man i de ärenden du nämner har valt att göra så publika gripanden. Kanske har det varit lättaste sättet att få tag på personerna i fråga. Att chikanera eller väcka uppståndelse är det minsta man vill. Det gagnar verkligen inte utredningen och har inget egenvärde. Varför utgår du ifrån det? En sådan attityd lämpar sig verkligen inte hos åklagare eller polis och om du anser att du kan se ett sånt motiv tycker jag att du ska anmäla beteendet hos vederbörandes chef eller liknande. Precis som att en läkare kan göra fel kan även en åklagare göra det. Tyvärr. Men de flesta gör nog sitt bästa för att undvika åtal för tjänstefel eller bara ett dåligt rykte.
mars 10, 2009 den 2:56 e m
Frisinnad
Av de uppgifter som framkommit tycks ingenting i obduktionsprotokoll eller utlåtande från Rättsmedicinalverket motsäga att patienten dött som sjukhuset hävdat. Det tycks inte finnas något som stödjer teorin om dråp.
Uppfattningen att obduktionen bevisat mord eller dråp tycks vara genererad av polis eller åklagare. Hade medicinsk expertis delat uppfattningen att tecken fanns på dråp skulle åklagarens agerande vara förståeligt. Man kan inte begära polis och åklagare vet något om medicin, men man måste kunna kräva att de frågar någon som vet!
Hade åklagaren ringt t ex Socialstyrelsen hade hon kunnat få veta bl a:
1. Doser av läkemedel som morfin och tiopental saknar maxdos och att behandlingen styrs av symptom och biverkningar.
2. Korrelationen mellan uppmätta nivåer av läkemedel i blod hos avlidna korrelerar mycket dåligt till nivåer före döden.
3. För många läkemedel är det inte känt vilka nivåer som vanligen återfinns i blodet efter viss tids behandling särskilt för barn och svårt sjuka.
4. Att samma uppmätta läkemedelsnivå kan vara dödligt för en patient och vara helt otillräckligt för en annan.
5. Att vid längre tids läkemedelsbehandling, särskilt hos svårt sjuka, tenderar många läkemedel att ansamlas i kroppen, samtidigit som effekten kan avta.
I stället för ett telefonsamtal väljer man att gripa läkaren. Frågan är om åklagaren är lat, dum eller elak.
mars 10, 2009 den 2:59 e m
Johnny
Av journalerna går att utläsa att barnet fått morfin, dock inte i den mängd som motsvarar det som fanns i hennes kropp. Och det andra preparatet, tiopental, finns över huvud taget inte i journalen, säger vice chefsåklagaren i Solna.
Läkaren måste ha varit införstådd med gällande lagstiftning.
Man må tycka vad man vill om existerande lagstiftning men jag anser att den bör gälla och den bör gälla även inom vården. Läkare är inget frälse som står utanför lagen.
mars 10, 2009 den 3:10 e m
profanum_vulgus
Emma Åklagare:
(Johan? Jag heter inte Johan och kallar mig alltid profanum_vulgus)
I samtliga dessa tre fall har åklagaren dels legat bakom datum för gripandet dels försvarat genomförandet med argument som helt otvivelaktigt är medvetet osanna.
Det är naturligtvis ofta helt dödfött att anmäla åklagare. Det resulterar bara i obetalt arbete. I ett av fallen har jag dock anmält åklagaren eftersom denne begått så många, uppenbara, ogenerade och grova brott att det skulle ha fått en genomkorrumperad regim att tillsätta en etisk utredning av rättsväsendet.
Åklagaren har fabricerat bevis, manipulerat bevis, instruerat vittnen, förfalskat förhör och hemlighållit bevis och vittnen som talat emot åtalet. Dessutom visade det sig att samma åklagare i ett annat fall hade förfalskat vittnesuppgifter i en förundersökning samt påståtts sig ha gjort utredningsåtgärder som aldrig vidtagits.
Det förekommer också misstankar (helt outredda) om att åklagaren i ett tredje fall har startat förunderöskning och gjort beslag i syfte att hjälpa en närstående i sin näringsverksamhet.
Åklagaren är i vart fall anmäld mer än en gång, men det har aldrig förekommit någon förundersökning mot åklagaren.
Det mest troliga är väl att den föreliggande anmälan sopas undan och åklagaren i fråga tilldelas en mer undanskymd plats.
Sedan är det klart att det är en effektiv metod om man vill kunna styra vad den misstänte ska känna till, uppge och minnas. I fallet med mannen som greps i morgonrock så minns han bara brottstycken av det första förhöret, och då mest att han frös och att poliserna var mycket hotfulla. han tror inte att han har sagt särskilt mycket av det som poliserna angett att han sagt i förhöret.
Varför tror du att det är gängse metod för gripande av dissidenter i alla världens diktaturer?
mars 10, 2009 den 3:27 e m
Jonas B
Jag ser nu att en av de åklagare som undertecknat debattartikeln i DN, Erika Lejnefors också uttalar sig om fallet i samma tidning.
http://dn.se/sthlm/sjukjournal-kan-ha-missat-lugnande-medel-1.817591
Hur ser ni juridiskt skolade personer på detta? Är det såhär man förhåller sig opartisk?
mars 10, 2009 den 4:20 e m
Emma åklagare
jag ser en chef som förefaller vara insatt i ärendet som är bekymrad över att hennes kollega i hennes ögon får oförtjänt och okunnig kritik och försöker förklara så mycket hon kan utan att röja sekretessen för att folk ska förstå och lugna ned sig. Det är väl inte helt olikt vad en del läkare försöker göra för sin kollega här? Skillnaden här ligger i att vice chefsåklagaren antagligen har full insyn i förutsättningarna, vilket ingen annan som uttalat sig har.
mars 10, 2009 den 4:26 e m
Elon Melon
All smärtlindring är i princip ett avkortande av livet!
I den palliativa vården kommer man för eller senare fram till ställningstagandet – ska denna patient få mer morfin? Risken är stor att det byggts upp en dos som kan bli dödlig, särskilt eftersom lever och njurar börjar bli dåliga. Det kan bli en chansning…
Då gäller antingen A: Nej, nej, nej. Tänk om patienten avlider en halv timme “för tidigt”. Det kan innebära juridiska problem för mig. Hmmm, nej, det är bättre att patienten får lida.
Eller B: En överdosering är en medveten risk man får ta för att patienten ska slippa lida. Skulle detta ske innebar de sista minuterna i alla fall ingen smärta.
Strikt juridiskt är det A som gäller. Men för egen del hoppas jag att det är medicinarna på B som tar hand om mig när det är dags!
Hur är det för dig – lätt svarat – Du är ju jurist!!! Eller?
mars 10, 2009 den 4:38 e m
profanum_vulgus
Jag måste hålla med om att media-proportionerna på det här fallet är mycket förvånande. Jag begriper inte varför det var så känsligt och varför så många vet exakt vad som har hänt (vare sig de råkar gilla åklagare eller läkare) och vet vad som borde ha gjorts hur.
Vad man däremot kan veta är ju att åklagaren ljuger om skälen till häktningen, samt att gripandet gjordes medvetet dramatiskt utan anledning.
mars 10, 2009 den 4:44 e m
Erik A
DN-artikeln är ganska häpnadsväckande tycker jag. Det är uppenbart att åklagarna utgår från vad som ska bevisas innan åtal är väckt. ”Vi vet inte varför hon gjort det eftersom hon nekar”. Fantastiskt.
mars 10, 2009 den 4:48 e m
Sten Sture
Emma åklagare, låt oss hårddra argumentet och gå tillbaka några år: om Bushadministrationen anser att den får mycket ”oförtjänt och okunnig kritik” för dess agerande i kriget mot terrorismen och ”försöker förklara så mycket [den] kan utan att röja sekretessen för att folk ska förstå och lugna ned sig”, skulle du ha nöjt dig med det, väl medveten om att nästan alla uppgifter är sekretessbelagda?
Vulgus: det enda som gjort gripandet dramatiskt är väl media och vissa inom läkarkåren?
mars 10, 2009 den 4:59 e m
sten
Överdoseringen av läkemedlet är ju helt ointressant fråga. Det var beslutat, i samråd med föräldrarna, att respiratorn skulle stängas av. Jag kan inte förstå föräldrarnas inställning nu efteråt. Är det kanske en besvikelse över att sjukvården inte kunde bota deras barn? Deras beslut att anmäla läkaren kan bero på deras egen ångest. Jag kan idag också läsa om målsägarbiträdets stora frustration över att massmedia har ställt sig på läkarkårens sida.
mars 10, 2009 den 5:18 e m
Krister Larsson
Jag är själv jurist och ofta verksam som försvarare i brottmål.Det är med intresse som jag följer den aktuella debatten som helt riktigt tycks innefatta en motsättning mellan den medicinska vetenskapen och juridiken.
Som jurist uppfattar jag dock åklagarnas försvarstal på DN debatt som mycket märklig. Åklagaren skall enligt lag vara objektiva och redan mot den bakgrunden framstår det som anmärkningsvärt att en grupp åklagare så tydligt har tagit ställning för sin kollega och mot den misstänkta läkaren.
Det finns vidare omständigheter som får mig att ana ugglor i mossen.Jag tror helt enkelt att åklagarna har kommit till insikt om att kollegan har gjort bort sig.
Igår beslutade den ansvariga åklagaren att läkaren skulle försättas på fri fot. I TV påstod åklagaren att beslutet grundades på att det inte längre fanns någon risk att läkaren skulle kunna undanröja bevisning [av oss jurister kallat ”kollusionsfara”].
Men stämmer detta? Knappast och nu skall jag förklara varför!
Läkaren häktades som misstänkt för dråp! Dråp är ett brott som har ett lägsta minimistraff överstigande 2 års fängelse. I sådana fall gäller s.k. obligatorisk häktning. Dvs häktning skall alltid ske om åklagaren har visat sannolika skäl för brottsmisstanken. Undantag gäller endast om det är UPPENBART att häktningsskäl saknas.
Mot denna bakgrund kan jag inte tolka åklagarens beslut om att försätta läkaren på fri fot på annat sätt än att åklagaren har kommit fram till att misstanken ”dråp” inte håller! Möjligen någon mindre allvarlig misstanke, men aldrig dråp.
Att åklagaren dessutom med biträde av sina kollegors inlägg på DN debatt försöker dölja tabben gör mig mycket betänksam och orolig för rättssäkerheten i vårt land.
mars 10, 2009 den 5:22 e m
Ung åklagare
Precis som Emma har anmärkt är det förmodligen ingen som deltar i debatten som vet vad som egentligen har hänt. Detta inkluderar naturligtvis mig.
En åklagares arbete är ofta ganska otacksamt. I ansvaret som åklagare ingår att, med vissa väl reglerade undantag, alltid åtala för begångna brott. Utan att gå in för mycket på reglerna kan det sägas att möjligheterna att underlåta att åtala för mindre allvarliga brott är betydligt större än för allvarliga brott. Möjligheterna att underlåta att åtala för dråp eller mord när de objektiva förutsättningarna föreligger är mer eller mindre obefintliga (jämför Rödbyfallet). Detta för att skydda hyfsat viktiga principer om objektivitet, allas lika rätt inför lagen etc.
Här har emellertid inte åklagaren åtalat för något brott. Det har bara påbörjats en förundersökning. Dvs. det pågår en undersökning om huruvida något brott överhuvudtaget har begåtts. Av de få uppgifter som publicerats i media framgår att obduktionsprotokollet visat spår av en drog som enligt journalerna inte skulle finnas där, och som kan vara dödlig. Finns det på fullt allvar någon som inte tycker att man ska göra en undersökning av hur det gått till när man vid en obduktion funnit spår av en drog som kan vara dödlig och som inte skulle finnas där enligt sjukjournalerna? Jag kan inte tro att någon intelligent människa tycker så.
Reglerna om aktiv dödshjälp m.m. finns där, stiftade av riksdagen. Vald av folket osv. Det är inte åklagarens uppgift att ändra lagen, försöka hitta någon oskriven ”samhällsmoral” eller liknande. Uppgiften är att tillämpa aktuell lagstiftning. I mitt arbete som åklagare har jag många gånger gjort saker som inte överenstämmer med min egen privata moraluppfattning (ex underlåta att åtala när riktlinjerna sagt så trots att jag själv gärna sett personen i domstol). Det är emellertid inte upp till mig att bestämma och får inte heller vara så. Finns förutsättningarna för förundersökning/åtal/häktning etc ska det göras oavsett vad jag tycker privat. Jag ställer upp på den demokratiska staten Sveriges värden oavsett om de inte alltid fullständigt överenstämmer med mina egna. Det är en del i varje laglydig och demokratisk människas ”kontrakt” med staten.
Är lagen fel får riksdagen ändra lagen. Åklagaren ska inte göra det.
Vad gäller tvångsmedel så kan det bara upplysningsvis nämnas att det gäller s.k. obligatorisk häktning vid misstanke om dråp/mord (häktning om ej uppenbart obehövligt). Åklagaren skulle förmodligen ha kunnat begära läkaren häktat långt tidigare på den grunden. Anledning till att ansökan om häktning inte gjorts tidigare är med stor sannolikhet av omsorg om läkaren. Ett utslag av den sk proportionalitetsprincipen. Åklagaren har därefter på eget beslut hävt häktningen innan det ens blivit aktuellt med omhäktningsförhandling (för att skäl för häktning upphört). Med tanke på att det ändå rört misstanke om mord/dråp så har tvångsmedlen verkligen varit minimala. Hur länge satt Christer Pettersson häktad innan han friades av Hovrätten? Eller för den delen den s.k. allmänläkaren och obducenten? Lagen gör inte och ska inte göra skillnad mellan tiggare och kung, läkare och rörmokare. Mördare, rattfyllon och kvinnofridskränkare och allsköns brottslingar finns i alla samhällsklasser. Att vara övertygad om att någon definitivt inte gjort något fel baserat på dennes samhällsställning och uppgifter i kvällstidningar är lika fel som att vara övertygad om att någon definitivt HAR gjort något fel. Det är för att utreda denna fråga som förundersökningen behövs.
Vad gäller formerna för gripandet så vet ingen riktigt vad som hänt utöver att det skett på arbetsplatsen. Detta ska om möjligt undvikas, om man ändå måste gripa ngn på arbetsplatsen ska det göras så diskret som möjligt. Här har man uppenbarligen åtminstone gjort ett försök att vara diskret genom att använda civilklädd polis. Om sedan uppståndelsen uppkommit pga polisens beteende eller läkarens egen vet vi inte. Därför är det kanske svårt att säga om Polisen gjort något fel eller inte.
Slutligen kan det sägas återigen att åklagaren här har agerat baserat på utlåtande av en rättsläkare. Det är alltså en annan läkares (eller flera andra läkares) utlåtande som utgjort hörnstenen i beslutet att undersöka huruvida brott begåtts. Naturligtvis använder sig åklagare av experter på olika områden (ekonomer, läkare, kemister, forensiker, ingenjörer etc) som underlag för sina beslut. Detta på samma sätt som domstolarna gör.
Reflektionen kan göras att de jurister som deltar i debatten förhållit sig förhållandevis ödmjuka gällande det medicinska området som de inte behärskar till fullo. Det samma kan tyvvär inte sägas om Lagerkrantz mfl som uppenbarligen inte drar sig för korkade slutsatser som ”Juristerna anser att vi som läkare till varje pris måste upprätthålla livet och att allt avbrytande av livsuppehållande behandling i princip kan betraktas som mord.” (citat ur DN debatt 090307) Vad fan vet Lagerkrantz om vad samtliga Sveriges jurister anser undrar jag?
Eller ”Konsekvenserna av häktningen blir att alla hopplösa fall måste behandlas och att intensivvårdsavdelningarna blir fullständigt blockerade.” Finns det något underlag för denna slutsats överhuvudtaget?
