Vapenförstörelse som nödvärn

Idag på DN debatt så hävdar ett antal kändisar med, KG Hammar och Sven Wollter i spetsen, att ett antal personer som brutit sig in på en anläggning och förstört vapen skall gå fria från ansvar med stöd av nödvärnsreglerna. Vapen används för att döda, och genom att förstöra vapen så förhindrar man att någon dödas. Ett slags självförsvar, kan man tycka.

Nu är det i och för sig inte alltid brottsligt att döda. Man kan ju nämligen tänka sig att de vapen som förstördes här skulle användas av personer som behövde försvara sig mot ett brottsligt angrepp. Det påstådda nödvärnet kan då ha saboterat ett effektivt nödvärn för någon annan. Det är ytterligt sällan som det anses berättigat med dödligt våld på sådant sätt att det faller inom nödvärnsrätten. Men vapen kan ju användas även på andra sätt.

I vilket fall så har domstolarna prövat invändningen tidigare. Plogbillsrörelsen försökte tidigare med samma argumentation vid ett angrepp på Bofors vapenfabrik. En i och för sig sympatiskt inställd domare, till plogbillarna sympatiskt inställd alltså, fann att nödvärnsinvändningen inte höll i dessa fall. Något gehör hos domstolarna lär inte Hammar och Wollter få den här gången heller.

Annons

Dom i Rödeby-målet

Snart kommer domen i Rödeby-målet. Att den åtalade mannen släppts ur häktet tolkas unisont, även av experterna, som en indikation på att han inte döms till fängelse. Så är det kanske – det brukar i alla fall vara så. (Men släpptes inte Tito Beltran innan sin fängelsedom?)

Det skulle i sådana fall vara i linje med det allmänna rättsmedvetandet. Om man skall lita på pressen. ”Det allmänna rättsmedvetandet” är en term på hur någon som uppfattar sig själv som en god kännare av människor i grupp tolkar inställningen till juridik bland folk i gemen. Det är sällan så mycket till statistik eller empiri bakom påståenden av vad ”det allmänna rättsmedvetandet” anser. Sådana självutnämnda tolkare har haft fullt upp med Rödeby-målet. Idag är det SvD som på ledarplats tolkar strömningarna: Det allmänna rättsmedvetandet skulle inte tåla en hård fängelsedom här, konstaterar SvD.

Det hade varit trevligt om SvD, vars ledarsida är bäst i Sverige på att skriva om juridik, hade haft omdömet att vänta litet med spekulationerna. Vad betyder egentligen insinuationen om att det allmänna rättsmedvetandet inte skulle ”tåla” en dom? Blir det revolution mot domstolen? Vad är det som ligger bakom Svenskans antagande om befolkningens åsikter? Skulle tidningen varit beredd att på samma lösa boliner tolka folkets inställning till, säg, EMU? Och är det inte egentligen ganska så onödigt att som en av Sveriges viktigaste tidningar gå ut och skriva en domstol på näsan hur den skall döma i ett mål precis innan domen kommer? Det är en påtryckning som den redan medialt pressade tingsrätten kunnat slippa.

(Inledningen i DN:s rapportering är intressant som en perspektivvändare…)

Nödvärn och upprepade hammarslag mot huvudet

Har ni hört den där historien om killen som fångade en inbrottstjuv och fick högre straff än inbrottstjuven bara för att han höll fast tjuven? Många jurister får exempel på självförsvarsstituationer slängda i sina ansikten som exempel på det vansinniga i svensk rättskultur. De flesta av dessa exempel är rena myter. Få rättsliga figurer är så omgiven med myter som nödvärnsrätten. Våra egna råttor i pizzan.

DN har hittat ett fall där det enligt DN:s reporter i alla fall ligger till som i de här myterna. Rubriken är försåtlig, förstås. ”Dömd för att ha försvarat sig själv” Om det ligger till ungefär som Lisinski i DN påstår – och här finns det mer än vanligtvis anledning att läsa med kritiska ögon – så är det väl, ja, anmärkningsvärt. Men å andra sidan: Även enligt DN:s egen story är det ett mycket allvarligt våld som den dömde, han som försvarade sig, utövade. Och i en sådan situation är det inte sällan svårt att tillräckligt visa att försvaret var tillräckligt motiverat av hotbilden. För inte låter det helt galet att en domstol finner att upprepade hammarslag mot huvudet var ett övervåld, mer än nöden krävde. Om nu DN har rätt alltså. Det får vi väl se när hovrätten skall pröva målet.

***

En sak har nog dock DN helt rätt i. I sin faktaruta framhåller tidningen att det är svårt för domstolarna att bedöma nödvärn. Det tror jag stämmer. Det tycks som om det behövs vägledning för en mängd frågor, inte minst för förhållandet mellan straffrättens regler och civilrättens. Kan det vara vårdslöst och skadeståndsgrundande även om det var straffritt pga nödvärn? Ibland kan det vara så, i alla fall, vilket jag nyligen lärt mig mer om i en spännande jur kand-uppsats i ämnet.