You are currently browsing the tag archive for the ‘regress’ tag.

Justitieministern presenterar idag på Brännpunkt förslag om hur samhället skall stötta kvinnor som riskerar att utsättas för brott. Kvinnorna skall bland annat kunna erhålla larmpaket. De är ett bra förslag. Personer i riskgrupper måste kunna erhålla hjälp även för förebyggande åtgärder och inte – i linje med det vanliga ex post-perspektivet i det kriminapolitiska arbetet – efter att brottet inträffat.

Kostnaden bör dock kunna föras över på de som ger upphov till den i vissa fall. Det kan vara värt att fundera över detta redan nu. Om det skall lagstiftas om detta förslag – vilket i och för sig inget tyder på, men det kan kanske övervägas – är det mitt tips att lagstiftaren förbehåller staten rätten att återkräva kostnaden för larmpaket från riskskaparen för det fall det potentiella offret hade haft en sådan rätt. Annorlunda uttryckt: Lagstiftaren borde reflektera över om det går att reglera det här på samma sätt som brottsskadeersättningen, så att en kostnad till förmån för t.ex. en hotad person regressvis skall kunna krävas ut från den som hotat, genom att staten tar över den fordran som offret hade gentemot brottslingen.

I vilket fall: Larmpakten kan säkert understundom göra nytta. Men varför bara kvinnor? Kvinnor stalkas och hotas och misshandlas, ofta av partners eller före detta partners. Men så även män. Enligt BRÅ:s statistik utsätts kvinnor oftare än män för sexualbrott. Men det är nog inte i första hand sexualbrott som de jagade kvinnorna riskerar att utsättas för utan misshandel och i värsta fall mord. Och när det gäller dessa brott är män oftare i riskzonen än kvinnor.

Larmpaket till utsatta är en bra idé. Men det hade varit en än bättre idé om den hade inkluderat den mest utsatta könskategorin.

Och för övrigt: Hur förhåller sig ett könsorienterat projekt som detta till transpersonerna? Kan en jagad transperson erhålla ett larmpaket enligt det nya förslaget?

Annonser

Det sägs att det bränns ned ungefär en skola eller daghem per dag i Sverige. Kostnaderna för dessa byggnader är sammanlagt om inte astronomiska så i alla fall väldigt höga. I praktiken så är det antingen försäkringsbolag eller, i vissa fall, skattebetalarna (kommunerna) som brukar bli sittandes med notan.

Tidigare så har kostnaden också rättsligt oftast stannat där, på de kollektiva enheterna. I praktiken så har ofta de som orsakat bränderna – pojkar eller flickor, men oftast pojkar, med tändstickor och dåligt omdöme – inga pengar att betala kostnader i denna storleksordningen.

Men nu tycks försäkringsbolagen kvicknat till. Åtskilliga regresskrav mot de som orsakat branden eller på annat sätt ansvar för de ungdomar som orsakat branden har på sistone aktualiserats. I SvD beskrivs idag ett fall, Brunflobadet, där Länsförsäkringar kräver 27 miljoner kronor från de ungdomar som tänt på badet. Ett spännande fall av ansvar för annans vållande är på gång i Skåne, där ett försäkringsbolag regressvis yrkar ersättning för att en känd pyroman (en flicka i det fallet för övrigt) inte kontrollerats bättre. Och det finns fler fall.

I praktiken kan nog försäkringsbolagen inte få ut så mycket ur kidsen under överskådlig tid. Prövas målen i sak blir det dessutom ofta fråga om jämkning, i alla fall om ungdomarna är väldigt unga. Men på vägen kan försäkringsbolagen generera en hel del intressant praxis.

Jango Juke – nu kan DU klicka och lyssna på Mårtens valda musik

mårtenkvitter

Annonser