Åklagare dras ständigt med JO anmälningar, hot om anmälan för tjänstefel etc. Det är en del av vardagen. Lika lite som åklagarna är höjda över lagen är läkarna det.
mars 10, 2009 den 5:41 e m
Magnus
Emma, du tycks inte se problemet med debattinlägget och artikeln på DN. Intrycket som lekmän får är orimligt. Vad är kutym för hur en åklagare (insatt eller ej) under pågående förundersökning kan uttala sig om ej publika detaljer i undersökningen? PS, tack till Krister Larsson.
mars 10, 2009 den 5:58 e m
Ung åklagare
Magnus: Rättsväsendet (Rättskedjan med polis, åklagare, domstol, kriminalvård). Har ofta anklagats (med rätta) för en total ovilja att förklara sina beslut/domar/sitt agerande. De senaste åren har attityden till viss del svängt och domare/åklagare etc har mer eller mindre uppmuntrats att faktiskt kommentera sitt arbete. Detta är nog i grunden positivt men innebär också att antalet såväl genuina som kvällstidningskonstruerade grodor ökar. Om diverse uttalanden i detta fallet är grodor eller inte får någon annan avgöra.
Jag menar på inget sätt att uttala mig om läkarens skuld eller icke skuld. Däremot anser jag mig kunna ge stöd för åklagarens beslut att UTREDA DENNA SKULD. Vilket faktiskt är det enda som skett. Det kan mycket väl hända att åklagaren om en tid självmant tar ett beslut om att lägga ned förundersökningen. Om utredningen visar att inget brott skett. Men att inte ens utreda saken? Det vore definitivt tjänstefel, sett ur ett åklagar/polisperspektiv.
mars 10, 2009 den 6:06 e m
profanum_vulgus
Sten Sture:
Det är såklart dramatiskt att fem poliser griper någon på dennes arbetsplats. Det hade rimligen kunnat göras av två poliser, och utan att väcka uppmärksamhet, t.ex. på parkeringen eller i hemmet.
Med tanke på åklagarens nuvarande förklaring till häktningen var gripandet dessutom helt onödigt.
Men kanske var det media-uppmärksamhet som åklagaren ville ha, hon missbedömde bara åt vilket håll vinden skulle blåsa.
mars 10, 2009 den 6:07 e m
Magnus
Tack Ung åklagare för ett bra inlägg. Jag håller med om att det är för mycket spekulationer. Vilket är vad som förde mig hit. Nämligen åklagarnas debattartikeln i DN och de frågor den väcker. Främst att sådant som inte är publikt kända fakta framställs som fastställda fakta. Så rent generellt, vad är kutym för hur en åklagare (insatt eller ej) under pågående förundersökning kan uttala sig om ej publika detaljer i undersökningen?
mars 10, 2009 den 6:21 e m
Ung åklagare
Magnus. Sekretessregler finns. Man får inte röja sekretess. Utöver detta vet jag inte om det finns närmare regler. Är hyfsat ny som åklagare (men arbetat länge som jurist).
En rolig paralell f ö. Var fanns den stolta yrkeskåren när en plastikkirurg i skåne för några år sedan anklagades för våldtäkt av en patient under pågående behandling? Var det okej att vi åklagare utredde den våldtäkten eller? Var det okej att vi (tillsammans med ondskefulla kollaboratörer till läkare) utredde huruvida något brott begåtts där? Eller visste Sveriges läkare att just den läkaren var skyldig så att det inte fanns någon anledning att ingripa där. Skulle vi först ha låtit HSAN undersökt saken i några år? (i stället för att säkra sperma på målsägandens kropp, begära häktning av plastikirurgen och besluta om kroppsbesiktning av honom och därigenom säkra tekniska bevis).
Visste läkarkåren att just den läkaren var skyldig och att den här läkaren är oskyldig? Varför stöttades inte han av Lagerkrantz, landstingsråd, kollegor, journalister etc?
mars 10, 2009 den 6:48 e m
Kvasar2000
@Ung Åklagare
Nu börjar argumenten bli lägre än glocalnet men varför skullu läkarkåren stödja en våldtäktsman? (Väldigt ”rolig” parallell dessutom…)
Visst kan åklagarna utreda det här fallet. Problemet är ju att man inte gjort det innan man gick och häktade läkaren. Nu är läkaren inte häktad längre men fortfarande anklagad för ett brott där det råder häktningsplikt. Tolkningen kan bara bli en. Åklage Brandt har gjort bort sig och det här är hennes reträttväg.
För övrigt intressant att se vilken kåranda åklagarna har.
mars 10, 2009 den 7:14 e m
Emma åklagare
Är det mer intressant att se en kåranda bland åklagare än en bland läkare? Tycker det är många lågvattenmärken nu. Den här diskussionen kommer inte längre.
mars 10, 2009 den 7:15 e m
Ung åklagare
Kvasar2000: Visst har man utrett innan. Det rättsmedicinska utlåtandet härstammar ju från innan häktningen. Där har du bara fel helt enkelt. Det har säkert gjort massvis med ytterligare utredningsåtgärder också. (Men det vet jag inget om) Sedan kan man ha åsikter om kvalitén på utredningen. Det är en annan sak.
Parallellen är kanske inte ”rolig” i den konventionella meningen. Men den visar tydligt det orimliga i att massvis med läkare uttrycker stöd för något de FAKTISKT inte har en aning om. Dvs vad som hänt i det enskilda fallet. Varför skulle läkarkåren stödja en våldtäksman? Ja det kan man ju fråga sig? Den fråga du kanske skulle ställa vore i stället? Visste läkarkåren huruvida plastikkirurgen var en våldtäktsman eller inte? Om man inte visste det, varför skulle man stödja eller inte honom då? Direkt överfört. Vet läkarkåren om barnläkaren har begått dråp eller inte? Svaret måste ju bli nej? Eller? Varför ska man stödja barnläkaren och säga sig vara säker på barnläkarens oskuld då?
Tolkningen kan inte bara bli en. Obligatorisk häktning är, namnet till trots, bara en presumtion. Vilket framgick av mitt tidigare inlägg. Kan du något om juridik? Om inte så är din personliga tolkning ganska lite värd.
Kåranda och kåranda. När Lagerkrantz tillskriver mig personligen en åsikt så är det närmast en attack mot samtliga jurister. Visst finns det en kåranda, så är det nog. Men det är ju inte Åklagarskrået som tagit det här ärendet till kvällspressen med debattartiklar. Det är väl läkarskrået? När diverse läkare uttalar att åklagare/polis inte ska utreda brott av läkare öht så är det väl inte åklagarna som skyddar sitt revir?
Jag säger för övrigt inget om huruvida läkaren är skyldig eller inte. Jag försöker bara förklara hur vi arbetar och varför det gjorts/görs som det görs. Det är milsvitt från att tro mig veta något som jag inte vet. Vilket tydligen flera läkare gjort. Ett exempel. Någon ledande läkare på sjukhuset gick självsäkert ut och sa att man granskat journalerna och att det inte förekommit något fel i handläggningen. Well, granskningen av journalerna är bara så bra som journalerna är. Om det nu stämmer att vissa droger inte ens journalförts, hur auktorativt är då läkarens uttalande om att inget fel förekommit då?
mars 10, 2009 den 7:23 e m
Ung åklagare
Emma. Visst kan man kanske säga att jämförelsen med plastikkirurgen är vulgär (och ett steg ned i debatten). Men jag tycker ändå jämförelsen är relevant. Eller för den delen med allmänläkaren och obducenten som kastades åt vargarna av den egna kåren. Menmen´..
Brott är ofta vulgära, sällan trevliga och utgör till sin natur en del av mänsklighetens lågvattenmärke.
Ett förtydligande. Med kåranda menar jag här närmast en känsla av samhörighet och identifikation med kollegors arbetssituation. I den betydelsen har många arbeten en kåranda. Därmed inte sagt att man håller varandra bakom ryggen och försöker skydda varandra.
mars 10, 2009 den 7:42 e m
Elisabeth
Tack för kloka och balanserade inlägg, Emma åklagare och Ung åklagare.
Debatten är mycket märklig och det är skrämmande att se hur många som inte har någon som helst insyn i fallet som likväl anser sig kompetenta nog att döma i frågan. (Häri ligger, djupast sett, ett demokratiskt problem.)
Och vad gäller frågan om obligatorisk häktning, som Krister Larsson tar upp, så skulle jag inte dra alltför stora växlar på detta. Någon gång måste man ju faktiskt kunna konstatera att det är uppenbart att skäl till häktning saknas. Jag ogillade en gång (av olika skäl) häktningsyrkandet mot en man som på sannolika skäl var misstänkt för våldtäkt. Han fick senare tre år.
mars 10, 2009 den 8:26 e m
profanum_vulgus
Ung åklagare:
Vad är relevant med jämförelsen med plastikkirurgen?
Väntade man 4 månader och stormade sedan in på arbetsplatsen med fem poliser och grep plastikkirurgen med hänvisning till att man skulle höra ett vittne just den dagen?
Var det så att man inte ens hade tagit reda på om det fanns något som tydde på brott eller om det fanns någon anledning att anklaga just plastikkirurgen för det eventuella brottet?
(Åklagaren har hänvisat till koncentrationer i blod istället för doser, och dessutom valt att anklaga den person ur vårdpersonalen som spenderade minst tid med flickan)
mars 10, 2009 den 8:30 e m
Mattias
Anledningen till det massiva stödet för den misstänkta läkaren är naturligtvis att det är så uppenbart orimligt att hon avsiktligt skulle ha bragt den lilla flickan om livet. Att det inte är helt uppenbart även inom juristkåren beror på bristande medicinsk kunskap. Av de uttalanden som gjorts i media av åklagaren, domaren och deras kollegor framgår med all önskvärd tydlighet att de inte förstår vad de pratar om. Skall man se något positivt i det här är det väl att detta förhoppningsvis leder till en debatt och förhoppningsvis en uppstramning i hur rättsväsendet använder de extraordinära maktmedel de har tillgång till.
mars 10, 2009 den 8:41 e m
Ung åklagare
Jaja.. Jag ger mig. Det är tråkigt när folk inte tar till sig vad man har att säga.
Läkare m fl.: Om ni bara kan tänka er att lyssna på en enda sak vi åklagare, domare m.fl haft att säga. Lyssna då på den här:
Vi har inte uttalat oss om huruvida någon är skyldig till brott eller inte. Det vet vi inte i dagsläget och kommer kanske aldrig att få göra. I vårt arbete ingår att utreda om något brott har begåtts eller om något brott inte har begåtts. Detta måste vi göra utan att veta säkert hur det ligger till från början. Det är svårt, men någon måste göra det. Ibland känner sig människor som vi utreder kränkta. Detta gäller i lika hög grad de som är skyldiga som de som är oskyldiga.
Försök att ha förståelse och respekt för det svåra arbete som vi utför. På samma sätt som vi har förståelse och respekt för ert. Och snälla, var försiktiga med att uttala er om saker ni inte är säkra på.
mars 10, 2009 den 8:58 e m
Erik D.
Vad oroar mig mest är att jurister tillåter inte sigsjälv eller en annan att betvivlar juridiskt systemet. Domstolen har beslutat och därför ska allt vara bra?
Emma åklagare:
”Läkaren har bedömts enligt det regelsystem som gäller för vår rättsstat. Det innebär att hon har berövats friheten för att en domstol har ansett att det har varit nödvändigt för förundersökningen”
”Åklagarens beslut om anhållande är alltså överprövat av en domstol som har fått insyn i förundersökningen” SO WHAT Emma åklagare? Det är den här tankegången som oroar mig. Att följa regler är ingen garanti för ett klokt beslut. Om det har begåtts en stupiditet har det kanse begåtts i lag. En domstol med samma tankegång som åklagaren tycker jag inte lugnande, det bekräftar för mig att man genom ett incestuös system har smittat varandra med en regelfetisj som inte sällan blokkerar kloka beslut.
mars 10, 2009 den 9:01 e m
Hans
Jag vill tacka Krister Larsson för ett balanserat inlägg.
Att man kan få intrycket av att kårandan triggas igång stärks av att debattörer signerar sina inlägg med åklagare.
Sven-Erik Alhem verkar också anse att polisens och åklagarens agerande lämnar en del att önska
http://blogg.expressen.se/svenerikalhem/entry.jsp?messid=480869
Sedan vill jag påminna om att barnet var döende, föräldrarna var införstådda med att respiratorn skulle stängas av. ”Dråp”?
Det går inte alltid att hålla människor vid liv. Frågan är hur utdragen processen ska vara. En människa som är hjärndöd kan hållas igång länge med hjälp av maskiner, vilket inte skulle vara möjligt utan tekniken. Kroppen kommer dock att brytas ned, även om vi på konstgjord väg kan hålla igång andningen med respirator mm.
Barnets skador orsakades av ett misstag som ägt rum tidigare – och som givetvis är ett fruktansvärt misstag. DET har föräldrarna anmält och det har gjorts en Lex Maria-anmälan. Den åtalade läkaren hade inte med den delen av vårdtiden att göra.
I livets slutskede, när organen slutar fungera, slutar de renande organen att ta hand om gifter. Detta betyder att alla lugnande medel, ångestdämpare, smärtstillande också aktivt förkortar patientens liv.
Människor dör.
Och det är praxis sedan decennier att man ger palliativ behandling under människors sista timmar.
Kunde inte åklagaren ha satt sig in i detta?
mars 10, 2009 den 9:01 e m
Hans
Jag vill tacka Krister Larsson för ett balanserat inlägg.
Att man kan få intrycket av att kårandan triggas igång stärks av att debattörer signerar sina inlägg med åklagare.
Sven-Erik Alhem verkar också anse att polisens och åklagarens agerande lämnar en del att önska
http://blogg.expressen.se/svenerikalhem/entry.jsp?messid=480869
Sedan vill jag påminna om att barnet var döende, föräldrarna var införstådda med att respiratorn skulle stängas av. ”Dråp”?
Det går inte alltid att hålla människor vid liv. Frågan är hur utdragen processen ska vara. En människa som är hjärndöd kan hållas igång länge med hjälp av maskiner, vilket inte skulle vara möjligt utan tekniken. Kroppen kommer dock att brytas ned, även om vi på konstgjord väg kan hålla igång andningen med respirator mm.
Barnets skador orsakades av ett misstag som ägt rum tidigare – och som givetvis är ett fruktansvärt misstag. DET har föräldrarna anmält och det har gjorts en Lex Maria-anmälan. Den åtalade läkaren hade inte med den delen av vårdtiden att göra.
I livets slutskede, när organen slutar fungera, slutar de renande organen att ta hand om gifter. Detta betyder att alla lugnande medel, ångestdämpare, smärtstillande också aktivt förkortar patientens liv.
Människor dör.
Och det är praxis sedan decennier att man ger palliativ behandling under människors sista timmar.
Kunde inte åklagaren ha satt sig in i detta?
mars 10, 2009 den 9:13 e m
martenschultz
Erik: Skillnaden mellan dig och de flesta jurister som diskuterar det här är att juristerna inte uttalar sig om att det är ett dåligt beslut innan det finns några faktorer som talar för det. Vi vet ingenting om omständigheterna. For all we know kan åklagaren ha en riktig smoking gun – några heta bevis som visar att det har begåtts en riktig illgärning här. Eller så har hon det inte.
Så ställ dig då frågan: Om läkaren sedan döms för dråp – jag vet ingenting om det men ponera det bara – är du då lika kritisk?
En anledning till tvångsåtgärderna här kan vara att den misstänkta personen själv lämnar uppgifter som inte synkar med de fakta som finns. Om tidningarna har rätt – och det har de säkert inte men OM – så nekar hon till att över huvud taget injicerat det läkemedel som funnits i 1000 ggr dödlig dos i kroppen på barnet och som inte finns infört i journalen. Och då finns det ett problem här. Något är fel. En människa är död och det finns gift i hennes kropp och den som ansvarade för människans vård i slutskedet säger sig inte veta något. Det betyder inte ett brott har skett. Men det betyder att det finns anledning att undersöka det och ta det på allvar. Om nu tidningarna har rätt. De kanske har helt fel. Kanske är det en superfadäs av åklagaren.
Men tills vi har några skäl, tydliga skäl, att tro att fel har begåtts av rättsväsendet, så är det alldeles förbluffande arrogant att gå ut och såga hela förundersökningen.
mars 10, 2009 den 9:14 e m
martenschultz
Med andra ord: betvivla systemet utifrån Billy Butt-fall eller Joy Rahman-fall eller Keijne-affärer eller IB. Men inte utifrån ett helt oprövat fall.
mars 10, 2009 den 9:16 e m
JK
Altså – som helt utomstående, och varken läkare eller jurist (även om jag jobbar med ett par bolagsjurister som just nu inte står på juristskråets sida) – kan jag bara konstatera att alla märkliga juristinlägg inte gör gott för juristskrået. De verkar faktiskt som dåliga försvarstal….
mars 10, 2009 den 9:22 e m
Pidda
Det handlar om att åklagaren har begärt att polisen ska hämta en ev misstänkt för förhör, de avsåg att göra det i hemmet, men hon hade redan därifrån. Då måste man hämta på arbetgsplatsen. Det är väl inget konstigt med det.
Christer Petterson kallades visserligen först till förhör om Palmemordet med ett brev, men kom heller inte den gången… 🙂
Att hon behövde häktas innan undersköterskan förhördes, beror säkert på de uppgifter hon gav var så märkliga. Tydligen att hon alls inte givit injektion eller knappt varit närvarande. Inte konstigt att man vill behålla henne tills man förhört en annan närvarande som man inte fått tag på – var hon inte i Norge.
Mycket tyder också på att hon i handlande befunnit sig på en smal spång mellan det korrekta och aktiv dödshjälp.
Den tyckas att linjen mellan barmhärtig ängel och mördare är tunn, men sådan är väl lagen.
Jag tycker ska undvika offentliga påtryckningar och låta rättsväsendet ha sin gång, blir det rättegång så blir fallet mycket klarare. Blir det inte det var det alldeles klart. Om inte den offentliga debtaten påverkat åklagare och domstolar…
mars 10, 2009 den 9:22 e m
Fredrik
Ung åklagare
Skillnaden mellan ”våldtäktsmannen” och ”barnläkaren”…
1. Alla som läser vad som skrivitis om ”barnläkaren” tänker ”Det kunde varit jag” (baserat på vad som står i media).
2. Inget av det som media skriver är något som personer inom vården skulle anse som fel. Om ”Våldtäktsmannen” skrevs det både medicinska och moraliska ting som måste anses klandervärda.
mars 10, 2009 den 9:24 e m
profanum_vulgus
Mattias:
Varför skulle det vara orimligt? Låter väl inte så otroligt att folk har ihjäl andra för att spara dem lidande, det finns mycket mer svårförståeliga skäl som folk har ihjäl människor för.
Mårten:
Om åklagaren har en ”smoking gun” så verkar det än mer idiotiskt att häkta någon i en dag för att man ska höra en annan person (i vad, högst en timme?) om en händelse som inträffade för 4 månader sedan.
Det är det jag inte fattar att juristerna här ser, vi vet redan att det dramatiska gripandet och häktning var idiotdrag. Det kan finnas olika skäl för det, kanske ville åklagaren chocka läkaren för att få henne att säga dumma saker i förhör, kanske försökte åklagaren få lite mediauppmärksamhet vad vet jag. Jo jag vet att åklagaren har betett sig klantigt.
Föresten så är det åklagaren som pratar om 1000 gånger dödlig dos, detta utan att känna till vilken dos av läkemdelet som getts, om det alls har getts. Vad som finns är ett blodprov med en viss koncentration av läkemeldet, inte en uppgift om dosen.
Det finns säkert skäl att utreda saken, men kan man vänta i fyra månader så finns det fan ingen anledning att storma in på ett sjukhus och begära omedelbar häktning.
mars 10, 2009 den 9:25 e m
Fredrik
och en ytterligare viktig punkt:
3. Ganska många skulle inte tycka att det vore ett så stort brott att ge en döende patient ”hjälp på vägen”, medan de flesta förhoppningsvis tycker att våldtäkt är fel.
mars 10, 2009 den 9:26 e m
profanum_vulgus
Pidda:
Varför hämtade man inte sköterskan då istället för att hämta läkaren? Den där undanflykten låter ju som att åklagaren var hög när hon kom på den.
mars 10, 2009 den 9:40 e m
Amanda
Jag måste bara säga att jag tycker att chefsåklagarens och vice chefsåklagarens stöd till sin kammaråklagare låter ganska halvhjärtat! Självklart måste de som chefer utåt stötta sin underordnade i det här läget, men jag tycker att deras sk försvarstal låter en aniiiing matt!
Jag förstår oxå att många åklagare känner sig påhoppade med alla elaka kommentarer, över inte minst internet, om att åklagaryrket är sista valet för en juridikstudent pga av den låga lönen etc. Men här tycker jag trist nog att många som säger sig vara åklagare verkar så rigida och otroligt måna om sin prestige. Med tanke på de resurser de(åklagarna) har till förfogande för att ingripa i människors liv så känns de inte alltför betryggande för rättsäkerheten! Och jag tycker inte alls att det är positivt om domare etc ingår i en alltför nära symbios med åklagarna. Läkarnas kåranda är naturligtvis oxå enormt stark, men jag upplever faktiskt läkare som människor med betydligt större flexibilitet och intellektuell vidsynthet- åtminstone om jag skall döma efter hur dessa båda professioner presenterar sig i det här aktuella fallet!
mars 10, 2009 den 9:43 e m
Ung åklagare
Well, jag skulle egentligen hålla tyst. Men det är ju svårt
Fredrik
1. Förundersökningssekretess råder. Alltså står inte allt i media. Förmodligen står långt ifrån allt i media. I häktningsbeslut skriver domarna nästan alltid så lite som möjligt för att skona såväl den häktade som offret.
2. Poängen var ju att ingen visste om att våldtäktsmannen var skyldig eller inte. På samma sätt som ingen här vet om barnläkaren är skyldig eller inte.
3. ”ett så stort brott”??? även ett litet brott är väl ett brott. Jag kan lova att regelmässigt sitter häktade i en vecka för betydligt ”lindrigare brott”.
profanum_vulgus: ”Det finns säkert skäl att utreda saken, men kan man vänta i fyra månader så finns det fan ingen anledning att storma in på ett sjukhus och begära omedelbar häktning.”
Jag vet ju inte om hur det förhåller sig i saken. Men rent allmänt kan jag berätta att det ofta finns utredningstekniska skäl att inte springa iväg och anhålla någon direkt, bara för att man kan. Man kanske väntar på något analysresultat, har telefonavlyssning, få tag i och höra vittnen, få sakkunnigutlåtanden, få till polisresurser, få tag i den misstänkte, har skäl att tro att det finns angränsande brott/personer som måste utredas först. etc. Anledningen till att det inte alltid går att ingripa direkt är många. När möjligheterna/omständigheterna föreligger kan det emellertid bli bråttom fort.
Att åklagaren skulle vilja få mediauppmärksamhet är bara befängt. Åklagare är oftast hyfsat intelligenta. Det kan inte ha undgått någon att det skulle bli ”PR-mässigt självmord” att åtala en barnläkare/hjältinna för ”barmhärtighetsmord” på ett svårt/döende spädbarn” Tvärtom måste det ha gjorts med mycket tungt hjärta.
Erik D. Vi betvivlar ofta rättsväsendet och det är en ständig självransakelse ang vad man hade kunnat göra annorlunda. Om du seriöst hade läst mina inlägg så hade du säkert fått flera referenser som tytt på det. (hänvisningen till allmänläkaren och obducenten, referensen till att lägga ned åtal etc). Att tala om incest får dig mer att framstå som en rättshaverist.
JK. Ärligt talat. Hur det ”verkar” har väl ändå ingen betydelse. Varför läsa en juristblogg om man inte verkar intresserad av juridik? Men om du vill förklara vad som ”verkar” konstigt så kanske något kan förtydligas. Att det framstår som försvarstal är nog rätt naturligt med tanke på att åklagare på förstasidesplats i DN anklagats för att ”allvarligt skada barnsjukvården”.
mars 10, 2009 den 9:50 e m
Ung åklagare
För övrigt pågår en liknande debatt på Dagens Medicin. Där är det flera läkare som ganska tufft ifrågasätter varför viss medicin getts, varför medicin inte journalförts osv. (jag har bidragit med ett inlägg).
För den som inte tror att läkare kan döda någon rekommenderas följande läsning. Ingen övrig jämförelse.
http://en.wikipedia.org/wiki/Harold_shipman
mars 10, 2009 den 9:54 e m
Ung åklagare
Amanda: På vilket sätt verkar vi/jag rigorös och mån om min prestige. Förklara och jag kanske kan hjälpa till.
Ps. Åklagarnas löner är helt okej. Det är mer ett yrke man väljer pga övertygelse och känsla än pga lön. Men du behöver inte oroa dig, vi har så vi klarar oss. Hårt arbete dock.
mars 10, 2009 den 10:05 e m
Fredrik
Ung åklagare
Du väljer att inte förstå vad jag menar. Huvudsyftet med mitt inlägg är att belysa varför vi är så upprörda. Jag menar att det är den mängd information vi fått av media. Vad gäller ”våldtäktsmannen” var det redan från början klart att där var något som inte stod rätt till. Informationen räckte.
Vidare skriver du
“ett så stort brott”??? även ett litet brott är väl ett brott”.
Jag tänkte inte på att du var jurist. Själv anser jag att lagen är lite mer tänjbar och jag bryter lagen dagligen (går mot rött, kör för fort etc).
Du skriver att man brukar vara häktad längre för betydligt “lindrigare brott”.
Vilket brott anser du att barnläkaren har begått här då? Om man läser media är det värsta hon kan ha gjort att patienten dog på 1 timme istället för på 7 timmar. Jag tycker inte att det är en överdrivet vidrig handling (även om jag inte känner till någon läkare som skulle göra så). Kanske är det vållande till annans död i lagens bemärkelse?
mars 10, 2009 den 10:07 e m
Krister
Till Ung Åklagare: Du påstår att obligatorisk häktning endast skulle innebära en presumtion för häktning och samtidigt ifrågasätter du en annan debattörs juridiska kunskaper. Jag påstår att du har rätt, men ändå fel.
Så här står det i 24 kap 1 § Rättegångsbalken:
Är för brottet inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, skall häktning ske, om det inte är uppenbart, att skäl till häktning saknas.
Orden ”skall och ”uppenbart” är viktiga för bedömningen av ditt påstående. Detta är det starkaste kraven som finns i lagtext. Häktning är sålunda huvudregeln, fri fot är undantaget. Ja, jag vågar påstå att det är helt unikt att den som alltjämt är misstänkt för dråp skulle försättas på fri fot. Att så ändå har skett talar starkt för att åklagaren har kommit till insikt om att misstanken inte längre håller, men hon försöker dölja det väl.
Till Elisabeth: Du antyder att jag drar för höga växlar på att läkaren har försatts på fri fot.
Jag hänvisar till vad jag har skrivit nyss ovan samt även till vad Emma Åklagare skrev i ett av sina inlägg, nämligen att det är ”unikt” att den som är misstänkt för dråp försätts på fri fot pga ett åklagarbeslut. Jag har varit verksam som försvarare i snart 20 år. Jag har aldrig varit med om eller ens hört talas om att en dråpmisstänkt försätts på fri fot så länge misstanken kvarstår. Har du??
Ang. Åklagarkollegornas försvar för sin kollega: Förundersökningssekretess gäller både till skydd för utredningen, men även till skydd för den misstänkte. Bestämmelserna finns i 5 kap 1 § Sekretesslagen och 9 kap 17 § Sekretesslagen.
Åklagarena brukar dock gärna glömma bort den sekretess som gäller till skydd för den misstänkte. Hur ofta ser man inte åklagare som vitt och brett uttalar sig i media mitt under en pågående förundersökning?
Det jag vänder mig mot är att åklagarkollegorna så tydligt tar ställning för sin kollega mot den misstänkte läkaren. De uttalar sig om att åklagarens beslut var korrekt, att den misstänkte läkararen inte skulle ha kunnat förklara vissa dokument, att överdoseringar skett m.m.
Detta är rakt igenom subjektiva uttalanden som ligger långt ifrån lagstiftarens krav på åklagare att vara objektiva.
mars 10, 2009 den 10:11 e m
Sten Sture
Amanda: att läkare generellt sett skulle ha betydligt större intellektuell vidsynthet än jurister är en intressant brandfackla i debatten, även om man bortser från att påståendet som sådant knappast är ett tecken på just intellektuell vidsynthet.
Personligen tror jag att läkare i allmänhet överskattar sina kunskaper i juridik i långt större utsträckning av vad jurister överskattar sina kunskaper i medicinska ämnen. Men det kanske bara är jag…
mars 10, 2009 den 10:16 e m
Mattias
profanum_vulgus > Det finns inget utrymme för barmhärtighetsmotiv här. Vi pratar om en döende flicka med timmar kvar att leva. Hon fick de läkemedel hon behövde för att slippa plågas under sina sista timmar. Skulle någon i detta läge gå in med en hästdos morfin och tiopental för att snabbt döda flickan istället för att lugnt invänta döden ett par timmar senare? Varför i herrans namn då? Var ligger rimligheten i detta? Varför skulle någon med hennes kompetens i så fall göra detta med en extrem överdos när hon hade kunnat göra på ett snyggt sätt som aldrig skulle upptäcks? Hon visste ju att fallet skulle granskas efter föräldrarna redan tidigare anmält för felbehandling. Nej du, det är orimligt.
Dessutom har hon inte gett doser som är 1000 gånger högre än dödlig dos. Det är fysiskt omöjligt, det skulle helt enkelt inte få plats i blodomloppet. Avseende tiopental skulle det för en 800 grams flicka röra sig om 1-2 dl tjock, trögflytande vätska. Låter det rimligt?
mars 10, 2009 den 10:21 e m
Ung åklagare
Brottsbalken 3:1 Den som berövar annan livet dömes för mord.
Brottsbalken 3:2 är brott som avses i 1 med hänsyn till omständigheterna som föranlett gärningen eller eljest att anse som mindre grov dömes för dråp.
Brottsbalken 3:7 Den som av oaktsamhet orsakar annans död dömes för vållande till annans dör.
En annan bestämmelse av intresse
Brottsbalken 29:3 4 Som förmildrande omständighet vid bedömning av straffets värde ska särskilt beaktas bl.a. om brottet föranletts av en stark medkänsla.
___________________
Fredrik. Well. Om det skulle förhålla sig så (hypotetiskt) att någon medvetet injicerar någon med en drog i avsikt att ta livet av denne så ligger väl mord/dråp närmast till hands. Vållande till annans död blir det inte om det finns ett uppsåt att beröva någon livet. Dråp är därför närmast till hands eftersom brottet föranletts av omständigheter som får gärningen att anse som mindre grov. Dessutom kan man nog (förhoppningsvis) räkna med förmildrande omständigheter.
Om du anser att lagen är felaktig. Vänd dig till en politiker. Kandidera. Ändra lagen. Men ha inte mage att komma och gnälla på åklagare som bara tillämpar de lagar ni medborgare har gett oss så gått det går, även om vi ibland tycker lagarna är korkade. Men skyll inte på oss. Skyll er själva. Det finns en aktiv debatt om dödshjälp i Sverige. Delta i den i stället. Vare sig läkare eller åklagare har dispans att medvetet döda folk.
Vad gäller ”informationen” om våldtäktsmannen så ingår det ju i vårt jobb att inte låta oss styras av skvallerpressen utan försöka agera även när det medför att vi blir impopulära. Långt från allt som står i media är sant. Det vet nog de flesta vid det här laget. Därför ska man inte vare sig förklara att någon är skyldig eller oskyldig med vägledning av vad man läser i aftonbladet, expressen eller DN (inte GP heller för den delen).
mars 10, 2009 den 10:35 e m
Ung åklagare
Krister: Du förklarar hur jag har rätt. Men inte hur jag har fel. Var har jag fel? Om man nu tänker sig ett fall där häktning inte är obligatorisk så är väl detta ändå praktexemplet. Ett annat tänkbart fall var väl en gubbe som dödade sin alzheimerssjuka fru sedan 50 år med sömnpiller. Vet inte om han häktades. Men skulle kunna tänka mig att man inte häktade där. Hur var det i Rödeby förresten? Satt han häktad hela vägen? Minns inte
”talar för” är ju, som du säkerligen vet, inte en säker slutsats. Att du inte personligen stött på det är ett ännu mindre övertygande argument. Men då vet du iallafall argumenten att föra fram nästa gång du ska försvara en barnläkare som är misstänkt för att förkortat ett svårt skadat barns liv.
Sedan vänder jag mig mot att jag som ”kollega” skulle dragit någon slutsats angående åklagarnas beslut. Om det nu är mig du menar? Menar du oss eller de i DN artikeln? Jag har mer försökt förklara hur och på vilka grunder de möjligen fattats och försökt avvärja konstiga tankar som att läkaren måste vara oskyldig pga yrkesval o samhällsställning.
Vet inte tillräckligt mycket om ”läckning” till media från bägge hållen för att kunna uttala mig. Jag har iaf aldrig gjort det. Aldrig sett ngn på arbetsplatsen göra det heller, men det betyder ju inte att det inte händer.
Mattias. Håller med om att 1000 ggr dosen låter lite väl konstigt. Mer bestickande är väl då om vissa droger inte journalförts. Litar dock inte i något avseende på några uppgifter i media. Inte heller på vad chefsläkarna sagt i DN. Skulle gå till förstahandsmaterialet om jag ville uttala mig.
mars 10, 2009 den 10:39 e m
Krister
Här ett inlägg från Dagens Medicin som visar att åklagarens påstående om att mängden pentol skulle överstiga 1000 ggr det normala rimligen inte är korrekt. En sådan mängd skulle med 1-3 gånger överstiga barnets totalmängd och därför överhuvudtaget inte få plats i barnet. Har Rättsmedicin eller åklagaren gjort en riktig fadäs?
”1. Normal induktionsdos (”narkosdos”) för nyfödda till spädbarn är 3,5-7,0 mg/kg, (Anaestesiology,1987,67:104-107)
2. Pentotallösning inehåller 25 mg/ml
3. Ett spädbarn väger ca 3 kg och har en blodvolym på 240 ml (80 ml/kg).
4. Polisen och åklagaren hävdar att dosen är 1000 gånger större (enl. TT).
5. 3,5 mg/kg x 3 kg x1000 = 10500 mg eller
7,5 mg/kg x 3kg x1000 = 21000mg
Är detta rimligt ?
10500 mg motsvarar 0,42 liter eller 21 st 20 ml pentotal sprutor och 21000 mg motsvarar 0,84 liter eller 42 st pentotal sprutor.
Detta 1 till 3 gånger mer än barnets hela blodvolym, det får inte plats i barnets blodkärl? Polisen, åklagaren och tingsrätten måste snarast förklara detta?”
mars 10, 2009 den 10:41 e m
Amanda
Sten Sture jag tycker av egen ganska omfattande erfarenhet – tackolov vare sig som åtalad eller patient, utan helt privat… faktiskt att de som valt att läsa juridik och sedan valt åklagarbanan tenderar att hamna högre på rigiditetsskalan än de som valt medicin – även om anaestesiologer och kirurger måhända inte tillhör de mest ”sällskapliga inom kåren” Generaliseringar, generaliseringar ok:) Och det är faktiskt inte alltför svårt på det stora hela att ordentligt sätta sig in i svensk juridik, framför allt brottsmålsjuridik – det finns givetvis oerhört komplicerade områden inom juridiken – men brottsmålsjuridik tillhör den allmänpolitiska sfären och skall inte vara extremt svår att förstå och är det inte heller om man är läskunnig och ngtsånär allmänbildad!
Ung åklagare, det var roligt att du är nöjd med din lön! Men just det där du säger om att övertygelse fått dig att bli åklagare tycker jag är intressant…övertygelse om vad?
mars 10, 2009 den 10:44 e m
Ung åklagare
Men Krister. Om du nu är brottmålsadvokat sedan 20 år tillbaka så vet du väl bättre än att försöka avgöra en persons skuld/oskuld på saker du hör i dagstidningar. Seriöst. Jag skulle iaf inte göra det.
Sten Sture. Densamme från En tingsnotaries dagbok? Du förnekar dig inte…
mars 10, 2009 den 10:54 e m
Ung åklagare
Amanda. Wow. Du som talar om intellektuell vidsynthet är ju verkligen den som för fram de mest fördomsfulla och inskränkta argumenten i hela diskussionen. Positivt är väl att du verkar ha viss sjukdomsinsikt. Hur många åklagare känner du? Du vet att det finns ca 800 stycken ( i Sverige).
En tro på och lojalitet med samhället och dess regler inklusive dess fel och brister. Det innebär dock inte blind lojalitet. Jag har ofta båfr offentligt och privat kritiserat lagar jag inte ansett riktiga och kritiserat jurister. Bla i signalspan och IPRED-lagstiftningarna, Dvs JK debatter, Da Costa, KvdQvick mm. Har faktiskt fått en lag ändrad också, mer eller mindre personligen (hade viss hjälp dock).
Men min person är mindre intressant. Jag är dock ingen nickedocka.
mars 10, 2009 den 10:55 e m
Sten Sture
Amanda: ”brottsmålsjuridik tillhör den allmänpolitiska sfären” är ett synnerligen politiskt laddat påstående. Tror att en diskussion om var gränserna går mellan politik och juridik är aningen för akademisk i den här tråden, särskilt om det är många läkare som försöker följa debatten.
Kan vi vara överens om att allmänbildning inte har ett dugg med varken juridik eller medicin att göra?
mars 10, 2009 den 11:08 e m
Mattias
Ung åklagare > Inte ”vissa droger”, en drog: tiopental/pentothal. Det är dock anmärkningsvärt att man inte kunnat hitta någon dokumentation om att denna har givits. Det måste man förstås utreda. Med tanke på händelseförloppet sista dygnen borde hon ändå rimligen ha fått tiopental. Antingen är det en miss i bokföringen eller så har man inte granskat gyttret av olika journaler som förts på IVA och av narkosen tillräckligt väl. Det är också belagt i studier att man vid obduktion kan påvisa tiopental i blodet med ett felvärde på 1500 ggr mot den dos som gavs.
Jag vänder mig inte emot att detta utreds. Jag vänder mig emot sättet det utreds på. Det är ett ganska grovt övergrepp att frihetsberöva någon som med all rimlig sannolikhet inte har begått något brott.
När du väljer att inte tro på uppgifter i media, menar du då att du tror att man har felciterat åklagaren, vice chefsåklagaren och domaren? De pratar nämligen i nattmössan.
mars 10, 2009 den 11:12 e m
Krister
Ung Åklagare: Jag har inte tagit ställning utan närmast gjort en bedömning utifrån det kända faktum att en dråpmisstänkt har försatts på fri fot. Du har ännu så länge inte lyckats presentera ett enda övertygande motargument. Gör det så skall jag lyssna. Men försök att inte ännu en gång trampa fel i juridikens irrgångar.
Amdand: Ditt inlägg var enbart korkat och tyder närmast på att du lider av en överdriven självuppskattning. Läkaryrket är ju också enkelt. På med lite plåster och sedan en alvedon. Klart! Man tar sig för pannan.
mars 10, 2009 den 11:22 e m
Ung åklagare
Mattias: Vi vet ju inte om det är en eller vissa, 1000ggr eller 10 ggr. Vi har inte läst någon förundersökning, hört några vittnen eller sett ngn obduktion etc. Uppgifterna finns där för de som ska avgöra saken. Jag vet inte var du får ”all rimlig sannolikhet inte bgått något brott från”. Har du en källa på det? Eller är det en egen gissning.
Det finns ingen domare i DN artikeln. Tror inte de har blivit felciterade i debattartikeln. Däremot kan det nog ha förekommit i anda sammanhang. Jag känner inte åklagarna heller och vet inte hur inlästa de varit. Men vad jag egentligen menar är att jag som regel inte grundar sådana komplicerade bedömningar på tidningsuppgifter, I ENDERA RIKTNING. Däremot kan jag på ett mer allmänt sätt förklara hur vi arbetar.
När det gäller tvångsmedelsanvändningen så är en veckas häktning faktiskt inte så allvarlig. Det kan du åka på för nästan vilket dussinbrott som helst som är över snatterinivå. Förutsatt att häktningsskäl föreligger. 1 veckas utredningshäktning är verkligen väldigt väldigt restriktivt med beaktande av brottsmisstanken.
mars 10, 2009 den 11:28 e m
Ung åklagare
Krister. Men jag försöker inte heller presentera någon argumentation för endera skuld eller oskuld. Det har jag säkert skrivit i en eller annan form fyra-fem gånger.
Min argumentation går mer ut på att försöka förklara behovet av att utreda händelsen. Det har ju inte ens kommit beslut i åtalsfrågan ännu?
Som du vet, så kan det ibland vara fullt befogat att häkta även om det senare inte finns tillräcklig skäl för fällande dom eller ens åtal. Man fattar korrekt beslut på det material man har. Nu är jag inte på jobbet, men är det inte så att man kan häkta på skälig misstanke, åtala på ”anledning att påräkna fällande dom” (inte ordagrant men ok), vilket i sin tur är lägre än ”styrkt bortom rimligt tvivel”.
Ska vi vara riktigt stingslig så måste man väl inte ens vara misstänkt för ett brott för att häktas. Kan man inte häkta vittnen o grejer? (eller har man tagit bort det).
mars 10, 2009 den 11:29 e m
Ung åklagare
Det är ju vanligare att man försöker få till ”sannolika skäl” på häktning men jag úndrar om inte detta är en utredningshäktning. Dvs ”skälig anledning”. Det står ju inte så i DN-artikeln. Men låter som det, bara en anledning att misstro media.
Nu gissar jag lite, mest för att jag är trött.
mars 10, 2009 den 11:40 e m
Urk
Det ända som är säkert här är att rättsväsendet med de inblandade har gjort ett stort klavertramp i sitt hastiga och ej riktigt genomtänkta ingripande. Detta hade kunna sköts på ett mycket smidigare sätt om de t.ex. bara hade samrådat med socialstyrelsen.
Detta åtal kommer inom snar framtid att läggas ner och skadestånd blir väl då aktuellt till läkaren. Skulle jag nu mot förmodan ha fel så skulle ett smidigare agerande från åklagare m.m. ändå varit väl motiverat.
mars 11, 2009 den 12:00 f m
Mattias
Ung åklagare: Väsentliga delar av händelseförloppet och obduktionsprotokollet är känt. Rättsläkaren som utförde obduktionen har uttalat sig. Motiv saknas och historien som presenterats från åklagarhåll är orimlig bortom allt sans och vett. Det som du formulerar som ”egen gissning” är en välgrundad bedömning som jag delar med de allra flesta av mina kollegor som är insatta i hur vård i livets slutskede går till.
”Vi vet ju inte om det är en eller vissa, 1000ggr eller 10 ggr.”
Vice chefsåklagaren har iaf uttalat sig om att det gäller ett läkemedel och hon har nämnt siffran 1000. Enligt TT rör det sig om tiopental. Domaren som inte är nämnd i den aktuella DN-artikeln gick ut i media efter häktningen och yrade om dödliga medel. Åklagaren själv pratar om barmhärtighetsmotiv. Uppenbarligen vet ingen av dem vad de pratar om. Eller så ljuger de friskt i media.
”När det gäller tvångsmedelsanvändningen så är en veckas häktning faktiskt inte så allvarlig. Det kan du åka på för nästan vilket dussinbrott som helst som är över snatterinivå.”
Om du verkligen är åklagare är detta ett verkligt skrämmande uttalande. Det är att ta otroligt lättvindigt på ett sådant maktmedel som häktning. Hur detta går till enl praxis är tydligen något som verkligen behöver debatteras.
mars 11, 2009 den 1:29 f m
Erik D.
Min poäng 8.58 em var att faktum att en domstol bedömer vad som helst, innebär inte att det är rätt.
Jag kan på sätt och viss bara hoppas att man (åklagaren och domstolen) har hanterat hela situationen rätt. För att, om inte, kommer det att ha stora konsekwenser för hur terminal sjukvård hanteras.
Om jag nu får parafrasera dig Marten: Om läkaren sedan INTE döms för dråp – jag vet ingenting om det men ponera det bara – har du då lika mycket förståelse för hanteringen om läkaren till till din moder/fader/en du älskar, vägrar höja smärtlindringsdosering eller ångestdämpande för att slippa vara sista läkaren som höjde doseringen innan döden komm?
Vi läkare är inga hjältar och vill inte hamna i fängelse för patientens skull.
Säg inte att det inte är detsamma, det vet man bara efter att det var bedömd i domstolen. Då är man redan sönderprocederad, depressiv.
Som Holländare tycker jag att Svenska lagstifning runt terminal patientvård ligger långt ifrån dagens praktik, och det är DET ni inte förstår.
Väldig intressant ni alla, det med regler och er dehumanisering av ett mänsklig drama med uppdelning av fallet i flera domän i lagstiftning. Den där juridiska fragmentariserade dehumaniserade tankegång gör att vi läkare upplever att jurister lever i ett annat universum där man tittar på verkligheten genom tjock färgad glas.
Dagligen jobbar jag med bl.a. gamla dementa människor som ofta blir långsam så pass sjuka och i andnöd att dem behöver smärtlindring och dämpning av deras andnöd. Det görs med Morfin. och eftersom dem ofta inte kan kommunicera måste vi bara anta att vi kan ”mäta” hur de mår tittande på deras oro, yttrande av ångest i deras andnöd. Morfindosering höjs då tills man oftast dör helt enkelt. För dem som inte vet: man dör inte av åldersom, man dör oftast av en jäkla sjukdom med smärtor och ångest eller i förvirring. Någon gång har man tur. Jag tycker inte att alla ska dö av mediciner men jag för min del vill slippa obärbara smärtor i mina sista timmar och vem ska tand hand om det för mig?
Du får gärna rätta mig om jag har fel Marten men är lagen inte skapad för att göra livet mer rättvist? Reglarna ska i min bedömnng, men här vet jurister mer om, tjäna samhället och inte tvärtom. Regler för reglernas skull ska väl inte finnas?
Till slut: nej, läkare ska inte särbehandla på något sätt.
Reagerande kollegor tycker inte att läkare måste bara kunna göra vad vi tycker är rätt, vi är på detta sätt inte personlig kränkta pga vad har hänt med vår kollega men vi förutser ett stort problem inom vården om denna situationen inte hanteras väldig, väldig klok.
mars 11, 2009 den 6:38 f m
profanum_vulgus
Ung åklagare:
Har du inte läst något om fallet? Är det därför du återkommer till att andra inte skulle kunna veta något?
Åklagaren har ju i efterhand påstått att hämtningen och häktningen utfördes enbart för att man skulle höra en sjuksköterska.
Det är ju därför jag skriver att hämtningen och häktningen var helt klart onödig.
Åklagaren i fallet har ju sagt att hon är förvånad över mediareaktionen, vilket även Emma åklagare här verkar vara, jag är det också. Är vi alla idioter? I vilket fall så kvarstår då möjligheten att åklagaren gjorde som hon gjorde för att få ett högprofilmål.
FÖ:
”Rättsläkare” kan betyda en allmänläkare som gått en timmes kurs i att skriva rättsintyg. En rättsläkare behöver inte ha större kompetens att avgöra rättsfrågor av medicinsk art än jag har.
Faktum är att jag har ett rättsintyg från en riktig rättsläkare, en ansedd sådan dessutom, där en person påstod sig ha blivit slagen 10-15 gånger i ansiktet med en el-gitarr. Gitarren svingades som en slägga mot målsägandens ansikte när målsäganden låg ner. Målsäganden fick också flera kraftiga slag i ansiktet med en krycka, samt några sparkar i ansiktet och många knytnävsslag. Den enda skadan som finns i ansiktet är ett litet blekt blåmärke på käkens ena sida. Rättsläkaren tyckte att målsägandens berättelse stämde väl med skadorna.
mars 11, 2009 den 6:45 f m
Krister
Ung Åklagare: Vi är överens om att det i och för sig kan vara korrekt att häkta någon även att det senare inte finns skäl för en fällande dom. Om detta är vi eniga.
Man kan också hävda att det kan uppfattas som korrekt att arbeta utifrån det material man har. Här är vi dock inte eniga. Jag anser nämligen att åklagaren i ett så komplicerat fall som det nu aktuella i vart fall borde ha satt sig in i de nationella riktlinjer som gäller för palliativ vård. Åklagaren har publikt erkänt att hon inte hade gjort detta innan hon beslutade att anhålla läkaren. Beslutet fattades alltså på ett bristfälligt underlag, vilket är helt oacceptabelt eftersom kunskapen kunde ha inhämtats genom en enkel sökning på google.
Hela häktningsförfarandet som sådant omgärdas av otillständigheter. Som försvarare vet du inför den första häktningsförhandlingen aldrig något om utredningsmaterialet och vilken grund åklagaren har för sin häktningsframställan. Som försvarare för tillslängt dig en tunn häktningspromemoria 5 minuter för häktningsförhandlingen. Du har varken tid eller möjlighet att förbereda klientens försvar. Åklagaren sitter under häktningsförhandlingen och talar om att ”det finns flera medmisstänkta på fri fot” och att ”NN därför på fri fot kan antas försvåra utredningen”. Alltför ofta hör man senare under utredningen aldrig mer talas om dessa medmisstänkta. Detta ger en känsla av att åklagarna drar till med en halvsanning/lögn för att få igenom häktningen. Om så är fallet så är det självklart inte acceptabelt i ljuset av åklagarnas lagfästa objektivitetsplikt.
mars 11, 2009 den 7:32 f m
Joen
@ Ung Åklagare
Helt off topic men det är inte kutym på bloggar och forum att söka ta reda på vem som står bakom ett alias.
mars 11, 2009 den 7:33 f m
profanum_vulgus
Ung åklagare:
”En veckas häktning är inte så farligt”
Jag vet att många åklagare tar lätt på frihetsberövande, men att säga det så rakt ut är fan så upprörande. Hur mycket vill du ha för att jobba i en timme? Vad skulle du vilja ha för att jobba 24 timmar om dygnet i en vecka?
Fördubbla den summan så har du antagligen vad du skulle kräva för att sitta häktad en vecka.
Det händer jävligt mycket på en vecka. För en del innebär det att barnen måste omhändertas, att hunden avlivas och att hyran inte blir betald. Jävligt arrogant av en person som ska syssla med att få folk inlåsta att ta så lättvindligt på det.
mars 11, 2009 den 8:18 f m
Kvasar2000
@Ung Åklagare.
Jag är förvisso inte jurist och har inte juridiska kunskaper. Men ni jurister har ej medicinska kunskaper. Du tycker att läkare skall lyssna på vad ni inom juridiken säger men har ni och åklagarna lyssnat på vad läkarkåren säger? Att du drar parallelen till den våldtäktsdömde plastikkirurgen visar att så inte är fallet.
Vi vet nu ganska mycket vad som hänt i det här fallet. Åklagaren har baserat sitt anhållande och sedemera häktning på ett mycket vagt rättsmedicinsk utlåtande som ger utrymme för många andra tolkningar än de som åklagaren dragit. Sedering är praxis vid avslutande av livsuppehållande behandling. Det här ärendet skulle ha handlagts av socialstyrelsen.
Jag blir faktiskt lite oroad här över juristernas problem med att hantera kritik mot rättsväsendet. Den stående kommentaren är att vi vet inget om fallet. Lita på åklagaren och domstolen. Allt har gått rätt till. Det duger inte.
Det är också skrämmande att åklagarna i Sverige verkar ta så lätt på ett häktningsförfarna eller frihetsberövande. Det är bra det debatteras.
mars 11, 2009 den 8:18 f m
Sten Sture
Jag tror ärligt talat att de flesta som gnäller över åklagarens hantering av förundersökningen är läkare och som sådana har egen erfarenhet av att fatta beslut som får långtgående följder för enskilda personers liv och leverne, och därför själva tror sig veta hur skönsmässiga och inte alltid väl underbyggda dessa beslut är. Juridiken, och då särskilt straff- och processrätten, är dock omgärdad av fler rättssäkerhetsgarantier än vad som troligen är fallet inom ramen för en sedvanlig läkarbehandling. Tror att detta är den främsta anledningen till de många grava missförstånd, förutfattade meningar och jumps-to-conclusions som många (läkare eller andra vårdmänniskor) ger uttryck för ovan.
mars 11, 2009 den 8:21 f m
Sten Sture
Och Kvasar2000, jag upprepar min kommentar från tidigare:
”Amanda: att läkare generellt sett skulle ha betydligt större intellektuell vidsynthet än jurister är en intressant brandfackla i debatten, även om man bortser från att påståendet som sådant knappast är ett tecken på just intellektuell vidsynthet.
Personligen tror jag att läkare i allmänhet överskattar sina kunskaper i juridik i långt större utsträckning av vad jurister överskattar sina kunskaper i medicinska ämnen. Men det kanske bara är jag…”
mars 11, 2009 den 8:58 f m
profanum_vulgus
Sten sture:
Vilka rättssäkerhetsgarantier är det du tänker på?
Vilka av dessa är annat än en bedömning av en människa precis som läkarbedömningar?
Jag tror att jurister ofta överskattar både sin kunskaper i juridik och i andra ämnen. T.ex. har vi ju tusentals domar i Sverige som enbart bygger på lögndetektion, vilket tydligen domare (både juristdomare och politiska domare) tror sig vara ofelbara experter på.
mars 11, 2009 den 9:07 f m
Kvasar2000
@ Sten Sture. Skulle aldrig komma på tanke att dra så generaliserande omdömen som du gör. Men det är bara jag.
För övrigt framstår det i dagens DN som om Åklagaren, innan häktningen, inte ens visste om att man beslutat att avsluta livsuppehållande behandling.
mars 11, 2009 den 9:15 f m
Sten Sture
Vulgus: för det första, om du hade varit jurist hade du vetat vilka rättssäkerhetsgarantier jag tänker på.
För det andra, vid frihetsberövande talar vi om följande kedja: gripande (polisen), anhållande (åklagare), häktning (upp till tre svenska domstolsinstanser plus i ett eventuellt senare skede Europadomstolen), på samtliga nivåer sker bedömningarna på grundval av bestämmelser och principer som utarbetats under årtusenden, och inte enbart ”en bedömning av en människa”, vilket troligen oftare är fallet inom ramen för en läkarbehandling. Notera gärna bruket av oftare.
Visst finns det undermåliga jurister, precis som det finns undermåliga läkare. Förstår inte vilka generella slutsatser som man kan dra av den omständigheten i den aktuella debatten.
Vet inte vilka lögndetektormål som du hänvisar till. Låter dock inte rimligt att någon ska kunna hållas till ansvar i ett brottmål i avsaknad av stödbevisning utöver ett lögndetektortest (vilket jag inte trodde används av svenska myndigheter. Här är en kort lektion i svensk straff- och processrätt: om en person, vem som helst, skulle gå in på en polisstation och säga att det var han eller hon som dödade barnet i edet aktuella fallet, så är ett sådant ”erkännande” inte tillräckligt för en fällande dom, ens om personen klarar ett lögndetektortest. Det är alltid upp till åklagaren att bevisa bortom rimligt tvivel att en tilltalad har utfört det brott som han eller hon åtalats för.
mars 11, 2009 den 9:21 f m
Sten Sture
Kvasar2000: Nä visst finns det säkert enskilda läkare med fullgoda kunskaper i juridik. Tror dock att det inte finns särskilt många jurister med fullgoda kunskaper i medicinska ämnen. Om du hade varit jurist hade du emellertid insett att detta senare förhållande är ett idealt förhållande. I syfte att kunna upprätthålla objektivitet och göra neutrala bedömningar måste en jurist kunna främja sig från det aktuella ämnesområdet. Tror att en läkare med lång erfarenhet har mycket svårt att göra det.
Om du tror att detta är uttryck för mina ”generaliserande omdömen” så får det naturligtvis stå för dig.
mars 11, 2009 den 9:30 f m
profanum_vulgus
Sten sture:
Jag är jurist, men jag missade nog kursen i telepati så jag vet inte vad du tänker.
Europadomstolen kan inte fatta något beslut om häktning, de kan bara meddela att en stat brutit mot konventionen eller inte inget annat.
Det finns ingen linje av utveckling som ger genom årtusenden, det är snarare en dialektisk utveckling av framskridande och regressiva perioder.
Häktningen i det här fallet beslutades av en ensam tingsrättsdomare, är inte det en människa som gör en bedömning?
Nej man använder inte polygrafmaskiner, lögndetektionen genomförs av domstolens ledamöter. De sätter upp en serie kriterier som de dragit ur en hatt och sedan bedöms målsäganden utsaga leva upp till dessa kriterier varför det skulle vara orimligt att målsäganden inte talade sanning.
Förfarandet är; rättsstridigt (för att bara ta EN sak, all bevisning måste värderas ändå värderas inte den tilltalades utsaga efter samma kriterier), utanför domares expertisområde (ej notoriskt, alltså även detta rättsstridigt), och saknar helt och hållet stöd i vetenskap.
Problemet är bara att ”utom rimligt tvivel” i Sverige idag i många fall tolkas av domstolen som ”tror”. Inte minst i ord-mot-ord-fall där domarna utrustar sig med magiska lögndetektor-egenskaper.
mars 11, 2009 den 9:45 f m
Kvasar2000
Så du menar att ju mindre kunskaper en jurist har utöver juridik är något bra för en jurist då det främjar objektiviteten och neutraliteten? Det är faktiskt intressant. De flesta akademiska ämnesområden, även inom humaniora och samhällskunskap, tycker nog att kunskaper utanför det egna området är något bra då det ger ett djupare förståelse för det samhälle vi lever i.
Håller ni andra jurister med Sten Stures åsikter kring detta?
mars 11, 2009 den 9:49 f m
Kvasar2000
@ Sten Sture
Föregeånde post skulle vara till Sten Sture. Glömde också fråga. Anser du att Brandt varit neutral då hon inte skaffat sig kunskaper från t.ex. Socialstyrelsen hur vård i livets slutskede bedrivs?
mars 11, 2009 den 10:02 f m
Sten Sture
Vulgus: telepati? Ställ inte retoriska frågor om du inte förväntar dig svar. Muket grundläggande. Ditt resonemang om dialektik och lögndetektion tror jag ärligt talat att du inte förstår själv. Och jag tror inte att du är jurist, möjligen juriststuderande på någon av de tidigare terminerna.
Förresten skrev jag ”i ett eventuellt senare skede” om Europadomstolen.
Kvasar2000: ditt ytterlighetsargument är möjligen relevant i någon annan diskussion. Jag skrev endast att en läkare med lång erfarenhet troligen får det mycket svårt med objektiviteten och neutraliteten.
Och ja, det är bättre om en jurist är generalist än specialist när det gäller sakkunskap inom de områden som han eller hon arbetar med.
mars 11, 2009 den 10:20 f m
profanum_vulgus
Sten sture:
Varför inte ställa retoriska frågor utan att förvänta sig svar?
Du menade att jag om jag var jurist visste vad du tänkte på, jag är jurist utan att veta vad du tänker.
Jag jobbar som biträdande jurist. Men det spelar egentligen ingen roll.
Vad är det du inte tror att jag begriper mig på?
Dialektiken har inte med lögndetektionen att göra. Det är bara det mönster som samhällsordningen följer, du vet, en tes möter sin antites och bildar en syntes. Det är inte en linjär utveckling genom tiderna, utan en cirkulär (eller sinuskurva).
Lögndetektion skrev jag mitt examensarbete om och har även ägnat ytterligare studier åt ämnet samt även arbetat med fall där rättens förmåga som mänskliga lögndetektorer varit hela bevisvärderingen.
mars 11, 2009 den 10:36 f m
Sten Sture
Du frågade om rättssäkerhetsgarantier. Om du hade varit jurist hade du naturligtvis vetat vad jag pratade om. Vad jag tänker kan du naturligtvis inte veta något om, oberoende hur du tror dig presentera saken.
Ok, dina resonemang om dialektik och lögndetektion (inte ”ditt resonemang”) tror jag inte att du begriper själv. Jag vet vad orden betyder, ditt resonemang kring dem är dock obegripligt, möjligen är det begripligt i din egen värld men du misslyckas med att förmedla det utåt.
Skrev du om ”mänskliga” lögndetektorer ovan? Jag läste endast lögndetektorer och utgick naturligtvis från att du menade en mackapär.
Dina premisser, avseende ett eventuellt examensarbete eller senare eventuella studier, framgår inte av det som du har skrivit hittills. Utveckla gärna. Mänskliga lägndetektorer låter som något som Diesen gärna skulle diskutera. Har du haft honom som föreläsare ännu?
mars 11, 2009 den 10:51 f m
profanum_vulgus
Jag vet vad rättssäkerhetsgarantier ÄR, vad jag frågade var vilka du tänkte på. Eller menar du att samtliga rättssäkerhetsgarantier hade med häktningen av läkaren att göra?
Jag tycker att jag har förklarat det ganska pedagogiskt, vad är det du inte förstår?
Jag skrev lögndetektion, alltså verksamhet som ska skilja lögn från sanning. Det är såklart hokus pokus men utförs både med intuition och apparater. I Svenska domstolar använder man inte apparater alls, däremot regelmässigt människor som lögndetektorer.
Nej jag läste i Uppsala så jag har inte haft Diesen. Han listar i sin doktorsavhandling en serie ”lögn- och sanningskriterier” och har ju ofta resonerat kring att domar som bygger på sådant ovetenskapligt flum skulle vara helt riktiga. Han är ju en pinsamhet för Stockholms universitet. Vi läste faktiskt inte ett smack om bevisvärdering (om man inte räknar Ekelöfs genomgång i häfte IV, men det togs aldrig upp) under utbildningen, vilket kanske inte är så konstigt när processrätten bara motsvarade 11 poäng (16,5p numera). Men det är knappast försvarligt för det.
Vad ska jag utveckla? Jag skrev mitt ex-jobb på bevisvärdering av utsagor. Jag har sedan dess studerat en hel del av psykologin kring lögn, minne mm (särskilt intressanta personer här är Max Scharnberg och A. Vrij) samt satt mig in i många fall där lögndetektion har använts av domstolarna.
mars 11, 2009 den 12:30 e m
Krister
Diskussionen har spårat ur och verkar nu mest handla om vem som vet mest om juridik, är det månne läkare eller jurister alternativ den ene eller andre juristen.
Men för att återvända till ämnet så framkom följande tankar kring fikabordet på advokatbyrån.
Åklagaren verkar driva en principfråga. Nämligen att även om den livsuppehållande behandlingen ofelbart skulle leda till döden så är det inte tillåtet att påskynda förloppet. Hon har förvisso en poäng i att påskyndandet inte har stöd i lag, utan – möjligen – endast i medicinsk praxis och nationella riktlinjer för palliativ vård. Dessa stöd är dock underordnade lagstiftningen och kan aldrig stå över svensk lag. Så på formell grund har åklagaren haft en poäng.
Men, om vi då skall driva principfrågor så måste även bl.a. flickans föräldrar delges misstanke om brott, då som gärningsmän alternativt medhjälpare.
Föräldrarna deltog nämligen i beslutet att avbryta den livsuppehållande behandlingen med vetskap [uppsåt] att detta skulle leda till döden. Föräldrarna deltog sålunda i ett uppsåtligt dödande, vilket enligt en formell tolkning av lagtexten bör medföra straffansvar.
Även vad gäller avbrytande av livsuppehållande behandling så finns det riktlinjer, men även dessa riktlinjer är underställda gällande lag. Borde då inte åklagaren – utifrån sin principiella ståndpunkt – även frihetsberöva eller i vart fall delge föräldrarna misstanke om brott?!
Om inte, varför?
mars 11, 2009 den 12:46 e m
Sten Sture
ok Vulgus, förstår fortfarande inte ditt retoriska grepp, det är klart att du förstår vilka rättssäkerhetsgarantier som avses om du är jurist. Bevisfrågor ingår väl förresten även i kursen i allmän rättslära även i Uppsala?
Krister: dina resonemang bygger på spekulationer, så du håller dig väl inte heller till ämnet? Eller avser du att föra en politisk/etisk diskussion?
mars 11, 2009 den 12:56 e m
profanum_vulgus
Krister:
Men om läkaren har följt vad som är kotym för läkare i den situationen så föreligger ju social adekvans. Alltså att handlandet är så normalt och accepterat i den situationen att det inte kan straffas. Som t.ex. ishockeyspelare som tacklar varandra utan att för den del begå misshandel.
Vad gäller att sluta hålla någon vid liv så är det ju inte ett handlande utan ett underlåtande. T.ex. begår man inte i normalfallet mord/dråp om man ger någon hjärt-lungräddning och sedan slutar, oavsett anledningen till att man slutar.
Vad som krävs för att underlåtenhet ska betraktas som handlande är ju skyldighet att handla, ett garantförhållande. Här är ju både föräldrarna och läkaren i garantförhållande till flickan. Men garanter för vad? Är de inte skyldiga att minimera hennes lidande snarare än att hålla henne vid liv så länge som möjligt?
Ett aktivt dödande genom t.ex. en överdos medicin kan däremot inte ursäktas genom något av detta, även om det är barmhärtigt. Däremot kan straffvärdet för det vara i det närmaste obefintligt.
Åklagaren har ju inte misstänkt någon för att ha avbrutit livsuppehållande behandling, utan misstänker att flickan dödats aktivt.
mars 11, 2009 den 1:00 e m
profanum_vulgus
Sten sture:
Vilket retoriska grepp?
Du kanske ändå kan berätta vilka du tänkte på?
Nej inte i Uppsala. Där är allmän rättslära och rättshistoria en fördjupningskurs (alltså efter termin 6) på en halv termin. Rättslära-delen är lite olika beroende på vilken lärare man har, men den går ut på att identifiera regler, plocka ut kriterier osv samt att ge lite grundläggande rättsfilosofi. Inget om bevis för mig eller någon jag känner.
mars 11, 2009 den 1:21 e m
Krister
@Sten Sture: Om du läser mitt senaste inlägg en gång till så borde du kunna förstå att jag inte ägnar mig åt spekulation, utan formell lagtolkning. Dvs samma sak som den aktuella åklagaren.
Om du istället för att komma med ogrundade påstående tog dig tid att rikta konstruktiv och underbygd kritik mot mitt inlägg så blir diskussionen så mycket mer givande.
@profanum_vulgus: Din liknelse med hockeyspelarna blir inte helt korrekt. Som du nog minns från juridikstudierna så kan samtycke endast fria från ansvar i ringa fall. Vid dödande kan samtycke aldrig fria.
Du har rätt i att en underlåtelse att handla inte bör kunna medföra straffansvar. Men i det nu aktuella fallet handlar det om ett högst aktivt handlande. Nämligen att stänga av respiratorn som var en förutsättning för flickans överlevnad. Målsägandebiträdet Peter Althin har offentlig talat om att föräldrarna var delaktiga i detta beslut.
Notera gärna att jag inte propagerar för att föräldrarna skall straffas. Mitt resonemang förs utifrån samma principiella ståndpunkter som åberopas av åklagaren för misstankarna mot läkaren. Syftet är såklart att väcka tankar och skapa diskussion kring orimligheten i åklagarens argumentation.
mars 11, 2009 den 1:40 e m
profanum_vulgus
Krister:
Det är inte samtycke jag pratar om, det är social adekvans. En ishockeyspelare har inte samtyckt till tripping eller crosschecking, men det är ändå inte straffbart som misshandel eftersom det är socialaekvat handlande.
Underlåtelse kan leda till straffansvar om det föreligger ett garantförhållande, och det gör det ju för föräldrarna och läkaren. Däremot blir den delikata frågan vad för skydd de ska garantera flickan.
Vad gäller att stänga av respiratorn har du helt rätt, att stänga av den är ett aktivt handlande. Men borde det inte betraktas som underlåtenhet att fortsätta ge andningshjälp?
Tänk dig följande liknelse: Du och din kamrat har lidit skeppsbrott och han är skadad så du hjälper honom att hålla sig vid ytan. Efter ett tag tycker du att ni legat i vattnet för länge och tänker att kamraten kommer säkert ändå inte att klara sig, så du släpper kamraten och simmar mot land. Kamraten drunknar direkt. Var det underlåtenhet eller handlande från din sida? Du gjorde ju något aktivt för att släppa kamraten (öppnade greppet)men visst måste du hålla med om att du underlät att fortsätta hjälpa honom snarare än aktivt dränkte honom?
Men åklagaren menar ju att den som dödade flickan ska ha gjort det genom att ge henne en dödlig dos läkemedel. Där det haltar är väl snarare att åklagaren inte känner till dosen, anledningen eller vem som gav läkemedlet.
mars 11, 2009 den 1:41 e m
Sten Sture
Ok Krister, med ”Åklagaren verkar driva en principfråga” så ägnar du dig åt formell lagtolkning?
Hur vet du att den ”livsuppehållande behandlingen” är relevant i sammanhanget? Den springande punkten i åklagarens hållning är väl att frågan gäller någon form av uppsåtligt dödande, det är väl det enda som står klart så här långt?
Möjligen ägnar du dig åt någon slags seminariefråga. Spekulation är det hur du än väljer att etikettera det. Och långt från ämnet. Läs gärna Schultz’ inlägg ännu en gång om du är förvirrad. Någon givande diskussion kan jag inte se att du bedriver.
mars 11, 2009 den 2:33 e m
Erik A
Handlar det inte om ett likgiltighetsuppsåt till en bieffekt av en i och för sig lovlig behandling, d.v.s. att dämpa ångest och smärta i samband med att livsuppehållande behandling avslutas? Jag menar att en sådan handling måste anses vara socialadekvat och därmed inte rättsstridig för att använda Jareborgs terminologi, på liknande sätt som att ett kirurgiskt ingrepp inte är en straffbar grov misshandel. Jag trodde också att det fanns en sådan ”deal” mellan rättsväsendet och vården.
mars 11, 2009 den 2:37 e m
Krister
@Sten Sture: Ditt senaste inlägg medför starka tvivel vad gäller din läskunnighet och förståndsförmåga. Vi låter det stanna vid detta.
@profanum_vulgus: Jo, det är just samtycket som friar den tacklande hockeyspelaren eller boxaren som knockar sin motståndare. Det anses följa av spelets regler. Men endast så länge våldet är ringa. Googla lite så kommer du att finna både hockeyspelare och boxare som har åtalats för våld i samband med idrottsutövandet. Samtycke – eller om du hellre vill ”socialaekvat handlande” – friar aldrig vid så grova brott som dråp eller mord.
Jag förstår din liknelse med den drunknande kamraten och medger att du här har hittat en svår gränsdragning mellan ett straffritt och straffbart aktivt agerande. Men den gränsdragningen skall inte utföras av en enskild åklagare på kammaren, utan av en domstol. Så ser vårt rättssamhälle ut.
Jag är naturligtvis fullt medveten om att åklagaren driver tesen att det var en injicering som ledde till flickans död. Men det är ett rätt inskränkt resonemang.
Alla – inklusive Peter Althin – om än med Sten Sture som möjligt undantag, hävdar att flickan skulle avlida som en följd av beslutet att stänga av respiratorn. Läkaren må – det vet vi ännu inte – ha påskyndat följderna detta beslut genom injiceringen. Oavsett vilket skulle flickan ha avlidit. Är läkaren då att anse som gärningsman eller medhjälpare?
mars 11, 2009 den 2:43 e m
martenschultz
Oj, vad ni diskuterar. Krister skriver ”Alla – inklusive Peter Althin – om än med Sten Sture som möjligt undantag, hävdar att flickan skulle avlida som en följd av beslutet att stänga av respiratorn. Läkaren må – det vet vi ännu inte – ha påskyndat följderna detta beslut genom injiceringen. Oavsett vilket skulle flickan ha avlidit. Är läkaren då att anse som gärningsman eller medhjälpare?”
Gärningsman. Om man dödar en person som är döende är man fortfarande gärningsman. Brottsligt blir det bara om det skedde med uppsåt eller av oaktsamhet.
mars 11, 2009 den 2:49 e m
Erik A
Krister – samtycke och social adekvans är inte utbytbara begrepp. Som du säger kan man inte rättsligt samtycka till annat än ringa misshandel. Läran om social adekvans förklarar varför kirurgi trots detta inte är rättstridigt.
mars 11, 2009 den 2:53 e m
profanum_vulgus
Krister:
Samtycke och social adekvans är olika saker, även om samtyckets straffriande omfattning bestäms av social adekvans. Det finns inget samtycke till någon crosschecking i ishockey, alltså finns inget samtycke öht att bedöma.
All morfinbehandling av människor som kommer dö av kvävning skyndar ju på förloppet (eftersom de slutar kippa efter andan).
Självfallet måste en åklagare kunna göra sådana gränsdragningar.
Att påskynda kvävningsdöden genom att tillföra morfin som minskar lidandet är ju just ett socialadekvat handlande inom vården, och ska därför vara straffritt. Men frågan är ju om flickan dött av förgiftning eller av andningssvårigheter till följd av en överdos läkemedel.
Man får ju inte döda döende personer heller.
Men jag antar att du menar som ett fall där jag t.ex. skjuter en person som sedan ligger döende på marken och du då skär halsen av honom så att han dör några minuter snabbare. Även om du försökte vara snäll så är det ju dråp från din sida och mordförsök från min sida. Om vi tillsammans kommer överens om det så är det ju mord för båda.
mars 11, 2009 den 2:56 e m
profanum_vulgus
Erik A:
Kirurgi och andra ”nyttiga” ingrepp som passar in på ett straffbud kan ju också (eller alternativt) vara straffria därför att de begås av nöd eller nödvärn.
Social adekvans utesluter ju en del straffansvar även för ”onyttiga” ingrepp. T.ex. mitt exempel med hockeyspelare som inte följer reglerna.
mars 11, 2009 den 3:01 e m
Elisabeth
Det är alldeles riktigt, ung åklagare, att man kan häkta den som vägrar att avlägga vittnesed eller avge vittnesmål (36 kap. 21 § rättegångsbalken). Man kan också häkta en konkursgäldenär som vägrar samarbeta med förvaltaren.
mars 11, 2009 den 3:07 e m
profanum_vulgus
Elisabeth:
Det som är mycket märkligt i detta samanhang är att man inte kan häkta en målsägande för t.ex. kullusionsrisk. När man tar upp det för diskussion tycker de flesta att det är närmast komiskt att man skulle häkta målsäganden. Jag tycker dock att det är märkligt att man inte kan göra det, på det stadiet vet man ju ännu inte vem som är brottslig och vem som är offer. Det kan lika gärna vara den anklagade som är offer.
mars 11, 2009 den 3:14 e m
Krister
@martenschultz: Jag är medveten om att straffansvar kan inträffa även för den som dödar en döende person och att det krävs uppsåt eller i vart fall oaktsamhet. Läser du mina inlägg igen tror jag du kommer att förstå bättre.
Men för att förenkla: En grupp personer beslutar sig för och genomför också en handling som ofelbart kommer att leda till att en annan person dör. Låt oss säga att de samtliga skjuter personen som får så allvarliga skador att han inom kort kommer att förblöda. En av gärningsmännen går fram och sätter ett skott i huvudet på den döende. Är då övriga personer fria från straffansvar?
@Erik A: Jag förstår vad du skriver men delar inte dina slutsatser. Social adekvans och samtycke går hand i hand. Hockeyspelaren ger sig in i spelet medveten om att han kan komma att tacklas. Genom att han ändå går in i rinken ger han sitt samtycke. Patienten som samtycker till att lägga sig på operationsbordet är också medveten om att han kommer att bli snittad med kniv. Våldet står i rimlig proportion till nyttan och det är här den sociala adekvansen kommer in. Men ponera att läkaren mot patientens vilja hade skurit upp honom med en skalpell. Menar du att handlandet skulle ha varit straffritt då också?
En utmärkt rättsfallssamling inom ämnesområdet är Krister Malmstens ”Idrottsvåld och Idrottstvister”, utgiven av Nordstedts juridik. Boken innehåller en sammanställning av 138 rättsfall. Och nej: Jag är inte Krister Malmsten även om vi har samma förnamn.
mars 11, 2009 den 3:24 e m
profanum_vulgus
Krister:
Problemet är ju om ishockeyspelaren tacklas på ett sätt som bryter mot reglerna, t.ex. crosschecking.
Om du är med om en trafikolycka och förs akut och medvetslös till sjukhus där du opereras, anser du då att kirurgen begår grov misshandel mot dig? Du har ju inte lämnat något samtycke.
mars 11, 2009 den 3:29 e m
profanum_vulgus
Krister:
För övrigt finns det ett samband mellan samtycke och social adekvans, men det är det omvända mot vad du verkar använda.
Social adekvans avgör gränserna för samtycket. T.ex. är det inte det minsta social adekvat att t.ex. skjuta enkronor mot varandras händer för att se vem som ger upp först. Men om bägge som leker leken samtycker så är det samtycket som ger straffrihet. S.k. dansbaneslagsmål är straffria pga social adekvans och samtycke. Man måste samtycka till slagsmålet, men man samtycker såklart inte till slag och annat som utdelas under slagsmålet. Hur långt man kan samtycka avgörs dock av social adekvans, man kan inte samtycka till att någon sparkar in pannbenet på en, eftersom det är en skada som inte är social adekvat att samtycka till, eller att orsaka en annan människa.
mars 11, 2009 den 7:14 e m
viktor
Det måste väl vara fråga om utredningshäktning, eftersom åklagaren hänvisar till ett särskilt häktningsskäl, och sådana inte behövs om det är föreskrivet fängelse i minst två år?
profanum_vulgus: Det finns väl ingen rimlig anledning att häkta en målsägande pga av kollusionsfara? Målsäganden kan undanröja bevis eller försvåra sakens utredning innan denne väljer att gå till polis.
mars 11, 2009 den 7:20 e m
viktor
Krister: En mer relevant jämförelse hade väl varit om den första gruppen människor som sköt hade rätt att göra det, t.ex. på grund av nödvärn, medan den senare gärningsmannen inte hade en sådan rätt. Att stänga av respiratorn var ju korrekt; frågan är om läkarens påföljande agerande var korrekt. I det här fallet fanns inget huvudbrott? Eller har jag missförstått?
mars 11, 2009 den 8:49 e m
profanum_vulgus
Viktor:
Då finns det väl ingen rimlig anledning att häkta någon som man tror är skyldig för kollusionsfara heller?
mars 11, 2009 den 11:23 e m
Golgata
Döendet är inte alltid vackert. Ibland kan det för anhöriga som kanske för första gången ser en döende människa vara så påfrestande att själva ljuden, andhämtning, rosslandet, ryckningarna (som kan pågå länge) omöjliggör anhörigas ofta starka önskemål om att närvara hos den döende. I en sådan situation, om jag bedömer att patienten faktiskt inte lider (är tex pga hjärnskada medvetslös) poängterar jag för anhöriga att : -Ja. Det låter obehagligt, som om er dotter/far/moder/hustru etc lider. Men tänk nu på att hon sover så djupt man bara kan. Hon lider inte av dom här småryckningarna och att slemmet åker upp och ner i luftstrupen.
Trots försök att få anhöriga i sådana situationer att förstå hur den döende i vissa fall faktiskt inte lider av symptom som i varje fall låter/ser ut som det vore helt förfärligt, så går det inte alltid att med rationella argument att nå den/de förtvivlade.
I en sådan situation väljer jag, medveten om att jag faktiskt FRÅNGÅR min ledstjärna (= min patients väl i första och enda rummet) och ordinerar tex Morfin-Scopolamin som dämpar sekretbildning mm. Jag gör detta för att de anhöriga skall stå ut med något som kanske kommer vara viktigt för dom för resten av deras liv. Hade patienten LIDIT av en dylik ordination hade jag självklart vägrat. Men är patienten medvetslös så- är patienten medvetslös Då resonerar jag; Förvisso lindrar denna ordination icke några av min patients symptom. Men hon uppskattar/skulle nog uppskatta att hennes kära får vara med nu när hon dör. Du lider inte av min ordination. Ordinationen är till gagn för dig. Dessutom för dina anhöriga.
Men helt fyrkantsjuridiskt är ju detta förfarande betänkligt, kanske rentav ett brott. Tyvärr är dock verkligheten BETDLIGT mer komplicerad än vad den för samhället helt fundamentala juridiken kan greppa.
Det vore lika vist som att tro att juridik skulle kunna vara en metod att närma sig vad som är MORALISKT rätt eller fel.
Juridik behövs för att klargöra vad som är lagligt eller olagligt.
I det aktuella fallet på ASB tycks det mig som just den uppmätta koncentrationen av olika läkemedel har spelat en helt central roll för häktningsbeslutet.
Hur i hela friden kan tex koncentrationen av sömnmedlet Pentotal vara 1000x högre än den terapeutsiska? Detta frågar sig inte minst målsägarbiträdet.
Räknat lite på det.
1. Normal induktionsdos (”narkosdos”) för nyfödda till spädbarn är 3,5-7,0 mg/kg, (Anaestesiology,1987,67:104-107)
2. Pentotallösning inehåller 25 mg/ml
3. Ett spädbarn väger ca 3 kg och har en blodvolym på 240 ml (80 ml/kg).
4. Polisen och åklagaren hävdar att dosen är 1000 gånger större (enl. TT).
5. 3,5 mg/kg x 3 kg x1000 = 10500 mg eller
7,5 mg/kg x 3kg x1000 = 21000mg
10500 mg motsvarar 0,42 liter eller 21 st 20 ml pentotal sprutor och 21000 mg motsvarar 0,84 liter eller 42 st pentotal sprutor.
Detta 1 till 3 gånger mer än barnets hela blodvolym.
Hur skall man förstå att koncentrationen av sömnmedlet Pentotal hos den avlidna motsvarar 1-3 x den avlidnas blodvolym?
1. Maskinen som gjorde analysen kan varit felkalibrerad.
2. Läkaren har på kort tid infunderat 0.42-0.84 liter pentotallösning (då hade iofs infusion av isoton harmlös koksalt fått samma resultat, dvs omedelbar död). Hon tröttnade helt enkelt efter 5 h 20 min på att ge den döende flickan lindrande vård och övergick resolut till att mörda flickan.
3. Läkemedlet har tillförts då pat inte hade någon betydande cirkulation till vitala organ (vilken är normalt under döendet) såsom hjärta, lungor, njurar, lever då halveringstiden för läkemedlet torde varit påtagligt förlängd.
4. Läkemedlet har tillförts under en tid efter döden. Läkemedlet bryts ej länge ned.
5. Kombinationer av ovanstående
Detta har självfallet åklagarmyndigheten, tingsrätten och polismyndigheten redan beaktat. För i Sverige lämnas i princip aldrig något åt slumpen vid brottsutredningar. Varje sten som går att vända på vänds på.
För egen del finner jag alternativ 2 som det minst sannolika.
Övriga alternativ är fullt tänkbara.
Jag skulle vilja påstå till och med sannolika.
Med vänlig hälsning!
mars 12, 2009 den 6:27 f m
Krister
profanum_vulgus: Jag köper ditt resonemang gällande social adekvans. Men gränsdragningen mellan det straffbara handlandet och det straffria handlandet är inte alls enkelt.
Jareborg talar i sin bok ”Brotten” om att fall av barmhärtighetsdödande av en obotligt sjuk person bör medföra påföljdseftergift. Han motiverar detta med att ”vid dylika mänskliga tragedier anses det stötande för rättskänslan att hävda statens straffanspråk, trots att formellt sett ett grovt brott är förövat.”
Jareborg är alltså inne på samma linje som jag, dvs beslutet att stänga av respiratorn är i formell mening brottsligt men det vore stötande att utkräva ett straffansvar. Mot den bakgrunden blir åklagarens logik svår att följa. Läkarens förmodade – ännu inte klarlagda – handlande borde enligt samma grunder anses som straffritt.
Frågan är intressant och väcker många ytterligare frågor av både moralisk, etisk och juridisk karaktär. Mitt tips är alltjämt att åtal inte kommer att väckas. Men den som lever får se!
@Golgata: Jag noterar att du åberopar samma beräkningar som jag har gjort lite högre upp. Och jag delar din uppfattning att åklagarens uppgift, att koncentrationen av sömnmedlet Pentotal skulle vara 1000x högre än den terapeutsiska framstår som helt osannolik och troligen gripen ur luften.
mars 12, 2009 den 6:42 f m
profanum_vulgus
Golgata:
Din uträkning har med all sannolikhet inte uppmärksammats av åklagaren. I brottmål vänds VÄLDIGT sällan på varje sten. Det är i princip bara i mordfall utan misstänkt och med medial uppmärksamhet som det görs.
Jag gick igenom ett fall i slutet av förra året. Åklagaren/polisen hade hört fyra vittnen (den tilltalades barn, de pressades så hårt att en 13-årig pojke var tvungen att i en kort paus i förhöret gå ut och kräkas han grät och skakade i timmar efteråt) det ena sa inget intressant och det andra barnet vittnade om att den tilltalade inte hade begått brottet. De övriga två vittnena kunde inte tillföra något av värde.
Den tilltalade dömdes sedan enbart på målsägandens berättelse.
När jag började titta på fallet och enbart från mitt kontor ringa runt till folk som kunde vara vittnen så hittade jag 12 vittnen som alla kunde omvittna att delar av målsägandens berättelse var osann, att målsäganden var mytoman osv.
Dessutom upptäckte jag att målsägandens berättelse om brottet inte var möjlig i sinnevärlden, att målsäganden hade ändrat sin berättelse i nästan varje detalj varje gång hon hörts osv osv.
Vända på varje sten? Bah!
mars 12, 2009 den 6:44 f m
profanum_vulgus
Krister:
Enligt praxis är det dock varken socialadekvat eller straffritt. En mamma dömdes för dråp till 2 års fängelse för att i samråd med sin dotter ha dödat henne för att hon skulle slippa den plågsamma slutliga fasen av sin dödliga sjukdom.
mars 12, 2009 den 7:05 f m
Krister
profanum_vulgus: Jag är medveten om att aktiv dödshjälp inte anses vara straffritt.
Men i sådant fall borde inte heller aktiv dödshjälp genom att avsluta en livsuppehållande behandling heller omedelbart kunna uppfattas som straffritt. Att aktivt stänga av en maskin är inte samma sak som att underlåta att koppla på samma maskin eller att underlåta att ge hjärtmassage. Det finns inget undantag inskrivet i lag, utan möjligen kan straffriheten följa av det du kallar social adekvans. Säkert är det dock inte.
Det är här åklagarens logik brister. Beslutet att döda flickan hade tagits genom att den nödvändiga och livsuppehållande behandlingen skulle avslutas. Flickan skulle tveklöst ha avlidit pga syrebrist. Någon påstås ha påskyndat förloppet. Men för effekten – döden – var sistnämnt agerande egentligen utan betydelse. Döden skulle ha inträtt oavsett.
mars 12, 2009 den 7:32 f m
profanum_vulgus
Krister:
Jo, men då är vi tillbaka på resonemanget ovan att döda en döende. Problemet med att tillåta det (utan att ha reglerat dödshjälp) är ju att det är svårt att definiera döende. Alla sak ju dö, effekten död inträder alltås alltid för alla personer. Hur nära döden ska man vara för att man straffritt ska få dödas?
Om en person (som i fallet med mamman som dödade dottern) troligen kommer att leva i år men med mycket låg livskvalitet och sedan dör av sin sjukdom. Är det att döda en döende att döda denne?
Om en person utan att veta om det har en blodpropp i hjärnan som skulle ha dödat personen inom en minut dödas pga oenighet kring återbetalning av ett lån. Är det att döda en döende?
Det mest praktiska och som bäst sammanfaller med den allmänna moraluppfattningen är väl att förbjuda dödande, och sedan se mycket lindrigt på de som dödar av barmhärtighet?
mars 12, 2009 den 7:49 f m
Golgata
Till Profanum Vulgus.
Du replikerar ”I brottmål vänds VÄLDIGT sällan på varje sten.” .. ”Vända på varje sten? Bah!” PF.
Jag hoppas du förstår att min skrivning var ironisk. Jag är fullt medveten om att det vore en praktisk omöjlighet att vända på varje sten. Men om ironi inte förstås skall jag för tydlighetens skull självfallet framöver avhålla mig från sådan i detta forum. Vad jag menade var att om man som åklagare får ett fullkomligt förbluffande analyssvar på sitt bord i en utredning så börjar man väl sätta upp hypoteser om hur analyssvaret kan ha uppkommit. Vilket hon kanske gjort.
Jag tycker dessutom, särskilt med hänsyn till ditt signum, att en mindre aggressiv attityd vore klädsam än att vräka ut sig ”Vända på varje sten. Bah!”
Det inger inget förtroende, om man nu vill nå den obildade massan.
Jag vet INGET om det aktuella fallet eller den frisläpptas ev skuld. Jag kan bara försöka bedöma vad som verkar sannolikt. Källorna som ligger till grund för dessa bedömningar är inte tunga. Men många deltagare i detta forum vräker ur sig affektfyllda haranger med samma källmaterial
Mindre affekt, mer sans. Det vinner debatten på.
Jag hoppas dock, för åklagarens skull, att hon har mer än ENBART obduktions-utlåtandet med dess toxikologiska analysresultat att vila sig mot för sina allvarliga misstankar.
Att dödliga doser morfin och thiopental uppmättes hos den avlidna förvånar mig inte alls.
Många av mina patienter behöver tex en dagsdos på endast 10 mg morfin för att få symptom frihet. Andra behöver 300 mg. Och detta beror inte nödvändigtvis på någon tillvänjnings-mekanism. Inte heller på att den som behöver 300 mg nödvändigtvis har ett mer smärtsamt tillstånd än den som behöver 10.
Det beror på att behovet av tex morfin är förbluffande individuellt. Detta är okontroversiell sanning.
I situationer där en hjärnskadad patient avvecklas från respiratorvård sprutar man adekvat dos, dvs den dos som ger symptomfrihet.
Man sprutar, tro det eller ej, UTAN att ta minsta hänsyn till vilka halter som kommer uppmätas vid en ev. obduktion, vilket jag fö tror är en omöjlighet att förutsäga. Jag tror faktiskt det saknas kunskap om vad som är att förvänta för koncentrationer ho den döde när läkemedel tillförts under ett döende. Antalet variabler blir för många för att en vettig beräkning skall kunna göras.
Det som man tar hänsyn till är patientens behov, som alltså är högst individ och situationsberoende. Syftet är att skona den döende från kvävningskänsla, smärta, kramper etc.
Flera av mina patienter med tex cancersmärta vistas hemma och tar doser som vida överstiger 10-faldiga normaldoser. Dagsdoser som skulle verka omedelbart dödande hos 99% av en normal-poulation.
Och dom lever.
Jag lovar.
Om en av mina patienter med tumör-progress söker mig och säger att värken har tilltagit och frågar:
-Kan du hjälpa mig?
-Nej. Tyvärr. Jag vet att du förfärligt ont. Men nu finns det en liten hake. När du dör kan det hända att du obduceras. Mäter man halten av morfin i ditt blod då så skulle det inte alls se bra ut. Du har ju redan på pappret dödliga doser förstår du. Jag är ledsen. Hemskt ledsen. (OBS Ironi! Jag tänker fortsätta ordinera efter eget huvud utan att ta hänsyn till ev. obduktionsanalyser.)
Bara för att klargöra att fynd av EXTREMT höga nivåer läkemedel i en avliden kropp inte NÖDVÄNDIGTVIS betyder att ett brott sannolikt begåtts.
Mvh!
mars 12, 2009 den 8:07 f m
profanum_vulgus
Golgata:
Vad jag menade var att man normalt sett inte är nära att vända på alla stenar, man kanske lyfter blicken från skrivbordet en kort stund. Om advokaten kräver det så kan man kanske till äventyrs vända på en av de två stenar som advokaten berättat om.
Nu var det ju dock fråga om tiopental (som jag inte vet något om) som skulle ha getts decilitervis enligt åklagaren och som enligt journal och läkare inte hade getts alls. Så problemet är ännu större. Varför blev just läkaren misstänkt? Varför häktades inte de 10 anhöriga som var i rummet när flickan dog? Är det någon som har sett när läkaren injicerade läkemedel för en halv miljon med en halvliters spruta in i spädbarnet?
mars 12, 2009 den 8:17 f m
martenschultz
Golgata: Det var intressanta synpunkter! Såvitt jag kan förstå är det också relevanta synpunkter. Obduktionsprotokollet är utan större tvekan en sådan uppgift som motiverar att en förundersökning sätts igång – här har ju en sakkunnig sagt att döden var onaturlig. Lägg därtill den påstådda bristen i journalen och det finns en tydlig grund för utredning. Den utredningen måste i ett sådant läge skötas av polisen och åklagaren. Det går inte att först börja hämta in second opinions från olika myndigheter. Om åklagare X får en uppgift från revisorn om att det sker allvarliga skattebrott i bolaget Y så kan X inte först skicka årsredovisningen till Riksrevisionen eller nåt för en extra koll. Det finns anledning till att förundersökningar sker enligt vissa utstakade rutiner.
Men i från dessa nu släppta (och kanske felaktiga) uppgifter till en fällande dom är steget långt. Det kanske finns förklaringar, straffbefriande okunskap, andra faktorer. Vi vet inget om det.
mars 12, 2009 den 8:21 f m
profanum_vulgus
Mårten:
Men fortfarande är det ju så att ingen har klagat på att förundersökning inleds. Man har klagat på att man inte i förundersökningen har inhämtat experters uppfattning, verkar ha lottat fram en misstänkt samt betett sig på ett närmast sedlighetssårande sätt mot den misstänkte.
mars 12, 2009 den 10:52 f m
Golgata
Hej Profanus Vulgus och Martenscultz!
Till PF:
”Nu var det ju dock fråga om tiopental (som jag inte vet något om) som skulle ha getts decilitervis enligt åklagaren och som enligt journal och läkare inte hade getts alls. Så problemet är ännu större. Varför blev just läkaren misstänkt? Varför häktades inte de 10 anhöriga som var i rummet när flickan dog? Är det någon som har sett när läkaren injicerade läkemedel för en halv miljon med en halvliters spruta in i spädbarnet?”
Precis så. Vad gäller förväntad dos thiopental hos en avlidet spädabrn som under sina sista timmar (vild gissning) är skulle jag vilja säga kunskapen obefintlig. Det finns en rättsmedicinsk publikation om just koncentrationen av morfin hos avlidna spädbarn som erhållit symptomlindrande behandlig under döendet. Materialet är mycket litet (3 pat) vilket studien lider av. Men det är den enda som finns ang morfin. Resultat visar dock på förbluffande höga halter, vilket var skället för att publikationen accepterades.
Thiopentals nedbrytning sker främst i levern. För att göra en koncentrations beräkning med någon träffsäkerhet måste man känna till fler variabler än som någonsin i någon situation kan monitoreras. Blodflödet genom levern minut för minut, hjärtminutvolymen minut för minut, exakta tider och doser för tillförsel av läkemedlen, precis hur njurfunktionen fluktuerade under döendet, hur nära inpå döden läkemedlet tillfördes (då halveringstiden torde närma sig oändligheten) och inte minst hur lång tid efter döden man avbröt tillförseln av läkemedlen i fråga. Det är inte alltid uppenbart vid dödsbädden i en dylik situation att precis NU dog pat. När pat är döende kopplas all meningslös övervakningsutrustning bort, tex EKG övervakning. Den gagnar inte den döende. Även om doktorn vakar som en hök över den döende så väntar man (i varje fall jag) varierande lång tid efter det jag först tror att patienten är död med att stänga symptom-lindrande dropp. Jag kan tänka. ” Nu tror jag pat har avlidit.” Jag står och tittar på pat. På anhöriga. Dom tittar på mg. Jag säger inte då ”Nu är ert barns lidande över”. För ofta börjar den döende pat med något som liknar andningsrörelser efter tex 3 minuters väntan, då pat verkligen tett sig just död. Jag tror alltså att ALLA läkemdel som nedbrytes av kroppens organ (det gäller alltså inte alla läkemedel, men det gäller bla de nu aktuella) som tillförs finalt leder till HELT oförutsägbara koncentrationer, tom GIGANTISKA nivåer, för att använda målsägarbiträdets språkbruk. Hade flickan tillförts såväl morfin och thiopental i en enstaka dödande infusion så blir volymerna också gigantiska. Jag skulle vilja påstå omöjliga.
Det måste vara en åklagares förb-nnade skyldighet att påbörja en undersökning om det hamnar uppgifter om dylika koncentrationer på hennes bord. I den undersökning tycker jag (som är juridiskt totalt obildad) att sunt förnuft borde säga mig (om jag hade den svåra uppgiften) -Okey. Vad mer än än dråp/mord kan vara förklaringen? Jag hade blivit mycket förbryllad eftersom jag nog skulle tyckt att det var högst osannolikt att en erfaren doktor med fläckfri bakgrund injicerar GIGANTISKA mängder av två var för sig dödande läkemedel. Jag hade självfallet inte uteslutit möjligheten att läkaren drabbades av någon sorts akut psykos eller som åklagaren spekulerat i överdriven barmhärtighet. Men jag hade faktiskt gått mycket långt för att försöka finna om något talade FÖR den misstänkta, dvs om det fanns någon annan plausibel förklaring. Jag säger inte att den aktuella åklagaren har underlåtit detta, för det har jag ingen aning om.
Till PF:
Har obduktions-utlåtandet slagit fast att döden var onaturlig? Jag frågar eftersom jag inte har läst det.
Mvh!
mars 12, 2009 den 11:04 f m
Golgata
Förlåt. Den sista frågan var till MS.
Mvh
mars 12, 2009 den 11:05 f m
profanum_vulgus
Golgata:
Att läkaren är ”oprickad” kan naturligtvis bero på att tidigare fall av barmhärtighetsdråp inte har uppmärksammats. Vad jag främst vänder mig mot är att läkaren verkar ha valts ut som misstänkt genom slumpen, och att de gigantiska doser som ska ha getts enligt åklagaren är helt omöjliga av flera skäl. Läkaren skulle inte kunna komma över de mängderna utan att det märktes och det skulle inte ens gå att injicera det i blodomloppet.
mars 12, 2009 den 11:20 f m
Golgata
Till Profanus Vulgus
”Att läkaren är “oprickad” kan naturligtvis bero på att tidigare fall av barmhärtighetsdråp inte har uppmärksammats. ”
Javisst!
Man skall noga akta sig för att avfärda olika möjligheter. Då blir det lätt fel, i varje fall i mitt jobb.
Men, med risk för att tråka ut forumet, just det här med sannolikhet bör alltid vara en viktig vägledare.
Om man hör något som kommer galopperande i en skånsk bokskog så är det helt möjligt att det är en förrymd Zebra. Men man har större möjlighet att komma rätt om man tänker: ”En Zebra? Möjligt. Men hur vanligt är det? En häst? Ja, både möjligt och sannolikt! Snart dyker det nog upp en häst”.
Mvh!
mars 12, 2009 den 11:26 f m
profanum_vulgus
Golgata:
Ja alltså problemet här är ju att åklagaren i en skånsk bokskog har fått uppfattningen från en annan person att en zebra på 34 ton med huggtänder kommer springande genom skogen eftersom en person har lämnat en grind öppen. Av de 14 personer som kan ha lämnat grinden öppen väljer åklagaren en därför att denne jobbar med grindar, och häktar den personen av skäl som inte är relevanta.
mars 12, 2009 den 11:33 f m
Golgata
Till Profanum Vulgus.
”Ja alltså problemet här är ju att åklagaren i en skånsk bokskog har fått uppfattningen från en annan person att en zebra på 34 ton med huggtänder kommer springande genom skogen eftersom en person har lämnat en grind öppen. Av de 14 personer som kan ha lämnat grinden öppen väljer åklagaren en därför att denne jobbar med grindar, och häktar den personen av skäl som inte är relevanta.”
Exakt så.
Over and out.
Måste till jobbet….
Mvh
mars 12, 2009 den 12:19 e m
Golgata
Klicka för att komma åt obduktionsprotokoll.pdf
Ser att rättsläkaren bedömer döden som onaturlig.
Med uppenbar risk för att jag uthängs i detta forum som en makalös besserwisser så tror jag faktiskt skrivelsen ”….avlidit till följd av kraftig överdosering..” kommer att behöva omprövas.
Mvh
mars 12, 2009 den 2:39 e m
Emma åklagare
Golgata, jag uppfattar det som att du blev förvånad över vad som stod i obduktionsprotokollet. Jag tror faktiskt att man överlag kan utgå ifrån att de flesta åklagare är helt medvetna om att de inte är kapabla att göra medicinska bedömningar. Jag har i alla fall aldrig träffat någon som haft den tron om sig själv. Den bedömningen görs av medicinare. Sedan tar vår roll vid – att bedriva förundersökningen.
Någon skrev tidigare att det finns ett läkarförakt i Sverige. Jag förstår inte den kommentaren överhuvudtaget för jag har bara sett att läkare är den yrkeskåren som har störst respekt av alla. Jag tror inte att uppbådet hade blivit så här stort för någon med ett annat yrke.
Vi vet fortfarande inte tillräckligt för att fria eller fälla vare sig en läkare eller åklagare. Men kanske kanske har någon insett att det är klokt att vänta med att bilda sig en uppfattning tills man känner till fakta.
mars 12, 2009 den 4:50 e m
Golgata
Emma åklagare:
Hej,
Jag blev inte förvånad över utlåtandet. Att det innehållit något som väckt åklagarens misstankar har jag liksom tagit för givet. Nu trodde/hoppades jag i min enfald att åklagaren hade något mer till stöd för att ”misstankarna kvarstår” än just koncentrationsbestämningarna av läkemedlen penthotal och morfin. Jag i mina tidigare inlägg försökt utveckla varför fynd av Gigantiska koncentrationer (målsägarbiträdets språkbruk) hos en patient som fått läkemedlen under timmarna (vild gissning!) före döden INTE är förvånande. Jag måste dock erkänna att jag är förvånad över att rättsläkaren kommer till slutsaten att dödsfallet är onaturligt. Den bedömning vilar, om jag förstår rätt, på just fyndet av höga halter pentotal och morfin i den dödas kropp. Rättsläkaren tycker att halterna är onaturligt höga, och bedömer i konsekvensens namn att dödsfallet varit onaturligt. För att att säga att halterna är onaturligt höga bör man förstås kunna yttra sig om vilka koncentrationer man normalt uppmäter hos en patient som under döendet och kanske (vet ej i aktuellt fall men har själv stängt droppet när pat varit död några min) någon-några minuter efter döden inträtt fått läkemedlen tillförda. Och det är HÄR hela denna ”soppa” har sin förklaring känner jag mig tämligen övertygad om. Sanningen är att INGEN VET vilka koncentrationer av thiopental man bör förvänta sig! Vad gäller morfin så finns alltså (se tidigare inlägg) en mycket liten studie, som visar att morfin detekteras i förbluffande höga nivåer.
Rättsläkarens slutsats vilar alltså inte på någon vetenskaplig grund.
Ja, nu blir det väl skottpengar på mig även från rättsläkar-håll.
Den stackars åklagaren som fick utlåtandet på sitt bord var självfallet tvingad att utreda om ett brott begåtts, allt annat hade ju varit bisarrt. Dock borde denna kanske frågat sig hur sannolikt det var att det var den frisläppte läkaren (eller någon annan för den delen) givit så groteskt stora mängder av läkemedlen (om man gör misstaget att från en koncentration uppmätt hos en avliden mena sig kunna ha en precis uppfattning hur koncentrationen blivit sådan).
Well, fortsättning följer väl.
Mvh
mars 14, 2009 den 3:40 e m
styret
För att komma upp i dessa koncentrationer har medlen sannolikt tillförts i ett dropp som fortsatt efter att cirkulationen nästan upphört och upphörtt. Någon annan förklaring är inte möjlig ( och kan defenitivt inte uteslutas i alla fall). Koncentrationerna i blodet hos denna lilla varelsen kan inte relateras till ngn “dödlig inj” eller ”dödscocktail”
Ett allvarligt bedömningsfel av kombinationen rättsläkare och åklagare har skett och gjort detta till ett skådespel av sällan skådat slag.
Elisabeth Brandt kommer nog att gömmas de närmaste åren , det har varit rätt så patetiskt att skåda denna publicitetshungriga äklagare som nu försöker rädda sitt skinn genom att släppa valda delar av förundersökningen.
Rättsläkaren får nog också krypa till korset-(är hon också med i KD ?)
mars 16, 2009 den 7:29 f m
profanum_vulgus
Jag vill bara påpeka en sak om rättsläkare:
En läkare som skriver ett rättsintyg behöver inte vara specialiserad på rättsmedicin, inte ens när intyget inhämtas av åklagaren. Det absolut vanligaste är att den person som kallas rättsläkare är en allmänläkare som fått ett par timmars utbildning i rättsmedicin. Ofta kan man se rättsintyg där man själv med enbart logik och erfarenhet kan räkna ut att de är helt åt helvete fel.
I det aktuella faller lär det dock vara fråga om en verklig rättsläkare.
mars 17, 2009 den 11:09 f m
Jack_Y
Det känns som det största problemet har missats.
Påståenden från Social Styrelsen och specialister:
1) det är brukligt att ge höga doser för att smärtlindra
2) det är inte känt hur detta påverkar och vilka nivåer som kan byggas upp (underförstått vi vet inte om nivåerna kan bli ”dödliga”)
Dessa två påstående säger att man rutinmässigt ger mycket höga doser utan kunskap om konsikvenserna. För mig är detta skrämmande, och än mer skrämmande; Hur vet man att doserna inte byggs upp för högt i barn som är svårt skadade men som bedöms klara livet?.
Sen blev jag lite undrande hur man aldrig upptäckt dessa höga doser tidigare så jag frågade en mordutredare på polisen som berättade att i stort sett inga fall där människor dör i sjukvården hamnar hos rättsmedicin. Man gör egna obduktioner i vissa fall. Med andra ord, påståendet att man inte vet hur morfinet byggs upp i livets slutskede innebär att man inte gör fullständig obduktion samt att en den som har skäl att sopa något under mattan besluter själv om obduktion skall genomföras och i vilken omfattning.
Detta är intressant med tanke på hur mycket skit polisen får för att de inte utreds av en oberoende part.
Sen tycker jag inte att en enskild läkare skall bära hundhuvudet, förutom vad det gäller jurnal missen, den som skulle stå i rätten är klinikchefer och socialstyrelsen som bör ansvara för ”praxis”
mars 30, 2009 den 8:15 e m
Ung åklagare
Rätta mig om jag har fel. Men det verkar som om många ”analyser” i den här debatten (ex Golgatas) grundar sig på användandet av måttenheten Miligram (dvs en tusendels gram). Nu står det ju faktiskt Mikrogram i obduktionsrapporten (miljondels gram). När Golgata således hela tiden hävdar att obduktionsrapporten måste vara åt helvete fel eftersom det måste vara mer än hela blodinnehållet så har han hela tiden spelulerat i fel måttenhet. Eller?
2 000 mikrogram per gram blod (vilket är vad som faktiskt står i rapporten) motsvarar alltså 0,2 % av vätskan.
juli 4, 2009 den 3:22 e m
per
Nej unge åklagare. Analyserna grundar sig på påståendet att den 1000 ggr så höga uppmätta koncentrationen (inte helt klart vad den skulle vara 1000 ggr så hög som) skulle motsvaras av en 1000 ggr så hög dos. Den skulle mycket riktigt också ha tusen ggr så stor volym, fundera på saken så inser du logiken, om man inte blandar mer koncentrerat förstås. Frågan är hur koncentrerat man kan blanda!
juli 30, 2009 den 11:01 e m
styret
varför dröjer beslutet om åtal. Barnet är dött och obducerat alla förhörda redan i april var alla fakta sammanställda.
Vill åklagarmyndigheten vänta tills alla har glömt.
Det dramatiska gripandet ter sig allt mer absurd men ffa omdömeslöst.
Har detta varit in kristdemokratisk konspiration ??
juli 31, 2009 den 8:31 f m
martenschultz
jag tror att det kan vara semestrar som kom emellan…
augusti 4, 2009 den 8:38 e m
styret
Har åklagare lika lång semester som lärare ?
men
Läkaren greps i början på mars , det har nu gått 5 månader – är inte det lite konstigt eftersom det verkade vara så klart att gripandet var välmotiverat och akut !
eller
har eftertanken drabbat några jurister ??
augusti 4, 2009 den 8:45 e m
martenschultz
Några gissningar:
Jag tror inte att det finns några sådana aspekter här men jag vet ingenting om själva utredningen. Ett snabbt gripande är väl ofta motiverat av spaningsskäl, skulle jag anta, medan sedan juridiken utan större problem kan dra ut år på tiden. Nu spelar förstås den misstänktas intressen in – inte bara här alltså, utan generellt – men nog oftast inte så till den grad att man tvingar tjänstemännen att avbryta semestern om det inte finns andra skäl som talar för det.
augusti 7, 2009 den 9:27 e m
styret
chefsåklagaren har nu varit tillbaka från sin semester i 2 veckor. Barn narkosläkaren , en av de skicligaste i svedala har pga ingripandet i mars varit ur tjänst i 5 månader.
Vad tycker du som är allvetande jurist är rimligt – 1 år ? 2 år ?
Finns det något tjänstemanna ansvar för jurister /åklagare ?
Jag sätter 100 kr på att det inte blir något åtal- sätter Du emot Mårten?
augusti 8, 2009 den 8:04 f m
martenschultz
Jag är ingalunda allvetande utan utgår från att åklagaren vet vad hon gör tills jag fått skäl att antaga något annat. Om det blir åtal vet jag inget om så jag sättar inga pengar. Det är ju helt skilda saker att inleda en förundersökning och att sedan åtala. Det kanske visat sig att ett åtal inte är befogat. Då är det bara att lägga ned. Men som sagt, jag vet inte.
Angående tiderna så finns det iof sig en gräns. EKMR sätter upp en sådan begränsning. Den mer exakta gränsen är svår att dra men i ett dråpärende kan man nog anta att en undersökning som pågår närmare ett år inte är ett problem ur konventionens synvinkel, särskilt inte om det är komplicerad materia.
september 13, 2009 den 10:11 f m
styret
Ytterligare en månads semester eller?
6 månader utan något besked -är det rimligt?
juni 8, 2010 den 7:37 e m
styret
Nu är det dags för ny åklagar semester , va tror du ? ngn vecka Claesson är i tjänst i höst ? Rättegång inom två år-kanske – ngr fler att förhöra?
Du gjorde rätt när du inte antog mitt vad för ett drygt år sedan!
Trevlig semester
december 14, 2010 den 7:47 e m
styret
Förlängt Jullov till i april? eller vad tror du?
Är 2 och ett halvt års väntan fortfarande rimligt? -”rättsväsendet måste ta den tid som behövs”! Klaga då inte på väntetiderna inom sjukvården!
Det måste ta den tid som behövs!!
Vi hörs till Påsk!
maj 3, 2014 den 1:40 e m
Jonas Malmstedt
Undrar varför Du Mårten Schultz slutat skriva om ”barnläkarfallet”? Hittar inte en rad efter februari 2010. Friande dom kom .
Du har dessförinnan frekvent skrivit om fallet på den här bloggen, ofta med synpunkter på de läkare som i media ifrågasatt åklagarens och polisens agerande. Många av dina inlägg upprepar de många spekulationerna om barnläkarens skuld men med brasklappar i form av ”Om det nu stämmer att…”
Du propagerade för att vänta med kritik: ”Min vid det här laget rejält utskällda uppfattning är att det inte finns anledning att kritisera vare sig polis eller åklagare för hur arbetet mot den mordmisstänkta barnläkaren utförts förrän vi vet att något gått fel. Det vet vi inte idag.”
Kanske vore det dags att idka lite tillbakablick och självkritik?
Vill citer ut recensionen ( http://www.svd.se/kultur/litteratur/fragor-kvarstar-om-barnets-dod_8826114.svd ) av makarna Feldts bok vill jag citera:
‘Rättsläkaren Petra Råsten Almqvist och åklagaren Elisabeth Brandt framstår som drivande i härvan, den senare inte minst genom att läcka till medier övertygelsen att just Viveka Lindén är en mördare. Vadan denna besinningslösa hetta? Författarna betonar i förordet att ”Barnläkarfallet” inte berör frågan om dödshjälp, som vore det en alltför het potatis. Resultatet blir en misstanke hos läsaren att somligt inte sägs.
Att fallet blev så uppmärksammat berodde inledningsvis på det dramatiska gripandet av en prickfri och erkänt skicklig läkare, men den explosiva debatten kom sig också av kammaråklagare Brandts tvärsäkra uttalanden, bland annat i tidningen Dagen, om ”en uppsåtlig aktiv handling från läkarens sida”. Med tanke på hur tunn bevisningen var ter sig dessa utbrott bara obegripliga. Möjligen behövs en grävande journalist för att frågetecknen ska rätas ut.’
maj 6, 2014 den 10:01 f m
Mårten Schultz
Ja, nu skriver jag rätt litet här öht men du har ju rätt. Jag har samma åsikt då som nu, att det är bra med arbetsro för rättsväsendet. Efteråt skall misstankar om missförhållanden utredas grundligt. JK har ju gjort en utredning här, som jag själv inte finner helt tillfredställande.